Uppdatering

Hej dagboken,

 

Oj, nu var det så där länge sedan igen. Jag måste verkligen prata med min spökskrivare så att han skärper sig. Förstår han inte att jag har min följare att tänka på?

 

Papé har fyllt år, men det är ju så länge sedan att han snart fyller igen. Vi köpte ingen present till honom, men han fick ett jättefint kort som papa och jag gjort tillsammans. Det blev han jätteglad för. Vi ringde till honom på jobbet och sjöng ”Ja må han leva” på svenska. Det var jättefint, faktiskt.

 

Sedan har vi hjälpt tata Sandie att flytta också. Nu bor hon i Hagen. Om jag skall vara helt ärlig, så var det papa som hjälpte henne mest medan papé och jag stannade hemma eller var ute och lekte.

 

Förrförra helgen var vi i Paris. Först vara vi hos min franska gudmor och Thierry, och Quentin. Vi åt lunch och sedan var vi ute på stan och åt glass och lekte på en lekplats. Sedan ringde Nathalux, så att vi kunde möta henne i metron för att åka ut till mina Paris-farmor och farfar. Vi träffades nere på perrongen och hoppade av ett tåg för att möta henne. När vi sedan hoppade på igen upptäckte jag att jag tappat en sko. Tokigt och inte alls roligt. Jag blev ledsen, för det var mina favvisskor med glitter på tårna. Papa och papé sa att det inte var så farligt, för jag hade andra skor med mig och de här var ändå nästan för små nu, storlek 24 och jag har egentligen 25. Innan vi kom fram till där vi parkerat bilen hann jag somna på papés axel, för jag kunde ju inte gå med en sko bara och de andra låg i bilen.

 

Förra helgen var vi hos tata Sandie och åt lunch på lördagen, på hennes nya balkong. Det är jättebra att man kan gå till henne nu, men jag får inte gå själv ännu. När jag blir stor kan jag göra det. Tata Sandie hade köpt särskilda tallrikar och bestick till mig som jag kan ha när vi äter hos henne. Utanför balkongen finns det stora ängar som vi har framför vår trädgård. I ett hörn fanns det hästar, det har vi inte framför vårt hus. Fast ibland går det förbi hästar på vår gata, men då sitter det någon på dem.

 

På söndagen lekte papé och jag jättemycket på morgonen, nästan mer än i vanliga fall, för efter lunchen skulle papa och jag åka till mamie i Gérardmer. Där har vi nu varit hela veckan och gjort en massa saker. Hälsat på tant Hélène, Dédé, förstås, men vi har också sett till att måla om bilen. Inte hela bilen, bara lite där det var bortskrapat färg på utsidan bakom där jag sitter. Det var bra att få det gjort, sa papa och papé höll med. Vi har pratat med papé på telefon varje dag, förstås. Igår kunde jag berätta vad jag gjort, för igår var en spännande och rolig dag. På morgonen åkte vi båt på sjön i Gérardmer. Det var en paddelbåt som papa körde med fötterna. Sedan, på eftermiddagen, fick jag bada i sjön! Lite kallt var det, mamie ville inte bada och papa gick bara i med fötterna, men jag var i hela jag.

 

När min spökskrivare skriver det här sover jag fortfarande. Men snart vaknar jag och i dag är det också en jätterolig dag. Vi skall åka hem till papé! Jag längtar efter honom! Och i morgon är det fest på skolan. Men det får jag berätta mer om nästa gång :-)

Papsens Dag

Hej dagboken,

 

I går var det papsens dag. I skolan hade vi gjort presenter till mors dag och jag gjorde present till papsens dag. Jag hade gjort en bricka med en massa fina färger i silkespapper som vi sedan lackat så att man kan använda den på riktigt. Jag hade slagit in den i en brun påse som jag målat papsens porträtt på ena sidan och fröken hade hjälpt mig att måla hjärtan på andra sidan. Jag hade gjort två fina kort med hjärtan på. Inuti stod det:

 

J’ai des mains pour te toucher

J’ai des bras pour te serrer

Des pieds pour courir vers toi

Pour t’appeler j’ai ma voix

Et puis, j’ai mon cœur bien grand

Pour t’aimer très fortement

 

Jag har händer att röra dig med

Jag har armar att krama dig med,

fötter för att springa till dig.

För att ropa på dig har jag min röst

och jag har mitt stora hjärta att älska dig med.

 

Just nu har jag en massa finfina idéer. ”J’ai une idée”, säger jag hela tiden. Det behöver ju inte vara så storslaget bara för att man har en idé. Det kan vara att jag måste hämta någonting innan jag äter eller innan jag borstar tänderna. Eller varför inte under tiden. Eller att flytta på min pall som jag skall sitta på medan papsen borstar mina små tansingar.

 

Nu har tata Sandie flyttat till Hagen på riktigt. Förra veckan var hon hos oss nästan varje kväll. I fredags kom hon och åt hos oss, fast då hade jag gått och lagt mig och papa fick åka till sjukhuset med sitt finger, för han hade klippt av sig lite på fingerspetsen. I lördags skulle hon komma, men då var hon så trött att hon inte orkade, för hon skulle till sin mamma på mors dag och på söndagskvällen var hon för trött för att hon varit hos sin mamma. Fast vad vet jag, det har hon ju inte sagt till mig egentligen. Jag får säga till min spöskrivare att skärpa sig. Det här är ju min dagbok, faktiskt.

Grönt är skönt (eller?)

Hej dagboken,

 

Nu håller Tata Sandie på att flytta till Hagen. Den här veckan, när papé kommer hem från jobbet, så hjälper papa Sandie med att hämta saker i hennes gamla lägenhet. Hon hänger en massa kläder hos oss, tills hennes nya lägenhet är städad och klar. I morgon är alla lediga, så papé skall vara hemma hela dagen och papa hjälper Sandie, men de skall äta lunch hos oss.

 

Det är jättefint väder nu. När papé kommer hem kommer han till trädgården där papa och jag håller hus. Då brukar jag ta med honom till trädgårdsskjulet. Bredvid det har papa satt ett litet bord och två stolar. Det är papés och mitt hus. Vi lekar att det regnar, så att vi måste vara under mirabelleträdet, och så tar vi stenar och lagar mat i min hink och i silen. Kanske lägger vi oss och vilar en stund i gräset också.

 

Sedan får vi gå in, för jag måste tvätta mig och göra mig iordning så att jag kan äta och lägga mig i tid. När Tata Sandie har kommit och papa och hon håller på att sätta upp klädställningar eller hämta kläder i bilen och hänga upp, vill jag titta på. Då få maten vänta. Det tycker inte papé är en bra idé, men om jag insisterar, så brukar det gå bra. Papé säger att det inte blir så mycket tid för sagor då, och det köper jag.

”Jag har ont i tanden/J’a mala à la dent”, sa jag till papé i går. ”Jaha”, sa han, ”har du fått karies? Har du inte borstat tänderna ordentligt?” frågar han. ”Jo”, säger jag, ”men jag har nog ätit för mycket grönsaker/ j’ai mangé trop de légumes.” Man måste ju försöka …

 

Ibland måste jag säga till papé att jag inte hör vad han säger på svenska/ J’entends pas ce que tu dis en suédois. Prata som papa/ Parle comme papa”, säger jag till honom. ”Då får du väl lära dig att förstå min svenska”, säger papé då. Skall det vara på det viset?

Erik och Tage

Hej dagboken,

 

I helgen har vi haft besök. Papés kompis Erik var och hälsade på tillsammans med Tage. Tage är liten, fast han nästan lika stor som jag. Han har bara ett och ett halvt år och jag fyller ju snart fyra. Han pratar ingen franska. Inte så mycket svenska heller, faktiskt. Men papé sa att jag skulle prata svenska med honom, så jag ropade ”Kom” när han skulle komma och ”fukost” när vi skulle äta frukost. Jag vet inte riktigt hur mycket han fattade, men papé förstod i alla fall. Fast han visste ju redan att vi skulle äta …

 

I lördags var vi på lekplatsen i Roeser. Det var jättekul och jag träffade en massa kompisar från Hagen och från skolan. Tage lekte på småbarnslekplatsen. Han ville leka med en stor grävskopa men då ramlade han och slog upp ögonbrynet. Egentligen var det dags att åka hem och äta, men vi fick åka tillsjukhuset i stället. Tage behövde inte sy. Farbror doktorn klistrade ihop såret, men först fick vi vänta i två timmar. Som tur var fanns det lite leksaker att hålla på med. Innan vi åkte till sjukhuset träffade vi Virgine. Hon hade en påse med mandlar och torkad frukt. Det var gott att äta, så jag kunde hålla humöret på topp hela tiden. På sjukhuset när vi skulle skriva in Tage kom Joaquim och hans pappa och farmor och farfar. Han hade precis fått en lillebror som de skulle hälsa på.

 

I går var vi i Hagen hela dagen. Först gick vi en promenad och slutade på lekplatsen. Sedan gick vi en annan promenad men slutade på lekplatsen i alla fall. Tage är lite liten och kan inte göra så mycket själv. Jag springer omkring eller så cyklar jag eller lånar en sparkstötting från en kompis. Igår var Louis där, och Louisson och en massa andra barn (och vuxna). Louisson sa att han var en hjälte och skulle skydda mig.

 

I dag har jag varit i skolan igen och Erik och Tage har åkt hem. När papé kommer hem skall vi bada. Papa brukar börja badet när det är mitt i veckan, för annars blir det så kort tid tills jag måste gå mupp för att hinna äta. ”Men det är papé som tvättar kroppen”, fick jag i alla fall bestämma innan jag la mig igår.

Ny säng och nya mått

Hej dagboken,


I lördags tog jag med papa och papé till IKEA. De ville nämligen köpa ny sang till mig och det är ju jättespännande. IKEA är en rolig affär. Man kan springa omkring massor och ibland finns det leksaker också. Papa och papé hittade min säng nästan direkt. De hade tjuvkikat lite på internet först, tror jag. Det blev en säng som jag kan ha ända tills jag blir vuxen, med en utdragbar extrasäng. "Där kan en tjejkompis sova over", sa papa och papé. "Ja, eller en pojke", svarade jag. Då skrattade de, men jag förstod inte varför.
De köpte en ny spis också, för Hugo och Jules välte en vinflaska på den förra så att den sprack. Sedan köpte de nytt täcke, kudde, lakan, påslakan, madrass och någon hylla till deras eget sovrum. Onödigt, tyckte jag, det var ju mig vi skulle handla till.
Det var inte så lätt att få fast allt på taket. Papa och papé höll på länge och stånkade och stönade, men till slut var de klara. De trodde att det skulle ramla ned på vägen när vi körde, men det satt fast ända till vi kom hem.
Nu ska de bara montera ihop sängen också. Vi får se när det blir. Snart hoppas jag.


När papé kommer hem från jobbet blir jag jätteglad. Då vill bara jag prata med honom, fast papa brukar också ha en massa att säga. Ibland får jag faktiskt saga till papé: "Kan du inte prata mer med mig i stället?/ Tu ne peux pas plutôt parler à moi?" Då gör han det, fast papa fortsätter att prata i alla fall.


I går var jag med klassen på en bondgård. Det var jättekul och jag såg en massa djur. Men när papé frågade mig vilka djur jag sett kom jag inte ihåg något. Han fick fråga mig så att jag kunde säga ja eller nej. Till exempel såg jag kossor och hönor, men Inga elefanter eller noshörningar som papé trodde.


I kväll kommer farbror Erik och Tage från Sverige. Men det kan jag ju inte berätta om än, dummer ...

Dop och presidentval

Hej dagboken,

 

Nu är jag döpt i Frankrike också. I Sverige hade jag namngivning för nästan två år sedan. Det har tagit lite tid för papa och papé att fixa det, men så blev det roligt också.

 

På lördagen kom tata Cat, min franska gudmor, och Thierry. Det var mysigt. Vi lekte och hade det jätteroligt. När jag sovit middag skulle vi egentligen ha åkt in till Luxemburg, men det regnade, och så var det senare än vanligt och jag måste ju bada, tvätta håret och så där, så att jag blev fin till dagen därpå.

Igår var det den stora dagen. Papa och papé fixade en massa (mest papa, för papé var med mig. Tata Cat och Thierry sov jättelänge, så vi fick gå in och väcka dem. Sedan försvann kära papa och papé en liten stund, för det var tvungna att gå och rösta på någon president eller vad det nu var. De var ganska glada att de andra gästerna kom en halvtimme senare än bestämt, för de var inte klara. Klockan elva, som de bestämt, satt papa, papé, tata Cat och jag i mitt rum. Papa satt i kalsongerna och flätade mitt hår. Papé hade i alla fall byxor på sig. Tata Cat var redan färdig. Hon hade en blå klänning som fafoum skulle tyckt om.

Sedan kom alla på en gång: mamie och Rolande, tontoin Eric, Léa och Hugo, tonton Stéphane, tata Laurence, Louise och Jules. Oj, vad mycket kackel det var. Sedan var det dags för min lilla namngivningsceremoni. Papa och papé höll ett litet tal. Sedan skulle papa ge mig en droppe champagne på läppen. Det smakade inte alls gott. Det var faktiskt så äckligt att jag började gråta. Då var det skönt att kunna lägga huvudet mot papés axel. När gudmor Cat också höll ett litet tal, så lyssnade jag inte så mycket. Gudfar Eric stod där också som stöd, men just då var det bara papé som gällde.

En liten stund senare var det full fart igen. Jag lekte med Hugo och Jules, och Louise. När papa och papé skulle sätta in lasagnen i ugnen upptäckte de att vi hade strömavbrott. Precis när Eric och Stephane skulle åka iväg och köpa pizza till barnen kom strömmen tillbaka. papa trodde inte att vi hade köpt tillräckligt med mat, men det blev en massa över. Förstås, sa att Cat, och papé också.

Hugo och Jules fick inte leka med bollen inomhus. Det gjorde de ändå och sköt den så att den träffade en vinflaska som ramlade på induktionshällen, så att ett stort hörn sprack och lossnade. Jag tror att de skämdes ganska så mycket, för de försvann ut till fotbollsplanen i stället.

Jag fick en massa presenter också. Av papa och papé fick jag en rosa pärla som de köpt i Växjö tillsammans med fafoum. Eric hade köpt ett silverarmband med en delfin och en låda med badskum och parfym. Cat och Thierry hade köpt ett halsband med ett guldhjärta som var likadant som det jag fått av fafoum och faffa, så de skall byta det. Av Stéphane och Laurence fick jag en liten handväska och en nattlampa. Mamie hade köpt en necessär med en zebra och så fick jag pengar. Rolande gav mig också pengar.

När Stephane, Laurence, Louise och Jules åkt hem åt vi igen. Jag fick äta lite haricots verts framför teven, för alla ville se vem det var som blev president. Det blev han som alla ville, Macron heter han visst.

Till slut var det bara Cat och Thierry kvar, för de åker hem idag. klockan hann bli ganska mycket, så det var riktigt skönt att gå och lägga sig. Jag somnade nästan direkt …

Påsklov

Hej dagboken,

 

Nu är det ju skola igen, efter två veckors påsklov. Det är jätteroligt, men allra roligast var ju att åka på semester till fafoum och faffa i Sverige. Det känns som längesedan nu, sedan vi tog bilen mitt i natten till Belgien och planet till Danmark, sedan tåget till Alvesta där fafoum och faffa hämtade upp oss. Det var kul att flyga, men nu börjar jag ju bli en riktig globetrotter efter Lanzarote och Växjö. Flygplan och jag är bästisar. Därför är det ju lite oartigt att sova på planet, liksom, fast jag gjorde det ändå när vi flög hem igen. papa och papsen trodde nog att jag skulle slumra i bilen, eller på planet eller på tåget, men tji fick de.

 

Hos fafoum och faffa har jag ett eget rum, utom när Henke, Jennie, Matilda och Kasper kommer dit samtidigt. Då får jag sova med papa och papsen. När vi äter få jag sitta i papsen gamla barnstol. Där har faktiskt nästan alla suttit, fast inte fafoum och faffa, förstås. Under Henkes säng finns en massa lådor med leksaker. Där finns bilar, lego, smurfar, puttekulor. Fafoum har också en massa böcker som papé fick läsa för mig. Egentligen läste han bara två: ”Den lilla blå traktorn” och ”Guldlock och de tre björnarna”.

 

Jag vill gärna hjälpa till, det kan ingen säga någonting annat om. Till exempel ville jag hjälpa fafoum att plocka ur diskmaskinen. Papé tyckte att jag skulle äta färdigt i stället. ”Men jag måste hjälpa faffoum”, sa jag. ”Varför?” frågade papé. ”För att faffoum är lite gammal/ Parce que fafoum est un peu vielle”, svarade jag. De skrattade, men jag fick fortfarande inte hjälpa till …

 

När min gudfamilj också kom var hela min svenska familj samlade i flera dagar. Det var så mysigt. Jag älskar att vara tillsammans! Ibland är det bara svårt att behöva gå och lägga sig. En gång var det jag som bestämde allt. När vi satt och åt sa jag vem som skulle säga vad, och framför allt vem som inte skulle säg det. Tur att tata Jennie filmade alltihop, ifall någon inte skulle tro mig. Alla gjorde precis som jag sa, och ni kan själva se att de tyckte om det.

 

Jag har också visat fafoum och faffa hur man använder deras cross trainer. Jag tror inte att de fatta det innan. Det är sant att det kan vara lite knepigt första gången, men snart kom jag på hur det skulle gå till. fast det förstås, de borde kanske köpa en som var lite större. Den de har är ju i min storlek …

 

En dag var det dags att gå ut och se vad påskharen gömt i trädgården. Fafoum hade hjälpt honom att ordna med påskäggen – det vet jag för jag var med fafoum på Maxi när hon köpte en hel kasse med godis. Jag fick klä ut mig till påskkärring. Fafoum hade en penna som man kunde göra fräknar med och ett förkläde och ett huckle. Papé tog trehundra foton, minst, när jag gick ut i trädgården. Sedan fick jag leta upp mina ägg, för jag fick ett som tata Jennie hjälpt haren med också. Det var massor av choklad, en fin bok om Pelle Kanin, såpbubblor och en bok om en förskoleklass och en fröken som heter Fredrik.

 

På Maxi var vi många gånger. Ibland fick jag köra en egen liten vagn och en gång fick jag åka i en bil som satt fast längst fram på vagnen. Fafoum sa att det var mycket lättare att handla när vi var med. Jag tror att hon menade mig mer än papa och papé, faktiskt, även om hon inte ville säga det rent ut.

 

Fafoum och faffa har en jättefin lekplats. Egentligen kanske den inte är deras, inte bara, för det kommer en del andra barn dit också. Men mest är den deras. Mest min. Den är mycket roligare än att gå på promenad, fast det gjorde vi också några gånger. De hade hyrt en vagn, och en bilbarnstol, till mig. Jag fick låna faffas sandleksaker. Han behövde nog inte dem längre, tror jag, men han kan få leka med dem tills jag kommer och hälsar på nästa gång.

 

När vi åkte hem igen, så tog vi bilen, sedan tåget och till sist flyget. Papa och papé trodde nog att jag skulle sova mycket, det brukar det tro men de brukar också bli förvånande. Jag somnade en stund på planet, för det var sent på kvällen. Då blev jag ledsen när de väckte mig, för jag ville sova längre, men planet hade landat så vi var ju tvungna att gå av. Papé bar mig hela vägen till bagagebandet och sedan till bilen. Där somnade jag igen, för vi hade en bit att åka. När vi var hemma var de tvungna att väcka mig igen. De trodde nog att jag skulle gråta igen, men jag tyckte att det var skönt att komma till mitt rum och mina saker. helst hade jag velat leka en stund där nere, men det var mitt i natten, så papa och papé sa att vi måste sova. Och det gjorde jag, ända till klockan elva nästa dag.

Jag är en pojke

Hej dagboken,

 

I veckan har papé varit ute och reste. I måndags åkte han till Stockholm. Då fick han flyga precis som vi gjorde när vi åkte till Lanzarote. Det är bra att veta vad man talar när man bloggar som jag gör. Papé ringde på måndagskväll, när han kommit hem från sina kundbesök och innan han skulle ut på någonting annat. ”Nu får vi låta papé gå iväg”, sa papa. ”Vill du prata med mig eller vill du inte prata med mig/ Tu veux me parler ou tu veux pas me parler?” frågade jag då. Jag ville ju prata längre. En liten stund till blev det.

 

I går kom han hem igen. Då låg jag i badet. Papa och jag hörde när han kom upp för trappan, så jag gömde mig bakom en nätpåse som jag använder och tvättar badkaret med när jag badar. ”Jag är kvar i skolan”, sa jag när papé undrade vart jag tagit vägen. När han hittat mig, för det gör han alltid, konstigt nog, så la jag nätpåsen över lisan och sa att jag var en pojke/ Je suis un garçon. ”Har du en liten snopp då?” frågade papé. ”Oui”, sa jag då. Sedan busade vi när han ville pussa mig. Papa gick ned och kokade ett ägg till mig medan papé och jag torkade mig, blåste håret och smetade in kräm. Jag skötte benen, de blev jättemjuka och fina.

Lanzarote

Hej dagboken,

Jag har varit på semester. Det behövde jag verkligen, för jag hade i skolan i flera veckor minst sedan jag hade vinterlov. Egentligen var jag inte trött på skolan, men jag ville ju ut och flyga. Äntligen hade jag fått mitt ID-kort så att papa och papé kunde boka biljetter. Det är papa som bestämmer vart vi skall åka. Han frågar papé som alltid säger ja. Jag säger också ja. Papa och papé är mina kompisar. och mina kärlekar.

Dagen när vi skulle åka gick vi upp jättetidigt, för planet skulle åka jättetidigt och vi var tvungna att vara på flygplatsen flera timmar innan. Papa och papé trodde nog att jag skulle sova i bilen och på planet, men det hade jag ingen alls lust till. Det fanns ju jättemycket saker att titta på. Jag har en egen resväska, en rosa med Snobben på. Den har jag fått av Matilda. Den fick jag dra själv. Jag är jättebra på att dra min egen resväska. Jag försökte lyfta papés väska också, men det är jag inte lika bra på.

När vi kom fram till Lanzarote fick vi ta en buss till hotellet. Sedan fick vi ta en promenad och sätta oss och äta lite innan vi kunde få våra rum. Sedan gick vi och åt lite till, innan det var dags att sova middag. Det var ganska skönt att få vila lite, faktiskt. Jag fick sova i en barnsäng bredvid papa och papé, men sedan satte de in min sängen i badrummet. De sa att det var för att jag skulle sova bättre, men jag undrar om de inte ville kunna läsa när jag lagt mig.

Hotellet var jättestort, fast inte som ett höghus. Det var en massa små hus. Vi fick åka ett litet tåg från receptionen till vårt rum med alla väskor, men sedan kunde vi gå själva. Egentligen var det inte långt när man kunde vägen och inte hade några väskor att bära på. Vi hade en pool precis utanför vårt rum. Där badade vi en massa gånger. Utanför receptionen fanns det tre andra bassänger. En var uppvärmd men de andra var lite kalla. Det gjorde ingenting, vi kunde bada ändå. Lite, lite längre bort fanns där en rund pool som inte var djup. Den var rolig att leka i. Papa och papé lekte med mig nästan hela tiden.

Det fanns en tant eller gubbe som hade en mask på sig, så att hon såg ut som en blomma som hette Daisy. En gång lekte jag i babyklubben. Efter det kom tåget och hämtade upp alla barn och deras föräldrar och körde runt alla små vägar på hotellet. Daisy åkte längst bak och jag längst fram. Jag var rädd för Daisy. Men lite senare, när jag sett Daisy en massa gånger, var jag inte rädd längre. Men jag ville inte krama henne.

Det fanns en sandlåda också, med en massa hinkar och spadar. Sanden var för tor för att göra sandslott, men det var roligt ändå. Nära sanden fanns en bassäng till, med rutschbanor och delfiner. Först ville jag bada där, men när papé tog med mig upp för att visa rutschkanan, så ville jag inte längre. Den lilla runda bassängen var bäst.

På kvällarna åt vi på en restaurang. Ja, det gjorde vi på morgonen och å lunchen också, men på kvällen var det en annan som papa och papé tyckte bättre om. Den var lite mindre och så kunde vi sitta ute på terrassen och äta (men det gjorde vi på den andra restaurangen också). När vi nästan hade ätit färdigt kom Daisy in på restaurangen. Då fick papa och papé säga till att hon inte fick komma ända till mig. "Varför kom hon hit?" frågade jag. "För att hon ville bjuda in dig och alla barnen till sitt disco", svarade de.

Så kom det sig at jag fick gå på disco igen. Och igen. Och igen. Och igen. Och sista kvällen hade de bytt ut discot mot circus. På discot fick vi göra en massa danslekar. Det var jätteroligt. Sedan fick vi dans till lite vanlig musik. En gång kom papé och ville dans med mig. Då tog jag honom i handen och gick av dansgolvet. "Stanna där!" sa jag till honom och gick tillbaka själv ut och dansade. Alltså föräldrar! Fattar de inte att man behöver klara sig själv ibland?

Ibland är det bra att ha dem med sig. Till exempel när man får glass till efterrätt varje dag både till lunch och till middag.

Det fanns ett stort schackspel på marken. Det spelade jag flera ofta och vann varje gång.

Varje kväll innan det var dags att äta middag gick vi till rummet och badade och bytte om. Sedan gick vi till pianobaren och tog en drink. Mm, äppeljuice och oliver. Papa och papé drack sådant som jag inte fick smaka på.

En kväll kom det en massa farbröder till restaurangen och sjöng jättefint. Jag försökte sjunga med. Jag kunde inte riktigt orden, men det var det nog ingen som märkte.

En annan kväll var det karneval. "Karnevaaal", säger papé. En massa tanter och farbröder var utklädda i silver- och guldkostymer. Och så trummade de, jättehögt! Först blev jag lite rädd, men sedan var det roligt.

Några dagar hade papa och papé hyrt en bil. Vi åkte runt och tittade på massor av saker. Första dagen blåste det så att jag ibland fick sitta kvar i bilen för att inte blåsa i havet. Då gick papa och papé varsin gång och tittade. Papa och papé hade tagit med sig kakor som vi kunde äta på i bilen. När papa körde tog jag en kaka i handen för att ge till honom. "Se vad som väntar på dig i min hand/ Regarde ce qui t'attend dans ma mains", sa jag till honom. Det tyckte de visst var gulligt.

När vi skulle åka hem igen fick vi också gå upp lite tidigt, men vi hann i alla fall äta frukost. Sedan kom det lilla tåget och hämtade våra väskor och oss. Sedan kom en liten buss och tog oss till flygplatsen. På bussen satt de två tanterna som vi pratat lite med när vi landade en vecka tidigare. De hette Brigitte och Jocelyne. De var jättesnälla. Vi satt med dem på flyget också. Papa och papé bytte telefonnummer med dem, så vi ska snart träffas igen.

Efter semestern var jag jättetrött. Jag somnade på soffan så fort vi kommit hem. Sedan sov jag tolv timmar på natten innan det var dags att gå i skolan. Fast det var bara en dag, för det var fredag, och vi var på utflykt med picknick i Luxemburg. Sedan var jag trött igen. Tur att det var helg, så att man kunde vila upp sig då ;-)

Disco

Hej dagboken,

 

I lördags var det karneval på skolan. Då fick alla klä ut sig. Jag var prinsessa. Tonton Eric gav ju mig en Askungeklänning när jag fyllde år. Papa var där innan och hjälpte till att göra i ordning, sedan kom papé och jag. Det var jättemånga barn och vuxna. Först fick vi gå i ett tåg och visa upp oss för de vuxna. Mélanie gick först och klappade och försökte få igång oss. Sedan var det disco. Då fick alla dansa. Det var mörkt i rummet, för persiennerna var neddragna. En discolampa blinkade från ena hörnet. Joris bjöd upp mig och dansade. Sedan kom Nathan och ville att vi skulle gå och titta på discoljuset tillsammans. Rose ville också dans med Joris. Jag gillar både Joris och Nathan. Sedan fixade papé en crêpe med Nutella  - mums. Papé hämtade en sked så att jag kunde skrapa bort Nutellan och äta den, så fick papé äta crêpen.

På kvällen kom tata Sandie och hälsade på. Då fick jag ett hårband med prinsesshatt på. Den kanske jag kan använda en annan gång.

 

Jag brukar fråga papé vad han har gjort på jobbet på dagarna. Vad har du gjort? Vem har du pratat med? Har du pratat med tannaz? Med Birte? Med Ben? brukar jag undra. Sedan brukar jag fråga om Tannaz är en flicka och om hon har en snippa, och om Ben är en pojke och om han har en snopp. Sedan frågar jag om Birte är en pojke. ”Nej”, säger papé. ”Det är en flicka.” ”Har hon en snopp?” ”Neeej”, säger papé, ”det är ju en flicka.” ”Nej”, säger jag.”Jo”, säger papé. ”Du ljuger”, säger jag då. Då skrattar han. Häromdagen tog jag papé i hakan och sa att han var en lögnerska/ menteuse. Då skrattade han ännu mer.

 

Ibland vill jag inte gå och lägga mig. Då försöker jag att hitta på saker som håller papa och papé kvar. Men de är svårflörtade, faktiskt. Papa har sagt att jag får tre kramar var från honom och papé, sedan får jag sova. För det mesta går det bra. På morgon vill jag gärna komma och lägga mig i deras säng en stund. Papa och papé säger att vi inte sover då. Lite rätt har han faktiskt. Jag sover inte då, men ibland kanske man har sovit färdig halv sju …

Återförening

Hej dagboken,

I går hade jag varit med papa hos mamie en hel vecka. Det har varit jättekul. Det var inte så mycket snö, men en gång tog papa med mig upp i bergen så att jag fick åka pulka, de var jätteroligt. Annars har jag fått leka med en sax för barn,  att jag har kunnat klippa sönder massor av papper. Det gillar jag.

I går kom papsen för att hämta hem oss. Vi hade precis varit på stan och åkt karusell när papsen mötte oss på vägen. "Pape", ropade jag. "Maia", svarade han. Och så sprang vi emot varandra och jag hoppad e upp i papsens armar. Jag är glad att du är här/ Je suis contente que tu sois la, sa jag når vi kommit hem till mamie.

På kvällen var det dags att duscha. Papa och papsen var båda mig mig i duschen. När de var klara och ville torka mig sa jag att jag inte var färdig. "Jag har inte tvättat mitt födelsemärke", sa jag. Ganska bra ursäkt för att fortsätta en stund till, tyckte jag.

Jag har förresten kommit på att jag gillar rugby, i alla fall att titta på,  teve.

I dag klippte papa håret på papsen. "Tu se beau comme ca/ Du är snygg så", sa jag till honom, för det var han ju.

Nät vi kommit hem till Hagen i dag, lekte papsen och jag medan papa packade upp alla väskor. Vi låtsades att jag inte var hemma, så papsen ringde mig med min telefon. "Var är du?" frågade papsen. "À la déchetterie/ På tippen", svarade jag. Varför inte, typ?

Stora klipp

Hej dagboken,

 

Förra veckan var det min tur att bli klippt av papa. När jag badat fick jag stå på en handduk i badrummet. Papé höll om mig och såg till att jag höll huvudet åt rätt håll och att jag inte blev kall, för jag hade tagit på mig kläderna ännu. Jag bytte inte frisyr. Jag tycker om mitt hår som det är, fast det är lite roligt att klippa sig.

 

I lördags var det tandläkarpremiär för mig. Papa har en kund som heter Aline som är tandläkare. Jag fick sitta i en stor stol med en liten grön haklapp på mig. Aline tittade in i munnen med en liten spegel. Jag fick gapa stort. Inga hål! men så borstar jag också tänderna varje morgon och kväll, och papa eller papé hjälper till och borstar det sista.

 

Sedan åkte vi till mamie. Hon fyllde år. Hon hade bakat en chokladkaka, men hon hade inte satt några ljus på den. Det tyckte jag att hon skulle göra, så hon hämtade det. Jag fick blåsa tillsammans med mamie. På önsdagen gick vi ut på en liten promenad, så att jag fick åka karusell, men sedan började det regna så blev alldeles blöta innan vi kom hem.

 

Papé var tvungen att åka hem och jobba, men han kommer tillbaka och hämtar oss nästa helg. Han får sova helt själv i vårt hus. Jag tänkte ge honom en gosedjur att ta med sig, men han sa att han ju hade alla mina gosedjur i huset. Jag har ju bara tagit med mig Kanin och Nalle till mamie. Då sa jag att han kunde ta Groda och ha i sin säng, så att han skulle sova bättre.

Läxor, middag och fåglar

Hej dagboken,

 

I går hade jag fixat middagen när papé kom hem. Jag hade kokat en liten gryta och lagt upp allt på en bricka med sallad och en purjolök, och ett glas. Han blev jätteglad. jag frågade om han skulle träna i dag. Det skulle han. Då lovade jag att packa ned en pepparkaka i en plastask som han kunde ta med sig och äta efteråt.

 

I söndags pratade vi med faffoum och faffa på skype. Efter ett tag kunde jag inte prata längre, för jag var tvungen att göra mina läxor. Det är väldigt mycket läxor i skolan.

 

I går flög det in en fågel i vår fönsterruta. Det blev en jättehög smäll. jag blev rädd och grät, men papa sa att det inte var farligt. Sedan gick ut och frågade hur det var med den. Den var stor. Papa sa att det var en hök. Den satt på altanen och såg trött ut. När papa kom ut flög den upp och satte sig i granen. Vi berättade för papé när han kom hem och papa visade en bild. Jag frågade papé varför fågeln flög in i vårt fönster. ”För att den inte såg glaset”, sa papé. ”Varför då”, frågade jag. ”För att glaset är genomskinligt”, sa papé. ”Varför då”, undrade jag. Han trodde nog att jag inte förstod, kanske för att jag frågade femton gånger, men då visade han mig ett glas som man dricker ur, vad genomskinligt betyder. Jag kanske fattade, men jag frågade några gånger till. Bara för att, liksom. Ibland svarade förresten papé ”därför” när jag frågade ”varför”. ”Du har sagt att ’därför’ inte är ett svar, sa jag då. Det hade han inget svar på.

Gosedjur när man reser

Hej dagboken,

 

I helgen var vi och åt lunch hos tonton Eric. Léa och Hugo var också där. Jag fick en ny bilbarnstol från Hugo och en overall till bästa vinter. Sedan var vi i stan och gick i en massa affärer, Papa och papé sa att jag kunde sitta i vagnen och vila emellanåt. Det gjorde jag, flera gånger och flera minuter åt gången. Men det var så svårt att sitta still. Det var mycket roligare att springa omkring och titta. En gång fanns det en teve med en tecknad film. Där satt jag också en minut, innan jag kom på att leksaksavdelningen låg precis bredvid,

 

Jag sa till papé att Mitch och Fab har likadan bilnyckel som papé. ”Hur vet du det?” frågade de. Det såg jag ju när vi var och hälsade på hos Claire och Jean-Marc. ”Det var ju jättelänge sedan”, tyckte de. Vad då, liksom, tycker jag.

 

Innan vi åkte till stan tyckte jag att vi kunde ta med oss både Nalle och Kanin i bilen. ”I fall att”, liksom, fast jag sa det på franska. ”Au caillou”, sa jag, men papé sa att det heter ”au cas où”. Yada, yada, same, same, liksom.

 

Ibland är papé ute och reser med sitt jobb. Då bor han på hotell. På hotellet är han helt ensam. Har du inget gosedjur, undrade jag. Det har han inte. Då sa jag att han kan få låna ett av mig. I lördags sa jag att han kunde ta vilket han vill, till och med Kanin eller Nalle. Sedan bestämde jag mig att han kan få ta med sig Nalle, men inte Kanin. I går kom jag på att jag nog gärna vill ha kvar Nalle också. Men han kan få ta med sig vilket av de andra han vill, så att han sover bra.

Papé pch jag är lika stora

Hej dagboken,

 

Papa är jättelång. Men papé är mer som jag. Papé tycker nog att han är nästan lika lång som papa, men det tycker inte jag. Och jag har förstås rätt ;-)

Livet på ett kort

Hej dagboken.

 

Jag har fått mitt ID-kort! Med det kan man flyga, så nu skall vi resa till faffoum och faffa! Yipee!

 

Igår kväll när det var dags att lägga sig drog de tut lite på tiden. Vadå? Man måste väl få äta i lugn och ro? Jag tycker att en timme är lagom för att få i sig lite grönsaker, ett ägg, en yoghurt och ett päron. Papa och papé verkar inte alltid vara överens med dig. Sedan skall det bortas tänder. Vem har sagt att man måste stå kvar eller sitta på samma plats hela den långa tiden det tar att borsta? Det blir mycket roligare om man kan byta lite allteftersom. Jag tar gärna min lilla pall. Ibland vill jag sitta jättenära papé, nästan på honom. Det är kul för när han skall borsta det sista kommer han nästan inte åt.

 

När vi läst en saga och jag ville läsa en till, sa papa och papé att det redan var sent och att vi fick läsa mer i morgon. De frågade om jag förstod det. Jag är ganska stolt över mitt svar. Jag sa: ”Jag förstår livet/ Je comprends la vie!” Jag kunde se att de var imponerade.

Kramar

Hej dagboken,

 

Det är gott att kramas – men bara när jag vill. När papé kommer hem från jobbet springer jag och möter honom. Ibland får han en kram, men ibland springer jag åt andra hållet igen innan han får tag på mig. Nu har jag kommit på att det ör ganska fint med en kram emellanåt när man sitter och äter också. Papa eller papé sitter ju alltid bredvid, och det kramas gärna. När man borstar tänderna kan man också ta sig en kram. Inte nog med att det är skönt – det ger lite andrum från det man håller på med också. Undrar om papa eller papé förstått det.

 

När jag var lite sjuk i början på veckan och var hemma en dag, målade jag en massa teckningar till papé. Han fick ta med sig en till jobbet också.

 

Har jag berättat om hur jag tar på mig jackan? Det har jag lärt mig i skolan. man lägger jackan på golvet. Sedan böjer man sig ned vid huvudänden och sticker in armarna i ärmarna. Sedan lyfter man bara på alltihop och vips så sitter jackan som ett smäck. Om man har luva på jackan, så hamnar den nästan alltid på huvudet, precis som det skall vara.

 

Jag är glad/ Je suis contente när det är helg, för då är alla hemma. Det är jättekul i skolan, men jag tycker att papé också ska vara hemma när jag kommer från skolan. Torsdagar är bästa dagen i skolan, för då får jag äta lunch där och sova middag på eftermiddagen. Sedan kommer fredagen. Då är det gymnastik. Det gillar jag också. Efter fredagen är det helgen – youpee. På morgonen får jag gå och lägga mig i papas och papés säng J Mysigt!

Han sjunger inte som vi

Hej dagboken,

 

I fredags när papé kom hem lekte vi Stora Stygga Vargen, som vanligt. Sedan tog papé ett papper som jag hade skrivit på. Där stod det alla sånger som vi sjöng när vi gick Lucia-tåg på papés bank. Papé började gå som en Lucia, och så sjöng han ”Natten går tunga fjät”. Jag sjöng med. Efter ett tag ville papa också vara med, så han tog lappen från papé, och så sjöng han också. Det var jätteroligt. Jag skrattade och sa till papé: ”Han sjunger inte som vi/ il ne chante pas comme nous!”

 

På söndagen kom min klasskompis Rose till oss och fikade med sina föräldrar. Det var roligt, men jag var lite trött. När papé tog tempen på kvällen hade jag 39,2 så jag fick lite medicin i stjärten. Sedan sov jag jättegott. Nästa morgon var jag mycket bättre och gick till skolan, fast jag blev trött igen, så på tisdagen stannade jag hemma hos papa. Jag sov i tretton timmar, så sedan var jag i finfin form igen.

Mycket min kärlek

Hej dagboken,

I går när det var papé som tog mig till skolbussen sjöng vi hela vägen. Vi sjöng bara svenska sånger. Nu tycker jag om att sjunga ”Klinka, klicka, stjärna där”. Papé sjunger ”blinka”, men det måste ju vara fel.

Nu kan jag gå på toaletten själv. Jag säger till papa eller papé att jag kan själv, så får de gå ut. Då drar jag ned byxorna och sedan kan jag liksom lyfta upp mig själv på toalettstolen. Jag måste hålla i mig så att jag inte ramlar av – eller i. papa brukar gå ut och stå utanför toaletten, men papé stannar kvar. Då får han vända ryggen till. Sedan busar han och titta baklänges i spegeln, eller under armen åt andra hållet. Sedan vill de absolut torka, fast jag kan själv.

Det är mysigt att kramas. ”Calin”, säger jag till papa eller papé. I går sa jag till papé att han är mycket min kärlek. ”Tu es beaucoup mon amour”, sa jag. Det kanske blev lite fel, men det fick i alla fall rätt effekt. Både papa och papé skrattade och pussade mig.

Sit-ups

Hej dagboken,

 

Ibland när jag skall äta på kvällen, alltså efter det att vi lekt Stora Stygga Vargen några gånger, så fixar papé maten och sitter med mig när jag äter. Jag tycker inte om att stressa med maten. Därför får det gärna ta en timme. Men mellan min yoghurt och min frukt, så brukar jag fråga papé om jag kan få gå och träna med papa. Papa gör sin gymnastik på en matta i vardagsrummet. I går lärde han mig att göra sit-ups. Han höll mina fötter och jag la mig på ryggen och sedan kunde jag sätta mig upp utan att ta hjälp med händerna. Papa och papé blev jätteimponerade. Sedan visade jag papa hur man gör tapesch. Han visste inte vad det var och inte papé heller. Jag står liksom på alla fyra och sedan slänger jag upp ett ben bakåt. Det är minsann inte så lätt som det ser ut.

Mamma

Hej dagboken,

 

Min mamma heter Yulia. Margot i skolan sa att jag har en mamma, så jag frågade papa och papé. De sa att min mamma heter Yulia och att hon bor långt bort. En dag kanske vi kan hälsa på henne. Ibland när jag är ledsen ropar jag på mamma. Då kommer papa eller papé och det går lika bra.

 

Ibland skojar papa eller papé med mig. Då säger jag att de skämtar med mitt öga/ ”tu me moques un oeil”, och så drar jag med fingret under ena ögat. Då skrattar det åt skämtet, eller så är det åt mig …

 

När vi var hos mamie på julen bestämde jag att jag vill ha en liten lampa som lyser på natten. Då plockade de fram en liten nattbelysning med en nyckelpiga på. ”Nyckelpiiiga”, säger papé och jag härmar honom. Vi tog med oss nyckelpiiigelampan hem, så nu har jag den varje natt, så att det inte skall bli natt helt och hållet. Jag brukar fråga papé om han kan låta bli att gå till jobbet, så att han är hemma när jag kommer hem från skolan, men det kan han inte säger han. Men jag tänker att om jag frågar varje dag, så kanske han kan någon gång.

 

Jag har lärt mig att göra armhävningar nu. Fast jag har bestämt att jag bara lyfter baken, för det är ju jobbigast. Då står jag på fötterna och armarna och lyfter och sänker stjärt och mage. Funkar jättebra.

Ett ben

Hej dagboken,

 

Jag kan hoppa på ett ben. Inte runt hela huset, men några hopp i alla fall, kanske tre. Snart kommer jag att kunna hoppa vart som helst.

 

Det är roligt att sjunga. Jag har sjungit jättemånga sånger på jul. Just nu sjunger jag ”Vi komma ifrån Ria-Ra, askedaskeda” och ”Blinka lilla stjärna”. ”En kulen natt-natt-natt” är alltid kul. Ibland klämmer jag in lite tipp-tapp-tipp-tapp-tippe-tippe-tipp-tapp också. På franska sjunger jag ”les enfants d’israël, en ce jour de noël et palestiige”. Papa och papé är inte riktigt med på den sista, jag får nog lära dem lite.

Gott Nytt År!

Hej dagboken,

 

Nu är det nytt år! Jag har haft så mycket att göra på jullovet, så jag har inte hunnit skriva som jag tänkt. I går började skolan igen, så nu kanske det blir ordning och reda.

 

På julafton åkte vi till mamie. Tonton Eric var också där. När jag sovit middag så kopplade papé upp fafoum, faffa, tonton Henke, tata jennie, Kasper och Matilda på Skype:n. Max, Carina, Johan, Siv-Britt och Jan-Erik var också där. Då fick jag öppna mina julklappar. Tomten hade kommit när jag sov middag. han brukar göra så i Frankrike. Komma när man sover, alltså. Papé säger att när vi firar jul i Sverige, så skall jag få se tomten. Jag tycker inte om tomtens skägg. Det är alldeles för stort. I alla fall hade han haft med sig en massa saker till mig: Duplo som faffoum och faffa beställt av honom, och en bok, en skiva, en enhörning och en kalender som Henke, Jennie, Kasper och Matilda fixat med. Jag fick ett par fina tofflor av Dédé också. De ser ut som att jag har älgar på fötterna.

 

På dagarna åkte vi karusell. Jag får åka tre turer varje dag. På morgonen sover karusellen, så ibland kan jag inte åka när vi är och köper bröd, men vi brukar gå en runda efter middagsluren också.

 

På söndagen kom Lea och François och på måndagen kom Manon, Hugo, Jules, Louise, Tonton Stéphane och tata Laurence också. Då fick jag ännu fler julklappar, för tomten hade varit där på natten och lagt en massa saker under granen igen. Jag fick en Barbiedocka, modellera och en doktorsväska av mamie, en gosevarg av papa och papé, ett duplotåg av tonton Eric. Tata Laurence hade glömt någonting hemma, så att tomten fick skicka lite julklappar med posten. För några dagar sedan fick jag klistergubbar att sätta in i en bok.

 

Jules, Hugo och jag lekte jättemycket. Roligast är att gå upp på lekvinden, men där vill inte papa eller papé att jag är utan en vuxen. Vi spelade fotboll, spelade spel och busade. På kvällarna var jag jättetrött. När det var så många personer hos mamie fick jag sova i samma rum som papa och papé. Det gillar jag.

 

Jag åt jättemycket choklad hos mamie. För mycket, tyckte visst papa och papé. Men jag frågade inte dem, jag frågade mamie om jag kunde få. Det kunde jag inte alltid, men ofta.

 

När vi åkte hem skulle jag sova middag. Det gjorde jag ett tag, ända tills vi kom fram till papas kund som han skulle lägga håret på. Sedan ville jag inte sova mer. Då ville jag fika. Papé hade med sig en Madeleine i väskan, som jag fick. Sedan ville jag ha Smarties också, för jag visste att det fanns en liten ask i väskan. Jag fick några stycken. Sedan bad jag om några till. Det fick jag. Sedan ville jag ha fler. Papé sa nej. Då tänkte jag att jag skulle vara lite lurig. Jag sa till papé att jag skulle fråga efter Smarties och så skulle han säga nej. Det gjorde vi flera gånger. Sedan sa jag att vi skulle växla, så att han skulle fråga om jag ville ha Smarties, och så skulle jag säga nej. Det gjorde vi en gång. Sedan sa jag ”ja” i stället. Smart, va? Det måste ju vara alla Smarties jag äter.

 

På nyårsafton kom tonton Eric, Hugo och tata Sandie. Det var jätteroligt. De var kvar hela kvällen och hela natten. Jag hade så roligt att jag glömde bort att säga till att jag ville gå på toaletten. Plötsligt kände jag att det rann, men papé var nästan bredvid mig, så vi skyndade oss jättefort in på toaletten. ”Jag ville inte göra det”, sa jag. ”Jag vet”, sa papé och pussade mig. Efter det gick vi upp tillbadrummet och gjorde iordning mig. Det var nog dags att lägga sig. Klockan var efter midnatt. När jag sagt ”god natt” till alla följde papé med mig till mitt rum. Sedan stannade han där länge, för jag ville inte vara själv. Nästa dag sov alla länge. Gästerna åkte hem innan lunchen. Åh, vad gott det var att sova middag sedan.

 

Ibland tycker jag att det är kul att spexa lite. När papa säger ”god morgon Maïa”, så svarar jag ”god morgon kyrkklockan/ bonjour la cloche”. En gång svarade jag ”god morgon granen”. När papa pussade mig sa ”granen sticks”, för papa hade inte rakat sig på länge. Då skrattade han och pussade mig ännu mer.

 

Nu tror jag att jag skall sluta skriva för idag. Hej då, cykel!