Papsens finger kan

Hej dagboken,

I kväll när papsen kom hem lekte vi i soffan, och papa satt också med oss. Dörrarna till mitt lilla hus som man stoppar djuren i var låsta och jag vet att man kan låsa upp med nyckel, men också att papsen är så duktig att han kan låsa upp med fingret. När papa och papsen satt och pratade var det ju ganska självklart att jag tog papsens finger i handen och visade var han skulle använde det. Tur att han är så smart att han fattar snabbt :-)

Sedan lekte jag lite i min hage, med papsen som satt på huk utanför. Då visade jag att när jag stod upp, så kunde jag först släppa ena handen, och det var ju ingenting nytt, men sedan en liten, liten stund försiktigt släppa den andra också. Det där måste jag träna på, det kan ju bli hur kul som helst.

Innan kvällsmaten var det dags att bada också. Vi hade fullt upp sedan papsen kom hem från jobbet, faktiskt. Jag har ju en massa leksaker, så mycket att jag nästan inte får plats längre. Men nu tycker jag att det är roligt att bada igen, jag sitter jättelänge och vill inte alls resa mig. När jag ändå börjar bli fördig, så hjälper jag papa att tömma badkaret på leksaker och slänger ut dem i det stora karet som mitt kar står i. Jag visade också papsen att jag börjar titta noggrannare på leksakerna. Till exempel, en gul fisk med ett litet vattenhjul i, som man kan snurra på om man vill. Den får jag nog också undersöka vidare!

Pepe

Hej dagboken,

I förrgår kväll provade jag att säga papsen på riktigt, men det kom liksom ut som "pepe". Papa och papsen var inte riktigt säkra på om de fattade rätt. Men i går morse när jag åt frukost med papa och papsen var på jobbet, så sa jag i alla fall "papa" till papa. Då frågade han "och papsen då, var är han?" Då tänkte jag att han menade att papsen skulle komma hem, så jag vände mig mot ytterdörren och pekade med mitt lilla finger och sa "pepe?" Då förstod han att jag menade papsen. Vadå, det är faktiskt inte så himla lätt, vuxenspråket, och glöm inte att jag måste lära mig två vuxenspråk.

I går kväll kom tata Sandie till oss, för att fira min födelsedag lite i efterskott. Jag fick en jättefin present som faktiskt blir en present till hela familjen. Vi skall fotografera oss hos samma fotograf som tog bilder på tata Sandie och hennes mamma och pappa när tata hade fyllt år (en massa år, jag kan inte ens räkna så långt, men jag tror att papa och papsen har sagt fyrtio, det måste ju nästan vara mer än hundra, eller?) Papa och papsen skall försöka se om vi kan ta bilderna nästa månad.

Jag har varit ganska röd i stjärten några dagar nu. På dagis säger de att nu kommer tänderna. Vi får väl se, det har papa och papsen sagt tusen gånger redan, och än har jag bara en liten tandstump som syns. I alla fall har jag ingen feber än, men det kanske kommer till helgen, för då har det gått tio dagar sedan min vaccination. I morse var jag mindre röd, så det kanske var falskt alarm, igen ...

Busvissla som papsen

Hej dagboken,

Oj, oj, oj, helgen är redan slut, ändå fick vi en timme extra. Nu sover jag redan och det är kin spökskrivare som får jobba.

I går var vi bara ute en gång på promenad, annars lekte vi inne hela dagen. När vi promenerade har jag kommit på att ännu roligare än att åka i vagnen är att papsen bär mig. I går sträckte jag honom armarna när vi nästan var framme och det gick ju bra. I dag tänkte jag att jag skulle försöka lite tidigare, typ så fort vi lämnade Hagen. Men se det gick inte. Det hjälpte inte att jag lät tårarna skvätta, flera gånger faktiskt, jag fick inte komma upp förrän en kvart innan vi var hemma. Inte illa, kan man ju tycka, men vi får se om jag inte skall kunna utöka det så småningom.

Papa är nog bäst på att göra grimaser. I går höll han på och såg jätterolig ut. Papsen gör också lite grimaser, men han behöver nog träna lite mer. I stället räcker han ut tungan och då gör jag ju likadant. Sedan försöker jag att få tag på hans tunga och sticker in fingrarna i hans mun. Men det har jag nog redan berättat, kom jag just på. Sedan stack jag in både pekfingrarna i min egen mun och blåste, tänkte att jag skulle busvissla lite. Men det gick sådär, faktiskt. Ingen vissling alls. Precis som när papsen busvisslar, med andra ord.

När vi lekte i soffan la jag munnen mot armstödet, och sedan mot papsens arm, och blåste så att det fes. Det var också attans roligt. Apropå att fisa, så har jag tangerat personligt rekord i dag. Jag har bajsat fyra gånger!

Mina favoritleksaker den här helgen har varit min tryck-och-snurrmaskin men jag fick också en jättefin leksak av min franska gudmor Catherine. Det är ett litet hus med hål i taket. Varje hål har olika form och i varje hål skall man stoppa ett djur som står på en liten platta med samma form som ett av hålen. Hänger ni med? Det gör jag, nästan i alla fall, men jag har valt att vänta lite innan jag visar. När djuren har ramlat ned så sittar det i ett litet rum med en dörr med fönster. Jag har nyklar, så att jag kan låsa upp och släppta ut djuren. Fast just nu tycker jag att det är roligast när dörren inte är låst utan man kan stänga och öppna och hämta ut och stoppa tillbaka djuret samma väg. Det roligaste med nycklarna är att man kan slänga dem i golvet, och det är väl inget fel med det.

Små smulor

Hej dagboken,

I dag har jag haft en kanondag på dagis. Allt var toppen, jag åt och sov massor, och då lekte jag förstås. Dagistanten berättade att jag är så duktig på att äta bröd. Med mina små fingrar plockar jag loss små smulor spm jag äter.

När papsen lom och hämtade mig blev jag förstås jätteglad. Men när han skulle sätta mig i bilbarnstolen ville jag inte det. Jag bara ville inte, helt enkelt. Eftersom papsen inte alltid förstår vad jag säger, så var jag tvungen att gråta för att han skulle förstå. Stora krokodiltårar fick jag till. Då tog han upp mig igen och vi stod och mös utanför bilen igen. Då trodde han att vi kunde åka, så jag fick köra hela grejen igen, tills han plockade upp mig en gång till. Så stod vi och mös en stund till. Då ville han absolut sätta mig i bilbarnstolen igen. Han tyckte att vi skulle åka hem, sa han, äta lite och bada. Jag hade hellre stått kvar där vi var ett tag till. Men nu var han enveten och tog inte upp mig, utan stod över mig i bilstolen och klappade mig, gav mig min gosekanin, nappen hade jag redan, så till slut grät jag lite mindre. Men när han stängde dörren för att gå till framsätet tyckte jag inte att det var roligt. Papsen klappade mig på handen när han kunde och pratade med mig. Sö när vi kom hem så var allt bra. Men det var skönt att komma ut från bilen igen. Papsen trodde att det var mina vaccin från i går som gjorde att jag var lite känsligare än vanligt. Kanske hade han rätt.

Men, när det var dags att bada var jag i finfin form i alla fall. Jag satt länge och lekte med alla mina leksaker och papa hade tagit upp mina badböcker också. Förr tyckte jag mest att de var kul att bita i, men nu har jag förstått att man kan titta på alla bilder. I dag valde jag en bok med en båt, en fiskmås och lite andra saker. Är det sådana böcker som papsen skriver?

Sedan bestämde jag mig för att tömma badkaret på leksaker. Dn och av av de kanske trettio leksakerna som jag har i karet åkte ut. Papsen skrattade åt mig så att papa undrade vad som stod på där han stod i duschen.

I morgon är det lördag oxh sedan är det söndag. Oj, vad vi skall mysa tillsammans!

23 oktober 2013

Vår älskade lilla dotter,

Den här dagen var det bara vi tre. Vi behövde inte ha bråttom, vi skulle ingenstans. Vi behövde bara koncentrera oss på att ge dig att äta, att byta din blöja, att se till att du var rätt klädd. Det här var vår gemensamma pappaledighet som vi had framför oss, som just börjat. 

Vi hade givetvis ingen apparat med oss för att sterilisera dina nappflaskor och nappar. I stället kokade vi allt för att det skulle bli rent och bakteriefritt. Det gick bra, trots att det var så mycket kalk i vattnet att vi snabbt kunde se avlagringarna på kastrullkanten.

Vi hade ju läst att en liten bebis ville ha sin välling i kroppstemperatur och försökte varje gång det var matdags att värma din välling i vattenbad. De första gångerna gick det bra, men när skrek högre och högre blev det allt svårare att hålla ut. Vi ville ju inte att du skulle gråta, ville inte att någonting skulle vara fel, så vi sprang och skyndade oss att "rätta till" allt som kunde ordnas.

Det var ovanligt varmt för perioden i Moskva. Lägenheterna var uppvärmda så mycket att man fick gå omkring i t-shirt och kalsonger för att inte bli för varm. Vi kunde ju inte heller vädra och riskera att du råkade ut för tvärdrag. Men vi la din lilla säng i det sovrum som vi inte använde medan vi öppnade lite i resten av lägenheten.

Redan första dagen tog vi ut dig på en liten promenad, men bara till matvarubutiken som vi hittat. Papa bar dig i den bärsele som vi tagit med oss och som visade vara så praktisk att ha dig i när vi var ute.

På natten hade vi din lilla korg i vårt sovrum, för att vi skulle höra dig när du grät. Du skulle ju äta var tredje timme, även på natten. Vi hade också tagit med oss ett larm, en platta som vi la under din korg så att det skulle ringa om du inte andades. Det hände förstås aldrig, men larmet gick varje gång som vi lyfte upp dig utan att stänga av det. Det blev många gånger som vi fick rusa tillbaka och stänga av, särskilt mitt i natten. Men vad gjorde väl det, när vi visste varför vi gjorde det, när vi visste att du var med oss?

Vaccin

Hej dagboken,

I dag var jag hos farbror doktorn, den vanliga, inte hon på dagiset. Det var dags för vaccinering igen, den här gången var det mässling, påssjuka och Röda Hund. Det gjorde bara lite ont, jag fick den i låret som vanligt. Doktorn vägde mig inte igen, eftersom jag gjorde det i fredags.

När vi var klara gick vi förbi en restaurang där farbror Eric just höll på att sälja lite mat till kocken, så vi fick säga hej till honom.

På kvällen lekte papsen och jag som vanligt. Den här gången i deras säng, där jag fick klämma lite på papsen väckarklocka och trycka på knapparna så att de pep lite. Sedan lite som alltid lekte vi med klädnyporna och med min tryck-och-snurrmaskin.

I soffan sedan räckte papsen ut tungan åt mig. Jag räckte ut min tillbaka och samtidigt försökte jag få tag i papsens med handen, men det var inte lätt, så hal som den var. Ändå försökte jag få in hela handen i hans mun. Nästa gång skall jag nog lyckas.

22 oktober 2014

Lilla älsklingen,

I dag för ett år sedan var det en stor dag. Den första gång vi såg dig! Vi hade varit och köpt blommor till Yulia på morgonen och vi hade presenten med oss. Vi hade stämt träff med Romain vid en tunnelbanestation, tillsammans med Valentina som vi aldrig träffat förut. Vi skulle åka med advokatbyråns chaufför till sjukhuset. Vi fick vänta ett tag innan alla var på plats, och vi var allt lite nervösa. Inte så lite heller, förresten, vi skulle ju få träffa dig för första gången, vår lilla Maia som vi väntat så länge på.

