Ösregn

Hej dagboken,

I går var papa, papsen och jag ute och promenerade. När vi hade hunnit allra längst bort började det regna. Först lite, sedan mer och efter en stund jättemycket. Jag hade mitt plastskydd på, så jag blev inte blöt, men när det regnade jättemycket, så blev jag faktiskt lite rädd. Jag grät lite och ville ju att papa eller papsen skulle plocka upp mig. Men det var ju så blött att de inte kunde det. Papa hade ett paraply, men han och papsen var så blöta att det plaskade om skorna när de gick. När vi kom in igen hade det slutat regna, men då tänkte vi att det var lika bra att fortsätta, så pasen tog en dusch och jag ett bad.

På lördagen skulle tata Sandie ha hälsat på, men hon orkade inte gå ut. I stället gick vi in till våra grannar. William har jättemånga leksaker och en koja och en rutschkana, så det var jätteskoj.

I lördags lekte papsen och jag i deras sovrum, med alla askar. Ibland är det kul att gå på lite upptäcktsfärd där också. Häromdagen lekte jag lite med papsens bok. Då lånade jag hans bokmärke. Det var ett av hans egna visitkort och han har ju så många att det inte gör någonting. Och han hann titta på vilken sida han var på. Kortet var ganska gott att tugga på. När jag var klar sprang jag ut ur deras rum och papsen kom efter. Senare hade han städat lite och lagt tillbaka alla askar i hattasken.
I går när jag lekte med askarna igen, så såg jag papsens bokmärke. Då tänkte jag att han kanske behövde det igen, för man vet inte alltid med papsen om han kommer ihåg vilken sida han är på i sin bok. Så jag tog kortet ur hattasken och gick och la tillbaka det i boken. Snällt, vad?

Nu kan jag säga ännu fler saker. "Chaussu" till exempel. Det betyder sko. Och så har jag blivit jätteduktig på att säga mitt man. "E Maia" säger jag. Jag lägger till en bokstav innan, det låter liksom så bra då.

Nu är papsen snart på väg till Nice. Vi skall prata på Skype i kväll. Han kommer inte hem förrän på torsdag. Det är jättelänge. Tur att papa är hemma.

Tittut

Hej dagboken,

I dag har jag varit på dagis, så papsen har inte kunnat följa mig och se allt jag gör, men dagistanten berättar allt vad vi gjort, hur jag ätit (bra), hur länge jag sovit middag (en timme och en kvart) och hur många gånger jag bajsat (tre).

Jag har kommit på att man kan gömma sig bakom nästan vad som helst, till exempel en tvättlapp, en kofta, en blöja och till och medn en tub med kräm. Papsen går på det varje gång och frågar "Var är Maia?" Någon gång kanske han fattar, vi får väl se, men än så länge verkar inte hissen få ända upp, om man säger så. Man han är snäll och killar mig gott under fossingarna när jag vill :-)

Strumpor och annat skoj

Hej dagboken,

I dag tänkte jag reflektera lite över askar och lådor. Det finns ju massor av olika, men alla är inte lika kul. Papa och papsen har ju till exempel tre runda gamla hattlådor i sitt sovrum. En av dem får jag inte öppna, men de andra två har jag lyckats förhandla mig till. Kanske har jag redan berättat om dem? I en av dem finns en massa småpåsar för smycken och sådant, och i den andra finns en massa småaskar, för smycken och sådant. Småaskarna är roligast. Dem kan jag leka med varje dag, flera gånger. För det mesta brukar jag plocka ut dem en efter en, men nu har jag blivit lite mer effektiv. Jag vänder hela hattlådan upp och ned, så är allt ute. himla praktiskt, faktiskt.

Sedan är strumplådor kul. Jag har en stor låda med lite olika kläder. Egentligen har jag flera stycken, men i en av dem finns mina strumpor. De är ganska kul att slänga ut, men de är inte så många, så det går fort. Papa har en byrå som är mycket smalare än min, men högre. Han har flera lådor bara med strumpor. Ibland bestämmer jag att jag skall plocka ut dem på golvet. När jag säger plocka, så menar jag kasta. Eftersom jag inte kan vända upp och ned på lådan, så måste jag kasta ut dem en och en. Fast, i dag kom jag på en strålande idé. Om jag klättrade i lådan, så skulle det nog gå fortare. Och vad hände då? Jo, då kom papsen och tyckte att det inte var en bra idé, så han stoppade mig. alltså, jag säger bara det! Om jag inte haft så mycket annat viktigt för mig just då, så hade jag faktiskt kunnat bli arg, men nu hann jag helt enkelt inte.

Papsen kom på att jag börjar bli lite kittlig under fötterna, fast inte så mycket så att jag skrattar. Bara så att det är skönt att ligga på skötbordet och få fotsulorna killade, ganska länge. Så fort papsen slutade, så sa jag bara "encore", så fortsatte han. Han är bra på det sättet, papsen.

I dag fyller jag förresten ett och ett halvt år. Jag fick nya fina kläder och ett jättefint kort av farmor och farfar, så jag ringde och sa "tat, tat" och "hej då". Det betyder "tack, tack", och "hej då".

När min spökskrivare skriver det här, så har jag lagt mig. Precis som jag gör varje gång jag lägger mig, så slänger jag ut en av napparna på golvet, nästan just när jag lagt mig. Jag tänker att papa eller papsen skall komma in och lägga tillbaka den i sängen igen, men det gör de bara om jag gråter på natten. Tur i alla fall att jag har flera nappar i sängen ...

Badkanin

Hej dagboken,

I kväll har jag badat. Det var jättekul, jag skvätte vatten ännu bättre än förra gången. Nu har jag kommitnpå att jag kan skopa upp vattnet med en av silarna och liksom slänga bakåt. Sedan fick jag syn på Kaninen. Han låg på en pall och ville ju också bada. Jag visade klart och tydligt för papsen att jag ville hämta Kaninen, men papsen tyckte inte att det var en bra idé. Tydligen. Förstår man varför? Nej! Kaninen måste väl också få bada? Tycker jag. Men inte papsen.

I går när det var dags att äta kvällsvälling, nästan i alla fall, så tyckte jag att vi kunde äta lite tidigare. Tur att man kan få papsen att förstå, i alla fall, även om han inte alltid håller med. Jag gick fram till köksbänken där vällingen står. Nappflasken hade jag redan med mig, för jag tycker det är roligt att leka med den när den är tom (man kan rulla den och lägga grejer i den, till exempel). När papsen tagit tag i den saken gick jag och hämtade hakklappen. Den hänger ju alltid på samma ställe och man får inte äta utan hakklapp. Inte om man heter Maia i alla fall.

När jag äter nu för tiden, så äter jag först kyckling eller någonting sådant, med grönsaker och potatis till exempel. Jag tcker inte om fisk längre, förresten. Lax går bra, men inte torsk. Och så tcker jag inte om gröna grönsaker längre heller. Helst skall det finnas tomat eller morötter i, då är det gott. Sedan äter jag frukt, och sist yoghurt. Yoghur är också jättegott. I dag, när papa inte verkade komma ihåg min yoghur fock jag gå fram till kylskåpet och säga "yayu" (låter ju mycket godare).

Dansa och hoppa

Hej dagboken,

I dag har jag visat farmor och farfar på Skype att jag kan hoppa och dansa. Papa och papsen hoppar och svänger med armarna, och då följer jag med. Det blir inte så mycket hopp för min del, men en himla massa snabba steg. Där tror jag faktiskt inte att papa och papsen hänger med. 

När jag badade i dag, så hade papsen och jag jättekul. Ett tag tyckte jag att han var lite i vägen. Jag slängde ut några leksaker på golvet, bara för att se vad som hände. Sedan ville jag förstås hämta in dem igen. Oxh för att göra det, så måste man ju kliva ur badkaret. Mitt lilla rosa badkar har liksom ett steg, så jag kan kliva upp, och sedan är det busenkelt att ta ett kliv ut till, så är man i alla fall ute i det stora karet. Skulle ha varit busenkelt, alltså, om in papsen hållit mig tillbaka och stoppade tillbaka benet som jag försökte komma ut med. Dö tog jag andra benet, men papsen var lika snabb. Höger, vänster, höger, vänster. Men sedan var han kul, papsen. Han tog en massa vatten i en sil och hällde framför mig, så att jag skulle kunna fånga vattnet. Men det går ju inte. Varje gång han hällde mer vatten, så skväta jag i vatnnet med handen. Papsen blev så blöt att han var tvungen att ta av sig i kalsongerna. Men vi skrattade jättemycket.

Hand, fot och välling

Hej dagboken,

De senaste dagarna har jag tränat på tre ord. Fast bara på franska. Det får bli på svenska sedan. Jag kan säga "les mains" faktiskt jättebra. Det betyder "händerna" även om jag inte kan säga det på svenska ännu. Och så "les ped". Egentligen skall det nog vara "les pieds" men så noga skall det väl inte behöva vara. Och när jag är hungrig frågar jag efter "lait".  Papsen vill att jag säger välling men det blir så himla långt.

Har jag sagt att kan kan säga "kaka" på svenska också. Papsen säger att det är när man är som mest motiverad som man lär sig bäst. Han får väl stoppa lite kakor i händerna då, om han vill att jag skall säga det på svenska!

Jag förstår mycket mer än papsen tror när han pratar svenska. Om han frågar om jag vill ned på golvet, så vet jag att jag kan säga ja. Om han frågar om vi skall byta blöja, så säger jag nej. 

Mona-Lisa

Hej dagboken,

I går var en fullspäckad dag. Först gick papsen upp och satte på braskaminen och fixade välling, så att jag kunde få äta. Sedan ordnade vi frukost åt papa och papsen. jag gillar att äta frukost två gånger. När papa och papsen äter får jag en macka, fast utan någonting på. Sedan får jag en färskpressad apelsin. Mums!

När jag sov middag, så var jag inte så värst sömnig, så jag låg jättelänge och sjöng och pratade med Nalle och Kaninen. När papsen kom och skulle hämta mig för att det var dags att äta, så sov jag jättegott, med Kaninen mot ansiktet och med Nalle på huvudet. Papsen tyckte att det var så sött, så han sprang ned för att hämta kameran, men när han kom upp igen hade jag hunnit vakna och stod redan upp och väntade.

Efter maten satte papsen mig på pottan. Jag fick sitta säkert fem minuter och papsen läste en bok för mig. När han var klar hade jag bajsat, i pottan. Det var första gången. Ganska kul, faktiskt. Annars har jag bestämt mig för att jag inte skall ligga för länge på ryggen när de byter blöja på mig. Det är ju mycket roligare att vända på sig, och så är det kul att se hur papa och papsen kämpar för att sätta på blöjan när jag står på alla fyra, eller när jag sitter ned. Fniss, fniss.

När papa lagade mat gjorde han pasta. Då fick jag leka med en pastapåse, full med pasta. Det var jättekul att slänga den fram och tillbaka.

På kvällen, efter vår promenad, var vi inne hos grannarna, Joëlle, Laurent, Loana, Anna-Lena, Lionel och en flicka till som vi inte kommer på vad hon heter. De hade gäster och frågade om vi ville komma in och äta efterrätt. De ville vi, fast jag gillade inte efterrätten. Men Joëlle hade bakat egna glassrån. Egentligen vet jag inte vad glass är, men rånen var i alla fall goda.

Nu har jag kommit mitt eget Mona-Lisa-leende. Jag drar liksom isär munnen  riktigt brett och så ler jag och nickar med huvudet. Jag har inte sett det i spegeln ännu, men papsen gillar det i alla fall.

Bötta

Hej dagboken,

I dag har papsen och jag varit själva hemma. Det är ju långfredag men inte överallt. Papa jobbade till exempel. Papsen var ledig, så vi har lekt, vi har ätit tillsammans,moch vi har skype:at med farmor, farfar, farbror Henke, faster Jennie och mina fina kusiner Matilda och Kasper. Jag fick en jättefin bok också av min braiga gudfamilj :-)

Papsen har lärt mig att jag kan klättra upp i bilbarnstolen som papa brukar ha i sin bil. Det är min första barnvagnsinsats som man kan använda till en massa saker. Gunga, till exempel. Gugga, säger jag,mför det låter ju finare.

Papa kom hem ganska tidigt i alla fall, så vi kunde gå på promenad. Det regnade lite, så papa och papsen blev blöta, men jag hade ju mitt fina plastskynke, så det gjorde ingenting. När vi kom hem var trädgårdsmästaren här. Han skall hjälpa oss att få ordning på trädgården och så fint gräs så att man kan springa barfota där på sommaren. Papa var ute med dem medan papsen gick och bytte blöja på mig. Han höll på och gjorde lite annat också, renaade min näsa och sådana saker som faktiskt inte är särskilt skojiga. Jag får väl erkänna att jag blev lite småsur, för så länge behöver han faktiskt inte hålla på med min näsa. Har ni sett hur liten den är? Näsan alltså. Fast papsen kom på ett bra trick för att få mig på gott humör igen. Han frågade om jag ville ha en kaka. Gâteau ? frågade jag då? Ja, svarade. Iiiih, ropade jag då. För jag blev jätteglad, faktiskt.  

När vi kom ned igen för att äta kakan, tittade vi efter papa och trädgårdsmästaren. Är de borta, sa papsen. Bötta, svarade jag då, för det låt ju också finare.