Trappan

Hej dagboken,

I dag har jag busat med papa, papsen var ju på jobbet. Jag låtsades att jag inte ville äta på eftermiddagen, för att se hur långt han var beredd att gå. Det var verkligen lyckat. Först var han lite förvirrad, och det var ju kul. Sedan började han bli lite desperat och försökte att ge mig andra saker, för att jag skulle äta någonting. Lite fick jag ju äta då, så att han inte blev för orolig, typ frukten och lite välling. Det var efter det som det blev hur roligt som helst. Papa började leka clown och höll på att toka sig hur mycket som helst. Då var han så duktig att jag åt allt, både det som han tänkt sig och sedan lite till.

Sedan har jag promenerat en massa, inne förstås, det var för kallt ute. Papa gick massor, och sedan papsen också när han kom hem. Man kan ju gå på golvet, men det börjar jag kunna nu och man vill ju ha lite utmaningar. Nu kör vi trappan upp och ned. Jaha, tror ni, nu kryper hon väl upp det lilla livet. Men nehej, jag går upp, och ett helt steg i taget. Inte kan man väl hålla på att fjanta sig med en massa småsteg, då kommer man ju ingenstans.

 När papsen höll på att ge mig min kvällstoalett, ny blöja, ansiktsmassage, manikyr, allt medan jag underhöll mig själv med små kammar, krämtuber och dylikt. En av mina favorittuber är den för ansiktskrämen. Den är ganska lätt att öppna ju, när jag har fyra tänder där upp (ja, ni läste rätt, fyra är det faktiskt nu). Efter ett tag fick jag ut lite kräm på fingret, och det var ju tur, för papsen hade missat lite på kinden, så jag kunde bättre på själv. Det var inte så svårt som man skulle kunna tro. Nästa gång kan papsen låta mig göra det själv.

Hemma igen

Hej dagboken,

I dag åkte vi hem till Hagen igen. Det hade snöat hela natten, så det var bra att vi inte åkte förrän på eftermiddagen. Papi hade skottat framför huset och en granne på uppfarten. Vi åkte jättesakta första biten, för de som åkte framför oss var nog lite rädda för snön, fast det behövdes ju inte. Vi hann inte hem tills det var dags för mig att äta, så papsen gav mig mat i bilen. Det var mysigt, och precis när jag vaknade från min lilla tupplur.

Det var mysigt att komma hem igen. Vi lekte i mitt rum och jag kunde kasta mig bland alla mina nallar och gosedjur. Jag klättrade in i min första lilla sovkorg som vi hade i Moskva, och gosade mig. Annars kröp jag förstås omkring också, och jag bar en av mina favoritnallar i munnen, i etiketten. Papsen tyckte att jag såg ut som en liten hundvalp.

Gånglåt

Hej dagboken,

Nu är julen nästan slut. Jag har i alla fall nästan lärt mig att gå. I alla fall med någon som håller mig i händerna. I början gick jag mest på tårna, men nu sätete jag duktigt i hela foten. Nu känns det som om jag snart kommer att kunna springa, hoppa och skutta på egen hand.

De här dagarna har jag haft min kanin med mig när jag kryper omkring. Den heter Kaninen, förresten. Det vet till och med papa, för han kallar den också Kaninen. Det som är bra att alltid ha Kaninen med sig är att om man blir lite trött när man kryper, då kan man bara lägga sig ned med huvudet på Kaninen och vila lite. På fem röda är man pigg igen och kan sätta ny fart. Lite som en batteriladdare, faktiskt.

Sedan har jag lärt mig att prata nästan som de vuxna. Jag kan säga "tack, tack", även om jag måste erkänna att det låter mer som "ta, ta". Jag kan säga "allez" och nästan "encore". "Hej då" kan jag också säga, och vinka käckt på samma gång.

I dag har det snöat. Det var första gången jag har sett att allt var alldeles vitt och jättefint. Papa tog fina kort på papsen och mig.

Sa jag att jag har lärt mig att sjunga också. Jag kan inte så många sånger ännu, men lite la, la la och att vifta lite med händerna kan jag. Var det nåt mer?

Julklappar

Hej dagboken,

I går var det julafton, fast egentligen firade vi inte det i Frankrike, för det gör man bara i Sverige. Men det är ju så fiffigt att halva min familj finns i Sverige, och de firade julafton i går. Tomten hade redan varit här och lämnat klappar från farmor och farfar, och från farbror Henke, faster Jennie och mina kusiner Matilda och Kasper. På eftermiddagen hade papsen och farbror Henke bestämt att vi skulle skypa. Det är ju jättekul, det blir nästan som att träffas, och då kunde jag öppna mina julklappar så att alla kunde se. Alla var hos faster Jennies mamma och pappa i Torp Södergård. Kusin Max var också där, med mamma Carina och pappa Johan. Max är jättestor, tycker jag, fast egentligen är han bara fyra månader äldre än jag. Alla var jätteglada, och så sjöng vi för papi som fyllde sjuttio år. I alla fall, jag fick jättefina julklappar, en docka som heter Kerstin och fina kläder och en sångbok och en sagobok. Papsen får nog hjälpa mig lite att läsa och sjunga, tror jag.
Förresten fick jag en julklapp i förrgår också, en nalle som är jättestor, till och med större än jag, och jag är ju ganska stor nu, faktiskt.

I dag har vi firat jul hos mamie och papi, tillsammans med Doudou och Tante Hélène. Det var Doudou som gav mig nallen och det var Tante Hélène som gav mig mina skor. Vi satt och åt jättelänge, så länge att jag till och med hann sova middag och komma ned igen, utan att någon rört på sig. Fattar ni, eller? Jag hann krypa massor på golvet och jag hann båda äta och fika. Papsen och papi turades om att vara med mig. Jag hann också träna ganska mycket på att gå och ett par gånger kunde jag stå nästan tio sekunder alldeles själv.

Kocko

Hej dagboken,

Nu är det snart jul. Jag fick ju redan en julklapp förra veckan, så jag vet. Ingår åkte vi till mamie och papi i Gerardmer. Det var lite tråkigt i bilen, jag sov inte så mycket och sedan hade jag ingenting att göra. 

När vi ätit och jag sovit lite middag gick vi in till stan och då köpte papa och papsen mina första riktiga skor, i äkta läder faktiskt. Rosa. De köpte ett par inomhusskor också, med stöd för att det skall gå lättare att gå. Rosa. På kvällen provade jag dem lite och det går faktiskt lättare att ta rejäla kliv, men än så länge så måste någon hålla mig i båda händerna.

I dag har vi varit och hälsat på i en liten stad som vare sig papsen eller jag hade varit i. Den heter Remiremont och var mysig. Papa, papsen, mamie och papi var tvungna att gå in och ta en fika för att jag skulle kunna äta. Jag tror att det tyckte att det var okej.

Sova räv

Hej dagboken,

I går var det ju fredag och fredag är dagisdag. Som alla vet är det papsen som tar med mig till dagis på fredagar. När han kom och skulle väcka mig, så låtsades jag sova, men när han kom fram och sa "god morgon" så log jag lurigt. Sedan fick jag skynda mig att välja ut vilka nallar jag ville ha med mig ned till frukost.

På kvällen när det var dags att åka hem kom papsen och hämtade mig. Jag hörde hans röst när han sa hej till alla tanterna. Då kröp jag snabbt fram till glasdörren och väntade på honom medan han tog på sig sina yttersockar utanpå skorna. När han kom in genom dörren skyndade jag mig bort till min favvishörna, så att jag kunde visa mitt bord som jag gillar att stå vid.

 

I morse hade jag jättekul. Jag kröp omkring i hela vardagsrummet och papsen filmade. Jag tror att han skall skicka det till farmor och farfar och till farbror Henke. Men innan dess hade papa plockat fram sista burken svart vinbärssylt från farmor och farfar. Han har sparat den länge, för att han tycker så mycket om den. I dag fick jag också smaka och det var jättegott. Jag åt flera skedar.

I dag har papa och papsen gjort vårt julkort. Det skickar inget papperskort, de är lite slöa faktiskt som aldrig hinner med att fixa det. I år har de i alla fall fixat en kalender med fina bilder på lilla mig, som de skall skicka till till garmor och farfar, och till fabror Henke. Mamie och papie skall också få en, och så skall vi ha en själva också.

Nu har jag kommit igång rejält på tandfronten. Papa såg att jag har fyra tänder på gång där uppe, fast de två yttersta är bara i början. Där nere har jag fortfarande bara två.

Tomten

Hej dagboken,

Gissa vem jag sett i dag! Tomten! Han kom till dagis i kväll, så papsen kom hem lite tidigare från jobbet och hämtade papa och mig, och sedan åkte vi till dagis alla tre. Det var jättemånga människor och alla mina dagiskompisar och alla tanterna som jobbar där. Och tomten. Jag fick sitta i hans knä och så fick jag en present. Tror ni inte på mig? Ha, ha, jag har faktiskt bilder, för papa filmade och papsen fotograferade. Fast vi har inte tittat på dem ännu, det får nog bli i helgen.

När papsen kom hem från jobbet höll papa på att byta blöja på mig och ta på mig en julklänning. När jag hörde papsen i dörren ropade jag på honom. Pepe, ropade jag och sedan skrattade jag, så glad var jag att han kommit hem. När han kom upp till badrummet hade han fortfarande sin kostym på sig, för han hann inte byta om. Det gjorde inget, för han är fin i kostym och dessutom var det ju inte han som skulle sitta i tomtens knä ;-)

Välkammad

Hej dagboken,

Papsen säger att jag är inne i en fas. Bara för att jag inte längre vill sitta i badet hoppas han att jag skall lugna mig lite, som jag gjorde efter min förra likadana fas. Men jag vet inte, jag. Det känns inte som att jag är färdig med att undersöka vad som finns runt badkaret. Alla leksaker kan jag ju redan och man måste liksom vidga sina vyer ibland. Som nu. I badet. Jag fick utmana papaen lite också. När jag står upp vill han gärna hålla i mig. Men vad gör han om jag slänger iväg en leksak så långt att han inte bara kan plocka upp den utan att släppa mig. Men jag måste säga att han klarade sig ganska bra. Han bytte och höll mig med andra handen och höll ned mig sittandes i badkaret. Han kan vara lite lurig, papsen.

Nu börjar mitt hår bli så lockigt där bak att det kan tova sig lite. Papa och papsen har inte brytt sig om att kamma mig innan, för de tycker att det är fint när det är lite lockigt och busigt, men nu har de börjat borsta det lite. Jag har förstås en egen borste som är jättemjuk, och kanterna är av gummi som man kan bita. När papsen borstat håret lite (mitt hår, alltså), så gav han borsten till mig. Jag tog med mig den ned när vi vara klara i badrummet, och då kunde jag visa papsen att jag också kan borsta håret. Det var ju inte så svårt, faktiskt.

När jag ätit och inte tyckte att jag ville ha det sista trodde papsen att han skulle kunna lura mig att dricka den sista vällingen. Vad trodde han? Jag fick tag i locket till nappflaskan och satte på den på nappflaskan. Tja, det kanske inte satt jättehårt fast, men papsen förstod i alla fall vem han hade att göra med. Vi får se om han försöker igen i morgon.

Månadens besök hos farbror doktorn

Hej dagboken,

I dag har jag varit och vägt och mätt mig. Jag hade vuxit lite, en centimeter, så nu är jag 73 centimeter. Jag hade gått ned lite i vikt, 100 gram, men det var inte meningen, det var faktiskt inte så lätt att äta förra veckan när jag inte hade någon aptit. 8,2 kilo väger jag nu i alla fall. Doktorn sa att det var bra.

Just är nya favoritordet "bibi". Det kan man liksom säga hur många gånger don helst, och så passar det till allt. Till papsens papper med alla sångerna till Lucia, till papsens mobiltelefon och lite annat. Himla bra faktiskt.

Sankta Lucia

Hej dagboken,

Jösses vad många grejer som hänt de senaste dagarna. I fredags, till exempel, var jag först på dagis, och det var ju kul, som vanligt. Men sedan kom papa och hämtade mig tidigt,moxh så tog vi bilen och drog till papsen på hans jobb. Jag somnade på vägen, för jag hade inte hunnit sova så mycket middag. När vi kom fram till banken, så kom först tant Sandie och mötte mig i dörren. En liten bit in stod papsen och väntade med jättekonstiga kläder, typ ett stort nattlinne, och så gick han omkring i via sockar och inga skor.

Papsen tog mig och gick in i ett litet rum med en soffgrupp och snart kom papa och tant Sandie också. Papsen klädde av mig allt utom min body, och sedan drog han på mig ett likadant nattlinne som han hade. Sedan plockade han upp en massa glittrigt snöra och så band han det om midjan på mig. Tant Sandie gjorde ett hårband av samma glittersnöre. Då blev det lite mycket på en gång, och så gick det så himla fort, att jag var tvungen att lätta på trycket och gråta lite. Papsen tog upp mig i famnen och då var allt bra igen.

Papsen och jag gick sedan in till ett helt gäng kläffa i nattlinnen. Papsen hade fått på sig en konstig strutmössa med stjärnor på, och så hade han en pinne med stjärna på också. Mycket märkligt, det gar som en konstig dröm, faktiskt. När alla var klara ställde vi upp oss på ett långt led, två och två. Papsen och jag gick sist, och sedan började alla sjunga och så gick vi in i matsalen där det var alldeles mörkt, men det satt en massa människor där och väntade. När vi kom in såg jag att papa var där med vår filmkamera och tant Sandie tog en massa kort också.

När vi kommit in och ställt upp oss sjung vi några sånger till. Det var roligt ett litet tag, men sedan tröttnade jag, för jag kubde ju inte de låtarna. Då började jag dra i mitt hårband och när jag var klar med det slängde jag ned det på golvet och där fick det ligga.

Till sista sången gick vi ut igen och alla gick iväg för att byta om till vanliga kläder. Jag fick gå med papsen och några andra som var lika stora som papsen. Papsen visste nog inte riktigt hur han skulle byta om med mig i famnen, så till slut gav han mig till en fabror som nog var snäll, men jag ville ju vara hos papsen, så det sa jag. Papsen satte mig i en fåtölj i stället, och sedan stod han på knä framför den och bytte om medan han höll koll på mig. Det gjorde han bra, tycker jag. Ibland måste man ju testa honom lite.

När papsen bytt om på mig också,mså gick vi tillbaka till matsalen. Där väntade papa och tant Sandie och en massa andra människor. De drack glögg som jag inte fick smaka, men jag fick smaka lussebulle med saffran och pepparkakor och det var jättesmaskigt. Sedan åkte vi hem till oss, då var jag ganska trött och somnade direkt.

På lördagen, igår alltså, regnade det hela dagen, så vi gick aldrig ut. När jag hade sivit min lilla eftermiddagslur var det dags för papsens och min överraskning för papa. Papsen hade bara sagt till honom att han skulle vara beredd och vänta med filmkameran redo. Papa och jag gick upp och bytte om till Lucia och tätngosse igen. Jag hade fått en tidig julklapp av Matilda, Kasper, Jennie och Henke. Det var en jättefin Luciakrona och ett tärnljus i sammet. När vi kom ned så sjöng vi och papa filmade. Sedan tog de en massa kort innan vi bytte om igen.

På kvällen kom tant Sandie, för de skulle göra en raclette. Jag fick välling i stället, det var ju väldigt förvånande ... Innan dess fick jag en tidig julklapp till, för tant Sandie hade med sig en leksak, en stor trälåda med olika leksaker på varje sida. Den är så stor att jag till och med kan sitta i den.

I dag var det i alla fall så fint väder att vi kunde ta en promenad. När vi kom hem fikade vi och lekte lite innan det var baddags. Nu har jag en fråga igen. Om papa och papsen blir så himla glada att jag kan stå upp och snart gå själv, varför vill de då inte att jag skall stå upp i badet? Det finns ju jättemånga roliga saker att upptäcka runt badkaret. Varför måste jag då sitta still och bara leka med leksakerna i karet? Efter ett tag verkar papsen tro att jag vill gå upp ur badet, bara för att jag står upp, men det är ju inte så säkert. Får nog hitta ett annat sätt att kommunicera där ...

Tillbaka till verkligheten

Hej dagboken,

I dag har jag varit nåstan som vanligt. Jag har till och med fått tillbaka aptiten, även om jag inte äter lika mycket  som vanligt ännu. 

På kvällen när papsen kom hem satte papa igång och träna. Papsen och jag lekte i soffan och jag läste lite tidningar. Jag har läst dem förut, men det ör ganska bra, faktiskt, så det är kul att titta i dem igen. Sedan kanske det också är så att det bara finns tre tidningar som papa och papsen låter mig läsa, så man får liksom intala sig att man gillar att läsa samma sak om och om igen. Jag tror att papsen tyckte att jag var himla gullig också när jag kutade mig bakåt i soffan med tidningen i händerna.

Sedan var det baddags, härligt, men jag hade ingen lust att stanna länge i vattnet i dag. Kanske var det för att papa duschade på samma gång och jag vill ju vara med när det händer saker. Sedan var det rakning för både papa och papsen och det är roligt att titta på.

När vi kom ned var det medicindags, jätteäckligt! Jag sa minsann till vad jag tyckte, men vad hjälpte det. Faktiskt skönt att få lägga sig efter vällingen.

Bättre och bättre dag för dag

Hej dagboken,

I dag har jag mått mycket bättre. Ni vet kanske inte att jag är sjuk och har en bronkit som jag tror är luftrörskatarr eller något sådant på vanlig svenska. I går tog papa med mig till tant doktorn. Tant doktorn är gift med farbror doktorn och när inte den ena är där, så är den andre det. Himla prkatiskt, faktiskt. Papa och papsen hade pratat med henne på telefon en gång och de trodde inte att hon skulle vara så snäll som sin man, men det var hon. Hon gav mig antibiotika, och så fick jag droppar till ögonen också, för jag har en ögoninflammation också. Det har jag nog i alla fall glömt att säga, det gar ju inte så viktigt jämfört med det andra. I alla fall, i dag har jag mått mycket bättre, ögonen är som vanligt och jag är mycket piggare. Det är bara rösten som är lite hes.

Men jag måste säga att de borde uppfinna någonting roligare än antibiotika i en pipett. Jätteäckligt är det faktiskt. Men, det hjälper, så jag får väl stå ut några dagar till.

Nu har jag gått och lagt mig och sover redan, jag har ju min spökskrivare som skriver åt mig. Tack papsen! 

Kramig

Hej dagboken,

I lördags kom papsen hem från London, det var härligt. Nu har han inga fler resor innan jul, så han kan komma hem och leka med mig varje kväll och hela helgen. Det tycker jag är himla bra!

Papa och papsen skrattar åt kig, men jag fattar inte varför. Papa brukar peka på mig och säga "Maia" och sedan lägger han handen på sitt eget bröst pch säger "papa". Det är väl inte så konstigt, om jag gör likadant? Så jag lägger min hand på mitt bröst och säger "papa". Logiskt, tycker jag.

Nu kan man se alla mina tre tänder, och faktiskt den andra framtanden också, har papsen sagt. Man får titta noga, för de är inte så stora ännu, men den ena framtanden syns ganska mycket, ibland i alla fall.

I går och i dag har jag faktiskt haft lite feber. Då har man inte så mycket aptit kanske, eller hur? Och så tycker man att det är skönt att vila mot papsen bröstkorg, eller att ligga i hans knä när man tittar lite på teve. Papsen tyckte nog också att det var mysigt, även om han hellre vill att jag inte har någon feber. Fast jag badade i alla fall jättelänge i går kväll.

Photogénique

Hej dagboken,

I dag har jag ätit lunch på papsens bank. Efter min lilla morgonlur tog papa med mig till papsen jobb och papsen hade ordnat ett litet rum, nästan en liten matsal som hette London, där jag kunde äta. Under tiden hämtade papsen bankens elbil som heter Zoe. Medan papa satte in min bilstol i Zoe fick jag gå med papsen upp och säga hej till en massa kollegor. De var jättesnälla, men jag kunde inte stanna så länge, för vi hade träff med Sandie.

När Sandie kom tog vi Zoe till fotografen där vi var för två veckor sedan och tog kort. I dag fick vi titta på de bilder som fotografen, som förresten hete Vincent Flamion, hade valt ut. Där fanns jättemånga fina bilder, på oss alla tre, på papa och mig, på papsen och mig och sedan en massa på lilla mig. Det var jättesvårt att välja. Det svåraste var på oss alla tre, för papa och papsen är så koletta. Jag har ju redan sagt att "my daddy is the most beautiful" men det ville de tydligen inte tro på. Nehej, det var en massa "Oj, oj, titta på mitt hår, det ser ut som om jag har ett hål i huvudet" eller "Titta på påsarna under mina ögon" eller "Oj vad mycket rynkor". Ja jösses! Till slut lyckades de i alla fall välja ut ett foto som de skall ha någonstans, det var det som ingick i Sandies present till min födelsedag, så egentligen borde ju jag få det fotot. Och så valde de också någonting till farmor och farfar, och till mamie och papi, men det borde jag nog inte säga så mycket om ... Sedan skall de åka tillbaka efter jul och nyår, när allt arbete med vårt nya vardagsrum är klart, och välja andra bilder och göra några riktiga stora förstoringar. Papsen vill ha ett i matrummet och papa vill ha ett i deras sovrum. Vi får väl se om de kan komma överens ...

När vi kom tillbaka till papsen jobb hade papa och papsen fortfarande inte ätit. Papa fick äta i ett annat fint rum på banken och papsen tog upp mig för att visa upp mig för fler kollegor, så nu har jag nog nästan sett alla. Det kändes i alla fall som flera hundra.

Papa tog med mig på en liten promenad i famnen nära papsens jobb. Då var jag så trött att jag somnade med huvudet mot papas axel, det var så skönt men jag såg ju inte så mycket förstås ;-)