Lisbeth Salander

Hej dagboken,

I dag släpps den nya boken om Lisbeth Salander. På samma gång i tjugo länder. Men det struntar jag i. Jag har en egen bil, det har jag bestämt. Papsens bil och Maias bil, det talade jag om för papsen, och sedan för papa när han frågade. Det är bra att ha en bil, tycker jag. Ibland måste man åka till dagis, ibland måste man handla. Jag har chaufför också, har jag sagt det?

I morse plockade papa ut tvätten ur tvättmaskinen. När han skulle hänga ulp den på tork, så hjälpte jag  honom. Han hade lagt allt i en plastkorg och jag räckte honom en sak i sänder. Då gick det mycket fortare.

I eftemiddags var vi hemma hos Celine, Vaia och Leia, för papa skulle färga håret på Celine. När papsen kom hem från jobbet kom han och hämtade oss. Det var bra, för när vi gick det var det jättefint väder, och när vi skulle hem regnade det. Tur att papsen hade paraply med sig.

Förresten, jag vet inte varför jag alltid skriver "papsen". Papa och papsen och alla andra kallar ju honom för det, men jag kallar honom "pepe". Från och med nu skall jag skriva det också.

Det är bra som det är

Hej dagboken,

I fredag var papsen ledig och papa jobbade. Fast de jobbade hemma hos oss också. Framför vårt hus skall jag få en ny gång. Papa och papsen har ju byggt ett nytt garage, så det skall inte parkera framför ytterdörren längre. I stället skall vi ha en lite zickzackig gång med buskar och blommor omkring. Det blir jättefint, tror jag.

När papa kom hem gick vi ut på en promenad. Papa och papsen ville ha med sig barnvagnen också. Helt onödigt, tycker jag. Jag tänkte ju i alla fall inte sitta i den. Kanske var de trötta och ville ha någonting att luta sig mot? Ibland frågade de om jag inte ville sitta lite i den, men jag tror att det var mest för att de ville ha en ursäkt. "Non, c'est bon", svarade jag varje gång. "Nej, det är bra som det är." För det var det ju. Det är mycket roligare att gå själv. Då kan man stanna och titta på allting när man själv vill. En liten sten, en pinne, en annan sten, en ny pinne, en fläck på marken. Ibland ville papa och papsen att vi skulle gå lite fortare. "Kom Maïa", sa det. "Non, c'est bon", svarade jag. För det var det ju. När vi hade gått en stund och kommit ut från Hagen, ville jag gå åt andra hållet i stället. Så då vända jag förstås. "Kom nu, Maïa". "Non. c'est bon", svarade jag och fortsatte. Papa och papsen stod kvar och väntade."Hej då", ropade de. "Vi fortsätter åt andra hållet." Jaha, gör ni det, tänkte jag, och vinkade åt dem. "A bientôt", ropade de. "Bentôt", ropade jag tillbaka och fortsatte jag med. Ända tills papsen kom efter mig och bar mig tills vi var ikapp papa.
Efter en liten stund mötte vi en bil. Det var Céline, Paulette och Léo. DE sa att vi kunde komma förbi på hemvägen och titta på deras getungar. Det gjorde vi och de var sååå söta. Paulette är stor, fem år, och vi lekte också.

På lördagen kom tata Sandie till oss, på kvällen. Vi satt ute på altanen och hade jättemysigt. Jag sprang omkring ganska mycket och papa, papsen och tata Sandie fick turas om att springa efter. När de drack sin fördrink åt de en massa saker till. Jag fick prova och upptäckte två nya saker som jag gillar, faktiskt. Först oliver. Lite surt i början, men om man tuggar ett tag så vänjer man sig och vill ha en till. Sedan melon. Jättegott ju. Så det fick jag i går också, två gånger, fast inte en hel melon varje gång, förstås. Bara några bitar.

Jag har glömt att säga att jag lärt mig en sak. Förr när jag var i mitt rum och ville ha någonting som låg i sängen, min nalle eller kaninen eller någonting, så försökte jag dra ut det mellan spjälorna. I bland gick det, men oftast inte. Nu har jag lärt mig att lyfta upp det med ena handen ända längst upp, så att jag kan ta tag i den med andra handen, ovanför sängen. Fiffigt, va?

Tre gånger om dagen

Hej dagboken,

Nu har jag visat papsen att jag bajsar på pottan nästan varje gång. Utan undantag , faktiskt den här helgen. Regelbunden som en klocka, är jag, faktiskt. Efter frukost, lunch och eftermiddagsfika sätter papsen mig på pottan och vips, så kommer det. Jag säger till också, ifall papsen inte hunnit plocka fram pottan när det är dags. Snart får jag nog sitta på den vanliga toaletten, fast min lilla rumpa kanske åker ned i hålet då.

I går när han tog upp mig till skötbordet för att tvätta mig och sätta på nya blöja bestämde jag mig för att sätta på mina byxor själv. Det gick jättebra. Det var bara det att det var något fel på dem. Jag satte i ena foten i byxbenet och skulle sedan ta nästa. Men då såg papsen att rumpan på byxorna var på fel håll, så att den hängde nedåt i stället för att sitta uppåt. Som tur är vet papsen hur man skall göra med byxor som är felsydda så att de sitter upp och ned, så att jag kunde ha dem i alla fall.

En annan gång när papsen bytte på mig ville han att jag skulle lägga mig ned, när jag satt upp. Jag satt ändå in mot väggen, så han fick dra mig i benen, först i ena, sedan i andra, sakta så att jag inte skulle ramla. Det kittlade dödsskönt i min nakna stjärt mot frottéhandduken, så jag satte mig tillbaka mot väggen igen varje gång han dragit fram mig. Så gjorde vi nog tjugo gånger. Vi har det jätteskojigt, papsen och jag.

Så, då var det klart

Hej dagboken,

I onsdags klippte papa håret på mig för andra gången. Precis som första gången, så klippte han bara lite där bak. De sparar fortfarande på mina små lockar.

Jag vet att jag redan sagt att jag inte gillar att borsta tänderna. Men i fall någon trodde att jag kanske gillar det mer nu, så vill jag bara säga att det är fel, fel, fel. Jag gillar det inte alls. Det är värsta stunderna på dagen. Jag försöker få papsen att tänka på någonting annat. "Pépé, assis", säger jag och tänker att han kan gå och sätta sig i stället. Jag försöker att slå undan händerna på honom, att sparka undan honom med fötterna och att stänga munnen jättehårt. Jag räcker ut tungan för att han inte skall komma åt därnere. Men ingenting hjälper ...

I morse pusslade jag med papsen. Jag har massor av pussel. Ett är med prinsessor på en platta. Jag tog bort alla bitar, sedan la jag tillbaka dem, åt rätt håll med bilden uppåt. "Voilà, c'est fini", sa jag då, för det var ju klart. Att papsen sedan tyckte att bitarna skulle logga i en viss ordning är faktiskt inte mitt problem ... Eller hur?

Litet hus vid skogens slut

Hej dagboken,

I dag blev papsen riktigt förvånad. När han tog fram sångboken som jag gick i julklapp av fafoum och faffa, så sjöng han en sång som heter Litet hus vid skogens slut. Så fort han började sjunga, så kom jag ihåg att tant Jennie sjöng den för mig i Växjö. Då la jag händerna vid ena kinden, precis som Jennie gjorde. Papsen gjorde också det, för jag visade ju honom hur man skulle göra.

Nu har jag lärt mig hur min speldosekanin fungerar också. Man drar i svansen, jättehårt, så att den åker ut på ett snöre. När kaninen spelar musik, så åker snöret in i rumpan på kaninen igen, tills bara svansen sticker ut.

Skrapat knä

Hej dagboken,

Nu är det så där igen, att tiden har gått så snabbt att jag inte ens hunnit skriva i min dagbok. Tokigt, faktiskt.

Förra veckan, till exempel, så var det jättevarmt. En dag var papa och jag och badade hos Hadrien och Victoire (och Sophie och Hervé). Sedan ville papa arbeta lite i trädgården, så Sophie passade mig. De har en liten uppblåsbar simbassäng som papsen inte har sett ännu. När papsen kom hem på kvällen, så hade papa bjudit in Hadrien och hela familjen att ta en drink hos oss på kvällen. Det var jätteroligt. Jag sprang efter Hadrien hela tiden. I början ville han leka lite, men sedan sprang han bara iväg. Victoire satt i alla fall kvar, för hon hade fått låna min stol, så hon kunde inte komma loss.

I fredags var papsen hemma med mig och papa var på jobbet. Det var fortfarande varmt, så vi kunde nästan inte gå ut. Men när papa kom hem sprang papsen och jag iväg till lekplatsen. Den är rolig, fast inte så kul som den hos fafoum och faffa. Det finns ingen sandlåda, men det finns gungor och en jätterolig rutschbana. På vägen dit, förresten, så snubblade jag och ramlade på asfalten. Det gjorde on och jag skrapade knäet, för första gången. Det gjorde ont en liten stund, men sedan gick det över.

På lördagen var vi på IKEA i Belgien. Papa och papsen skulle kolla på lite grejer till  mitt nya kök. De såg nya skåpluckor när vi åt lunch på IKEA i Malmö på vägen hem från Sverige, och en ny spis. Det blir nog jättefint. Medan de satt och pratade med tanten sprang jag omkring och undersökte vad som fanns, och om det var någonting annat vi behövde till köket. Diskborstar, till exempel. Där fanns en hel korg, så jag plockade till mig en sju åtta stycken som jag testade och provade. De verkade bra, faktiskt. Bra sugförmåga och tuggmotstånd. Jag vet inte alls varför papsen la tillbaka dem när vi skulle gå därifrån.

På söndagen var det fortfarande varmt, fast inte lika, så vi var inne, papsen och jag. Papa var ute och jobbade på framsidan av huset. Han tog bort en massa marktegel framför vårt gamla garage som de skall lägga framför det nya. På kvällen gick papsen och jag till lekplatsen igen. Där fick jag en ny kompis, Louis, som var där med sin mamma Anaïs. Vi lekte inte så mycket tillsammans, men jag lånade hans trehjuling och han lånade min boll. Papsen och Anaïs pratade jättemycket.

Nu är vi i alla framme vid i går. Papa och jag var ute och gick lite i Hagen. När vi stod och pratade med en tant kom papsen hem. "Pépé! Pépé! Pépé!" ropade jag då, på långt håll. Papsen blev jätteglad. Papa var trött i hela kroppen efter allt arbete i trädgården i helgen, så han orkade inte gå ut igen och fortsätta som han tänkt. I stället gick vi in alla tre och lekte. Papa satt och läste en tidning och jag sprang omkring och lekte med en massa andra tidningar. Man kan ju till exempel ta upp dem ur tidningskorgen och slänga dem på golvet, och sedan kan man flytta dem lite till. Kanske kan man bläddra lite i dem också. När jag höll på som bäst skrattade papa och papsen åt mig. De såg så roliga ut att jag också började skratta. då höll vi på att skratta så, alla tre, en lång stund. Det var kul, det!

Min första kärlek

Hej dagboken,

Nu har jag en pojkvän. Han heter Hadrian och bor granne med oss. Han är stor och stark. Fem år, faktiskt. Det är inte någon jättestor skillnad. Tycker jag. Han gillar mig också. Han tar mig i handen och visar mig en massa saker. En balja med vatten, till exempel, som man kan bada i när det är varmt. I söndags var det jättevarmt. På eftermiddagen var papa ute och jobbade i trädgården och papsen och jag gick till Hadrian för att leka. Victoire var också där, förstås, och Sophie och Herve. Men jag lekte bara med Hadrian. Han hade badbyxor på sig. Det hade inte jag, men jag ville också bada, så jag satte mig i vattnet med kläderna på. Då skrattade alla. Sedan gick Hadrian och jag in och lekte lite med hans bilar. Papsen var också med, han tyckte nog att det var roligare att leka med oss än att prata med de andra vuxna.