Hej dagboken,
Nu är det pepes tur, att ha mul- och klövsjukan, alltså. Det var ju jättekonstigt. Han har varit hemma från jobbet mitt i veckan, och det var ju himla märkligt. Fast ännu konstigare har varit att han inte kan pussa på mig. Jag är ju van vid det och gillar det. När han har tagit upp mig, så har han gjort det med min rygg mot sig. Jag förstår ju att man ibland måste anpassa sig, så efter ett tag när jag ville bli buren, så började jag med att vända mig med ryggen mot honom innan jag lyfte upp armarna för att han skulle fatta. Hoppas bara att det inte varar så länge.
I dag har jag börjat kalla pepe för pape. Lite kul, sådär. Jag känner lite på det, liksom, men har inte kunnat bestämma mig om det är bättre, så jag blandar lite. Vi får se.
Och så har börjat att böja i olika tempus. Inte illa, va? När vi satt och åt och jag hade lagt lite mat på bordet, så sa jag "J'ai mis" i stället för bara "met" som jag faktiskt gjort hittills. Ja, vad kan jag säga. Man måste liksom följa med strömmen ...
I dag ringde pepe till fafoum och faffa. Då fick jag tag i telefonen och sprang iväg med den. Det var jätteroligt. Pepe är lite svullen i foten med sin sjukdom, så han kunde inte springa så fort. Jag skrattade jättemycket, och det gjorde fafoum och faffa också, för vi hade högtalartelefonen på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar