På söndag är det Lucia. Då är det också två år sedan jag kom till Frankrike, när pépé mötte papa och mig på flygplatsen. Jag hade min fina knallrosa overall och hade sovit nästan hela flygresan. Pépé säger att jag är deras egen Lucia, för jg kom med ljus, precis som Lucia gör, fast hela året om.
I går firade vi Lucia på pépé jobb. Papa lärde mig att säga "pépés bank". När vi kom dit, papa och jag alltså, så hade pépé redan bytt om till sin vita klänning. Han hade ordnat med ett eget omklädningsrum till oss. Jag ville egentligen springa iväg och leka, men jag fick också ta på mig en vit klänning och ett skärp i glitter. Jag fick en Luciakrona som tant Jennie köpt åt mig, och ett tärnljus, i sammet. Pépé ordnade så att någon tog hand om papa, för pépé och jag stack iväg på eget håll, till alla andra i vita klänningar. Alla tanter och stora flickor hade glitter i håret också. Pépé bar mig på armen hela tiden . Jag tror att han kanske blev lite trött efter ett tag, men han sa ingenting. Han frågade bara om jag ville gå själv, men då ville jag bar springa iväg.
Sedan gick vi i ett långt tåg (pépé kallade det tåg men jag kunde inte se något tåg. Då förklarade han och jag fattade kanske vad han menade. Lite, i alla fall) in i matsalen där alla pépés kollegor väntade. Det var alldeles mörkt och det var nästan bara ljusen som alla tanter och flickor höll i handen som lös upp. Pépé och de andra sjöng en massa sånger som pépé sjungit hemma innan.
Papa var också där och filmade och tog kort. Det var nog inte så lätt, för det var ju så mörkt.
När vi sjungit klart och gått ut och bytt om igen kom vi tillbaka till matsalen. Då fick vi äta bullar och pepparkakor. Jag gillade pepparkakorna, men inte bullen. Och så drack jag ett stort glas vatten.
Tillsammans med pépés kollega Linda, som jag fått en massa saker av, och hennes barn Maja och Lisa, var vi de sista som gick hem. Jag sprang iväg flera gånger och tittade på olika saker. Alla tyckte att jag var söt och snäll, och att jag inte var rädd för någonting. Och det hade de ju rätt i ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar