söndag 30 november 2014

Steg och två uppkomlingar

Hej dagboken,

I dag har jag en massa roligt att berätta. Efter en ganska lugn morgon, där den goda nyheten var att farmor och farfars Skype faktiskt funkade igen, så att vi fick pratas vid en stund och de fick se mig krypa, så gick vi till grannarna för att äta lunch. Det var papa som hade lagat allt hemma, så vi tog med oss det till dem. Lunchen tog ganska länge, typ fem timmar, men det var jätteskojigt att leka med William. Papsen tog mig också med på en promenad. Och inte vilken promenad som helst, utan inomhus, barfota! Alltså, jag var barfota och papsen hade sina tofflor. Han höll mig i händerna och jag gick nog en fyra-fem meter. Duktigt, va?

När vi kom hem sov jag bara en liten stund och tur var väl det, för klockan var egentligen för mycket för att sova middag. Sedan fick jag bada och då fick jag visat två saker. Den första var hur duktig jag är på att göra många saker samtidigt. Multi-task, tror jag att de kallar det. Till exempel kan jag sitta och suga på ankaret till en ubåt och samtidigt slänga ut en leksak ur badkaret, sedan ta tag i papsen finger och slänga ut det så att han förstår att han skall plocka upp leksaken igen, alltmedan jag suger färdigt på ankaret, utan att ens vända på huvudet åt hans håll.
Sedan fick jag äntligen papsen att känna på mina tänder. Jag vet ärligt talat inte varför han inte gjort det på ett tag och jag borde kanske visat honom genom att föra hans hand mot min mun, men hur som helst, nu gjorde han det. Då kände han att jag fått en tand till där nere, bredvid den andra, och den högra av dem där uppe också! De syns inte så himla mycket ännu, men de har i alla fall kommit ut. Hurra! Så nu har jag tre tänder.

lördag 29 november 2014

Halla

Hej dagboken,

I dag har jag gjort lite nya grejer. Till exempel visade jag papsen att jag kan klättra över armstödet på papas soffa. Jag hann förstås aldrig komma riktigt så långt, men jag var på god väg. Nästa gång får jag vara snabbare.

När jag fyllde år fick jag ju en tjut- och tryckmaskin. Där fanns en telefon också, jag kanske redan har berättat om den? Nu har papsen visat mig hur man använder den, så när det ringer håller han luren mot örat och säher "Hallå?" Det var ju inte så svårt, jag kunde ju göra samma sak, hålla luren mot örat (måste bara kolla om den måste vara på ett visst håll eller om man kan hålla den lite som man vill) och säga "Halla". Man måste ju värna om sin lilla accent också.

Precis innan jag skulle lägga mig lekte vi lite i papas och papsens säng. Papsen killade mig i nacken och det var så himla skönt att när han slutade var jag tvungen att ta tag i hans hand och kasta tillbaka den mot min nacke. Tur att han fattade vad jag ville :-) När han slutade en gång till kastade jag tillbaka handen en gång till. Himla käckt, det där med att använda sig av papsens hand!

fredag 28 november 2014

My daddy

Hej dagboken,

I dag var en sådan där vanlig fredag. När alla tre åkte till jobbet, papa till Nancy, papsen till Luxemburg och jag till Rodemack. Jag hade jättefina strumpor på mig idag, rosa och grå, med en text som sa "My daddy is the most beautiful". Tur att jag har två fötter och två strumpor, så att en socka kunde vara för papa och den andra för papsen.

Jag glömde att berätta att jag fått min första resväska. Fast egentligen fixk jag en anna liten väska av farmor och farfar med posten en gång, med ryska dockor på. Min nya resväska, som är lite större, är rosa och har Snobben på sig? Den är jättefin. Längtar efter att få använda den.

Papsen och jag har en överraskning på gång till papa. På Lucia skall vi lussa för honom. Papsen har lånat ett Lucianattlinne och glitter på jobbet och av mina fina Rönningegudföräldrar har jag fått en Luxiakrona och ett tärnljus i tyg. Det är inslaget ännu, men jag vet, ha, ha, och papsen också, men inte papa, ti hi.

Papsen har inte rakat sig på ett par dagar. Det tycker jag är kul, för då kan man klappa honom på dubbelhakan när man dricker sin välling. Fast papsen är söt när han är nyrakad också :-)

torsdag 27 november 2014

Jaga

Hej dagboken,

I går kom papsen hem från Stockholm igen. Det var så roligt, även om vi setts på skypen både med farmor och farfar, och sedan med fabror Henke, tant Jennie och mina fina kusiner Matilda och Kasper. Jag märkte att papsen också tyckte att det var kul, för han släppte mig inte på två och en halv timme, innan det var dags för mig att lägga mig.

Vi lekte en jätterolig lek i mitt rum. När jag kröp på golvet, så började han jaga mig. Då skrattade jag jättemycket, så han gjorde det flera gånger.

I dag har vi badat. Egentligen har bara jag badat och jag har inte ens duschat honom, det borde jag nog ha gjort när jag tänker efter. Å andra sidan skall han till gymmet i morgon på lunchen, så han hinner nog inte lukta så illa, i alla fall.

I dag har papa varit bättre, för appropå att lukta, så var papa ingen höjdare i går. Han har nog ätit någonting konstigt, för han hade kräkts hela natten och på dagen också lite. Jag måste säga att han var ganska diskret, för jag märkte ingenting förrän han berättade för papsen. Han har i alla fall inte smittat papsen eller mig, skönt.

Jag undrar en sak och det är varför man skall lära sig en massa ord och på två språk dessutom. Det går ju alldeles utmärkt att peka och säga Äh, äh eller Mm, mm. Det tål verkligen att fundera på. Jag har ju hört att det inte räcker med svenska och franska, snart skall de väl börja med engelska också. Allvarligt talat, alltså! Får nog sova på den saken ...

fredag 21 november 2014

Fnissigt

Hej dagboken,

Nu är papsen ute och reser igen. Som tur är har vi haft jätteroliga kvällar den här veckan. Jag har känt mig extra lurig ich ibland tittar jag bara papsen rakt i ögonen, riktigt nära, och så kan jag inte hålla mig utan bara skrattar. Då för han en massa grimaser och roliga ljud, eller så kittlar han mig under armarna där jag är som allra kittligast, och så skrattar vi ännu mer.

I går berättade papa för papsen att jag trodde att papsen kom hem flera gånger innan han kom hem på riktigt. Då säger jag till och pekar vart jag vill gå, för jag vill ju möta papsen i dörren. Nu får jag vänta några dagar men papsen skall vara hos farmor och farfar i helgen, så då kan vi skypa allihop, det skall bli skojigt.

Har jag sagt att jag fick en hel kasse med leksaker från en kompis till tant Sandie som också heter Sandie. Vi träffade dem när vi åt lunch på restaurang i lördags, för de var i samma shoppingcenter som vi. Sandie, alltså den andra, tyckte att jag var jättesöt och kom att tänka på att de hade en massa leksaker hemma. Sandie har fyra pojkar och den minste är bara ett halvår äldre än jag, men han har tröttnat på en del saker. I förrgår satt papsen och jag i soffan och testade alla leksaker för att se om de smakade bra, om de plingade fint eller vad de hade för annat roligt att komma med.

I går var jag förresten hos farbror doktorn igen. Det var dags för mitt månadsbesök och jag mådde jättebra, sa han. Jag hade vuxit en centimeter, så nu är jag 73 centimeter lång. Jag hade inte gått upp i vikt, men det var bra, sa han. Jag ligger mitt i min kurva. Sedan fick jag en vaccinering också. Papa visste inte vad det var, men den här gången borde jag inte få någon feber. Nästa vaccinering är i april, och sedan behöver jag inte göra någon förrän jag fyller sex år!

Papsen har precis börjat på sin nästa bok. Den skall handla om någon annan, fast egentligen blir det ganska mycket om mig, för det handlar om en liten flicka som föds i Moskva, med två pappor som jag ju har. En dag skall jag få läsa den :-)

söndag 16 november 2014

Kalas igen

Hej dagboken,

I dag har vi varit hos tonton Céline och tata Stephane. När vi kom dit hade de hängt upp ballonger, jättefint. När vi hade lekt lite drack de vuxna champagne, men jag fick ingenting och när de skulle äta fick jag gå och lägga mig för att sova middag. Tur att man ätit innan! Precis när jag skulle somna började Bora ofh Tam skälla. Hundarna var instängda i rummet bredvid det där jag sov, så det var ju inte så lätt att sova då. Stephane förstod som tur var det, så hundarna fick vara ute i trädgården i stället och då sov jag jättegott.
När jag sovit färdigt var det dags för efterrätt. Celine hade bakat en kaka och de hade tänt ett ljus på den. Papa och papsen hade inte fattat att det gar ett födelsedagskalas vi var bjudna på - mitt kalas. Det hade inte jag heller, så det gar extra kul att få present igen. Och i dag fick jag min första dator. Jättefin, en bärbar. Locket dom man stänger är som ett nallebjörnshuvud. På sidorna finns varsin tass, den ena sätter man på datorn med och den andra kan man välja olika melodier. När man öppnar datorn finns det en massa bilder på tangentbordet och när man trycker på en knapp händer det någonting på skärmen, och så säger en röst vad man tryckt på, en kossa eller en vovve till exempel. Den verkar jätterolig. Tänk att jag fått en dator, en alldeles egen. Jag är ju hur modern som helst!

lördag 15 november 2014

Fotomodell

Hej dagboken,

I dag har jag verkligen haft en fullspäckad dag. Jag vaknade ungefär som vanligt och åt min frukost. När jag gar klar, och papa och papsen också, så klädde vi på oss och åkte i väg med bilen. Jag hade ju fått ett foto av en riktig fotograf av tant Sandie när jag fyllde ett år. I dag var det dags. När vi kom dit väntade tant Sandie redan utanför, för hon ville också vara med och se till att vi skrattade på fotona. Farbror fotografen var jättesnäll och det gjorde inte alls ont.mi början tyckte jag att hans blixt var lite stark, men sedan vande jag mig och det gar jätteroligt. Jag fick leka med ett gosedjur som var en älg. Papsen har sagt att det finns massa älgar hemma i Sverige, men jag hade inte sett någon innan. Först tog vi en massa bilder när jag hade min sparkdräkt från Burberry's. Då satt jag hos papsen och papa stod bakom. Sedan fick papa och papsen ta av sig på överkroppen och jag fick ta av mig allt utom blöjan. Det skall bli spännande att se hur de bilderna blev. När det var klart fick jag ta på mig en klänning och så fick jag sitta på en säng och leka med älgen med papa och papsen på varsin sida. Jag tror att han tog minst hundra bilder. Om några veckor skall papa och papsen åka dit igen med tant Sandie för att välja bilder.

Sedan åkte vi till ett shoppingcenter i Luxemburg. De vuxna ville ha kaffe och jag ville ha sockret som låg i en skål. De vuxna fick sitt kaffe, men tror ni att jag fick mitt socker? Nej, just det. Men jag var faktiskt glad ändå. När vi hade gått omkring en stund var det i alla fall dags för mig att äta. Papa och tant Sandie gick till restaurangen där de skulle äta sedan och fick värmt min mat så att jag blev mätt och sedan bytte de min blöja på en bänk. Tur att det inte var en massa människor som gick just där. Inte så att jag är så blyg av mig, men det finns ju gränser för hur man vill visa upp sig ...

På kvällen lekte jag minst en timme med papsen på deras säng, det är ju alltid roligt. Papsen hade tagit med sig den jättestota nallen, den lilla igelkotten som spelar musik och en åsna i en massa färger. Fast roligast var pusslet med lejon och andra farliga djur och den lilla pusselboken. Jag lekte nästan för mig själv hela tiden, fast papsen var där. I bland frågade han mig hur de olika djuren låter. Jag vet faktiskt att alla djuren låter olika, men jag tycker att det är ganska onödigt att göra en massa läten bara för att visa att jag kan. Därför säger jag Mäh för alla djur, det blir så mycket enlklare så.

Ibland när jag ställer mig upp nu har jag börjat att ibland hålla upp båda händerna för att visa att jag inte håller i kig i någonting. Papsen brukar då säga "look, no hands!".

Papsen och jag har hittat på en ny vers till vår favoritsång. Den går så här:

Vi gick in i en affär,
Sa goddag, vad har ni här,
Kan man möjligtvis köpa en nalle här?
Nej tyvärr, nej tyvärr,
För ...
Detta är en liten krama papsen-affär, krama papsen-affär, krama papsen-affär
Detta är en liten krama papsen-affär, krama papsen är det enda vi säljer här

Kul, va?

tisdag 11 november 2014

Papsens finger är bra

Hej dagboken,

I dag har jag verkligen fattat hur bra det är att ha papsen finger i närheten när man vill göra någonting som man kanske inte klarar själv. Till exempel när en klädnypa sitter för hårt i torkställningen, just den nypan som man vill ha. Då tar man bara tag i papsen finger och för den mot klädnypan, så fattar papsen vad det är jag vill. När vi lekte i soffan med ett pussel som jag fått av papsens srbetskompis Linda idag, och en bit "råkat" ramla i golvet och papsen inte själv fattat att han skall plocka upp den, då tar jag bara tag i hans hand och för den mot golvet, så fattar han. Bättre sent än aldrig! Lika så när han skulle lägga mig och papa gjorde iordning min säng. Då ville jag att han skulle visa mig bokstäverna på min dörr och ljuda mitt namn: M-A-I-A. Det räckte att jag visade honom, så gjorde han vad jag ville. Ett litet steg för papsen, men ett stort steg för Maia.

måndag 10 november 2014

Inte ligga ned

Hej dagboken,

I dag har jag inte så mycket att berätta mer än att papsen absolut vill att jag skall ligga ned när han blyt blöja på mig. Allvarligt talat, hur svårt kan det vara att göra det sittandes? Jag försökte nog sätta mig upp minst tio, kanske femton, gånger, men papsen la mig ned igen. Tur att man inte låt sig nedslås av något så tarvligt. Apropå nedslås, så var det bara för mig att se till att kasta ned absolut allt på golvet. Små giraffhuvuden, salvtuber, napp, samma sak igen när papsen lagt tillbaka det, nagelsaxen, sedan hela lådan som blöjorna och salvorna ligger i. Till slut orkade jag inte hitta på fler saker, så då la mig ned i alla fall, så att han kunde bli klar någon gång. Men som sagt, papsen behöver öva på att vara lite mer flexibel, faktiskt.

Nu ligger jag gott i min säng, och där trivs jag bra och ligger gärna ned, bara jag får mina två nappar och åtminstone två av mina tre favoritgosedjur. Kaninen ligger i tvätten, så det fick bli nassen och den vita nallebjörnen. I sängen har jag också alltid den rosa lilla kaninen och ankan förnappen som jag fått av Matilda och Kasper.

Jag kan förresten meddela att min gästbloggare som tydligen gjort ett litet uppehåll, snart kommer tillbaka igen. Papsen skall ju ge ut sin egna bok och har lite arbete att göra med den just nu. Bara det inte håller på för länge ... 

söndag 9 november 2014

Monchichi

Hej dagboken,

Jag har ju glömt att säga att jag återupptäckt en gammal goding från papas gömmor. Egentligen är det en ny Monchichi som papsen köpt till papa när han var lite nostalgisk, men nu har jag fått den. Den är ju jättefin, och goda att stoppa i munnen också.

I dag har vi skypat med farfar, och farmor också, men det är fars dag hos farfar i dag, så vi ringde ju förstås honom. Han är min farfar men det gör ju bara att jag vill säga dubbelt så stort grattis till min far x 2 :-) Vi var i soffan hela tiden, så farmor och farfar fick se hur duktig jag är på att stå upp, att pussas och en massa andra saker.

Precis innan jag gick och la mig, så satt jag i papsens knä och tittade på teve. Det tyckte jag var jättemysigt, jag satt så fint och lutade mig bakåt, med nappen i munnen och bara mådde gott. Tidigare i dag hade jag det också himla gött, med papsen i soffan. Ibland när jag var lite trött la jag huvudet mot papsens bröstkorg och vilade en stund, inte så länge, kanske trettio sekunder innan jag hade laddat batterierna så att jag kunde fortsätta att leka. Jag stod flera gånger i flera sekunder,  jag börjar faktiskt att bli riktigt duktig om jag får säga det själv.

lördag 8 november 2014

Släppa taget

Hej dagboken,

Den här veckan har varit lite konstig, för papsen åkte till jobbet som vanligt på måndag morgon, sedan kom han inte hem förrän på torsdag kväll. Han hade visst varit i Nice och jobbat, hette det visst. Middag på Negresco, fika på en flott golfklubb och annat som verkligen låter jobbigt.

I torsdags kunde han i alla fall ge mig mitt bad, det kändes bra. Sedan hann vi inte med så mycket mer än det gar dags att lägga sig.

I fredags var det i alla fall som vanligt papsens tur att köra mig till dagis. När han kom och hämtade mig på kvällen blev han jätteimpad, för jag stod upp mot ett litet bord utan en enda vuxen i närheten. Duktigt, va?

Papa har berättat för papsen att när han varit borta, så har jag diggat en massa musik. Det är väl klart, när det svänger, så svänger jag också. Jag gillar att jazza med.

När papa och papsen äter nu, så har jag fattat att de ätere mycket roligare saker än jag, så jag vill smaka. De ger mig inte så mycket vuxenmat ännu, men jag brukar kunna få mig en brödbit att suzga och  tugga på, alltid något. Och så får jag suga på papsens äpple ibland. Och smaka på deras yoghurt.

I dag har jag lekt en massa med papsen, speciellt i soffan. Då kunde jag visa att jag kunde gå från ryggstödet till papsen och nästan helt släppa taget och faktiskt ta två steg med den ena foten franmför den andra oxh inte bara sidledes som jag gör i vanliga fall. Flera gånger har jag också visat att jag kan stå minst en sekund, kanske två, utan stöd. Jag liksom släpper båda händerna samtidigt och så bara står jag, tills jag tar tag igen. Ärligt talat könns det som mycket längre, men papsen säger att det bara är någon sekund. Personligen tror jag att han har lite svårt med klockan, eller att han inte kan rökna så bra. När jag har lärt mig, så skall jag visa honom.

söndag 2 november 2014

Musik skall bygga ut av glädje

Hej dagboken,
  
I dag har jag skypat med både farmor och farfar,moch sedan med Jennie, Henke, Matilda och Kasper. Det var jätteroligt. Jag visade dem mina nya leksaker, i alla fall några av dem, och så visade jag att jagkunde  säga Määä som kossan, att jag kan pussas och göra en massa roliga saker. Farmor och farfar fick också se mig i min hage, när jag kröp och stod upp.

På eftermiddagen hade jag feber igen, prcis som doktorn sa. Nu bode det snart vara slut med det i alls fall.

I dag har jag också upptäckt musiken. Inte så att jag inte gillat den innan, men nu har jag upptäckt vadpapsen  gör när han dansar med mig, liksom känner musiken i kroppen. Två gånger i dag var musiken så svängig att jag inte kunde sitta still. Jag var liksom tvungen att hoppa, fast jag satt ned. Swing it magistern, swing it!

lördag 1 november 2014

Baja-Maia

Hej dagboken,

I går var jag på dagis och då fick jag feber. Det var ju precis som farbror doktorn sagt, åtta till tio dagar efter min senaste vaccinering, och det var ju just igår, till och med i morgon. Doktorn hade sagt att det kubde bli mycket feber, men jag hade bara 38,5 och då fick jag medicin på dagiset. Sedan behövde jag inte ta någonting mer och jag hade nästan ingen feber när jag la mig på kvällen.

I morse hade jag heller ingen feber, men i dag på eftermiddagen fick jag exakt lika mycket som i går. Då fick jag medicin igen, precis innan vi gick ut och promenerade. Det har ju sina fördelar att ha lite feber, för nu var ju papsen mycket mer känslig för mina små tårar när jag ville bli buren. Nej, inte ända hemifrån, tyvärr, men nästan när vi hade halva vägen kvar. 

Sedan fick jag ingen mer feber, så jag hade en jättemysig kväll. Papsen badade mig och det var så kul att jag glömde mig och bajsade i badet. Det var ju ett tag sedan. Papa tyckte att det gar så roligt att papsen plötsligt sa: det var konstigt, det finns en massa små partiklar i vattnet. Papa fattade snabbare oxh lyfta på mig och där satt jag på sanningen, så att säga. 

Förra helgen, det har jag glömt att säga, så lekte jag som vanligt med papsen i soffan. Solen stod jättelågt, men den lös faktiskt starkt ändå. Då visade papsen mig att han är jätteduktig på att göra djur på väggen, som jag skulle fånga. Han kallade det skuggor och sådana har jag inte sett så många ännu. Undrar just hur många olika former som pappa kan göra.