Eller skall jag säga "coucou"? Tittut, alltså. Det gjorde jag i morse när jag hörde papa och pepe på badrummet fast det inte riktigt var dags för mig att stiga upp. Men jag var ju vaken och ville gå upp. "Coucou", ropade jag alltså, och papa och pepe kom in och hämtade mig. Klart att jag gar glad. Jag är alltid glad när de kommer och hämtar mig när jag sovit. Och är man glad skall det ju synas. Och det gör det. Jag ler jättestort.
På eftermiddagen gick pepe och jag till lekplatsen. Där var det en massa stora barn som lekte. De hade stora cyklar och skrattade och hade jättekul. Då ville jag vara med. Pepe verkade tycka att jag skulle lämna de andra barnen i fred, han gick efter mig och såg till att jag inte rörde vid någonting. Men ibland gick jag fram till några av de andra och sa "Coucou". Men de svarade inte, litet tyket, tyckte nog pepe, men det gjorde ingenting. Jag försökte några gånger till. Efter ett tag när vi var vi vid gungbrädan,satt en flicka på den. Hon var också stor, kanske sju år eller lite mer eller lite mindre. Hon bara satt och väntade, så jag gick fram och snackade lite med henne. Hon log, så hon tyckte nog at det var trevligt, även om hon int e sa någonting tillbaka. Men när jag frågade om hon ville gunga med mig och pepe hjälpte mig upp på andra ändan, så vände hon sig och gungade med mig. Det var jätteroligt. Sedan kom henne skompisar med en filt och kakor. Då skulle de ha picknick. Jag ville vara ned, men pepe tyckte inte att vi skulle det, om inte de frågat oss. Vad spelar det för roll om man kan få sig en kaka?
I dag har de också varit och ploclat ned mitt gamla kök. Först höll de på jättelänge med bänkskivan, sedan gick jag oxh la mig en stund och när jag vaknade var allting inplastat oxh stod längs med väggarna. Konstigt, tyckte jag. De kommer tillbaka i morgon och hämtar allt. Då blir det nog ännu konstigare ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar