I dag har klättrat mot nya höjder. Eller inte nya, egentligen. Jag har bara klättrat på ett nytt sätt. I stället för att krypa upp för trappan, eller gå med båda händerna i papas eller papsens, så tog jag tag i trappräcket. Det gick jättebra. Första steget tog jag helt själv, sedan envisades papsen med att håkla mig i andra handen. Helt i onödan, måste jag tillstå.
När papa städar i mitt rum vikar han ihop mattan. Det ser ganska kul ut, så jag vill ju göra likadant. Papsen skrattar när han ser mig, för jag får jobba ganska mycket. Den är tung och när man lagt upp den på ena sidan och går för att ta tag i nästan, så ramlar den första ned igen. Är det någon som har ett tips på hur man kan göra det bättre? Jag får kanske skaffa mig en Facebook-sida där jag kan få lite goda råd ...
Papsen och jag var ute och tog en lång promenad i dag. Papa jobbade, så han kunde inte följa med. Papsen och jag lekte en jätterolig lek. Den är busenkel, så alla kan göra den. Först säger jag "ça va" och då svarar papsen "ça va", sedan håller man på så, fast man ändrar röstläget lite emellanåt (annars skulle det ju kunna bli tjatigt och man måste förstås variera det lite).
Sedan sjöng vi också. Jag börjar med "Bä bä", sedan fortsätter papsen med "bä bä vita lamm", då kommer jag in med "ja ja", sedan fortsätter han med "ja ja kära barn". Vi är ett jättebra team, faktiskt.
Jag gillar också en fransk sång som går så här: "Ainsi font, font, font, les petites mationettes, ainsi font,font, font - trois petits tours et ils s'en vont". När man sjunger skall man snurra på händerna. Jag sjunger " font, font, font", sedan sköte papa eller papsen resten. Funkar också jättebra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar