Hej dagboken,
Ibland vill man bara säga nej. Så enkelt är det. Och vill du veta varför, så säger jag nej då också. I går var papa och jag hos Céline för att han skulle göra slingor i hennes hår. Då fick jag leka med Vaia, för Leia var lite sjuk. Och så Monette, förstås. Hon är Vaias och Leias mormor. Det var jätteroligt och de har jättemånga leksaker. Sedan kom pépé från jobbet. Han ville inte leka, han ville att vi skulle gå hem och bada. Det ville inte jag, så jag sa nej. Nej, nej, nej. Men pépé struntade i det, så vi fick gå hem ändå, fastän papa inte var färdig. Men när vi kom ut p gatan och pépé bar mig hela vägen så var det okej ändå.
När vi kom hem ville jag inte bada. Jag ville ha skinka och haricots. Klockan hade blivit så mycket, så jag hann inte med båda två. Då bestämde pépé att det var bättre att äta och att bada i dag i stället, när han kommer hem. Fast då sa jag att jag inte ville ha skinka längre. Sedan ville jag. Sedan inte. Sedan ville jag. Det var kul att titta på pépé när han inte visste vad han skulle göra. Fniss.
Jag sa också att jag ville ha choklad. "Bocolat", sa jag. Men då var det pépés tur att säga nej. Men man måste ju försöka ...
Jag har lärt mig att säga "sto" också. "Gros!" fast för det mesta säger jag "un grosse!" Till exempel när jag vill ha en "bocolat". "Un grosse!" säger jag då, för jag vill ju inte bara ha en liten bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar