Jul, flera gånger om

Hej dagboken,

I går var det julafton, och papys födelsedag. Vi åkte till mamie och papy till lunch. Papy är ju sjuk, så vi firade inte så mycket, men det var kul ändå. Vi gick en promenad ned till djön och tittade på ankorna. När vi fikat, så ringde vi upp fafoum och faffa på skypen. Farbror Henke, tabnt Jennie, Matilda och Kasper var också där, och Siv-Britt och Jan-Erik också. Då fick jag öppna en massa fina julklappar. Från fafoum och faffa fick jag en bondgård i lego, och en jättefin röd tröja och röda byxor som jag kan ha nu på julen. Jag fick en bok om Pelle Svanslös och en sångbok om en sockerbagare. Av min fina gudfamilj fick jag bagarkläder, en mössa, ett förkläde, handduk och grythandske, och en kavel. Och så fick jag en jättefin och mjuk liten jackett (sa pepe att det heter). Den är vit som snö.

I dag firade vi jul i Frankrike. Då kom farbror Eric, och gammeltant Helene och gammelmorbror Dede. Jag fick ännu fler julklappar. Av mamie och papie fick jag en docka och en barnvagn som pepe satte ihop åt mig. Av Dede fick jag ett piano som är randigt. Det får jag nog spela mer på hemma, för det blir lite mycket oljud för papy. Farbror Eric skall visst ge mig ett kuvert med pengar, och Tant Helene också.

När det blev kväll i dag var jag ganska trött, faktiskt. Ändå hade vi haft sovmorgon i morse. Både jag, papa och pepe sov till över klockan åtta. Fast jag ville inte lägga mig och gjorde mitt bästa för att övertyga papa och pepe att vi skulle gå ned igen, men de var så himla envisa och sa att mamie och papy gått och lagt sig. Jag fick ett riktigt utbrott och skrek och vrängde mig i sängen, så till slut plockade pepe upp mig i famnen så att jag kunde lugna mig lite. Sedan fick jag sitta i hans knä och läsa sagor. Jag ville hela tiden läsa en till, men när de sa att det var den sista, så tyckte jag faktiskt att det var gabska skönt att lägga sig ned och sova.

Julmarknad i Luxemburg

Hej dagboken,

I dag kom farbror Eric och fikade hos oss. Det var mysigt. Han har skaffat ett litet skägg, som tomten, fast mycket kortare, och mycket svartare.

När han åkt tillbaka till jobbet stack vi iväg till Luxemburg. Först promenerade vi en stund. Jag tyckte dock att det vara skönare att bli buren av pépé och sedan av papa, men till slut blev de trötta lch satte mig i vagnen. Det gillade jag inte, men det är ändå okej om en av dem puttar vagnen och den andra håller mig i handen. Så turades de om, så det gick bra. När det blev mörkt tittade vi på alla ljusen på julmarknaden, det var jättefint.

När pépé skulle byta om på mig var jag på jättebusigt humör. Jag ville inte sitta stilla och inte ligga påskötbordet  heller, så jag vred och ände på mig, ställde mig upp, försökte riva upp madrassen och rycka undan handduken. Det håller pépé på spänn, och det är ju bra, så att han inte somnar eller blir slö. I går låtsades jag att jag ville sova på skötbordet och rev upp handduken och använde den som täcke. Det var också kul, men det var roligare i dag.

Den som inga byxor har ...

Hej dagboken,

 

I dag kom Sophie, Herve, Hadrien och Victoire hem till oss. Pepe bjöd på glögg, fast barnen fick apelsinjuice istället. Och så hade papa och pepe bakat en nötkaka ovar jättegod. Jag åt massor. Men ännu mer lekte jag med Hadrien. Vi sprang och hoppade, både på golvet och i sofforna. Pepe sa till mig några gånger, men jag låtsades att jag inte hört ... Mot slutet kom jag på att jag kanske skulle ta av mig mina byxor. Hadrien tyckte att det var roligt, så han tog av sig sina också. Herve och pépé  sa till oss att ta på oss igen, och pépé hjälpte mig på med byxorn. Han sa till Herve det var okej nu, men om tretton år skulle det inte vara så roligt. Jag fattade inte riktigt vad han menade ned det. Jag blir ju då femton och Hadrien arton och då kan vi ju både ta av och på oss själva ...

 

Julfest

Hej dagboken,

Nu har det gått så där lång tid igen, som jag inte vill att det skall göra mellan mina dagboksskriverier ...

I torsdags hade vi julfest på dagis. Det var roligt, men vi hann knappt komma in innan tomtem dök upp. Papa och pepe säger att jag inte var rädd förra året, och jag brukar faktiskt inte vara rädd för så mycket, men den här tomten var hiskligt stor. Och så hade han ett hiskligt stort skägg. Han kom med en hel kärra små paket, och det var ju lite spännande. Men när det var dags att gå fram och sätta sig i tomtens knä för att få sitt paket tyckte jag att det gick för långt. Jag sa nej, helt enkelt. Papa och pepe försökte övertyga mig och till sist gick jag med på att följa med papa fram, och Marie från dagiset. Så jag fick två små paket, en bok pch en godispåse. Sedan kunde vi gå vidare och leka lite, och äta lite kakor. Sedan kom det en stor ren in. Den var jättehemsk och då blev jag riktigt rädd. Jag brukar inte vara så sjåpig, men jag fick säga till papa och pepe att jag ville åka hem. Skönt, faktiskt.

I dag var det en slags julfest i borgmästeriet i Hagen. Man skulle ha med sig en liten sak att hänga i tomtems gran och sedan skulle man sitta i tomgens knär för att få en julklapp. Men vad är det för en tokig ide, att sitta i knäet på tomten? Som. Om det skulle vara så himla kul? Papa fick hänga min lilla julgransgrej och hämta min julklapp medan jag satt i pepes famn. Mycket bätte så! 

Sedan gick vi till Sophie, Herve, Hadrien och Victoire för att bjuda in dem på glögg i morgon. Då fixk jag stanna och fika med dem. Det var jätteroligt och jag åt upp all Victoires äpplemos. Sedan följde jag ned dem till tomten, för de visste nog inte riktigt vad man skulle göra, så jag kunde visa dem. Nu var tomten lite snällare. Kanske kan jag sitta i hans knä nästa år ...

Luciatåg

På söndag är det Lucia. Då är det också två år sedan jag kom till Frankrike, när pépé mötte papa och mig på flygplatsen. Jag hade min fina knallrosa overall och hade sovit nästan hela flygresan. Pépé säger att jag är deras egen Lucia, för jg kom med ljus, precis som Lucia gör, fast hela året om.

I går firade vi Lucia på pépé jobb. Papa lärde mig att säga "pépés bank". När vi kom dit, papa och jag alltså, så hade pépé redan bytt om till sin vita klänning. Han hade ordnat med ett eget omklädningsrum till oss. Jag ville egentligen springa iväg och leka, men jag fick också ta på mig en vit klänning och ett skärp i glitter. Jag fick en Luciakrona som tant Jennie köpt åt mig, och ett tärnljus, i sammet. Pépé ordnade så att någon tog hand om papa, för pépé och jag stack iväg på eget håll, till alla andra i vita klänningar. Alla tanter och stora flickor hade glitter i håret också. Pépé bar mig på armen hela tiden . Jag tror att han kanske blev lite trött efter ett tag, men han sa ingenting. Han frågade bara om jag ville gå själv, men då ville jag bar springa iväg.
Sedan gick vi i ett långt tåg (pépé kallade det tåg men jag kunde inte se något tåg. Då förklarade han och jag fattade kanske vad han menade. Lite, i alla fall) in i matsalen där alla pépés kollegor väntade. Det var alldeles mörkt och det var nästan bara ljusen som alla tanter och flickor höll i handen som lös upp. Pépé och de andra sjöng en massa sånger som pépé sjungit hemma innan.
Papa var också där och filmade och tog kort. Det var nog inte så lätt, för det var ju så mörkt.
När vi sjungit klart och gått ut och bytt om igen kom vi tillbaka till matsalen. Då fick vi äta bullar och pepparkakor. Jag gillade pepparkakorna, men inte bullen. Och så drack jag ett stort glas vatten.
Tillsammans med pépés kollega Linda, som jag fått en massa saker av, och hennes barn Maja och Lisa, var vi de sista som gick hem. Jag sprang iväg flera gånger och tittade på olika saker. Alla tyckte att jag var söt och snäll, och att jag inte var rädd för någonting. Och det hade de ju rätt i ...

Blå

Hej dagboken,

I dag har jag haft en massa kompisar här. William kom med Fab och Mitch, och Vaia och Leia kom med Celine. Vi lekte jättemycket. Pépé tyckte att jag var en riktig tok- och bus-Maia, för jag sprang omkring och skrek och skrattade med de andra barnen nästan hela tiden. Ett tag försökte jag att smita uppför trappan utan att pépé eller papa såg mig, men pépé har ögon som en hök ibland och kom efter mig varje gång. Synd!

Pépé och papa har börjat lära mig färgerna nu. Här måste jag säga att det finns utrymme för att rationalisera. När de frågar mig vad det är för färg, säger jag "blå". Varje gång. Det blir liksom så mycket enklare så.

Andra ord som jag gillar just nu är "äpplemos" och när papa och pépé läser på kvällen är det roligt att växla mellan att säga som papa och som pépé säger: "banane - banaaan, tomate - tomaaat". Och så har jag bestämt mig för att säga "chocolat" i stället för "bocolat". Ibland måste man liksom anpassa sig. "Egat" säger jag när jag skall säga "regarde", det låter liksom snärtigare. Men på svenska säger jag "titta", precis som pépé.

Paris

Hej dagboken,

Nu har jag kommit hem från stora äventyr i Paris. Pépé skulle dit och jobba, så då passade papa och jag på att hänga på. Det var jätteroligt. Först åkte vi bil till min extra-mamie och extra-papy utanför Paris. De bor i en stad som heter Pontault-Combault. Konstigt namn, va? På kvällen kom pépés kompis Nathalux dit också, med sin kompis från Venedig. Hon hette Marina. Det var jättemysigt. De ordnade en liten julafton för mig, så jag fick julklappar fast det inte ens var december ännu. Av Denise och André fick jag ett slags spel, som är som en låda med magneter i. De har en massa olika former, så att man kan göra en massa djur på insidan av lådan som är som en magnetisk tavla. Av Nathalux fick jag en jättefin rosa joggingdress och av Marina en liten tomtetant i tyg.

På söndagen åkte vi till en marknad som de brukar åka till varje söndag. Där kan man köpa både kläder och mat. Den enda som fick kläder var jag. Papa och pépé hittade en fin klänning till mig. Sedan åkte vi tillbaka, men jag sov i bilen, så jag märkte inte så mycket av det. Vi åt lunch och sedan packade vi in oss i bilen, tillsammans med Nathalux och Marina, för att åka till Paris. Det var jättetrångt, men alla skrattade, så det gjorde ingenting. När vi kommit halvvägs ringde telefonen. Det var Denise som hade hittat papas väska med både papas och pépés plånbok i. Då fick vi åka tillbaka igen, och sedan fick vi åka iväg till Paris, igen. Vi släppte av Nathalux och Marina vid en tunnelbanestation, för vi skulle hem till Cédric, Benjamin och Milla. Milla är också född i Moskva, precis som jag, fast hon är sex månader yngre än jag. Ändå är hon lika stor och väger mer än jag.

Efter att ha fikat och lekt en stund där, tog vi bilen igen, för att åka in till hotellet. Det var skönt att komma in med all packning. Rummet var jättefint, med ett litet rum precis innanför dörren, som blev mitt, och en hall med badrummet och sist ett stort rum som fick bli papas och pépés.
Vi tog en lång dusch tillsammans, alla tre, för duschen var jättestor och det var jätteroligt. Sedan lekte jag i papas och pépés säng. Det var också jättekul.

På måndagen skulle pépé jobba. På förmiddagen jobbade han från hotellrummet, och sedan åkte vi iväg med pépé till det stället där han skulle vara hela eftermiddagen. Sedan gick papa och jag hem igen, men jag somnade och såg inte så mycket förrän vi kommit tillbaka till hotellet. Vi duschade och lekte lite, sedan åkte vi till tata Cat som är min franska gudmor, Thierry, Quentin och Thibaut.. Där var vi på kvällen, när pépé var på middag med kungen och drottningen. Tata Cat och Thierry körde oss hem till hotellet. Pépé kom hem mitt i natten. Han hade gått hem från Grand Palais, det tog bara tjugo minuter, sa han. Han tog av sig skorna i i korridoren utanför vårt rum och smög in utan att väcka oss.

På tisdagen  jobbade pépé på hotellrummet och sedan tog han med oss på lunch uppe i Montmartre vid Abesse. Jättemysigt och där åt vi på en restaurang tillsammans med en kompis till pépé som heter Pierre. Utanför gick hon förbi som spelade i en film som heter Amelie från Montmartre. Papa sa att hon heter Audrey Tautou.
Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och hämtade våra saker, och så åkte vi ut till Denise och André igen.

I går, när vi ätit lunch och varit ute en liten runda tog papa, pépé och jag bilen hem till Hagen. Vi stannade en stund i Le Village och tittade i en massa affärer. Pépé köpte nästan en klocka, men bara nästan, så vi slapp hitta en plats i bilen fär några fler kassar, och det var ju bra. Sedan sov jag i bilen igen och plötsligt var vi hemma. Då såg vi att vi fått en julbelysning på vår gatlykta utanför huset, en vit och en blå stjärna som lyser,

Pepes tur

Hej dagboken,

Nu är det pepes tur, att ha mul- och klövsjukan, alltså. Det var ju jättekonstigt. Han har varit hemma från jobbet mitt i veckan, och det var ju himla märkligt. Fast ännu konstigare har varit att han inte kan pussa på mig. Jag är ju van vid det och gillar det. När han har tagit upp mig, så har han gjort det med min rygg mot sig. Jag förstår ju att man ibland måste anpassa sig, så efter ett tag när jag ville bli buren, så började jag med att vända mig med ryggen mot honom innan jag lyfte upp armarna för att han skulle fatta. Hoppas bara att det inte varar så länge.

I dag har jag börjat kalla pepe för pape. Lite kul, sådär. Jag känner lite på det, liksom, men har inte kunnat bestämma mig om det är bättre, så jag blandar lite. Vi får se.

Och så har börjat att böja i olika tempus. Inte illa, va? När vi satt och åt och jag hade lagt lite mat på bordet, så sa jag "J'ai mis" i stället för bara "met" som jag faktiskt gjort hittills. Ja, vad kan jag säga. Man måste liksom följa med strömmen ...

I dag ringde pepe till fafoum och faffa. Då fick jag tag i telefonen och sprang iväg med den. Det var jätteroligt. Pepe är lite svullen i foten med sin sjukdom, så han kunde inte springa så fort. Jag skrattade jättemycket, och det gjorde fafoum och faffa också, för vi hade högtalartelefonen på.

Höger och vänster

Hej dagboken,

Jag glömde ju säga att jag fick väga och mäta mig hos farbror doktorn i förrgår. Nu är jag 85 centimeter och väger 10,4 kilo.

I dag har jag visat att jag kan säga höger och vänster. "A droite et à gauches" säger jag ofta, bara för att visa, liksom. Jag vet inte riktigt vad det betyder ännu, men jag känner att det kommer snart.

Min favoritsaga när jag skall lägga mig är Pelle Svenslös i plugget. Där finns en massa kissar, och på en bild finns det en liten mus med ett paraply. Fast jag säger "papaluie". Och så säger jag "släpp" till musen, för att han skall släppa paraplyet, för jag vill ta loss paraplyet från boken. Men det verkar svårt ...

Blå

Hej dagboken,

I dag var jag hemma med pepe. Pepe säger att jag har mul- och klövsjuken, men det är inte sant. Jag har fot-hand-och-munsyndromet. Det har jag nog fått på dagis. Då har man utslag på händerna, fötterna och runt munnen. Fast jag har nästan ingenting på fötterna, men mer på handlederna. Det går över av sig själv.

När vi åt lunch, åt pepe sin fläskkotlett med fingrarna. De får man ju inte göra. Papa och pepe brukar säga till mig att man skall äta med skeden eller gaffeln. "C'est pas bien", informerade jag pepe, så att han inte glömmer att det inte är bra att göra så.

När papa kom hem från jobbet hade han handlat, en massa saker. Pepe och jag stod och tittade i kassarna och jag frågade vad det var i dem. När pepe sa "grönsaker", sa jag att jag inte gillade det. "Det är till papa och pepe", sa jag. Det var väl rätt?

I dag har jag lärt mig färgen blå. Jag har en bok med lastbilar som jag gillar att titta i när jag skall sova. På framsidan finns en blå lastbil. En sådan vill jag ha. 

Nej, nej, nej och åter nej

Hej dagboken,

Ibland vill man bara säga nej. Så enkelt är det. Och vill du veta varför, så säger jag nej då också. I går var papa och jag hos Céline för att han skulle göra slingor i hennes hår. Då fick jag leka med Vaia, för Leia var lite sjuk. Och så Monette, förstås. Hon är Vaias och Leias mormor. Det var jätteroligt och de har jättemånga leksaker. Sedan kom pépé från jobbet. Han ville inte leka, han ville att vi skulle gå hem och bada. Det ville inte jag, så jag sa nej. Nej, nej, nej. Men pépé struntade i det, så vi fick gå hem ändå, fastän papa inte var färdig. Men när vi kom ut p gatan och pépé bar mig hela vägen så var det okej ändå.
När vi kom hem ville jag inte bada. Jag ville ha skinka och haricots. Klockan hade blivit så mycket, så jag hann inte med båda två. Då bestämde pépé att det var bättre att äta och att bada i dag i stället, när han kommer hem. Fast då sa jag att jag inte ville ha skinka längre. Sedan ville jag. Sedan inte. Sedan ville jag. Det var kul att titta på pépé när han inte visste vad han skulle göra. Fniss.
Jag sa också att jag ville ha choklad. "Bocolat", sa jag. Men då var det pépés tur att säga nej. Men man måste ju försöka ...

Jag har lärt mig att säga "sto" också. "Gros!" fast för det mesta säger jag "un grosse!" Till exempel när jag vill ha en "bocolat". "Un grosse!" säger jag då, för jag vill ju inte bara ha en liten bit.

Musikvideo

Hej dagboken,

När pépé kommer hem från jobbet blir jag alltid så glad. helst vill jag ju att han bara skall komma in direkt, men han måste ju ta av sig skorna, det förstår jag. Därför har jag börjat hjälpa till. Jag ställer fram hans tofflor ända framme där han står, så att det skall gå lättare för honom. Det tycker han är jättebra.

I går spelade pépé och jag in min första musikvideo. Det var tant Jennies sång med gulligill där man killar sig både på hakan och på huvudet. "Där satt den", tänkte nog pépé, för det behövdes bara en enda tagning, så bra blev den. Sedan skickade pépé den till tant Jennie, farbror Henke, faffoum och faffa och alla blev jätteglada.

I helgen har det hänt någonting i Paris. Alla pratar om det, men jag har inte förstått. Ingen vill prata med mig om det, och det kanske är lika bra det.

I lördags var vi och köpte lite mera växter till trädgården. Papa tycker inte att vi har tillräckligt, han har några hål som han måste fylla, säger han. Pépé bara skrattar åt honom.

Sedan var vi hos tata Sandie på kvällen. Hon hade glömt att gratulera mig på födelsedagen, så jag fick presenter igen. Först ett pussel, fast det var faktiskt för mindre barn och för enkelt för mig, men det sa inte papa och pépé. Vi skall nog ge det till Victoire i stället. Och så fick jag mina första duplo. Det var skojigt. Pépé och jag lekte jättemycket med det i går och byggde en kanin, en vovve och en grön mask. Papa hade packat ned min resesäng, så jag fick sova lite hos Sandie innan vi åkte hem. Då kom pépé och plockade upp mig och så fick vi låna en go' filt av Sandie som han kunde svepa in mig i. När vi kom hem till oss fick jag lägga mig direkt. Jag ville ha en saga, men papa och pépé tyckte att jag skulle sova direkt, och det gjorde jag.

I går åkte papa själv och köpte lite fler växter. Nu tror jag faktiskt inte att vi behöver mer. Men papa hittar nog något mer hål, om han bara letar lite ...

Flytta på dig!

Hej dagboken,

Nu läser papa och pepe saga för mig tillsammans varje kväll. Det var ju så lyckat första gången att de vill fortsätta med det. Först läser papa, sedan pepe. Fast egentligen är det ju jag som läser för båda två. 

När jag har varit på dagis berättar jag lite vad jag gjort. Fast mest säger jag namnet på alla som var där.  Det tycker jag att papa och pepe skall veta.

Ibland vill jag göra någonting som mina kära föräldrar inte tycker att jag skall. Till exempel, så vill jag i kanske ha en krämtub som ligger vid tvättstället när jag sitter på skötbordet. Häromdagen stod pepe i vägen, så att jag inte ens kunde se vad som fanns där. "Ôte-toi", sa jag då. "Flytta på dig" betyder det. Det gäller att vara tydlig när man pratar med de vuxna, annars kanske de inte förstår.

"C'est à moi", säger jag också. Det betyder att det är mitt. Det är också viktigt att klargöra.

Non, c'est Maïa

Hej dagboken,


I går var papa och jag hemma hela dagen. Papa och pépé hade köpt en massa saker på IKEA, så papa höll på att ordna med dem. Det var himla skojigt, för han tog ut alla knivar, gafflar och allt annat sådant för att lägga dem i nya små lådor som han sedan skulle lägga i de stora lådorna som sitter fast i skåpen. Då ville jag också vara med och leka. Han gav mig några saker, men där fanns ju så många och jag ville leka med allihop. Det tyckte papa inte var en bra idé. Jag fattar inte varför han får leka med alla grejor, men inte jag. Orättvist, eller hur?


När pépé kom hem lekte jag med honom. Medan han bytte om tog jag tag i fina lådor som låg på soffan och la ut dem jättefint på golvet i en lång rad. När pépé ville lägga tillbaka dem, sa jag "Non, c'est Maïa", för det var ju jag som höll på och inte han.


Pépé tog med mig ut i köket och tittade på de nya lådorna med alla saker i. Man är ju inte dum, så jag bad pépé om lite nya saker att leka med, men jag fick bara en. Jag tror att papa redan skvallrat om att jag fått saker innan, men jag förstår inte hur det gått till. Jag var ju med hela tiden ...


När jag fått lite att äta, haricots verts och skinka, mums filibabba, så skulle pépé lägga in mina bestick i diskmaskinen. "Non, c'est Maïa." För jag ville ju göra det själv.


Jag är faktiskt två år nu, och kan nästan allt. I helgen när pépé gjorde i ordning mig för att jag skulle lägga mig ville jag ta på mig byxor och inte pyjamas. Först stoppar man i ena foten och sedan den andra. Ja, ni vet ju redan vad jag tycker om den där modellen med två ben på trosor och byxor när det borde räcka med ett, men den här gången fick jag i en fot i varje ben, så att jag kunde ställa mig upp och dra upp byxorna. De fastnade bara lite där bak i blöjan som pépé satt på för natten. Pépé hjälpte mig, men en liten stund senare drog han av byxorna igen och tvingade på mig pyjamasen. Jag som trodde att jag vunnit, men tji fick jag. Fast jag sov gott ändå.

Maias show

Hej dagboken,

I dag har jag varit på dagis, förstås, eftersom det är tisdag. Papa glömde att lämna med min kanin, men det gick bra ändå. Jag sov faktiskt två timmar. Det är nog rekord för middagslur på dagis. Fast det varvinte så god mat i dag. Panerad fisk - inte min favvis, faktiskt. Tur att det fanns harocots verts, bröd och äpplemos. Till fikat hade de ost och bröd. Jag vet, vi bor i Frankrike, men jag gillat inte ost så mycket. Tur att det fanns bröd, och så fick jag mera äpplemos.

När jag kom hem var jag hungrig. Jag åt en yoghurt, mer äpplemos och skinka som är jättegott. En liten stund senare, när pepe hade gjort min kvällstoalett, drack jag välling också.

Sedan var det dags att lägga sig och papa och pepe skulle läsa saga. Paps försökte, men jag måste väl erkänna att det var roligare att slänga ut napparna och nallarna, så jag lyssnade inte så noga. Pepe plockade fram en bok om kissen Pelle Svanslös. "C'est Maia", sa jag, för jag ville bläddra själv. Det är ju bra, för då kan man själv bestämma över sagan. Pepe försökte läsa lute emellanåt, och berätta om kissarna, men jag läste faktiskt lika bra själv. Sedan tänkte jag att jag sjunger en sång som vi brukar sjunga på dagis. Den går så här: "En krokodil, la, la, la, la queue, la poussière, boum, boum, boum", och så klappar vi händerna. Paps och pepe sjunger med, fast det går inte så bra, om jag skall vara ärlig. Pepe sjunger sina sånger mycket bättre. Ändå sjäng jag den fyra gånger. "Encore?" Frågade jag och papa och pepe vred sig av skratt och sa "ja", så då tog vi den en gång till. Sedan var det dags att lägga sig. Då sa jag "bonjour" och sträckte ut handen genom spjälorna. Och så berättade jag lite av varje som de inte verkade hänga med på. "Dans la maison" säger jag ganska ofta nu. Det betyder "hemma, i huset" och det är ju bra att veta om mycket ... "À tout à l'heure, ça va, oui, ca va bien, à demain", sa jag också. "Bon dodo", god natt, sov gott.

Maïa Thomas-Lindgren

Hej dagboken,

I helgen var en farbror och hälsade på oss. Han gjorde klart min bokhylla, alltså den som är i mitt vardagsrum, fast där jag inte har några böcker utan det bara finns papas och pépés böcker. Sedan städade papa i ordning den, så nu är den klar att användas. Fast de vill köpa ny teve nu, för den gamla ser så liten ut. Och så vill de köpa ny dator också. Det är ju bra, tänker jag, för snart skall ju jag börja använda dem och spela spel och titta på filmer, och då vill man ju gärna ha 3D, 4K och allt annat spännande, eller hur?!

I söndags när pépé höll på att klä på mig för att vi skulle gå ut, så kom Sophie, Hadrien och Victoire och undrade om vi vill gå med med på promenad, och det ville vi ju. Pépé och jag skulle ändå gått bort till dem för att leka, hade vi tänkt. Jag gick nästan hela vägen själv, fast ibland höll jag pépé i handen och ibland Sophie. Sophie fick bära mig en liten bit, och sedan pépé, fast inte mycket alls.

I dag lärde papa mig att säga hela mitt namn. Maïa Thomas-Lindgren. Jag sa det jättebra, fast pépé har inte hört det ännu.

Just nu tycker jag inte så mycket om grönsaker och inte så mycket frukt, men jag äter lite i alla fall. Ibland. I lördags fick vi fisk och pasta. Jag älskar pasta. Jag älskar inte fisk lika mycket, så jag ville inte ha det, men papa och pépé fick mig att äta en liten bit fisk med varje bit pasta. Det var lite jobbigt, men det fick gå. I söndags fick vi kött och stekt potatis. Då ville jag bara äta köttet, men var tvungen att äta en bit potatis med varje köttbit. De är ganska tuffa, papa och pépé ibland.

Två gånger när jag skall gå och lägga mig på kvällen har jag sagt att papa skall läsa saga, och inte pépé. Papa läser lite roligare. Fast i går så stannade både papa och pépé kvar och skulle läsa tillsamman. Papa började läsa en bok. Då plockade pépé fram en annan bok, med den där kissen Pelle Svanslös. Då ville jag att han skulle läsa den. Det fanns jättemånga bilder med kissar på, grå och svarta och gula, och så två vita. Pépé sa att det var svanar, men mig lurar han inte, jag såg att det var kissar också, Jag ville pussa alla kissar. Papa hade varit nere och hämtat filmkameran, så han filmade det. Sedan fick papa läsa lite, så att pépé kunde filma lite till. Det var mysigt och sedan sov jag hela natten (fast det gör jag ju nästan alltid).

Födelsedagsfirande igen

. Hej dagboken,

Jag glömde ju att säga att jag firade min födelsedag i söndags igen. Då skypade jag med tonton Henke, tata Jennie, Matilda och Kasper. Jag fick ett jättefint tåg med ett lok och två vagnar och en massa små klossar som man kan sätta ihop som man vill. Och jättefina färger är det. Det är jätteroligt att dra omkring tåget. Kul är det också att låta pepe dra omkring tåget när jag drar omkring min kissa på hjul.

I dag har jag firat igen. Jag fick presenter från Mitt, Fab och Lolal, en väska som ser ut son en klänning från Frozen, och en bok med en massa musik i.

Pepe har kommit hem igen. Han har varit borta i två hela nätter. Papa har lärt mig att han åkt "au tavail". Det betyder att han åkt till jobbet. Bra att veta, faktiskt. Han hade tagit med sig små fina lena stenar från stranden i Nice där han var.

Se upp där nere, nu kommer jag!

Hej dagboken,

I dag överraskade jag pepe riktigt, riktigt ordentligt. När han häntade mig efter eftemiddagsluren så hade jag redan tagit av mig sovpåsen, men det var ju ingenting ovanligt. I stället visade jag honom att jag kunde slänga upp benet över sängkanten och häva mig upp och ned på andra sidan. Andra sidan är alltså utsidan. Pepe bara stod och gapade, fast han stod också med handen bakom mig, i fall jag skulle ramla. Sedan ropade han genom fönstret till papa vad jag gjort.

När jag äter nu för tiden, fast inte till frukost och inte till kvällsvällingen heller, så har jag börjat snaska choklad. Bokolat, säger jag, och så får jag en ruta 70 %-ig choklad. Mums filibaba, tycker jag.

Och så har jag väl sagt att jag inte behöver blöja på dagen? Både på dagis och hemma har jag bara blöja när jag sover eller om jag skall ut och leka. Annars kissar jag på pottan eller ännu hellre på toaletten. På dagis har de små toaletter som jag kan sitta på alldeles själv. I stället för blöja har jag trosor. Papa köpte en massa trosor, ifall jag skulle ha en massa olyckor, men ännu har jag nästan inte haft en enda. En sak som jag tänkt på, är att de borde göra trosorna lite annorlunda. Det är ju mycket enklare att stoppa in båda fötterna i ett hål. Varför envisas de då med att göra två hål? Jag brukar ta på mig trosorna själv, så jag vet vad jag talar om.

Den som inga byxor har ...

Hej dagboken,

I dag har jag firat min födelsedag igen. Den här gången var det på dagis. Papa och pepe hade bakat kakor som jag hade med mig. Och för att fira ännu mer, så fick jag gå hela dagen utan blöja, med bara trosor som papa köpt till mig. Det gick jättebra, jag kissade bara pyttelite i trosorna en gång. 

I går när vi badade blev pepe jätteglad. Jag sa "il est où, jordgubbe". Jag har en bok med en massa fina saker och jag brukar fråga pepe vad alla saker heter. Han trodde nog att jag inte kom ihåg det, men jordgubbe är ju ett jätteroligt ord.

Han blev också himla glad när han kom hem från jobbet och papa och jag kom ut från huset för att lufta oss lite. Då sprang jag emot honom och nästan kastade mig i hans armar.

2 år

Hej dagboken,


I går fyllde jag två år. Nu är jag ju jättestor. Vi firade lite redan i lördags. Då kom mamie och papy med tonton Eric och kusin Léa och hälsade på. Jag fick en jättefin rosa overall av mamie och papy, ochså fick jag leka lite med Léa. Jag hade inte träffat henne på hela det här året, så jag kände inte igen henne när jag såg henne.


Men i går firade vi på riktigt. Först sjöng papa och pépé för mig. Sedan ringed vi fafoum och faffa på skype:n. Då fick jag öppna en massa presenter från dem. Jag fick en jättefin teservis med ugglor på, och så fick jag två böcker med sånger i, och en jättefin träningsjacka i ceris velour med en stjärna på armen, och ett jättesöt tunika med katter på, och så byxor som passade ihop med det, och ett jättefint kort med två elefanter på utsidan, med hjärten på sidan (alltså på elefanterna, inte på kortet), och foto på fafoum, faffa och mig.


Sedan åkte vi iväg till tonton Eric. Där var mamie och papy också, och efter en liten stund kom Eric med Manon och Hugo. Jag lekte jättemycket med Hugo och med mamie. Vi åt tårta och så fick jag fler presenter. Av mamie och papy fick jag en bok där man skall lära sig att vara artig, och så fick jag fiskespö med små fiskar av trä med en magnet i munnen, så att man kan fiska upp dem. Av tonton Eric fick jag två roliga figurer som plingar och åker runt, och så skall pépé sätta in lite pengar på banken från Eric också. Hugo gav mig en liten pippi och en boll. När vi åkte hem på kvällen var jag jättetrött, för jag hade nästan inte sovit någonting. Jag sov hela vägen I bilen, och när pépé tvättat mig och jag hade fått välling, så somnade jag som en stock.

Upp med händerna

Hej dagboken,

Nu har jag nästan fått mitt nya kök. Två farbröder var där hela dagen i går och bankade och byggde. När papa var ute och pépé lagade mat var jag vaken. Pépé satte mig i min stol så att jag kunde titta på och se att allt blev rätt. Jag behövde inte säga till om någonting, så duktiga var de. I dag skall jag på dagis och när jag kommer hem är nog allting klart.

Pépé och jag har varit på lekplatsen varje dag i helgen och i går också. På lördagen var det tre stora tjejer som lekte och jag ville vara med också, men de sprang så fort att jag inte hann med. De lekte tjuv & polis. En skulle råna en bank och de andra skulle jaga. Då skrek de: Upp med händerna, "les mains en l'air", så då ropade jag de också när jag sprang efter. De var jätteroligt. En flicka hette Alanah och en Emmi, de andra två vet jag inte.

Hm, jag diskuterade ju blöjfrågan förra gången. Nu har jag en sak till att säga om den. Om man till exempel inte vet vad man skall göra när man ligger i sin säng och väntar på att papa eller pépé skall komma och hämta en, vad gör man då? Jo, man kan ju prata lite med nalle och kaninen, man kan slänga ut allt i sängen på golvet utanför, eller så kan man börja ta av sig lite. När papa hämtade mig i vecka, så hade jag en dräkt med knappar fram. Det var jättebra, för då kunde jag ta av mig precis allt medan jag väntade. I förrgår, när jag hade knapparna på pyjamasen bak, lyckades jag i alla fall knäppa upp knapparna i baken, så att jag kunde få ur benen. Då var det ju lätt som en plätt att få upp knapparna i bodyn också, och sedan åkte blöjan av i bara farten. Sedan tog pepe lite tid på sig, och det var en miss i beräkningen, det måste jag erkänna. Jag råkade kissa lite i sängen när jag väntade, så pépé fick byta lakan. Men det gjorde nog ingenting, tror jag.

Också blir jag bättre och bättre på att räkna. I går kväll när pépé skulle göra välling, så räknade han måtten med pulver som han brukar göra. I går räknade han bara till sju, och då kunde jag hjälpa honom att säga "åtta" efteråt.

Blöjor

Hej dagboken,

I dag tänkte jag att vi skulle prata lite om blöjor. Alltså, blöjor är ju bra. Fast ibland är de lite i vägen, liksom. Till exempel när man skall bada. När pepe fyllde på badkaret, så visste jag ju att man inte kan bada med blöja på sig, så jag tog av min strumpor, sedan byxor och sist blöjan. Blöjan la jag direkt i papperskorgen, för där vet jag ju att den skall ligga. Tröjan var lite svårare, så den fick pepe hjälpa mig med.

I går tänkte pepe nog att han inte skulle byta min blöja förrän det var dags att göra sig i ordning för sängen. Men jag tyckte att blöjan blev lite för full. Som tur är vet jag var saker och ting finns, så jag sprang (jag springer förresten alltid, det går ju mycket snabbare då) och hämtade en ny, sedan sprang jag in i papas och pepes sovrum tog av mig byxor och blöja. Med rumpan har satte jag mig mot väggen och börja föra in blöjan under stjärten. Men där gick jag liksom bet. Jag vet inte riktigt hur pepe gör, men det var inte så lätt som jag tänkte. Jag får nog spana in lite hur han bär sig åt.

När pepe hämtade mig på dagis i dag, så sa en av dagistanterna till pepe att hon vill fråga om min renlighet. Jag såg nog på pepe att han trodde att hon skulle säga att jag inte var ren. Men åh nej, det var ju tvärtom. Jag säger till när jag vill gå på pottan och har nästan ingenting i blöjan. Hon tyckte att jag skulle börja med sådana där underbyxor med blöja i, för att de skall vara lättare att ta av. Pepe var så stolt när vi gick därifrån :-)

Pepe hemma igen

Hej dagboken,

Äntligen är pepe hemma igen. Han kom i går. Han har jobbat i Göteborg, och så har han varit på en stor mässa med en massa böcker, för han har också skrivit en som de andra ville titta på.

När pepe kom hem med bilen stod papa och jag utanför ich väntade, så när han klev ur bilen kunde jag springa fram till honom. Han blev jätteglad,noch det blev jag också. Han tog upp nig i armarna och bara pussade mig massor och sedan lite till.

En gång när han var borta ringde han och sa "puss, puss, älskling" till mig. Då sa jag " puss, puss, älskling" till honom också. Och så kan jag säga papsen. 

När pepe var borta var jag his fabror doktorn. Jag var inte sjuk, det var bara för att väga och mäta mig. Nu väger jag 10,2 kilo och är 82 centimeter lång. Tänk vad stor jag är! Snart fyller jag två år, så det är inte så konstigt.

Jag gillar att prata i telefon. Jag behöver ingen riktig telefon, man kan ta vad som helst. En näsduk, till exempel. Då säger jag "Hallå. Ça va? Oui. Hadrien. Toire. Herve. Salut."

I dag har vi fått alla delar till mitt nya kök. Snart är det på riktigt :-)

I dag växte gräset

Hej dagboken,

I morse när jag skypade med fafoum, faffa och tonton Henke, så såg man inget gräs alls. I kväll när jag gick och la mig, så var det lite, lite grönt överallt. Min gräsmatta blir nog jättefin.

Apropå min, så sa jag i dag för första gången "ma tete" i stället för "la tete", och det betyder ju "min napp" och inte bara "nappen". Viktig skillnad, faktiskt.