Bilen tog oss till sjukhuset. Det vat inget vackert sjukhus, men det såg hyfsat modernt ut. Där fanns ett speciellt rum, där alla pappor och familjer väntade på mammorna och de små bebisarna. Två familjer fick träffa sina mammor och barn innan det var vår tur. När vi kom dit fick vi lämna dina kläder som vi ville att du skulle ha på dig. 

Så kom Yulia ut och en sköterska hade dig i famnen. Du var så söt, så underbar, så liten du var, helt i din knallrosa overall. Det var papa som fick ta dig i sina armar först, och papsen fick sköta kameran och ta bilder på er två, sedan tillsammans med Yulia. Därefter bytte vi plats, så att papsen fick hålla dig medan papa tog kort, först bara vi, sedan med Yulia. 

Vi körde Yulia till den privatklinik där hon bodde precis innan hon åkte till bb. Där kunde vi ge henne hennes present. Blommorna hade hon fått på sjukhuset. Vi kunde prata lite med Yulia eftersom både Romain och Valentina var med. Vi fick oss hjälp med att blanda till din första nappflaska och papa kunde ge dig den i Yulias rum.

Därefterbar det av "hem" till vår lägenhet. Hela tiden i bilen, både från sjukhuset till kliniken och sedan till lägenheten, låg du i papsens armar. Jag ville aldrig att färden skulle ta slut, men samtidigt ville vi förstås komma hem till oss och upptäcka dig på riktigt.

Du var så söt, och så liten. Vi var så försiktiga för att inte göra någonting fel. När du grät hade du fortfarande inte  mycket kraft i lungorna, så det var ingen fara med grannarna. Vi la dig i den lilla korg som vi haft med oss från Frankrike och klädde dig så att du skulle sova gott och aldrig vara kall, men inte heller för varm. Du kan tro att vi tittade till dig ofta, ofta.

När du åt, var det inga stora portioner. 30 milliliter till att börja med, men du åt duktigt och du bajsade som du skulle. Du var så duktig, papa och papsen som var sådana nybörjare kunde inte få ett lättare barn att ta hand om. Och vi gjorde det med all den kärlek vi hade, precis som vi fortsätter att göra och som alltid kommer att vara fallet, vår älskade lilla Maia Sötnos.

En vanlig dag

Hej dagboken,

I dag har det varit en helt vanlig dag, med papsen på jobbet och jag hemma med papa. Papa är fortfarande förkyld, så han kan inte krama och pussa mig så mycket, och det är ju tråkigt.

När papsen kom hem fick jag massor av pussar, hela kvällen. Vi lekte lite överallt. I min hage var jag inte så mycket, men en gång satt papsen bredvid mig, utanför hagen men med handen innanför. Då kunde jag lägga plastklossar i hans hand innan jag plockade bort dem igen, så la jag dit dem, och så plockade jag bort dem, sedan ... Ja, nu fattar ni kanske?

Det är kul att ge papa och papsen saker, men de får inte ha dem så länge. Typ två sekunder tycker jag är lagom, sedan vill jag ha tillbaka dem. Det är jätteroligt att ge papsen nappen, så att han stoppar in den i sin mun, så att jag kan ta den där igen, sedan stoppar jag tillbaka den, sedan tar jag den igen, sedan ... Hänger ni med, eller?

21 oktober 2013

Lilla Maia Sötnos,

Den här dagen blev ju lite av en mellandag. Vi som trodde att vi skulle hämta hem dig fick tåla oss en dag till. Vi gick och väntade på att Romain skulle bekräfta att vi i alla fall skulle få hämta hem dig nästa dag. Vi väntade och väntade. 

Under tiden tog vi en promenad till Röda Torget och en runda in till Gum. På vägen tillbaka gick vi förbi en kupol med alla dagars siffror. Vi tog en bild på nummer 18, förstås, vårt nya favorit datum.

Yes, sedan kom det vi väntat på. Dagen efter skulle vi få hämta hem dig. Vilken tur att vi redan hittat var vi skulle köpa blommor till Yulia, så att vi kunde smita iväg på morgonen därpå. Men det berättar jag förstås inte om i dag :-)

Hembakat

Hej dagboken,

I dag hade jag kaka med mig till jobbet. Javisst var det jag som bakat! Nehej, bara skojade, det var papa medan jag lekte med papsen i går kväll. Men det var ju för att vi lekte så bra som papa kunde koncentrera sig så att päronkakan blev så fin! Eller hur?

På dagiset hade de blåst upp en massa balonger som vi fick krypa runt och leka med. Papa hade lånat ut en kamera till dagistanterna, så de kunde ta bilder och till och med en film när jag fick min kaka med ett ljus i. Alla barnen fick smaka.

På kvällen när jag kom hem var det baddags. Jag halkade lite och slog i pannan lite i mitt rosa badkar. Det gjorde ont faktiskt, men papsen höll om mig tills det onda gick över. Sedan lekte vi i soffan med min nya snurr-och-trycktelefon. Då tappade jag balansen och slog i huvudet lite igen. Fast nu blev jag mest rädd, så jag slutade gråta så fort papsen plockade upp mig. Papsen satt ned mig vid plattan igen. Då lekte jag med den lilla telefonen och slog lite med den. Då råkade jag slå mig i huvudet, två gånger. Det här var verkligen ingen lyckad lekkväll. Fast då grät jag bara jättelite. Mest var jag nog trött, faktiskt, det har varit en lång dag. När du läser det här har jag redan gått och lagt mig.

20 oktober 2013

Älskade Maïa,

Den här söndagsmorgonen gav vi oss av tidigt från mamaie och papi i Pontault-Combault. Taxin kom och hämtade oss och tog oss till Cahrles-de-Gaulle-flygplatsen i Roissy. Vi hade bokat ett direktflyg till Moskva, inte så mycket för vår skull på vägen dit, men för att vi skulle slippa byta plan på vägen hem igen när vi hade dig med oss.

Vi hade hittat en lägenhet på internet som verkade hyfsad för våra första fem dagar. Firman som hade lägenheten hade även en chaufför som kom och hämtade oss vid flygplatsne och som tog oss ända till lägenheten. Den hette Smolenka och låg precis i utkanten av Arbat-kvarteren, som ju är fina kvarter med många ambassader. Lägenheten låg i ett stort höghus, på femte våningen. När vi kom in i entrén såg det gammaldags ut, med en portvakt som satt i ett litet rum och som bara pratade ryska. Papsen hade lärt sig att säga "god dag" på ryska, men det räckte nog med att nicka lite. När vi kom ur hissen var det en lång smal korridor som såg ut lite som en byggarbetsplats. Vi undrade nog vart vi kommit. I lägenheten höll städerskan på att göra rent från de förra gästerna, så vi fick gå på en timmes promenad.

Vi hade ju tur som inte var långt bort från gatorna i Arbat. Romain som var vår kontaktperson hade sagt att traditionen sa att vi skulle ha en present och blommor med oss till Yulia när vi kom till sjukhuset och hämtade dig, så vi passade på att leta efter någotning till henne. I en juveleraraffär hittade vi ett armband som vi tyckte var fint, med ett rosa litet hjärta i en berlock. Det var ganska fint väder, så vi strosade lite innan det var dags att gå tillbaka "hem" och vi hittade en matvaruaffär som såg jättebra ut. När vi varit och packat upp våra väskor, din och våra, så gick vi tillbaka dit och handlade mat till oss två. Till dig hade vi ju tagit med oss fem burkar välling från Frankrike och ett stort paket blöjor också, så att vi skulle vara beredda ifall vi inte hittade någon bra affär.

Vi trodde att vi skulle få hämta hem dig dagen därpå, men när vi skypade med Romain på kvällen talade han om för oss att vi skulle få vänta ytterligare en dag. Vi ville ju hälsa på och hämta hem dig direkt, men vi hade väntat så länge, så vi fick intala oss att en dag till inte skulle göra så stor skillnad. Men du kan tro att vi hades vårt att sova den natten (och nästa också, förresten ;-)

Bilsömn

Hej dagboken,

I går var det full fart hos mamie och papi. Jag ahde ju mina leksaker att ta hand om och papa ville gå och handla. Papsen sa att han skulle stanna hemma med mig, så att jag kunde ta en tupplur i lugn och ro. Men jag ville ju inte sova! Han försökte tre gånger och tre gånger sa jag nej. Till slut fattade han i alla fall. Mina leksaker var ju mycket roligare, speciellt min aktivitetsplatta, fast jag måste hitta ett roligare namn på den. Ärligt talat, vem vill leka med en aktivitetsplatta? Jag tror att jag skall kalla den min tryck-och-snurr-med-musiktelefon, eller någonting i den stilen. Får fundera lite på den.

När vi åkte hemåt efter lunch var alla leksaker ned- och inpackade. Då var jag trött. När vi kört ned från mamies och papi gata och nästan kommit fram till den första rondellen, sov jag redan. Sedan sov jag nästan hela vägen hem till Hagen.

När papsen skulle ge mig mat när vi kommit hem busade jag med honom. Först gapade jag jättestort så att han skulle få in skeden ordentligt. Sedan bet jag ihop så att han nästan inte kunde få ut den igen. Han blev så himla förvånad, papsen, han var inte alls beredd. Jätteroligt var det.

Sedan lekte papsen och jag i nästan fyra timmar, innan det var dags för kvällsmaten. Vi lekte i deras säng, med min stora nalle och papsens väckarklocka med små knappar som piper lite när man trycker på dem, sedan lekte vi i soffan med min tryck-och-snurr-med-musiktelefon. Och så bar papsen runt på mig en massa så att vi kunde titta på papa som packade upp och fixade med en massa saker. Mysigt var det!

19 oktober 2013

Tack själv, goaste Maia, för att jag fick blogga i går, och för att jag får komma tillbaka i dag :-)

Den 19 oktober förra året var något mindre dramatisk än dagen innan. Papa och papsen hade ju packat klart och kunde ge sig av till Pontault-Combault på morgonen när de packat in allt i bilen. Vi var lite trötta, för vi hade inte sovit så jättemycket natten innan, och vi var lite skakiga av den underbara nyheten. 

Vi kom i alla fall fram till Denise och Andre och kunde ta det lugnt på kvällen, med en god middag och trevligt sällskap. Mamie och papi brukar ju köra oss till flygplatsen, men nu hade vi så mycket bagage med oss att det inte var möjligt att få in både oss, resväskorna och Denise och Andre, så vi tog en taxi i stället, men det hör ju nästa dag till ...

Dagen efter

Hej dagboken,

I dag har det egentligen inte jänt någonting särskilt. En vanlig dag för en tjej som jag som är inne på sitt andra år.

Jag har ätit, sovit och lekt med mina nya leksaker, och haft på mig några av mina nya kläder. Kusin Hugo säger att jag är den sötaste baby han har sett och Lea och Manon tycker att papa och papsen borde skicka in foton av mig till en modellagentur, för att jag är så söt. Jag undrar just om jag skulle hinna med det, jag tycker att mina dagar är ganska fulla ändå.

Vi var också och hälsade på Doudou en stund. Han tycker förresten också att jag är söt. Lea, Manon och Hugo turas om att köra barnvagnen när vi är ute och att hålla mig när vi är inne. Hugo får bara hålla mig när han sitter ned, för han är bara sex år.

Nu skall papsen gästblogga mig igen. Tack för i går, förresten, papsen lille. 

18 oktober 2013

Tack Maia Sötnos för att jag får komma och gästblogga hos dig. Jag vill ju så gärna berätta vad som hände för ett år (och en dag) sedan.

Papa hade åkt till Nancy för det var fredag och då jobbade han ju där. Papsen var på sitt jobb i Luxemburg när telefonen ringde, klockan var väl kvart över åtta ungefär. Det var Romain som ringde från Moskva. Han hade försökt att ringa papa, men papas telefon var avstängd, så han kunde bara lämna ett meddelande. Romain berättade att vattnet gått för Yulia, Yulia som hade burit på dig i nio månader. Papsen blev alldeles till sig och visste nästan inte vad han skulle göra. Romain sa att det vore bra om vi kom till Moskva redan dagen efter. Papsen ringde papa, men det vara fortfarande bara telefonsvararen som tog samtalet. Oj, oj, oj! Vad skulle papsen göra? Han ringde farmor och farfar, för han var bara tvungen att prata med någon, och han ville ju berätta den stora nyheten för dem. Sedan ringde han till farbror Henke. Sedan en gång till till papa, men utan mer tur än tidigare. 

När papsen lugnat sig lite grann, så insåg han att det fanns lite att göra. Han var ju tvungen att boka om flygbiljetterna till Moskva och att ordna med en lägenhet också. Att åka till Moskva nästa dag var svårt, men dagen därefter skulle fungera. Han fick tag på en lägenhet som hette Smolenka, de dagarna som behövdes innan den andra lägenheten, den som papa och papsen bokat när vi trodde att du skulle födas. För det var ju så, att du föddes åtta dagar för tidigt. Kanske var det fullmånen som gjorde att det gick lite fortare? 

På eftermiddagen hade papsen fortfarande inte fått tag på papa. När det kom ett mail som sa att du var född, vår lilla Maia Sötnos, så blev papsen alldeles skakig igen. Jag blev så lycklig att du inte ens kan föreställa dig, och den lyckan har suttit i ända sedan dess. Men papsen var så frustrerad över att inte få tag på papa. Jag ville ju berätta för papa först av alla, det fantastiska som hänt. Jag fick åter ringa farmor och farfar, och farbror henke och faster Jennie, som också blev så glada och lyckliga för oss. Och Matilda och Kasper hade ju fått en kusin till, bara några månader efter Max, de som inte haft några kusiner tidigare.

När papsen äntligen fick tag på papa hade papa satt på sin telefon och lyssnat av alla sina meddelanden och förstått vad som hänt. Han hade fortfarande kunder kvar att klippa och vi skulle ju inte flyga förrän på söndagen. Papsen hade ringt till mamie och papi i Pontault-Combault, så vi visste att vi kunde åka till dem på lördagen och sova där, innan vi flög på söndag morgon. Som tur var hade vi också våra visum klara, så alla papper var klara.

Papa hade packat färdigt din väska dagen innan, vilken tur! En stor resväska med din säng, dina kläder, välling och en massa annat som behövdes. När både papa och papsen var hemma satte vi igång att packa våra väskor och gick igenom alla listor för att se att vi inte glömt någonting. Vi höll på till långt framåt småtimmarna. Vi minns båda fullmånen som lös över tomten och över kossorna som låg och sov precis utanför tomten. Det var nästan som de tre visa männen som vakade över oss alla tre, för att allting skulle gå bra. Och det gjorde det ju. 

1 år!

Hej dagboken,

I dag är jag ett år och en dag. I går hade jag mina första födelsedag och fyllde ett år. Nu är jag verkligen en stor tjej. Jag hade en jätterolig födelsedag. 

Först vaknade jag i min säng i Hagen. Jag fick ingen frukost på sängen, men det gör ingenting. Vällingen var god nere i soffan med papsen också. Papa och papsen hade redan gjort allt i ordning, så när jag var klar, så åkte vi iväg till mamie och papi i Gerardmer.

Precis efter det att vi kommit fram och höll på att tömma bilen kom farbror Eric, Lea, Manon och Hugo också. Det blev ju jättemånga på mitt kalas, fast jag saknade farmor, farfar, farbror Henke, faster Jennie, Matilda, Kasper och kusinerna i Lyon också (men vi skypade med farmor och farfar, som sjöng Jag må hon leva, och de andra sjöng också på telefon senare).

Efter min lilla middagslur åt vi tårta, fast jag fick ingen. Mamie hade köpt två tårtor med varsitt ljus i. När alla hade sjungit Joyeux anniversaire hjälpte Hugo mig att blåsa ut ljusen.

Sedan var det dags för presenter. De första fick jag av farmor och farfar, jättefina kläder, en pyjamas, en jättestor cape som jag skall ha på mig när jag äter själv, strumpor och sedan skall jag få någonting mer, fast papa och papsen måste bara köpa det först. Av mamie och papi fick jag en aktivitetsplatta med en massa skojiga knappar och en grön telefon.  Av min svenska fina gudfamilj fick jag också jättefina kläder, ett par jeans och två fina tröjor i skojiga färger, och två hårspännen, ett som passade till varje tröja. Av min franska gudfar och kusinerna fick jag en hund som kan skälla och resa sig på bakbenen, och en tröja med byxor. Av kusinerna i Lyon fick jag ett pussel med djur från djungeln, där man kan känna hur djuren känns, med lite mjukt på lejonets man till exempel.

Sedan fick jag andra saker också. Av Malou, Vincent, Clement och Charles fick jag en lådbok. Vet ni inte vad en lådbok är? Det är som en pärm, som man öppnar och då finns det små lådor i den, där man kan lägga sin första tand, sin första champagnekork ch en massa andra saker. Jag har ju redan druckit champagne, så det var ju lite sent, men papa la korken från champagnen som alla de andra drack på min första födelsedag, det blir ju nästan rätt. Av Tony, Lello och Maximo i London fick jag ett  jättefint handgjort kort med ett litet M och ett rödvitt band som gick igenom det, och jättefina ord inuti.

Sedan gick vi ut och promenerade och på vägen hem gick vi förbi tant Helene där vi fikade lite och då fick jag en jättefin hakklapp med två nallebjörnar. När vi kom hem sedan var jag hungrig och trött, så jag fick äta och gå och lägga mig direkt. Oj, vad gott jag somnade.

Nu tror ni kanske att dagboken är slut för i dag. Men nehej, för i dag har jag en gästbloggare. Får jag lov att presentera papsen, som är min första gästbloggare :-) Han har lovat att berätta vad som hände för exakt ett år sedan (fast han kommer att göra ett eget inlägg, så att det här inte blir då långt). Välkommen papsen!

Tant doktorn

Hej dagboken,

I dag var tant doktorn på dagis. Papsen var med hela tiden, men det gick ganska fort. Hon vägde och mätte mig. Jag är 72 centimeter nu, faktiskt, och jag väger 8,275 kilo. Inte illa, vad? Sedan tittade hon i halsen med en träpinne. Det var äckligt, så fick jag gråta en skvätt. Tur att papsen var med, så att han kunde  klä på mig och hålla mig tanten var klar. Sedan lämnade papsen mig som vanligt till dagistanten, ända tills kvällen.

När vi kom hem åt jag lite grönsaker, som vanligt efter dagis, för där fikar vi bara på eftermiddagen och papa och papsen brukar ge mig mer mat än så när jag inte är på dagis. Jag gillar grönsaker, så mycket att jag säger namnamnam när jag äter. Och så gapade jag jättestort, hela tiden, ända tills det var slut.

Sedan gick vi in en liten stund till Will, Michele och Fabrice. De ville ge mig min födelsedagspresent, fast det inte är förrän i morgon. Jag fick figurer av biet Maya och hennes kompis Willy. Det är ju extra kul eftesom jag heter Maia och Will ju heter Will.

När vi kom hem drack jag all min välling och sedan slocknade jag i min säng. Och i morgon fyller jag år, ett helt, inte bara en massa månader. Undrar just om jag får några fler presenter ... 

Jaktlycka

Hej dagboken,

I dag har jag lurat papsen. När vi lekte i papas och papsen säng så hade papsen tagit med sig min jättestora nalle som till och med är större än mig, och en liten, och min lilla träpusselbok där det finns en sol, en hästm en hund och en pippi som man kan ta loss. Solen är bäst, den är så gul och fin. Jag brukar ju alltid tända och slänga taklampan några gånger, på den där knappen bakom huvudkuddarna. Då passade jag på att slänga ned solen bakom sängen. Egentligen hade det nog varit bättre om jag tagit en av de andra bitarna, men nu blev det som det blev. Papsen trodde att det var en liten olyckshändelse. Ha, det kan han ju tro. Men när jag försökte slänge ned ett par av de andra bitarna samma väg förstod till och med han att jag visste vad jag gjorde, fniss, fniss.

Efter badet lekte vi att papa jagade oss. Papsen höll mig och antingen sprang papa efter oss, och så plötsligt vände sig papsen om och sprang åt andra hållet, så att vi nästan rusade in i papa. Då skrattade jag så att jag nästan storknade. En annan gång var det papa som vände sig om och sprang åt andra hållet. Han gjorde en massa skojiga ljud. Det är jätteroligt att leka alla tre.

När jag drack min välling i papsens armar tyckte jag att det var extra skönt att låta händerna löpa längsmed nappflaskan. Ibland hjälpte jag till och tryckte den hårdare mot munnen, ibland tog jag bort den nnan jag släppte och drack lite till. Under tiden, och det var skönt, så pruttade jag ordentligt. Jag borde nog prutta lite oftare, så gott var det. Men jag tror att papa och papsen redan tycker att jag fiser mycket. Vilken tur att det inte luktar, det bara låter.

God natt, sov så gott!

Kast med liten Maia

Hej dagboken,

I dag är jag faktiskt fortfarande förkyld, men jag har i alla fall ingen feber och jag både äter och sover som vanligt. På fredag skall jag träffa farbror dokorn på dagis, tillsammans med papsen. Vi får väl se om jag fortfarande är förkyld då och vad doktorn säger då.

Nu på kvällen har jag uppfunnit ny lek. Jag sträcker ju upp armarna mot papa eller papsen när jag vill att de skall lyfta upp mig. I kväll lekte jag med papsen i ena soffan medan papa satt i den andra. Då sträckte jag armarna mot papa som tog emot mig. Direkt därefter sträckte jag armarna mot papsen, som också tog emot mig.sedan gjorde vi så en massa gånger och papa och papsen låtsades att de kastade mig till varandra. Det var jätteroligt och det var inte sista gången vi lekte den leken.

Vändningar

Hej dagboken,

I dag blir det bara en snabbis, för min spökskrivare är ute och reser. Det är förstås papsen som är min spökskrivare, för den som inte förstått det ännu.

I går kväll tänkte papa och papsen att de skulle vara lite kluriga. När de lägger mig, både på dagen och på kvällen, så lägger de mig med huvudet åt fönsterhållet, bara för att de skall kunna se mig när de kikar in. Men, jag brukar alltid vända på mig, så att när de kommer in för att hämta mig, så ligger jag med huvudet åt dörren till. Så, i går kväll la det mig direkt med huvudet åt dörren. I morse, när papsen skulle gå upp, hade jag tappat nappen och kunde inte hitta den. Jag ropade lite, så att papsen skulle förstå att han skulle komma och hjälpa mig. Då lurade jag honom, för jag hade vänt mig så att jag hade huvudet åt fönstret till. Skojigt, va? När papa kom in för att hämta mig hade jag vänt tillbaka igen. Man vill ju inte vara förutsägbar ...

Grönare

Hej dagboken,

Papsen säger att jag tror att nästa sak alltid är bättre, bara för att när han bär mig och jag pekar på någonting, och han tar mig till den saken, så hinner jag nästan inte röra vid den saken innan jag pekar på nästa. Han har visst inte fattat att jag fattar otroligt snabbt. Jag behöver faktiskt bara snudda vid en grej, och sedan vet jag ju vad det är. Jag har nog faktiskt väldigt snabbt att lära mig saker, det skall bli så skoj att börja skolan. Undrar just om jag redan kan allt när jag kommer dit?

I dag har jag också tränat lite på min sångarkarriär. Inte så mycket sången just, men stilen. Jag kan sitta på knä och sedan lägga mig rakt bakåt, på fötterna. Ändå har jag ju så små fötter, inte ens storlek arton, tänk vad det skall gå bra när de har vuxit till sig.

I dag har det regnat hela dageb, så vi kom inte ut på promenad. I stället har vi lekt en massa inomhus. Det går lika bra, tycker jag. Både på min matta och i soffan. Det är faktiskt mysigt att sitta, stå och slänga sig fram och tillbaka innaför papa eller papsen, mot ryggstödet, när de sitter och lutar sig mot arnstödet. Dö kan jag göra vad jag vill och de slipper oroa sig för att jag skall ramla ned. Det skulle jag ju inte göra ändå, men om de nu känner sig bättre, så får jag väl spela med.

Jag har också tränat på att prata som en kossa. Till och med när vi skypade med farmor och farfar fixk jag visat dem. Mää, säger kossan. Både på svenska och franska, som sagt.

Små fötter

Hej dagboken,

I går kom både papa och papsen och hämtade mig tillsammans på "Tomtarna på slottet". Det var första gången på mitt nya dagis. Vi tog en promenad i Rodemack innan vi åkte hem för fredagsmys. Jag hade gått upp klockan sju och inte sovit så mycket middag, så mitt mys tog slut innan klockan var åtta, sedan sov jag hela natten till åtta i morse.

I dag har vi varit och tittat på kläder till mig. Papa och papsen frågade mig inte ens vad jag ville ha, men jag tänker att det kanske är en present, för om en vecka fyller jag år, ett helt år, faktiskt. Vi var också inne i två butiker och provade skor till mig. Papsen sa till tanten att de aldrig köpt skor till mig innan, så de visste inte riktigt hur stora skor de skulle köpa. Tur att de inte frågade mig, för jag visste inte heller. Tanten sa att man skall kunna få in fingret i skon bredvid min fot, men bara precis, inte så att man kan röra fingret en massa. Den minsta storleken de har heter 18. Tanten mätte min fot och sa att jag inte riktigt hade 18 ännu, så att det var bäst om vi väntade lite. Men bara lite, för jag har nog i alla fall 17 och då är det ju inte långt kvar.

Jag är lite förkyld, faktiskt, men bara lite lite snuvig och hostig på morgonen och kvällen, men annars är det ingen fara. Papa är också lite förkyld och papsen säger att han håller på att mota bort sin i dörren. Vi får väl se om han lyckas. Papsen sa i alla fall att i går, så tyckte han att jag harklade mig i stället för att bara hosta, och i morse tyckte han att jag fräste lite, så att han lättare kunde få ut det lilla snoret i min näsa. Nu måste jag bara träna lite på det. Papa körde sin slang i morse och sög ut det värsta morgonsnoret. Det gillade jag inte, men jag grät bara lite i slutet och då kunde papsen ta upp mig i famnen.

När jag är ute nu förresten, och det är kallt, för på morgonen är det bara tio grader ungefär, så har jag en ny overall. Egentligen är den inte helt ny, för jag fick den av mina sysslingar Chanel och Claudia i våras. Jag fick faktiskt två, en som var lite mindre och den har jag nog vuxit ur nu, och den här som är större. Den passar jättebra och är himla varm och go'.

På måndag skall papsen till Paris igen. Då skall han hämta papas och hans ringar, som de gjort om så att det finns en liten ring med mitt namn också. Det blir nog jättefint och så mysigt att hela familjen är med i deras ringar. När jag blir större kanske jag också kan få en ring. Annars beställer jag nog en själv och ber att de skickar en räkning till papsen, han tycker ju om att betala dem, fniss, fniss.

Papsen är hemma igen

Hej dagboken,

I går kom papsen hem igen. Han hade varit i London i två dagar. Han kom hem precis innan jag skulle lägga mig, så jag hann vara i hans famn i fem minuter.

Innan dess hade jag varit på dagis. Då kom det en musikant som spelade för oss. Det var jättefint, men alla de andra barnen grät. Jag fattar inte varför. Kanske är det för att papsen spelar mycket musik för mig och kanske de andra barnens föräldrar inte för det?

I dag när papsen kom hem lekte vi lite på mitt rum, sedan med papa också i deras säng. Sedan var det dags att bada. Eftersom papsen kanske var lite trött efter sitt resande, tänkte jag att jag skulle vara lite lugnare i badet än jag har varit på ett tag. Jag satt och lekte med mina leksaker hela tiden, ända tills jag ville gå upp. Då reste jag mig som jag brukar så att papsen kunde ta upp mig. Nästan lite för enkelt för honom, faktiskt. Undrar om det kan fortsätta så? Vi får se nästa bad.

Vriden tunga

Hej dagboken,

I dag har jag visat papa och papsen att jag kan vrida tungan. Faktum är att jag vrider den mest hela tiden, så att jag håller den på sidan. Det är lite roligt, faktiskt, att man kan göra så många saker.

En sak fattar jag inte. Papa och papsen envisas med att ha ett gäng blöjor, alltså sådana som jag inte använt ännu, i en slags skål som hänger på skötbordet. Vad skall det vara bra för? Jag brukar ta och slänga ned dem på golvet det första jag gör (blöjorna alltså, inte papa och papsen) och tänker att de skall förstå (papa och papsen alltså, inte blöjorna), men det verkar gara hopplöst. Sen bara lägger tillbaka dem i skålen igen och låtsas som ingenting. Märkligt!

