Uppdatering

Hej dagboken,

 

Oj, nu var det så där länge sedan igen. Jag måste verkligen prata med min spökskrivare så att han skärper sig. Förstår han inte att jag har min följare att tänka på?

 

Papé har fyllt år, men det är ju så länge sedan att han snart fyller igen. Vi köpte ingen present till honom, men han fick ett jättefint kort som papa och jag gjort tillsammans. Det blev han jätteglad för. Vi ringde till honom på jobbet och sjöng ”Ja må han leva” på svenska. Det var jättefint, faktiskt.

 

Sedan har vi hjälpt tata Sandie att flytta också. Nu bor hon i Hagen. Om jag skall vara helt ärlig, så var det papa som hjälpte henne mest medan papé och jag stannade hemma eller var ute och lekte.

 

Förrförra helgen var vi i Paris. Först vara vi hos min franska gudmor och Thierry, och Quentin. Vi åt lunch och sedan var vi ute på stan och åt glass och lekte på en lekplats. Sedan ringde Nathalux, så att vi kunde möta henne i metron för att åka ut till mina Paris-farmor och farfar. Vi träffades nere på perrongen och hoppade av ett tåg för att möta henne. När vi sedan hoppade på igen upptäckte jag att jag tappat en sko. Tokigt och inte alls roligt. Jag blev ledsen, för det var mina favvisskor med glitter på tårna. Papa och papé sa att det inte var så farligt, för jag hade andra skor med mig och de här var ändå nästan för små nu, storlek 24 och jag har egentligen 25. Innan vi kom fram till där vi parkerat bilen hann jag somna på papés axel, för jag kunde ju inte gå med en sko bara och de andra låg i bilen.

 

Förra helgen var vi hos tata Sandie och åt lunch på lördagen, på hennes nya balkong. Det är jättebra att man kan gå till henne nu, men jag får inte gå själv ännu. När jag blir stor kan jag göra det. Tata Sandie hade köpt särskilda tallrikar och bestick till mig som jag kan ha när vi äter hos henne. Utanför balkongen finns det stora ängar som vi har framför vår trädgård. I ett hörn fanns det hästar, det har vi inte framför vårt hus. Fast ibland går det förbi hästar på vår gata, men då sitter det någon på dem.

 

På söndagen lekte papé och jag jättemycket på morgonen, nästan mer än i vanliga fall, för efter lunchen skulle papa och jag åka till mamie i Gérardmer. Där har vi nu varit hela veckan och gjort en massa saker. Hälsat på tant Hélène, Dédé, förstås, men vi har också sett till att måla om bilen. Inte hela bilen, bara lite där det var bortskrapat färg på utsidan bakom där jag sitter. Det var bra att få det gjort, sa papa och papé höll med. Vi har pratat med papé på telefon varje dag, förstås. Igår kunde jag berätta vad jag gjort, för igår var en spännande och rolig dag. På morgonen åkte vi båt på sjön i Gérardmer. Det var en paddelbåt som papa körde med fötterna. Sedan, på eftermiddagen, fick jag bada i sjön! Lite kallt var det, mamie ville inte bada och papa gick bara i med fötterna, men jag var i hela jag.

 

När min spökskrivare skriver det här sover jag fortfarande. Men snart vaknar jag och i dag är det också en jätterolig dag. Vi skall åka hem till papé! Jag längtar efter honom! Och i morgon är det fest på skolan. Men det får jag berätta mer om nästa gång :-)

Papsens Dag

Hej dagboken,

 

I går var det papsens dag. I skolan hade vi gjort presenter till mors dag och jag gjorde present till papsens dag. Jag hade gjort en bricka med en massa fina färger i silkespapper som vi sedan lackat så att man kan använda den på riktigt. Jag hade slagit in den i en brun påse som jag målat papsens porträtt på ena sidan och fröken hade hjälpt mig att måla hjärtan på andra sidan. Jag hade gjort två fina kort med hjärtan på. Inuti stod det:

 

J’ai des mains pour te toucher

J’ai des bras pour te serrer

Des pieds pour courir vers toi

Pour t’appeler j’ai ma voix

Et puis, j’ai mon cœur bien grand

Pour t’aimer très fortement

 

Jag har händer att röra dig med

Jag har armar att krama dig med,

fötter för att springa till dig.

För att ropa på dig har jag min röst

och jag har mitt stora hjärta att älska dig med.

 

Just nu har jag en massa finfina idéer. ”J’ai une idée”, säger jag hela tiden. Det behöver ju inte vara så storslaget bara för att man har en idé. Det kan vara att jag måste hämta någonting innan jag äter eller innan jag borstar tänderna. Eller varför inte under tiden. Eller att flytta på min pall som jag skall sitta på medan papsen borstar mina små tansingar.

 

Nu har tata Sandie flyttat till Hagen på riktigt. Förra veckan var hon hos oss nästan varje kväll. I fredags kom hon och åt hos oss, fast då hade jag gått och lagt mig och papa fick åka till sjukhuset med sitt finger, för han hade klippt av sig lite på fingerspetsen. I lördags skulle hon komma, men då var hon så trött att hon inte orkade, för hon skulle till sin mamma på mors dag och på söndagskvällen var hon för trött för att hon varit hos sin mamma. Fast vad vet jag, det har hon ju inte sagt till mig egentligen. Jag får säga till min spöskrivare att skärpa sig. Det här är ju min dagbok, faktiskt.

Grönt är skönt (eller?)

Hej dagboken,

 

Nu håller Tata Sandie på att flytta till Hagen. Den här veckan, när papé kommer hem från jobbet, så hjälper papa Sandie med att hämta saker i hennes gamla lägenhet. Hon hänger en massa kläder hos oss, tills hennes nya lägenhet är städad och klar. I morgon är alla lediga, så papé skall vara hemma hela dagen och papa hjälper Sandie, men de skall äta lunch hos oss.

 

Det är jättefint väder nu. När papé kommer hem kommer han till trädgården där papa och jag håller hus. Då brukar jag ta med honom till trädgårdsskjulet. Bredvid det har papa satt ett litet bord och två stolar. Det är papés och mitt hus. Vi lekar att det regnar, så att vi måste vara under mirabelleträdet, och så tar vi stenar och lagar mat i min hink och i silen. Kanske lägger vi oss och vilar en stund i gräset också.

 

Sedan får vi gå in, för jag måste tvätta mig och göra mig iordning så att jag kan äta och lägga mig i tid. När Tata Sandie har kommit och papa och hon håller på att sätta upp klädställningar eller hämta kläder i bilen och hänga upp, vill jag titta på. Då få maten vänta. Det tycker inte papé är en bra idé, men om jag insisterar, så brukar det gå bra. Papé säger att det inte blir så mycket tid för sagor då, och det köper jag.

”Jag har ont i tanden/J’a mala à la dent”, sa jag till papé i går. ”Jaha”, sa han, ”har du fått karies? Har du inte borstat tänderna ordentligt?” frågar han. ”Jo”, säger jag, ”men jag har nog ätit för mycket grönsaker/ j’ai mangé trop de légumes.” Man måste ju försöka …

 

Ibland måste jag säga till papé att jag inte hör vad han säger på svenska/ J’entends pas ce que tu dis en suédois. Prata som papa/ Parle comme papa”, säger jag till honom. ”Då får du väl lära dig att förstå min svenska”, säger papé då. Skall det vara på det viset?

Erik och Tage

Hej dagboken,

 

I helgen har vi haft besök. Papés kompis Erik var och hälsade på tillsammans med Tage. Tage är liten, fast han nästan lika stor som jag. Han har bara ett och ett halvt år och jag fyller ju snart fyra. Han pratar ingen franska. Inte så mycket svenska heller, faktiskt. Men papé sa att jag skulle prata svenska med honom, så jag ropade ”Kom” när han skulle komma och ”fukost” när vi skulle äta frukost. Jag vet inte riktigt hur mycket han fattade, men papé förstod i alla fall. Fast han visste ju redan att vi skulle äta …

 

I lördags var vi på lekplatsen i Roeser. Det var jättekul och jag träffade en massa kompisar från Hagen och från skolan. Tage lekte på småbarnslekplatsen. Han ville leka med en stor grävskopa men då ramlade han och slog upp ögonbrynet. Egentligen var det dags att åka hem och äta, men vi fick åka tillsjukhuset i stället. Tage behövde inte sy. Farbror doktorn klistrade ihop såret, men först fick vi vänta i två timmar. Som tur var fanns det lite leksaker att hålla på med. Innan vi åkte till sjukhuset träffade vi Virgine. Hon hade en påse med mandlar och torkad frukt. Det var gott att äta, så jag kunde hålla humöret på topp hela tiden. På sjukhuset när vi skulle skriva in Tage kom Joaquim och hans pappa och farmor och farfar. Han hade precis fått en lillebror som de skulle hälsa på.

 

I går var vi i Hagen hela dagen. Först gick vi en promenad och slutade på lekplatsen. Sedan gick vi en annan promenad men slutade på lekplatsen i alla fall. Tage är lite liten och kan inte göra så mycket själv. Jag springer omkring eller så cyklar jag eller lånar en sparkstötting från en kompis. Igår var Louis där, och Louisson och en massa andra barn (och vuxna). Louisson sa att han var en hjälte och skulle skydda mig.

 

I dag har jag varit i skolan igen och Erik och Tage har åkt hem. När papé kommer hem skall vi bada. Papa brukar börja badet när det är mitt i veckan, för annars blir det så kort tid tills jag måste gå mupp för att hinna äta. ”Men det är papé som tvättar kroppen”, fick jag i alla fall bestämma innan jag la mig igår.

Ny säng och nya mått

Hej dagboken,


I lördags tog jag med papa och papé till IKEA. De ville nämligen köpa ny sang till mig och det är ju jättespännande. IKEA är en rolig affär. Man kan springa omkring massor och ibland finns det leksaker också. Papa och papé hittade min säng nästan direkt. De hade tjuvkikat lite på internet först, tror jag. Det blev en säng som jag kan ha ända tills jag blir vuxen, med en utdragbar extrasäng. "Där kan en tjejkompis sova over", sa papa och papé. "Ja, eller en pojke", svarade jag. Då skrattade de, men jag förstod inte varför.
De köpte en ny spis också, för Hugo och Jules välte en vinflaska på den förra så att den sprack. Sedan köpte de nytt täcke, kudde, lakan, påslakan, madrass och någon hylla till deras eget sovrum. Onödigt, tyckte jag, det var ju mig vi skulle handla till.
Det var inte så lätt att få fast allt på taket. Papa och papé höll på länge och stånkade och stönade, men till slut var de klara. De trodde att det skulle ramla ned på vägen när vi körde, men det satt fast ända till vi kom hem.
Nu ska de bara montera ihop sängen också. Vi får se när det blir. Snart hoppas jag.


När papé kommer hem från jobbet blir jag jätteglad. Då vill bara jag prata med honom, fast papa brukar också ha en massa att säga. Ibland får jag faktiskt saga till papé: "Kan du inte prata mer med mig i stället?/ Tu ne peux pas plutôt parler à moi?" Då gör han det, fast papa fortsätter att prata i alla fall.


I går var jag med klassen på en bondgård. Det var jättekul och jag såg en massa djur. Men när papé frågade mig vilka djur jag sett kom jag inte ihåg något. Han fick fråga mig så att jag kunde säga ja eller nej. Till exempel såg jag kossor och hönor, men Inga elefanter eller noshörningar som papé trodde.


I kväll kommer farbror Erik och Tage från Sverige. Men det kan jag ju inte berätta om än, dummer ...

Dop och presidentval

Hej dagboken,

 

Nu är jag döpt i Frankrike också. I Sverige hade jag namngivning för nästan två år sedan. Det har tagit lite tid för papa och papé att fixa det, men så blev det roligt också.

 

På lördagen kom tata Cat, min franska gudmor, och Thierry. Det var mysigt. Vi lekte och hade det jätteroligt. När jag sovit middag skulle vi egentligen ha åkt in till Luxemburg, men det regnade, och så var det senare än vanligt och jag måste ju bada, tvätta håret och så där, så att jag blev fin till dagen därpå.