I dag var jag på lekplatsen och lekte med massor av andra barn. Louis var där med sin mamma Anais, och jag fick en ny kompis som heter Ainodine eller något sådant. Hsnnes mamma heter Caroline och hennes pappa kommer från England. Men himla roligt var när pepe och jag gick till lekplatsen. Då kom det en mamma och en pappa med en flicks i en barnvagn. Det var Rose, min bästa kompis från mitt första dagis. De bor i Evrange och kom till Hagen för att promenera. Rose kanske kommer i min klass när jag börjar skolan nästa år. Det kanske Louis oxkså för, förresten.

En kulen natt

Hej dagboken,

Min favvissång just nu heter En kulen natt. Den sjunger pepe och gör massa rörelser till. I morgon skall vi visa fafoum och faffa på Skypen. I slutet, när pepe skall pipa mig i magen springer jag i väg så att han inte skall få tag i mig. Men det får han alltid ...

Nu har jag lärt mig räkna. I dag bär jag åt yoghurt, så hade papa och pepe också ätit varsin, så jag fick leka med deras skedar efteråt. "Deuc cuillères" sa jag då, för det betyder två skedar. Bra, va?

I dag var Jean-Marc hos oss för att fixa lite med elledningarna i mitt nya kök. Fast jag kallar honom San-Matt, det låter ju mycket käckare. Mer modernt, liksom. Hon som köpte mitt gamla kök heter Veronique, men jag kallar henne Nonitt. Samma sak där, alltså.

Och så har jag lärt mig att fräsa. Nej, inte lök, det får papa göra, men med näsan. Jag är pyttelite snuvig och ibland rinner det lite i näsan. Då håller papa eller pepe en näsduk framför näsan, och då fräser jag. Ganska kul.

Men inte lika kul som när pepe gjorde pruttljud med munnen mot mitt ben. Det kittlade jättemycket. Papa filmade det, men vi har inte tittat på filmen ännu. Vi måste ju ha någonting att göra till vintern också, säger papa.

Mamie och papi

Hej dagboken,

I helgen var vi hos mamie och papi och hälsade på. Papi har varit sjuk, men nu är han mycket bättre. Det var jätteroligt att leka med dem. Fastän det regnade mest hela tiden var vi ändå ute och promenerade varje dag. Jag gick jättemycket alldeles själv. Ibland fick man uu stanna om man såg en liten sten, eller en stor för den delen. På lördagen hälsade vi på tant Helene och på söndagen Dede som är mamies storebror. 

På lördagen fick jag åka karusell för allra första gången. Tre gånger fick jag åka, först med papa och sedan med pepe.

Nu har jag lärt mig att säga skottkärra på franska. "Broette" heter det ju. Fast förut såg jag "böt" i stället. Egentligen låter ju det bättre, men ibland får man böja sig för överheten ...

Jag kan säga nästan alla kroppsdelar på franska nu och en del på svenska. Pepe måste nog träna lite mer med mig.

I dag kom papa och pepe och hämtade mig tillsammans. När jag hörde pepes röst i entren stannade jag upp direkt fmed att köra min lilla barnvagn och sprang till honom, rakt i hans armar. Han blev nog lika glad som jag!

Coucou

Hej dagboken,

Eller skall jag säga "coucou"? Tittut, alltså. Det gjorde jag i morse när jag hörde papa och pepe på badrummet fast det inte riktigt var dags för mig att stiga upp. Men jag var ju vaken och ville gå upp. "Coucou", ropade jag alltså, och papa och pepe kom in och hämtade mig. Klart att jag gar glad. Jag är alltid glad när de kommer och hämtar mig när jag sovit. Och är man glad skall det ju synas. Och det gör det. Jag ler jättestort.

På eftermiddagen gick pepe och jag till lekplatsen. Där var det en massa stora barn som lekte. De hade stora cyklar och skrattade och hade jättekul. Då ville jag vara med. Pepe verkade tycka att jag skulle lämna de andra barnen i fred, han gick efter mig och såg till att jag inte rörde vid någonting. Men ibland gick jag fram till några av de andra och sa "Coucou". Men de svarade inte, litet tyket, tyckte nog pepe, men det gjorde ingenting. Jag försökte några gånger till. Efter ett tag när vi var vi vid gungbrädan,satt en flicka på den. Hon var också stor, kanske sju år eller lite mer eller lite mindre. Hon bara satt och väntade, så jag gick fram och snackade lite med henne. Hon log, så hon tyckte nog at det var trevligt, även om hon int e sa någonting tillbaka. Men när jag frågade om hon ville gunga med mig och pepe hjälpte mig upp på andra ändan, så vände hon sig och gungade med mig. Det var jätteroligt. Sedan kom henne skompisar med en filt och kakor. Då skulle de ha picknick. Jag ville vara ned, men pepe tyckte inte att vi skulle det, om inte de frågat oss. Vad spelar det för roll om man kan få sig en kaka?

I dag har de också varit och ploclat ned mitt gamla kök. Först höll de på jättelänge med bänkskivan, sedan gick jag oxh la mig en stund och när jag vaknade var allting inplastat oxh stod längs med väggarna. Konstigt, tyckte jag. De kommer tillbaka i morgon och hämtar allt. Då blir det nog ännu konstigare ...

13 minuter

Hej dagboken,

Kan du gissa vad det är? 13 minuter, alltså? Det var så länge jag sov middag på dagis i dag. Nog rekord, faktiskt. Det var jättekul på dagis. Jag pratar en massa, säger dagistanterna. När pepe skulle hämta mig ville jag stanna kvar och leka med alla gummistövlar som låg i en låda. Pepe tyckte att jag skulle ta på mig mina egna skor i stället, men hur roligt var det på en skala? Fast jag bråkade inte, det var okej att gå ut. Då ville pepe att vi skulle sätta oss i bilen direkt och åka hem. What's the hurry? sa jag då. Eller skulle ha sagt, om jag kunde prata lite mer engelska. I alla fall, så var det ju ingen brådska, det fick jag pepe att fatta, så vi gick omkring och ände lite på omgivningarna innan vi åkte hem. Då var jag trött och somnade nästan i bilen.

Ingår när pepe kom hem hade jag precis kommit hem från Hadrian där jag lekt en massa. Pepe och jag gick ut igen. Dö fick vi syn på en kisse. Jag ville klappa den och sa "tousser". Kissen sprang iväg. Då knuffade jag pepe på benet och sa "vas-y" så att han skulle fatta att han skulle gå efter och stoppa kissen. Det gjorde han inte. Typiskt. Men när vi gått en bit, så såg jag kissen inne i häcken vid Jean-Luc och Carmen. Ça va? frågade jag kissen och la huvudet på sned. "Bara bra", svarade kissen då. Men det hörde inte pepe, för han pratar inte kattspråk. Så vinkade jag till kissen och tänkte att han skulle komma, men han hade lite annat för sig, så han gick åt andra hållet i stället.

Etter en stund kom Mitt, Fab och Lolal hem. Papa och pepe kallar dem Mitch, Fab och William, men det låter så vuxet och i alla fall är Lolal inte vuxen. De har varit på semester och hade köpt en present till mig, en regnjacka som var genomskinlig med röda hjärtan på. Den skall jag ha nästa år, för det står 3 år på den.

I morgon kommer det en tant och en farbror och hämtar mitt kök. Nej dmmer, inte mitt nya. Mitt gamla, förstås, så att vi kan få dit det nya. Spännande, fast jag kommer nog inte att känna igen mig. Inte pepe heller. I kväll när jag frågade efte en kaka, så hittade han inte var de låg. Jobbigt, faktiskt!

Bland de stora

Hej dagboken,

I dag är jag en stor tjej. När papa lämnade mig på dagis i morse, så hade de flyttat mig till de stora barnen. Nu får jag leka i bollhavet så mycket jag vill, yipee! Det var jätteroligt. Annars var det inte så stor skillnad.

När jag kom hen var jag jättefnissig. När pepe bytte blöja och skojade med mig så skrattade jag jättemycket. Han var så busig och tog min napp hela tiden. Han tog handtaget i munnen och hille inte låta mig får tag i den.

I dag har det regnat massor. Det var ganska bra, för innan det var det så himla varmt att jag nästan inte fick gå ut, bara lite på kvällen. Mest är det pepe som tycker att det är jobbigt, för papa är ute och jobbar i trädgården i alla fall. Men nu skall det inte bli så varmt igen, säger tanten med väderkartan. Skönt, för pepe speciellt.

Lisbeth Salander

Hej dagboken,

I dag släpps den nya boken om Lisbeth Salander. På samma gång i tjugo länder. Men det struntar jag i. Jag har en egen bil, det har jag bestämt. Papsens bil och Maias bil, det talade jag om för papsen, och sedan för papa när han frågade. Det är bra att ha en bil, tycker jag. Ibland måste man åka till dagis, ibland måste man handla. Jag har chaufför också, har jag sagt det?

I morse plockade papa ut tvätten ur tvättmaskinen. När han skulle hänga ulp den på tork, så hjälpte jag  honom. Han hade lagt allt i en plastkorg och jag räckte honom en sak i sänder. Då gick det mycket fortare.

I eftemiddags var vi hemma hos Celine, Vaia och Leia, för papa skulle färga håret på Celine. När papsen kom hem från jobbet kom han och hämtade oss. Det var bra, för när vi gick det var det jättefint väder, och när vi skulle hem regnade det. Tur att papsen hade paraply med sig.

Förresten, jag vet inte varför jag alltid skriver "papsen". Papa och papsen och alla andra kallar ju honom för det, men jag kallar honom "pepe". Från och med nu skall jag skriva det också.

Det är bra som det är

Hej dagboken,

I fredag var papsen ledig och papa jobbade. Fast de jobbade hemma hos oss också. Framför vårt hus skall jag få en ny gång. Papa och papsen har ju byggt ett nytt garage, så det skall inte parkera framför ytterdörren längre. I stället skall vi ha en lite zickzackig gång med buskar och blommor omkring. Det blir jättefint, tror jag.

När papa kom hem gick vi ut på en promenad. Papa och papsen ville ha med sig barnvagnen också. Helt onödigt, tycker jag. Jag tänkte ju i alla fall inte sitta i den. Kanske var de trötta och ville ha någonting att luta sig mot? Ibland frågade de om jag inte ville sitta lite i den, men jag tror att det var mest för att de ville ha en ursäkt. "Non, c'est bon", svarade jag varje gång. "Nej, det är bra som det är." För det var det ju. Det är mycket roligare att gå själv. Då kan man stanna och titta på allting när man själv vill. En liten sten, en pinne, en annan sten, en ny pinne, en fläck på marken. Ibland ville papa och papsen att vi skulle gå lite fortare. "Kom Maïa", sa det. "Non, c'est bon", svarade jag. För det var det ju. När vi hade gått en stund och kommit ut från Hagen, ville jag gå åt andra hållet i stället. Så då vända jag förstås. "Kom nu, Maïa". "Non. c'est bon", svarade jag och fortsatte. Papa och papsen stod kvar och väntade."Hej då", ropade de. "Vi fortsätter åt andra hållet." Jaha, gör ni det, tänkte jag, och vinkade åt dem. "A bientôt", ropade de. "Bentôt", ropade jag tillbaka och fortsatte jag med. Ända tills papsen kom efter mig och bar mig tills vi var ikapp papa.
Efter en liten stund mötte vi en bil. Det var Céline, Paulette och Léo. DE sa att vi kunde komma förbi på hemvägen och titta på deras getungar. Det gjorde vi och de var sååå söta. Paulette är stor, fem år, och vi lekte också.

På lördagen kom tata Sandie till oss, på kvällen. Vi satt ute på altanen och hade jättemysigt. Jag sprang omkring ganska mycket och papa, papsen och tata Sandie fick turas om att springa efter. När de drack sin fördrink åt de en massa saker till. Jag fick prova och upptäckte två nya saker som jag gillar, faktiskt. Först oliver. Lite surt i början, men om man tuggar ett tag så vänjer man sig och vill ha en till. Sedan melon. Jättegott ju. Så det fick jag i går också, två gånger, fast inte en hel melon varje gång, förstås. Bara några bitar.

Jag har glömt att säga att jag lärt mig en sak. Förr när jag var i mitt rum och ville ha någonting som låg i sängen, min nalle eller kaninen eller någonting, så försökte jag dra ut det mellan spjälorna. I bland gick det, men oftast inte. Nu har jag lärt mig att lyfta upp det med ena handen ända längst upp, så att jag kan ta tag i den med andra handen, ovanför sängen. Fiffigt, va?

Tre gånger om dagen

Hej dagboken,

Nu har jag visat papsen att jag bajsar på pottan nästan varje gång. Utan undantag , faktiskt den här helgen. Regelbunden som en klocka, är jag, faktiskt. Efter frukost, lunch och eftermiddagsfika sätter papsen mig på pottan och vips, så kommer det. Jag säger till också, ifall papsen inte hunnit plocka fram pottan när det är dags. Snart får jag nog sitta på den vanliga toaletten, fast min lilla rumpa kanske åker ned i hålet då.

I går när han tog upp mig till skötbordet för att tvätta mig och sätta på nya blöja bestämde jag mig för att sätta på mina byxor själv. Det gick jättebra. Det var bara det att det var något fel på dem. Jag satte i ena foten i byxbenet och skulle sedan ta nästa. Men då såg papsen att rumpan på byxorna var på fel håll, så att den hängde nedåt i stället för att sitta uppåt. Som tur är vet papsen hur man skall göra med byxor som är felsydda så att de sitter upp och ned, så att jag kunde ha dem i alla fall.

En annan gång när papsen bytte på mig ville han att jag skulle lägga mig ned, när jag satt upp. Jag satt ändå in mot väggen, så han fick dra mig i benen, först i ena, sedan i andra, sakta så att jag inte skulle ramla. Det kittlade dödsskönt i min nakna stjärt mot frottéhandduken, så jag satte mig tillbaka mot väggen igen varje gång han dragit fram mig. Så gjorde vi nog tjugo gånger. Vi har det jätteskojigt, papsen och jag.

Så, då var det klart

Hej dagboken,

I onsdags klippte papa håret på mig för andra gången. Precis som första gången, så klippte han bara lite där bak. De sparar fortfarande på mina små lockar.

Jag vet att jag redan sagt att jag inte gillar att borsta tänderna. Men i fall någon trodde att jag kanske gillar det mer nu, så vill jag bara säga att det är fel, fel, fel. Jag gillar det inte alls. Det är värsta stunderna på dagen. Jag försöker få papsen att tänka på någonting annat. "Pépé, assis", säger jag och tänker att han kan gå och sätta sig i stället. Jag försöker att slå undan händerna på honom, att sparka undan honom med fötterna och att stänga munnen jättehårt. Jag räcker ut tungan för att han inte skall komma åt därnere. Men ingenting hjälper ...

I morse pusslade jag med papsen. Jag har massor av pussel. Ett är med prinsessor på en platta. Jag tog bort alla bitar, sedan la jag tillbaka dem, åt rätt håll med bilden uppåt. "Voilà, c'est fini", sa jag då, för det var ju klart. Att papsen sedan tyckte att bitarna skulle logga i en viss ordning är faktiskt inte mitt problem ... Eller hur?

Litet hus vid skogens slut

Hej dagboken,

I dag blev papsen riktigt förvånad. När han tog fram sångboken som jag gick i julklapp av fafoum och faffa, så sjöng han en sång som heter Litet hus vid skogens slut. Så fort han började sjunga, så kom jag ihåg att tant Jennie sjöng den för mig i Växjö. Då la jag händerna vid ena kinden, precis som Jennie gjorde. Papsen gjorde också det, för jag visade ju honom hur man skulle göra.

Nu har jag lärt mig hur min speldosekanin fungerar också. Man drar i svansen, jättehårt, så att den åker ut på ett snöre. När kaninen spelar musik, så åker snöret in i rumpan på kaninen igen, tills bara svansen sticker ut.

Skrapat knä

Hej dagboken,

Nu är det så där igen, att tiden har gått så snabbt att jag inte ens hunnit skriva i min dagbok. Tokigt, faktiskt.

Förra veckan, till exempel, så var det jättevarmt. En dag var papa och jag och badade hos Hadrien och Victoire (och Sophie och Hervé). Sedan ville papa arbeta lite i trädgården, så Sophie passade mig. De har en liten uppblåsbar simbassäng som papsen inte har sett ännu. När papsen kom hem på kvällen, så hade papa bjudit in Hadrien och hela familjen att ta en drink hos oss på kvällen. Det var jätteroligt. Jag sprang efter Hadrien hela tiden. I början ville han leka lite, men sedan sprang han bara iväg. Victoire satt i alla fall kvar, för hon hade fått låna min stol, så hon kunde inte komma loss.

I fredags var papsen hemma med mig och papa var på jobbet. Det var fortfarande varmt, så vi kunde nästan inte gå ut. Men när papa kom hem sprang papsen och jag iväg till lekplatsen. Den är rolig, fast inte så kul som den hos fafoum och faffa. Det finns ingen sandlåda, men det finns gungor och en jätterolig rutschbana. På vägen dit, förresten, så snubblade jag och ramlade på asfalten. Det gjorde on och jag skrapade knäet, för första gången. Det gjorde ont en liten stund, men sedan gick det över.

På lördagen var vi på IKEA i Belgien. Papa och papsen skulle kolla på lite grejer till  mitt nya kök. De såg nya skåpluckor när vi åt lunch på IKEA i Malmö på vägen hem från Sverige, och en ny spis. Det blir nog jättefint. Medan de satt och pratade med tanten sprang jag omkring och undersökte vad som fanns, och om det var någonting annat vi behövde till köket. Diskborstar, till exempel. Där fanns en hel korg, så jag plockade till mig en sju åtta stycken som jag testade och provade. De verkade bra, faktiskt. Bra sugförmåga och tuggmotstånd. Jag vet inte alls varför papsen la tillbaka dem när vi skulle gå därifrån.

På söndagen var det fortfarande varmt, fast inte lika, så vi var inne, papsen och jag. Papa var ute och jobbade på framsidan av huset. Han tog bort en massa marktegel framför vårt gamla garage som de skall lägga framför det nya. På kvällen gick papsen och jag till lekplatsen igen. Där fick jag en ny kompis, Louis, som var där med sin mamma Anaïs. Vi lekte inte så mycket tillsammans, men jag lånade hans trehjuling och han lånade min boll. Papsen och Anaïs pratade jättemycket.

Nu är vi i alla framme vid i går. Papa och jag var ute och gick lite i Hagen. När vi stod och pratade med en tant kom papsen hem. "Pépé! Pépé! Pépé!" ropade jag då, på långt håll. Papsen blev jätteglad. Papa var trött i hela kroppen efter allt arbete i trädgården i helgen, så han orkade inte gå ut igen och fortsätta som han tänkt. I stället gick vi in alla tre och lekte. Papa satt och läste en tidning och jag sprang omkring och lekte med en massa andra tidningar. Man kan ju till exempel ta upp dem ur tidningskorgen och slänga dem på golvet, och sedan kan man flytta dem lite till. Kanske kan man bläddra lite i dem också. När jag höll på som bäst skrattade papa och papsen åt mig. De såg så roliga ut att jag också började skratta. då höll vi på att skratta så, alla tre, en lång stund. Det var kul, det!

Min första kärlek

Hej dagboken,

Nu har jag en pojkvän. Han heter Hadrian och bor granne med oss. Han är stor och stark. Fem år, faktiskt. Det är inte någon jättestor skillnad. Tycker jag. Han gillar mig också. Han tar mig i handen och visar mig en massa saker. En balja med vatten, till exempel, som man kan bada i när det är varmt. I söndags var det jättevarmt. På eftermiddagen var papa ute och jobbade i trädgården och papsen och jag gick till Hadrian för att leka. Victoire var också där, förstås, och Sophie och Herve. Men jag lekte bara med Hadrian. Han hade badbyxor på sig. Det hade inte jag, men jag ville också bada, så jag satte mig i vattnet med kläderna på. Då skrattade alla. Sedan gick Hadrian och jag in och lekte lite med hans bilar. Papsen var också med, han tyckte nog att det var roligare att leka med oss än att prata med de andra vuxna.

Ballongen borta

Hej dagboken,

I går var tonton Etic och hälsade på. Han är snäll, han hade med sig en klänning till mig. Knallrosa, som jag skall ha nästa sommar. Tur att jag fick den i en påsa, så att jag har någonting att leka med nu också. När Eric, papa och papsen tog en fördrink, så fick jag smaka på oliver. Jag kunde inte bestämma mig om jag gillade dem eller inte. Jag smakade och spottade ut, smakade och spottade ut. Till slut bestämde jag mig för att dela ut alla oliverna de de som visste att de gillade dem. Då tog de slut jättefort, för annars åt de så himla långsamt.

I dag efter dagis lekte vi ute lite. Jag hade fått en ballong av William, med en pinne till. Den var kul att ha med sig när man gick omkring. Och så plötsligt gick vi förbi några av papsen växter med vassa blad. Då sa det Pang! Och sedan var ballongen borta. Jag letade överallt, men den fanns inte längre. Papsen hade någonting sladdrigt i samma förg som ballongen. Jag anar att det hör ihop på något sätt. Det gäller bara att komma på hur ...

Jag gillar inte att borsta tänderna

Hej dagboken,

Nej, just det. Jag gillar inte att borsta tänderna. Varför måste då papa och papsen förstöra mysiga stunder med att dra fram tandborsten? Egentligen är det inget fel på tandborsten, så länge jag får hålla den själv. Problemet uppstår när papa eller papsen skall tvinga in den i munnen på mig och nödvändigtvis komma åt alla tänder. Vad skall det vara bra för? Jag vet, de försöker förklara, så himla pedagogiskt, men jag har annat att tänka på med en spretig pinne i munnen än att lyssna på deras babbel.  Så det så! Men vad hjälper det?

I dag har jag varit på dagis. Där har vi byggt torn. När papsen hämtade mig berättade Manon att jag är så duktig och ropar efter alla mina kompisar och kan allas förnamn. De stora också. Faffa och fafoum tyckte också att jag var duktig, för jag kunde ju alla namn i Växjö också. Och så visste jag vems alla skor var. Jag gick och pekade och talade om det. I fall någon inte skulle förstått, alltså.

Jag har ju glömt att berätta om lekplatsen hos faffa och fafoum. Den var jätterolig. Den hade en jätterolig gunga, och en rutschbana som var så skojig och som jag kunde åka nedför själv. Jag hade nog kunnat komma upp själv också, om jag bara fått försöka.
Varje gång vi gick ut och promenerade i Växjö trodde jag att vi skulle till lekplatsen. Så var det ju också - INTE! Nästan aldrig, faktiskt. Bara en massa gå, gå, gå. Fast det var ganska kul att samla stenar och små grenar. Ungefär två minuter åt gången, alltså. Sedan tyckte papa och papsen att vi skulle öra oss lite fortare, så det lyfte upp mig. Vagnen ville jag inte åka i, om det inte var sovdags, förstås. En gång gick vi ut från faffas och fafoums hus och när vi kom ned där man fortsätter rakt fram till lekplatsen och svänger av om man bara vill gå tänkte jag i alla fall att jag skulle övertyga dem om att min idé var roligare. Jag fortsatte några steg åt rätt håll medan papa och papsen började gå åt sidan som ju var? Åt FEL håll! De tittade på mig, så jag tog ett litet steg till. Då tog de också några steg till. Sedan jag. Och de. De ropade efter mig, men jag låtsades ingenting höra. Sedan bestämde de sig för att vända sig om och fortsätta sitt gående utan mig. Jaha, tänkte jag, då för väl jag min grej, liksom, och gick iväg mot lekplatsen. Men, då kom de springande efter mig och lyfte upp mig och innan jag visste ordet av, så var jag tydligen ute och promenerade i stället för att gunga ...

Jag har blivit duktig på att kliva uppför trappan själv också. Ned kan jag också gå, fast jag måste erkänna att det inte är lika lätt. Om jag håller mig i väggen är det i alla fall inte svårt att komma upp. Men jag har alltid någon bakom mig och det är kanske lite skönt ändå. Fast säg inte det till dem, då kanske de blir lite malliga ...

När vi kom upp på mitt rum lekte vi lite och jag ville komma åt alla gosedjur. De flesta ligger på golvet (fast egentligen skall de ligga i min gamla sovkorg), men en del står upp på en hylla. Papaen satte sig i fåtöljen precis under hyllan, så jag sträckte armarna mot honom så att han skulle lyfta upp mig och hjälpa till att få ned dem. Då tog han i stället mig i armarna och gav mig en stor kram. Alltså, det är mysig att kramas lite, men inte just då. Och så sa han som han alltid gör: "Får papsen en puss? får papsen en puss?" Det får han nästan aldrig, fast han får pussa på mig. Det räcker väl? I bland kan han få en liten puss. Det är samma sak med papa. Hur som helst, där kunde man ju inte ligga och vänta på att bli upplyft, så jag bestämde mig för att klättra upp på papsen i stället, så att jag kunde komma åt nallen jag ville ha. Det var ju bara att kliva på och papsen skulle hur som helst ta emot mig om jag skulle ramla. Fast det skulle jag ju inte. tjej reder sig själv!

Hemma i Hagen

Hej dagboken,

Nu är vi hemma i Hagen igen. Jag har gjort så många skojiga saker att jag glömt att skriva, oxh nu kommer jag kanske inte ihåg allt när jag skall berätta ...

Vi åkte bil hem i lördags, ända från Växjö till Tyskland. Där sov vi på ett hotell i en stad som heter Neumunster. Hotellet låg bredvid en park, så vi kunde gå en liten runda. Det fanns en lekplats också, men gungan som jag ville gunga på var blöt, för det hade regnat, och så var den för stora barn, så papsen trodde att jag skulle ramla ut.
När vi kommit hem igen lekte vi i papas och papsen stora säng. När jag ätit skulle jag lägga mig i min säng, och papa och papsen skulle äta sin kvällsmat. Det var inte alls roligt att ligga i hallen, så jag gjorde vad jag kunde för att de inte skulle glömma bort mig. Och det lyckades! Vilken partytrick! Efter en stund hämtade de upp mig så att jag fick sitta med dem i sängen. Jag satt mitt emellan dem och hade jättemysigt. Jag fick smaka på deras smörgåsar och så fick jag äta lite på papsen äpple. Klockan var nästan tio när vi la oss allihop. Fast lite så busig har vi varit på semestern hos faffa och fafoum också. När fafoum fyllde år, till exempel.

I går åkte vi vidare och jag sov lite, så det gick ganska fort, faktiskt. Det kändes i alla fall så. Jag grät nästan ingenting och jag blev inte otålig. Så ofta. Ibland kastade jag nappen och ibland nallen eller kaninen. Papsen fick göra sitt bästa för att hämta dem igen. Några gånger fick han nästan lägga sig över mig för att må dem. Då skrattade jag jättemycket.

När vi kom hem var det jätteroligt att leka med mina leksaker igen. Papsen lekte ned mig medan papa packade upp alla väskor. Sedan gick vi in till William och hand mamma och pappa och åt middag. Och lekte. Vi var lite busiga då också, faktiskt.

När jag skulle lägga mig ville jag inte att papa och papsen skulle gå. Det brukar inte fungera så bra, så jag tänkte att jag skulle hålla kvar papsen i fingret. Men det funkade inte det heller.

I kväll när papsen kom hem blev jag jätteglad. Jag hade ju inte sett honom på hela dagen och det är jag faktiskt inte van vid nu. Vi lekte lite på framsidan och efter en stund kom William hem. Då gick vi dit och lekte med dem i stället. William och jag körde lite i hans röda sportbil. Och så fick jag en egen gunga som William vuxit ifrån. Den ser helt ny ut och blir jättefin på vår altan.

När vi kom in till oss hittade jag en massa ögonmasker som papsen hade fått över efter sin bokfest som han hade i Stockholm. Först tog jag den ena och gick för att putsa dörren till tvätten. Sedan sprang jag in i arbetsrummet igen och hämtade en ny, och sprang och tvättade dörren lite till. Sedan var det lika bra att ta så många jag kunden i famnen, fast de låg i någon plast, så de gled ur händerna hela tiden.
Det var lättare hos faffa och fafoum. Då kunde jag ibland få tag i faffas fjärrkontroller. Det fick jag ju inte, så då sprang jag iväg så fort jag kunde. Tyvärr fanns det alltid någon dörr i vägen, så papsen hann ikapp mig. Rackarns papsen!

Kullerbytta

Hej dagboken,

Jag glömde ju att säga att jag lärt mig att göra riktiga kullebyttor. På min 21-månadersdag slog jag flera stycken i sängen när papa och papsen satt bredvid, så jag har vittnen, faktiskt.

När vi kör bil sitter papsen bak med mig. Ibland när jag är lite trött tar jag tag i hans hand och lägger den bakom nacken. Då förstår han att han skall killa mig i nacken eller klappa mig på bakhuvudet. Så skönt ...

Nu kan jag köra min vagn själv. Det är bara det att papa och papsen tror att de måste hjälpa till. "Non", säger jag, flera gånger. Då tar de bort handen en stund, men så fort vagnen börjar svänga lite är de där igen med handen och vill styra.

Meningar. Inte bara ord, alltså. Det har jag börjat göra nu.  I går sa jag till exempel "Pépé, gå ut!" När jag ville ligga på Matildas madrass utan att papsen störde. På kvällen när jag skulle lägga mig, sa jag: "Papa, pépé, à côté" och tänkte att de skulle förstå att de skulle lägga sig samtidigt. Hur som helst, så verkade de inte bry sit om det, utan jag fick somna själv, som vanligt. Det går egentligen ganska bra, fast just i går natt vaknade jag några gånger.

I morse var jag vaken klockan fem. Papa tog upp mig i deras säng, så jag kunde somna om och sova mellan mina pappisar ända till halv sju. Ibland ville jag kolla om det sov på riktigt, eller pm de bara låtsades, så då stack jag fingret i ögat lite försiktigt på papsen. Han höll i alla fall minen. Sedan var jag jättevaken och lite busig, så jag försökte slänga ned Nalle och Kaninen bakom sängen, och nappen. Papsen tyckte att det var lika bra att gå ned med mig och fixa vällingen, och det tyckte jag ju också var bra. 

Fafoum 75

Hej dagboken,

I förrgår kom farbror Henke, faster Jennie och mina kusiner Matilda och Kasper till fafoum och faffa också. Det var jättekul och vi lekte en massa, både inna och på gräsmattan med badmintonracket och min boll, och sedan gick vi ut och gick lite. Fast egentligen gick jag inte så mycket. Jennie och papsen var med mig på lekplatsen och sedan i trädgården. Det var ju mycket skojigare.

I går var det födelsedag. Jag fyllde 21 månader. Fast alla glömde liksom bort det och furade fafoum i stället. Det gjorde ingenting, för hon fyllde faktiskt lite mer. Jag vet inte hur många månader hon fyllde, men papsen viskade att det var 900. Vi hurrade i alla fall och sjöng att hon fyllde 75 år. Hon fick sin present, som var en sådan där padda som alla vuxna och en del barn har. Och så fick hon blommor som faffa och Henke varit och köpt på torget. Sedan hjälptes alla vuxna åt att fixa saker, för på eftermiddagen kom det gäster. Fafoums kompisar Gull-Britt och Bengt-Olof och Jennies mamma och pappa ville också fira. Jag fick också en present och Gull-Britt och Bengt-Olof, en klänning med glassar på och byxor och hårband och huckle. Då gick jag och tog alla i handen för att tacka. Det tyckte jag kändes fint och alla skrattade så glatt. Sedan åt vi, först ute och sedan inne. Henke hämtade gitarren och sånghäfte så att alla kunde sjunga med. Det var jätteroligt. En sång för faffa, för han var sjuk när han fyllde 900 månader, och en för fafoum. Jag fick ingen sång, man får tydligen inte det när man fyller 21 ...

Annars har jag lärt mig lite engelska. "See you soon" fast jag tycker att det låter bättre med "See sou soon" så så säger jag. Och så kan jag nästan ta på mig själv. För någon dag sedan skulle papsen ta på mig klänningen som jag fått av farbror Eric. Då fick jag i ena foten i hålet för ärmen och kunde skryta för papsen med ett "Voilà" och sedan gav jag kig ikast med andra foten och sa "Et l'autre" fast det gick inte så bra, så papsen fick hjälpa mig.

Papa och papsen vill att jag skall äta mer grönsaker. Sedan jag kom till Växjö har jag bestämt att jag inte vill. Inte alls, faktiskt. Det finns ju så mycket god pasta och bulgur, och frukt. Det gillar jag. Jordgubbar äter jag lite, men i går åt jag tre hela nektariner. Mums filibabba. 

Öland och Kalmar

Hej dagboken,

Nu har vi just kommit tillbaka från en liten resa till Öland och Kalmar. I går åkte vi till Borgholm med papa och papsen. Vi såg ett gammalt slott och sedan skulle vi se ett till, där kungafamiljen bor på sommaren, men vi såg bara trädgården. Sedan åkte vi till Paradisverkstan där farmor och farfar väntade, men då sov jag så gott. När jag vaknade åkte vi till farmors och farfars grannar Roger och Ankies sommarstuga. Där åt vi jättegod lunch och jag fick prova köttbullar för först gången. Det var jättegott och jag åt massor. Papa och papsen blev så glada, för bag hade inte velat äta de barnmatsburkar som de köpt i Växjö. De smakar inte likadant som hemma i Hagen. 

När  i ätit klart åkte vi på utflykt till södra udden på Öland och hade picknick vid Långe Jan som är en jätteberömd fyr. Då fick jag smaka kanelbullar och toscakakor för första gången. Mums! 

Sedan åkte vi tillbaka till stugan och åt middag innan vi gav oss av till hotellet i Kalmar. Då var jag jättetrött, men det hade varit en toppendag, så det gjorde ingenting. 

I dag har vi varit i Kalmar. När vi vaknade regnade det jättemycket men när vi ätit frukost och åkt in till stan hade det nästan slutat och vi kunde gå på stan hela dagen. Vi såg gatorna i stan och slottet med parken (mest parken faktiskt, papa älskade den) och så åt vi på konstmuseet. Sedan gick vi lite till och vi åt glass (alltså alla utom jag) i en trädgård som heter Krusenstierna, tror jag. 

När åkte vem busade jag med papsen. Jag slängde ned Kaninen och nappen på golvet hela tiden, så fick papsen plocka upp dem igen. En gång fick jag trugas med honom och knuffa honom i ryggen och lägg huvudet p hans axel och se lite extra söt ut. När jag fått tillbaka mina saker ville papEn klappa mig på fötterna, men då behövde jag ju inte honom längre, så jag slog bort hans hand. 

När vi var hemma igen fick jag tillbaka min ballong som jag inte lekt med sedan i söndags kväll. Jag lekte jättemycket med den, och med farmor. Papa och papsen lekte också med oss. Jag skrattade så mycket att jag inte såg mig för, så jag ramlade och bet mig så att jag började blöda. Men det glömde jag snabbt och nu sover jag gott. 

I Sverige

Hej dagboken,

Nu var det många dager sedan jag skrev. Det beror inte på att ingenting har hönt, utan för att det hänt så himla mycket.

I lördags tog vi bilen och åkte hela vägen från Hagen till Lübeck. Det var jättebarmt ute och innan Lübeck fick och vi stå alldeles stilla i minst en halvtimme. Det kändes som jättelång tid, men sedan kunde vi plötsligt åka til hotellet. Vi gick en lång promenad. Papa och papsen hade tänkt köpa marsipan till farmor och farfar, men de var rädda att den skulle smälta i värmen.

Nästa dag gick vi upp lika tidigt som dagen innan och åt lite frukost på hotellrummet innan vi åkte iväg till färjan i Puttgarden. Färjan gick jättefort och det var inte så mycket människor där. Papsen car lite besviken, för han hade längtat efter en stor kaffe och när han fått den och satt sig ned, så råkade papa välta ut den på golvet. Jag säger bara det för att visa att det inte alltid är jag som välter saker, faktiskt.

Sedan tog vi bilen genom Danmark bron till Sverige. Först fikade vi hos papsen kompis Ann och hennes familj. Det var mysigt. När papsen äntligen fått sitt kaffe drog vi vidare till Göteborg, dä vi hälsade på Erik, Linda, Hugo och Axel. När vi ätit lunch på en terrass nära deras lägenhet åkte vi iväg och badade havet. Fast jag doppade bara fötterna.

Nästa dag tog vi en promenad in till stan. Sedna gick vi hen och åt lunch, fast p å en restaurang ige n. Sedan tog vi en promenad till stan, ja, vargör inte?

Sedan var det tisdag. Då var vi ute en liten stund och tog en promenad till Slottskogen. Säger papA och papsen, alltså. Själv sov jag hela vägen. Efter lunch packade papa bilen, så att vi kunde åka till farmor och farfar.

Nu har vi varit hos farmor och farfar i tre dagar redan. Det är jätteskojigt och jag lär mig jättemycket svenska. Det är bara papa som pratar franska här, och papsen när han pratar med papa. Farmor och farfar skrattar jättemycket. De tycker att jag gör så roliga saker, när jag sätter pottan på huvudet, till exempel, eller när jag springer runt och tittar överallt. Faktiskt borde jag göra likadant, och titta på dem när de INTE springer omkring och tittar i alla skåp. Varför måste det vara just jag som är konstig?

Farfar har jättemånga fjärrkontroller. Men vad hjälper det när jag inte får leka med dem?

Kan själv

Hej dagboken,

I dag vill jag mest säga att jag kan göra en massa saker själv. Äta yoghurt, till exempel. Papsen vill gärna hålla i skeden, men det har jag nästan vant honom av med. Fast han vill gärna hålla i bägaren. Jag får slå bort handen hela tiden, ändå verkar han ha lite svårt att förstå.

Sedan kan jag faktiskt leka själv, på mitt rum. Men här måste jag också visa hur det skall gå till. Jag får gå in i rummet, ta tag i dörren med ena handen och peka ut mot hallen. "Pas", säger jag, och då fattar han i alla fall. Men han har svårt att inte öppna dörren, som jag stängt förstås, och tjuvkika. Ibland är jag ända borta vid gunghästen och håller på att kliva upp, när jag måste kliva av igen och springa och stänga dörren.

I kväll har vi badat. Det är skönt när det är så varmt. Trettiofyra grader i skuggan. Och så dricker jag en massa vatten. Om jag dricker snabbt så att det rinner över och ned för ansiktet och hela kroppen blir det jättekul och jag skrattar så att jag kiknar. Papsen skrattar också. Jag måste be om mer vatten hela tiden. En gång skrattade jag så att jag inte ens kunde få upp muggen till munnen.

Utestängd

Hej dagboken,

I lördags var vi på IKEA. Jag skall få ett nytt kök. Papa och papsen håller på att bestämma vilket slags kök jag skall få. Jag hjälpte också till, för jag var jättesnäll och sprnag bara omkring i närheten medan de valde. Snällt, va?

I söndags var det jättevarmt ute. Och inne också, fast inte lika mycket. Papsen och jag var inne hela dagen, nästan, vi var bara ute en pytteliten stund på kvällen. På dagen lekte vi inomhus. Till exempel, så stod jag framför spegeln och gjorde en massa grimaser. Och så hytte jag med fingret till papsen och sa "tu tu tu" och låtsades att jag var jättesträng.

Sedan har hag kommit på att det är jättekul att stänga in mig på mitt rum. Med papsen utanför. Fast han höll hela tiden på att öppna och se vad jag höll på med. Himla onödigt, om ni frågar mig. Jag gjorde ju ingenting särskilt, bara gungade lite på min gunghäst.

I dag har det också varit jättevarmt. Papa och jag var ute och promenerade på morgonen. När papsen kom hem från jobbet var vi ute lite i trädgården, men vi gick in ganska snabbt. Jag har blivit ganska duktig på att säga "non" men har lärt mig att variera lite och ibland säga "pas" som betyder "inte". Bra att kunna variera sig lite ...

Omvändande

Hej dagboken,

I går var jag på min månadskontroll hos farbror doktorn. Jag har vuxit, ha, ha. Nu är jag 80 centimeter och väger 9,4 kilo. Inte illa, vad?

Det var förresten därför som papsen vände på min bilbarnstol i dag. Nu får jag åka framlänges i bilen. Det var ju mycket roligare, och så behövde jag inte sitta med blöjda ben längre. Och så smutsar jag inte ned sätet när jag har skorna på mig heller.

Papsen är bra, man kan använda honom till en massa saker. Till exempel som nappställ. När jag inte vill ha min napp längre och papsen råkar vara där, så stoppar jag bara in den i munnen på honom. Fiffigt, va?

Men när jag dricker välling, då vill jag hålla flaskan själv. Han vill gärna vara där med ena handen och blanda sig i, men jag slår bara bort den. Jag tror att han fattat nu ...

Sedan är det läggdags. Som förr, fast lite annorlunda, börjar de med att stänga fönsterluckorna och sedan lägger de mig i sängen. Innan de hunnit ut skyndar jag mig att ställa mig upp och gå fram till huvudänden närmast dörren, och slänger ut nappen. Då plockar papsen upp den och ger den till mig innan han säger god natt igen och stänger dörren. Då ler jag och vinkar till dem, så att de vet att jag har det bra. Jag vill ju att de skall kunna ha det bra när de bara är de två en stund innan de lägger sig. Och jag vaknar nästan aldrig och gråter :-)

Dagisfest

Hej dagboken,

I går var det fest på dagis. Papsen kom hem tidigare från jobbet, så att vi kunde åka dit tillsammans. Det var jättekul. Jag gick runt och såg mig omkring, för det brukar inte vara så många människor på dagarna. Ibland stannade jag upp och tittade på att de stora som stod och pratade. Jag fick en kaka som var lite hård, så den fick papsen äta. Sedan fick jag en mjuk kaka som var mycket godare. Vi lekte också. Jag fick färglägga en fisk och sedan fick jag fiska ankor med ett metspö. Det var inga riktiga ankor och de var ganska så små, men en liten tofs på huvudet. Man skulle fånga ankan i tofsen med spöet.

I dag var det vanlig dagisdags. Papa lämnade och papsen kom och hämtade. Jag ville inte att papa skulle i morse, men det gick snabbt övet. När papsen kom och hämtade mig ville jag leka med några pennor, men det kunde jag ju inte, eftersom vi skulle gå, som sagt. Papsen gav mig en penna som han hade i fickan, fast när han såg att jag kunde öppna den och rita på min tröja, så tog han tillbaka den. Det var inte alls roligt, men sedan hittat jag små stenar utanför dagis. "Cajou" säger man då, och så ploclar man upp några stycken. Helst skall man plocka några små kvistar också. Fast det blir svårt att hålla allt, jag får jobba på det.

När vi kom hem lekte papsen med mig när vi skulle byta blöja och tvätta oss. Papsen sa att farmor och farfar kommer att skratta jättemycket om jag är lika busig när vi kommer til Växjö. Jag ville ju inte ligga på rygg bara för att det skulle bli lättare för papsen. Varje gång han försökte lägga mig på rygg för att kunna få på blöjan vände jag mig på magen. "Dodo" sa jag och låtsades att jag skulle sova.

Bonyour

Hej dagboken,

I går morse fick jag papsen att skratta igen (det brukar i och för sig inte vara så svårt ...). När vi satt och åt frukost tillsammans tog jag tag i hans pekfinger och skakade det och sa "bonyour". Så göt man ju när man hälsar.

Nu tycker jag att det är kul att träna på att gå baklänges. Ibland går jag framåt, bara för att kunna gå bakåt igen. Då är det bra att börja till exempel vid soffan, så att man vet när man kommit fram när ryggen slår i, annars skulle man ju kunna gå hur långt som helst.

På kvällen var jag ganska trött, men papsen och jag lekte på golvet i vardagsrummet när jag var färdigtvättad och klar att äta. Papsen la sig ned på ryggen och bad mig att jag skulle komma och lägga sig hos honom. Då gjorde jag faktiskt det. Det får inte bli en vana, för då kan han bli bortskämd, men då gick jag och satte mig bredvid honom på golvet och lutade huvudet mot hans bröst. Ganska skönt, faktiskt.

I dag när jag skulle ta min eftermiddagslur kunde jag inte somna. Papa och papsen undrade nog varför jag var så gnällig och det var inte förrän papsen hämtade mig som han upptäckte att han glömt att ta med sig Nalle och Kaninen. De låg kvar där nere och hur skulle jag inna sova då? Va?

Det är Fars Dag i Frankrike i dag. Papsen fick ju en blomma på Papsens Dag, som är samma sak som Mors Dags. I dag fick papa en nyckelring som jag gjort på dagis. När papa och papsen ber om en puss brukar de inte få det. Jag pussar bara Nalle och Kaninen. Men i dag, när de bad mig, gick jag i alla fall ffam och la kinden mot deras kind, och så fick de pussa mig. Fast det gör de förstås i alla fall ...

Papsen!!!

Hej dagboken,

I dag har jag varit på dagis. Det var jättekul. På morgonen lekte vi vattenlekar i det stora duschrummet. Sedan har jag börjat ropa på mina kompisar. Det berättade en av dagistanterna för papsen när han hämtade mig på kvällen. Men när papsen skulle lämna mig på morgonen ville jag inte att han skulle gå! Jag sa till honom att han skulle stanna och grät. Han såg allt lite ledsen och konfunderad ut, men han lämnade mig i alla fall till Amelie innan han gick därifrån. Han vinkade en massa gånger, så fem minuter senare hade jag förlåtit honom och hittat andra saker som var roliga i stället. Men det var ju konstigt att inte vara med papa eller papsen när vi har varit tillsammans precis hela tiden i nästan en vecka ...

Ut

Hej dagboken,

I dag har vi kommit hem igen. Det har varit jätteroligt i Paris. I går kväll var vi på Svenska klubben, för papsen hade en författarafton där. Det var roligt att se papsen stå där framme och prata inför alla människor. Ibland tyckte jag att han behövde lite stöd, så då gick jag fram till honom och höll upp arkarna så att han kunde ta upp mig och hålla i mig lite. Sedan gav han mig till papa som ju också var där. Papsen presenterade oss för alla de andra. Papa och jag gick hem när papsen var klar, men papsen  stannade kvar ett tag.

Vi hade ett jättefint hotell de två sista dagarna. Innan dess bodde i vi i tant Nathalies lägenhet. Hoyellrummet var inte så stort och papa och papsen tyckte att det var skönt att inte behöva lägga sig samtidigt som mig. De körde en gammal favorit i repris och ställde in barnsängen i duschen - kan ni tänka er. Ja, jag blev ju i alla fall inte smutsig på natten. Fast det är inte så lätt att byta sovrum ofta. När papsen kom hem från Svenska klubben vaknade jag och ville inte somna om. Papa och papsen trodde nog att jag skulle göra det, så det lät mig gråta en liten stund, innan papsen kom in. Då stod jag upp, för då fattade han att jag inte tänkte somna om. Fast ibland somnade jag nästan stående med hivudet mot sängkanten. Papsen klappade mig och jag blev jättepigg emellanåt och pratade med papsen. Han  var inte lika pratsjuk som jag, så det blev lite ensidigt emellanåt. Efteråt hörde jag att papsen sa till papa att jag inte somnat förrän klockan ett. Då var det ju inte konstigt att jag sov gott i bilen hem. Nu är det gott att sova i sin egen säng.

Jag gillar att vara ute. "Dehors" säger jag till papa. Jag har ju förstått att papsen inte alltid pratar samma språk, så till honom säger jag "goutte". Han trodde nog att jag pratade franska, men nu har han fattat att jag säger "gå ut".

Och så säger jag ofta "par terre", för det roligaste nåstan jämnt är att springa själv. Jag har sprungit i en massa parker i Paris, på trottoarer och lite överallt. När jag inte går själv utan får åka snålskjuts i papas eller papsens famn kan jag  stället passa på att vinka till en massa människor. Det är kul, det också.

Klurigt

Hej dagboken,

I dag har jag visat papa oxh papsen att jag vet hur man svarar klurigt. I morse när vi åt frukost såg papa att det var blött på duken framför mig, så han frågade: " Vem har blött ned duken?" "Vattnet", svarade jag. Klurigt, va? Sedan frågade han vem som hällt vatten på bordet, och då var jag förstås tvungen att svara "Maia", för ljuga kan jag inte ännu.

Vi har varit ute och promenerat en massa i dag, på stan. En gång gick vi förbi en tiggare. Då sträckte jag upp handen och ropade "Salut!". Det kändes liksom att man ville vara lite käck och artig, men papsen hade svårt att hålla sig för skratt. Vadå, han kunde väl också hälsat?

 

Annars har jag fått papa och papsen att bära mIg jättemycket i dag. Himla lyckat, faktiskt, fast de såg lite möra ut när vi kom hem. Så kan det vara att ha semester.

Första klippet

Hej dagboken,

Jag glömde ju att säga att papa klippte håret på mig i förrgår. Papsen höll mig i sina armar efter mitt bad, oxh papa tog topparna där bak. De skall spara mina små lockar.

I dag har vi varit och hälsat på hos Mila, Cedric och Benjamin. Det var jätteroligt. Mila har en massa skojiga leksaker som jag inte har. Vi lekte jättemycket på deras uteplats innan de vuxna skulle äta. Då lekte vi också, så papa och papsen fick springa ifrån hela tiden, men det gör de så gärna ;-)

Vi var på en lekplats också. Papa satte på mig en massa solskyddskräm, för det var jättesoligt ute. När vi skulle gå hem ville jag inte sitta i vagnen, så papsen fick bära mig hela vägen. Det är i alla fall vad han säger, men det är inte sant. I slutet gick jag faktiskt själv. En liten bit i alla fall.

När vi kom hem till Nathalies lägenhet igen, så fick jag bada med papsen. Vi var faktiskt lite sandiga, mycket sandiga om ni frågar papa, och papsen också, så det var nog ganska bra. Sedan åt jag och nu sover jag, för jag vile inte sova min eftermiddagslur i dag heller. Vad trodde de egentligen, med så mycket som händer hela tiden. Mila sov lite i vagnen, men hon är ju så liten, faktiskt sex månader mindre än mig (fast hon är lika stor och väger ett och ett halvt kilo mer).

I morgon vet vi inte vad vi skall hitta på. Papsen har semester, och vi har ingenting bestämt. Mysigt!

Paris

Hej dagboken,

I fredags när papsen kom och hämtade mig på dagis. Jag kom springande emot honom, så han hann inte ens komma in och prata med dagistanten. Han fick på mig skorna och kvickt min ryggsäck med mina saker med sig, och sedan gick jag före honom till ytterdörren. När han öppnat sprang jag ut och kvickt hann han slänga in ryggsäcken i bilen innan vi var ute på gatan. Sedan gick vi gatan ända ut till den stora vägen dom inte är jättestor men i alla fall lite större än den vi var på. Fast den vi var på hade i alla fall tottoar som man kan gå på, och det var ju bra.