För att en oinsatt läsare inte skall tro att jag bara kastar ned, så vill jag påpeka att jag i min lekhagei dag provade motsatsen, nämligen att lägga klossar i en ask, i stället för att bara slänga ut dem. Det var inte riktigt lika roligt, men det kanske är en erfarenhet som man måste lära sig att tycka om?

Papsen kunde i dag också konstatera att man kan se min första tand, den som han känt så länge. Den syns visst inte så mycket, men spetsen har i alla fall trängt igenom.

I dag har jag också tränat på att säga "pappa". Jag har faktiskt sagt den minst hundra gånger. Det roligaste är att både papa och papsen blir så glada. Jag har bestämt att jag kallar dem samma sak, det blir enklast så.

Och så har jag gjort en riktig slängkyss. Med handen för munnen pussade jag mot papsen flera gånger. Jag har inte riktigt fattat varför man skall vifta med handen när man gör det, det känns liksom bättre att hålla kvar handen mot munnen medan man pussar. Jag tror att jag gör som jag vill, ett tag till i alla fall, sedan får vi se.

Promenad i Rodemack

Hej dagboken,

I går var jag på dagis hela dagen. På förmiddagen var vi ute på promenad. Då åker vi sex barn i en vagn, det är jätteroligt. Så roligt att jag glömde att sova middag. På eftermiddagen sov jag lite, men inte så mycket ändå. Jag hade i alla fall en jättebra dag. Papsen fick min första räkning från dagiset. Det tyckte han var kul och det är ju bra om jag kan göra honom glad på det sättet, för det kommer nog många fler räkningar under många år när jag växer upp. Tänk vad lycklig han skall hinna bli med allt han skall betala.

När papsen kom och hämtade mig på dagis var jag lite runt hörnet, så jag såg honom inte när han kom, men så fort han hälsade på alla tanterna hörde jag honom så att jag kunde tala om för hon som höll mig att vi skulle gå och möta honom. Med mitt lilla finger kunde jag visa henne vart vi skulle gå, ifall hon inte fattat, man vet ju aldrig. När jag sedan fick syn på honom log jag så att hela ansiktet lös.

På kvällen var jag faktiskt trött, och det var väl inte så konstigt när jag nästan inte sovit middag, och så hade jag ju gått upp klockan sju också. Jag somnade gott och vaknade bara en gång och grät för att jag inte kunde hitta nappen, men jag sov nästan tolv timmar. Oj, vad skönt det var.

På knä

Hej dagboken,

I dag har jag varit ute och promenerat med papa. Vi träffade på en bonde med en ko. Kossan skulle föda en kalv vilken dag som helst, spännande. Undrar om jag får se den lilla kalven.

När jag badat och papsen skulle torka mig, så skulle han förstås lägga mig på mageb för att torka ryggen. Men, det var ju mycket roligare att stå upp. Jag ställde mig på knäna, det har jag inte gjort förut. Det var ju riktigt käckt, får nog fortsätta med det emellanåt. 

Innan det var dags att äta kvällsmat gick papsen omkring med mig. Jag tycker att det är kul att tryxka lite på ugnen, till exempel. Vissa knappar piper när man rör dem, det är ju helfestligt. Sedan tycker jag om att dra lite i klädnyporna på torkställningen. Jag är så stark att jag kan dra loss dem, om jag bara tar i lite. Sedan kan man ha en klädnypa eller två med sig när man promenerar, de är liksom bra att hålla i, och så kan man stoppa dem i munnen också. Himla bra med saker som är bra till så mycket.

Förresten, när vi gick runt torkställningen i går tränade jag på mina franska r. I stället för att säga da da, sa jag dra, dra, med skorrande r. Papsen tyckte att jag sa "drap" som ju betyder lakan på franska, och han tänkte att jag pratade om lakan bara för att vi stod där papa brukar hänga all tvätt. Det kan han få tro, jag vet, men jag säger ingenting. 

I går hade jag med mig ett par klädnypor till papas och papsen säng. Papa upptäckte i morse att vi glömt en under papsens kudde. Han sov hela natten på sen utan att märka något. Han är helt klart inte någon prinsessa, eller prins, på ärten, papsen.

Vad säger kossan?

Hej dagboken,

I dag har jag haft en jättefin dag med papa. Papa visade mig en bok med en massa djur, och så berättade han hur de låter. Vovven, kissen, ankan och kossan, och så var det nog någon mer. När han sa hur kossan lät, mööö, så ville jag föra lika dant. Mmm, brummade jag.

När papsen kom hem så följde papa och jag med honom upp till deras säng, så att papsen kunde byta till sina myskläder. Vi hade jätteroligt i sängen och jag kröp omkring och hittade massor av saker att smaka på. Papsens bälte var väldigt roligt, både änden med spännet, som kliade lite gott när nan fick det i munnen, och den andra änden, där lädret smakade spännande. Det var då som papa berättade om kossan. Papsen ville prova om det funkade på svenska också, och det gjorde det. Mmm sa kossan på svenska, precis som "la vache".

Sedan papsen kom hem från Bokmässan har jag upptäckt en nygammal leksak. Tänk så kul man kan ha med en tom nappflaska. Om man sätter den till munnen kan man hoa i den, då låter det helfestligt.

 

Apropå nappflaska, så har jag kommit på en grej till som jag gjorde när jag var liten, men som jag liksom glömt bort. När papsen ger mig välling på kvällen, så behöver man faktiskt inte sitta still med huvudet. Tänk så mycket som kan hända runt omkring. Vem har sagt att världen stannar upp bara för att man dricker sin välling? Ingen! Nej, just det. Därför måste man ju vrida på huvudet, så att man ser vad som sker. Papa håller ju till exempel alltid på med någonting. Han försöker att vara tyst, men just det är han inte så duktig på. Papsen är i alla fall duktig på att hänga med med flaskan. Han följer mig så fint när jag tittar åt sidan, eller bakåt, först åt ena hållet, sedan åt andra. Det skall han ha cred för, tycker jag.