Igår var det den stora dagen. Papa och papé fixade en massa (mest papa, för papé var med mig. Tata Cat och Thierry sov jättelänge, så vi fick gå in och väcka dem. Sedan försvann kära papa och papé en liten stund, för det var tvungna att gå och rösta på någon president eller vad det nu var. De var ganska glada att de andra gästerna kom en halvtimme senare än bestämt, för de var inte klara. Klockan elva, som de bestämt, satt papa, papé, tata Cat och jag i mitt rum. Papa satt i kalsongerna och flätade mitt hår. Papé hade i alla fall byxor på sig. Tata Cat var redan färdig. Hon hade en blå klänning som fafoum skulle tyckt om.

Sedan kom alla på en gång: mamie och Rolande, tontoin Eric, Léa och Hugo, tonton Stéphane, tata Laurence, Louise och Jules. Oj, vad mycket kackel det var. Sedan var det dags för min lilla namngivningsceremoni. Papa och papé höll ett litet tal. Sedan skulle papa ge mig en droppe champagne på läppen. Det smakade inte alls gott. Det var faktiskt så äckligt att jag började gråta. Då var det skönt att kunna lägga huvudet mot papés axel. När gudmor Cat också höll ett litet tal, så lyssnade jag inte så mycket. Gudfar Eric stod där också som stöd, men just då var det bara papé som gällde.

En liten stund senare var det full fart igen. Jag lekte med Hugo och Jules, och Louise. När papa och papé skulle sätta in lasagnen i ugnen upptäckte de att vi hade strömavbrott. Precis när Eric och Stephane skulle åka iväg och köpa pizza till barnen kom strömmen tillbaka. papa trodde inte att vi hade köpt tillräckligt med mat, men det blev en massa över. Förstås, sa att Cat, och papé också.

Hugo och Jules fick inte leka med bollen inomhus. Det gjorde de ändå och sköt den så att den träffade en vinflaska som ramlade på induktionshällen, så att ett stort hörn sprack och lossnade. Jag tror att de skämdes ganska så mycket, för de försvann ut till fotbollsplanen i stället.

Jag fick en massa presenter också. Av papa och papé fick jag en rosa pärla som de köpt i Växjö tillsammans med fafoum. Eric hade köpt ett silverarmband med en delfin och en låda med badskum och parfym. Cat och Thierry hade köpt ett halsband med ett guldhjärta som var likadant som det jag fått av fafoum och faffa, så de skall byta det. Av Stéphane och Laurence fick jag en liten handväska och en nattlampa. Mamie hade köpt en necessär med en zebra och så fick jag pengar. Rolande gav mig också pengar.

När Stephane, Laurence, Louise och Jules åkt hem åt vi igen. Jag fick äta lite haricots verts framför teven, för alla ville se vem det var som blev president. Det blev han som alla ville, Macron heter han visst.

Till slut var det bara Cat och Thierry kvar, för de åker hem idag. klockan hann bli ganska mycket, så det var riktigt skönt att gå och lägga sig. Jag somnade nästan direkt …

Påsklov

Hej dagboken,

 

Nu är det ju skola igen, efter två veckors påsklov. Det är jätteroligt, men allra roligast var ju att åka på semester till fafoum och faffa i Sverige. Det känns som längesedan nu, sedan vi tog bilen mitt i natten till Belgien och planet till Danmark, sedan tåget till Alvesta där fafoum och faffa hämtade upp oss. Det var kul att flyga, men nu börjar jag ju bli en riktig globetrotter efter Lanzarote och Växjö. Flygplan och jag är bästisar. Därför är det ju lite oartigt att sova på planet, liksom, fast jag gjorde det ändå när vi flög hem igen. papa och papsen trodde nog att jag skulle slumra i bilen, eller på planet eller på tåget, men tji fick de.

 

Hos fafoum och faffa har jag ett eget rum, utom när Henke, Jennie, Matilda och Kasper kommer dit samtidigt. Då får jag sova med papa och papsen. När vi äter få jag sitta i papsen gamla barnstol. Där har faktiskt nästan alla suttit, fast inte fafoum och faffa, förstås. Under Henkes säng finns en massa lådor med leksaker. Där finns bilar, lego, smurfar, puttekulor. Fafoum har också en massa böcker som papé fick läsa för mig. Egentligen läste han bara två: ”Den lilla blå traktorn” och ”Guldlock och de tre björnarna”.

 

Jag vill gärna hjälpa till, det kan ingen säga någonting annat om. Till exempel ville jag hjälpa fafoum att plocka ur diskmaskinen. Papé tyckte att jag skulle äta färdigt i stället. ”Men jag måste hjälpa faffoum”, sa jag. ”Varför?” frågade papé. ”För att faffoum är lite gammal/ Parce que fafoum est un peu vielle”, svarade jag. De skrattade, men jag fick fortfarande inte hjälpa till …

 

När min gudfamilj också kom var hela min svenska familj samlade i flera dagar. Det var så mysigt. Jag älskar att vara tillsammans! Ibland är det bara svårt att behöva gå och lägga sig. En gång var det jag som bestämde allt. När vi satt och åt sa jag vem som skulle säga vad, och framför allt vem som inte skulle säg det. Tur att tata Jennie filmade alltihop, ifall någon inte skulle tro mig. Alla gjorde precis som jag sa, och ni kan själva se att de tyckte om det.

 

Jag har också visat fafoum och faffa hur man använder deras cross trainer. Jag tror inte att de fatta det innan. Det är sant att det kan vara lite knepigt första gången, men snart kom jag på hur det skulle gå till. fast det förstås, de borde kanske köpa en som var lite större. Den de har är ju i min storlek …

 

En dag var det dags att gå ut och se vad påskharen gömt i trädgården. Fafoum hade hjälpt honom att ordna med påskäggen – det vet jag för jag var med fafoum på Maxi när hon köpte en hel kasse med godis. Jag fick klä ut mig till påskkärring. Fafoum hade en penna som man kunde göra fräknar med och ett förkläde och ett huckle. Papé tog trehundra foton, minst, när jag gick ut i trädgården. Sedan fick jag leta upp mina ägg, för jag fick ett som tata Jennie hjälpt haren med också. Det var massor av choklad, en fin bok om Pelle Kanin, såpbubblor och en bok om en förskoleklass och en fröken som heter Fredrik.

 

På Maxi var vi många gånger. Ibland fick jag köra en egen liten vagn och en gång fick jag åka i en bil som satt fast längst fram på vagnen. Fafoum sa att det var mycket lättare att handla när vi var med. Jag tror att hon menade mig mer än papa och papé, faktiskt, även om hon inte ville säga det rent ut.

 

Fafoum och faffa har en jättefin lekplats. Egentligen kanske den inte är deras, inte bara, för det kommer en del andra barn dit också. Men mest är den deras. Mest min. Den är mycket roligare än att gå på promenad, fast det gjorde vi också några gånger. De hade hyrt en vagn, och en bilbarnstol, till mig. Jag fick låna faffas sandleksaker. Han behövde nog inte dem längre, tror jag, men han kan få leka med dem tills jag kommer och hälsar på nästa gång.

 

När vi åkte hem igen, så tog vi bilen, sedan tåget och till sist flyget. Papa och papé trodde nog att jag skulle sova mycket, det brukar det tro men de brukar också bli förvånande. Jag somnade en stund på planet, för det var sent på kvällen. Då blev jag ledsen när de väckte mig, för jag ville sova längre, men planet hade landat så vi var ju tvungna att gå av. Papé bar mig hela vägen till bagagebandet och sedan till bilen. Där somnade jag igen, för vi hade en bit att åka. När vi var hemma var de tvungna att väcka mig igen. De trodde nog att jag skulle gråta igen, men jag tyckte att det var skönt att komma till mitt rum och mina saker. helst hade jag velat leka en stund där nere, men det var mitt i natten, så papa och papé sa att vi måste sova. Och det gjorde jag, ända till klockan elva nästa dag.