Nu är vi i Paris. Vi kom i går och hälsade först på min franska gudmor Catherine, hos henne, Thierry, Thibaut och Quentin. Det var jätteroligt. Vi var ute och gick och jag fick gå själv på gatorna, fast papsen eller papa var hela tiden bredvid eller bakom. Drt finns så mycket att titta på att man aldrig tröttnar. När vi hade ätit och det gar dags för mig att sova middag var jag inte alls trött. Papa hade satt upp mig resesäng i Thibauts rum, men när papsen la ned mig i sängen ville jag inte alls ligga där själv. De sa jag till honom, så han plockade upp mig igen. 

Catherina har en katt också, men papa och papsen ville inte att jag skulle röra den. Jag tror att de var rädda att jag skulle skrämma kissen, så att han skulle riva mig, men det tänkte jag inte alls göra.

Sedan gick vi dn promenad till, till en park med en orkester och en massa barn som lekte och spelade fotboll. Jag gillar bollar. Så fort jag ser en boll försöker jag ta den, fast papsen säger allt att den inte är våran, så jag får aldrig leka med dem. Tråkigt, faktiskt.

När dagen nästan var slut tog vi bilen till Nathalie. Vi hittade en parkering en bit bort, så papa och papsen fick bära jättemycket saker, och sedan fick de gå en gång till. Då tittade jag på när Nathalie sminkade sig, för hon hade precis duschat. Nu skall vi bo här några nätter, för Nathalie har åkt bort. 

Innan hon åkte bort åt vi middag tillsammans med mamie och papi från Paris (egentligen bor de i Pontault-Combault och är Nathalies mamma och pappa), och med Nathalies kille Jean-Claude. Det var också jättekul, men sedan fick jag gå och lägga mig och det var inte så lätt att sova, för alla pratade så mycket i rummet bredvid. Fast egentligen somnade jag direkt, för jag var så trött, mend jag vaknade efter ett tag. Papa kom in en stund, och då somnade jag om.

Nu sover jag middag. Sedan skall vi iväg och träffa min kompis Milla och hannes pappor Cedric och Benjamin.

Papsen hemma igen!

Hej dagboken,

Nu är papsen hemma igen. Han har varit i Stockholm i en massa dagar och jobbat, hälsat på fabror Henke, tant Jennie, kusinerna Matilda och Kasper, och farmor och farfar, och så har han haft en stor fest för sin bok som handlar om en zebra som inte får ha kvar sin päls.

I går när papsen hämtat mig från dagis, för papa var ute och arbetade i trädgården, var vi ute och gick på framsidan. Papa var också med, han stannade och pratade med grannen. Då passade papsen och jag på att gå en liten promenad. Det är ju jätteroligt nu när jag kan få själv. Vi gick ända upp till den lilla korsningen  vid kyrkan. Då tyckte papsen att vi skulle vända - det tyckte inte jag. Jag försökte protestera, men än så länge är papsen starkare än jag, så vad kan man göra. Växa snabbt, antar jag ...

Vi gick in och badade i stället. Det var också kul. Först ville jag inte, men papsen lyckades övertala mig. Först satte han mig lite på kanten och lät mig kasta i alla leksaker, sedan var det bara att följa efter. Jag badade inte så länge, för jag ville ha min välling och lägga mig. När jag stod på skötbordet och lutade mig mot papsen, så såg jag att han ju slängt av sig skjortan som han inte hunnit ta av sig tidigare. Vet ni vad jag gjorde då? Han hade två knappar liksom på bröstet, som jag kunde dra i. Jag har likadana, fast mycket mindre. Och jag har inget hår runt mina.

I dag lekte vi en massa på kvällen och jag kunde visa papsen att jag lärt mig en massa nya ord. När telefonen ringde hörde jag att papa svarade. "Bonjour", sa han. "Bonsour", sa jag. "Bonsour, bonsour, bonsour." Jättekul. Sedan sjöng papsen för mig. Som vanligt fattar han vilken sång jag menar, när jag börjar med "bä bä", "ja ja" eller "font font". Sedan sjöng han den om när vi gick in i en affär för att köpa vantar, fast de bara sålde klappa händer. "Plapp plapp plapp", sa jag då.

God natt och sov gott!

Missräkning

Hej dagboken,

Okej, jag måste erkänna en liten miss i beräkningarna. Papa och papsen ger mig fem nappar att ta med mig i sängen. Himla praktiskt, man kan liksom ha en i munnen och en i varje hörn, ifall man tappar den i munnen och inte vet vilket hörn den andra nappen ligger (om man bara hade två, alltså). Jag tror att papa och papsen också har förstått att jag gillar att slänga ut en napp eller två på golvet, som en slags insomningsritual. Ibland slänger jag med en nalle, en anka eller liknande. Speciellt om jag vaknar innan det är dags att gå upp, och jag inte vill väcka någon, så roar jag mig med att slänga ut saker ur sängen. Hemligheten är att inte slänga ut den man kan tänkas behöva. Till exempel slängar man ju inte ut Nalle och Kaninen, för dem vill man ha kvar. Och så slänger man förstås inte ut mer nappar än att man har minst en kvar.

Det var bara det att i dag slängde jag ut alla nappar utan att tänka efter. Papsen måste erkänna att jag inte brukar gnälla när jag har lagt mig, utan snällt vänta tills han kommer och hämtar mig. Men i dag kunde jag inte hålla mig. Jag måste säga att jag tycker att han tog tid på sig. Kanske gnällde jag inte tillräckligt ihärdigt? Hm, jag får tänka på det nästa gång. Fast nästa gång skall jag räkna mina tillgångar lite bättre, innan någonting sådant händer igen ...

Fria aktiviteter

Hej dagboken,

I dag har jag gjort någonting helt nytt. Papa och papsen tog med mig till ett lekland. De kallade det för byggvaruhus, ett väldigt konstigt namn på ett lekhus. Jag fick gå ned på golvet och gå på undersökning och skattjakt. Jättekul! Där fanns tusentals saker att titta på och en massa gångar att springa i. Papsen sprang efter mig hela tiden, av någon anledning, jag fattar fortfarande inte varför, om det inte var för att se till att jag inte hade FÖR roligt. Så ibland stoppade han mig och försökte få mig att gå åt ett annat håll, oftast för att gå dit papa var. Som om inte papa skulle klara sig själv! När jag sa att jag inte hade lust utan hellre ville fortsätta åt mitt håll, så lyfta han upp mig och tvingade mig att gå dit papa var. Då fick jag säga ifrån på skarpen. Flera gånger. Men papsen var stenhård, en liten stund i alla fall, sedan satte han ned mig igen, så att jag fick gå, men han försökte hela tiden styra mig. Jag får väl försöka åka tillbaka dit utan papsen, så att jag kan leka färdigt ...

Jag har lärt mig lite nya ord och uttryck. "C'est parti", till exempel. Det betydet ungefär "då sätter vi igång". Jag säger bara "e pati", det räcker, resten får man väl fatta själv. Papsen gillar när jag lyfter fingret, rynkar på ögonbrynen och säger "attend". Det betyder "vänta" och det säger jag när jag här någonting som man måste lyssna lite extra efter, till exempel.

Nu har jag också kommit på att jag kan säga till papa och papsen att jag vill att de skall sätta sig på golvet bredvid mig, egentligen behöver jag inte sätta så mycket, bara klappa med handen i golvet, men ibland säger jag "assise" som betyder sitta.

I eftermiddags var vi ute och promenerade, fast i dag tog vi inte vagnen. I stället fick jag åka i bärselen, först med papa och sedan med papsen. Det var ganska kul, men emellanåt blev jag lite uttråkad. Som tur var såg vi en massa kossor, åsnor, katter och vovvar, och två grisar, några lamm och lite annat. På vägen hem, när det var papadn som bar selen, satt jag och klappade honom på armen. Det tror jag att han tyckte om.

Papsen hemma igen

Hej dagboken,

Papsen var bortrest i måndags och tisdags. Han var i London och höll på att bli fast på flygplatsen. Ich det blev han också, lite, så jag fick inte se honom förrän i går kväll. Men då var jag jätteglad, så jag stod i dörren och vinkade till honom jättemycket när han kom från jobbet.

I helgen innan hade vi förresten gäster. Det var jättekul. Jag gillar att ha gäster. Först får man en massa presenter. Ja, faktiskt, inte bara jag, utan papa och papsen också. De får mest vinflaskor och jag får leksaker. Ibland är det tur att man är liten.

I kväll lekte jag massor med papsen när han kom hem. Mest lekte vi i mitt rum. Först lekte vi "kasta nalle". Då kastar vi Kaninen och Nalle mellan oss tills vi inte orkar mer. 

Sedan tömde jag min baby babysäng från Moskva, så att jag orlade bära runt den i rummet. När jag hittat en bra plats för den klättrade jag upp i den och vilade en stund, kanske fem sekunder, sedan klättrade jag ut igen. När jag var klar med det var det dags att busa lite med papsen. Jag ställde mig bakom hanom med händerna på hans rygg, så att han inte såg mig. Han ropade "Var är Maia?" Tills han fattade att han måste vända på sig. Jag gjorde det säkert tio gånger, det var lika roligt varje gång. När han började fatta gjorde jag det lite svårare och satte mig på huk, så att inte skulle se mig så lätt. En gång ställde jag mig längre bak utan att röra vid hans rygg. Han hittade mig varje gång i alla fall. Tur det, annars hade man ju börjat undra ...

Trappklättring

Hej dagboken,

I dag har klättrat mot nya höjder. Eller inte nya, egentligen. Jag har bara klättrat på ett nytt sätt. I stället för att krypa upp för trappan, eller gå med båda händerna i papas eller papsens, så tog jag tag i trappräcket. Det gick jättebra. Första steget tog jag helt själv, sedan envisades papsen med att håkla mig i andra handen. Helt i onödan, måste jag tillstå.

När papa städar i mitt rum vikar han ihop mattan. Det ser ganska kul ut, så jag vill ju göra likadant. Papsen skrattar när han ser mig, för jag får jobba ganska mycket. Den är tung och när man lagt upp den på ena sidan och går för att ta tag i nästan, så ramlar den första ned igen. Är det någon som har ett tips på hur man kan göra det bättre? Jag får kanske skaffa mig en Facebook-sida där jag kan få lite goda råd ...

Papsen och jag var ute och tog en lång promenad i dag. Papa jobbade, så han kunde inte följa med. Papsen och jag lekte en jätterolig lek. Den är busenkel, så alla kan göra den. Först säger jag "ça va" och då svarar papsen "ça va", sedan håller man på så, fast man ändrar röstläget lite emellanåt (annars skulle det ju kunna bli tjatigt och man måste förstås variera det lite).

Sedan sjöng vi också. Jag börjar med "Bä bä", sedan fortsätter papsen med "bä bä vita lamm", då kommer jag in med "ja ja", sedan fortsätter han med "ja ja kära barn". Vi är ett jättebra team, faktiskt.

Jag gillar också en fransk sång som går så här: "Ainsi font, font, font, les petites mationettes, ainsi font,font, font - trois petits tours et ils s'en vont". När man sjunger skall man snurra på händerna. Jag sjunger " font, font, font", sedan sköte papa eller papsen resten. Funkar också jättebra.

Hårdrockare?

Hej dagboken,

Jag funderar lite på vad jag skall göra när jag blir stor. I dag har jag sjungit en del. Men min bästa och starkaste sångröst har jag skrålat "Ja, ja jaaaah". Det gjorde jag faktiskt väldigt bra, så jag gjorde det igen, och igen. Undrar just om man kan göra en karriär av det? Kanske som sångerska i ett hårdrocksband?

Nu är det roligt att bada igen. Och det är ju roligt. Som sagt. Låg i länge och gottade mig. Fast jag låg inte så mycket. Mest satt, och stod. Men länge var det. Och roligt. Som sagt.

När jag sovit min eftermiddagslur var vi och fikade hos några polare. Fats egentligen har jag bara träffat dem en gång tidigare, eller kanske två, jag minns inte riktigt. De heter Vaea och Leia, och deras mamma heter Celine. Michelle och William var också där. Där fanns en massa roliga saker att leka med - inte! Papsen var ju bakom mig hela tiden ...

Kurragömma

Hej dagboken,

I dag när papsen kom hem mötte vi honom i dörren, som alltid, nästan. Papsen brukar alltid säga "He -ej" och så stiger rösten i slutet. Nu gör jag likadant. Och så böjer jag mig liksom framåt och tittar upp under luggen på honom, och skrattar, förstås.

Sedan sa jag att jag ville ha en kaka. Papsen verkade inte fatta, så jag visade. Jag gick fram till skåpen där de finns, öppnade dörren och tog fram asken med kakorna. Papsen fattade äntligen, men vad hjälpte det? Jag fick ändå ingenting. Han tyckte tydligen att det var för nära inpå vällingen.

Sedan lekte vi lite kurragömma. Jag gömde mig bakom min säng och ställde mig med huvudet i händerna mot sänggaveln. Sedan fick papsen leta upp mig. Han hittade mig ganska snabbt, faktiskt. Kanske hittar jag ett bättre gömställe nästa gång?