Äntligen är pepe hemma igen. Han kom i går. Han har jobbat i Göteborg, och så har han varit på en stor mässa med en massa böcker, för han har också skrivit en som de andra ville titta på.
När pepe kom hem med bilen stod papa och jag utanför ich väntade, så när han klev ur bilen kunde jag springa fram till honom. Han blev jätteglad,noch det blev jag också. Han tog upp nig i armarna och bara pussade mig massor och sedan lite till.
En gång när han var borta ringde han och sa "puss, puss, älskling" till mig. Då sa jag " puss, puss, älskling" till honom också. Och så kan jag säga papsen.
När pepe var borta var jag his fabror doktorn. Jag var inte sjuk, det var bara för att väga och mäta mig. Nu väger jag 10,2 kilo och är 82 centimeter lång. Tänk vad stor jag är! Snart fyller jag två år, så det är inte så konstigt.
Jag gillar att prata i telefon. Jag behöver ingen riktig telefon, man kan ta vad som helst. En näsduk, till exempel. Då säger jag "Hallå. Ça va? Oui. Hadrien. Toire. Herve. Salut."
I dag har vi fått alla delar till mitt nya kök. Snart är det på riktigt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar