tisdag 30 september 2014

Krypning pågår

Hej dagboken,

I dag har jag varit på dagis och haft en jättekul dag. Ätit, lekt och sovit. När jag kom hem åt jag ännu mer, så att jag var redo för att leka med papa och papsen. De tog upp mig till mitt rum så att vi kunde leka på min matte. Jag tog fram en massa gosedjur som låg i min allra första säng, den korg som jag hade med mig i Moskva. I går frågade faster Jennie om jag kröp mycket. Papsen sa att jag mest kravlade än så länge. Därför var jag ju tvungen att visa att jag visst kunde krypa. Det gjorde jag i dag. Jag måste erkänna att det går lite fortare än att kravla, faktiskt. Kanske måste jag ompröva mina vanor?

När papsen gav mig min välling tyckte han nog att jag var himla gullig och rolig. Han hade svårt att hålla sig för skratt ibland. Jag klappade hon på kinden en lång stund. Han hade ju just rakat sig, så då kunde jag göra det utan att det kittlade för mycket. Sedan tog jag tag i kinden med hela handen och drog lite. För att det inte skulle bli så långtråkigt växlade jag lite med att stoppa in fingret i papsens näsa. Det var förresten länge sedan jag gjorde det på mig själv, har förresten bara gjort det några enstaka gånger, när jag tänker efter. Vi får väl se om jag åteupptar den aktiviteten, jag har inte bestämt mig ännu.

måndag 29 september 2014

Skype med kusinerna

Hej dagboken,

I går  var det jättedåligt väder, så papa och jag kom inte ut på hela dagen. När papsen kom hem regnade det fortfarande. Papa och jag satt och tittade på ett program om Peru, tror jag att det var, fast jag tittade inte så mycket. Det var mycket roligare att klättra omkring i soffan.

Papsen tog hand om mig så fort han kom hem. Jag fick flyga, det var jätteroligt och jag skrattade hela tiden. Ett par gånger ställde han ned mig i hagen, så att jag fick gå lite själv längsmed räcket. Nu kan jag ta ganska stora kliv åt sidan. En gång lekte vi en jätterolig lek. Jag kastade ut en massa saker på golvet, och papsen la tillbaka dem igen. Jätteroligt, vi höll på länge, fast inte tillräckligt ändå ...

Vi skypade med Matilda, Kasper, faster Jennie och farbor Henke också. Mest var det Jennie som pratade. Hon visade att hon kunde räcka ut tungan och tyckte nog att hon var duktig, men det kunde jag faktiskt också. Varje gång hon visade sin tunga gjorde jag samma sak. Och så pussades jag. Smack!

söndag 28 september 2014

Papsen är hemma igen

Hej dagboken,

I går kväll kom papsen hem igen. Han har varit borta jättelänge, fem dagar. När han kom hem låg jag i badet, jag hörde när han kom in genom dörren och ropade "Hallå". Då ville jag inte bada längre, papa ropade att papsen skulle vara lite tystare, annars skulle jag inte vilja bada färdigt. Det hade han ju rätt i, jag ville ned till papsen i stället. Som tur var kom papsen snabbt upp till badrummet i stället, så att han kunde tvätta mig lite snabbt, innan han tog upp mig, torkade mig och kunde ge mig en massa kramar och pussar. Behöver jag säga att jag höll mig i papsens famn nästan tills det var dags att gå oxh lägga sig, med ett par korta rundor i min hage där jag lkubde cisa att jag är ännu duktigare på att stå upp nu.

Min tandvärk är ju över, men papsen kunde inte se min tand ännu, fast han han känna den så tydligt. Den måste verkligen vara precis under skinnet.

Och så har jag tappat rösten. Jag mår hur bra som helst, men i går på eftermiddagen blev jag hes. Papsen tycker att jag låter som Marianne Faithfull, men där tycker jag att han överdriver. Vi får se om rösten kommer tillbaka i dag. Papa har blivit förkyld, så det är cväl därför som jag också fått en liten släng.

I kväll kommer papsen hem som vanligt efter jobbet. Härligt!

torsdag 25 september 2014

Med papsen på bokmässan

Hej dagboken,

Nu är min tandvärk över för den här gången. Oj, så skönt! Värst var det natten mellan tisdag och onsdag, eller egentligen på kvällen när jag skulle sova. Jag somnade en liten stund, sedan vaknade jag och ville inte vara själv. Det får man faktiskt förstå. Först försökte papsen trösta mig, så att jag skulle somna om, men sedan insåg de att de var tvungna att ge mig en tablett. Eller tablett och tablett, om man nu skall kalla det så. De stoppar ju in den i stjärten. Inte kul, men då blev det i alla fall bättre. Papsen gick och bar mig tills det kändes bättre. Sedan vaknade jag någon mer gång, men då kom papa och tröstade mig, det var inte så jättefarligt då.

Nästa dag var det redan lite bättre och i dag har jag varit helt som vanligt. Papa berättade för papsen, eftersom papsen åkte till Göteborg i går för att jobba och för att gå på bokmässan, att jag tittar mot ytterdörren där papsen brukar komma, och väntar på att han skall komma hem. Papa säger att papsen inte kommer i dag, och inte i morgon, och inte nästa dag heller, men sedan kommer han genom genom dörren som vanligt. Jag längtar dit.

I dag har vi skypat med papsen, där han satt på sitt hotellrum i Göteborg. Han har jättefin utsikt mot någonting som heter Kungsportsplatsen. På marken åker det spårvagnar som jag kunde se när han vände datorn ut mot fönstret. Jag kunde se papsen på datorn och kunde nästan klappa honom när jag rörde vid skärmen. Han skickade massor av slängpussar till papa och mig, och jag kunde pussas tillbaka. Sedan hjälpte papa mig att klicka på telefonen så att vi la på, men först sa vi att papsen måste ringa till faster Jennie och gratulera henne på sin födelsedag. Papsen skulle skriva i kväll också, det tycker han är kul. Papa och jag skulle bada, det tycker jag är kul.

Natti, natti, i morgon är det dagisdags

söndag 21 september 2014

Puttare

Hej dagboken,

I går måste jag erkänna inte var en av mina bästa dagar. Febern var borta, men jag var faktiskt lite grinig mest hela dagen. Jag tror att papa och papsen undrade hur det skulle bli när deras gäster Stephane och Celine skulle komma på kvällen. Som tur var löste det sig med en enkel tupplur, så att jag blev pigg och käck och kunde charma gästerna hela kvällen, och sedan kunde jag somna gott och sov hela natten.

I dag hade papa och papsen bestämt att vi skulle åka till en leksaksmarknad i Mondorff-les-Bains tillsammans med Isabelle, Christophe, Nicolas, Celia och Lilou. Det regnade lite så vi stannade inte så länge. Fast efter ett tag slutade det regna, så att papsen kunde bära mig i stället för att jag skulle sitta i vagnen. Han höll mig så att jag fick putta min vagn, det var kul, tyckte jag. Sedan åkte vi hem till dem och åt både lunch och eftermiddagsmål. Jag fick leka med Lilous leksaker. Hon är bara två månader äldre än jag, så hon har jätteroliga saker.

När vi kom hem fick jag bada, och sedan lekte vi alla tre i papas och papsens säng, med en jättestor nallebjörn som är lika stor som jag, och lika mjuk, minst. Det måste vi göra ofta, ofta :-)

fredag 19 september 2014

Födelsedag

Hej dagboken,

I går fyllde jag elva månader. Det firade vi med att göra min månadskontroll hos farbror doktorn och att ge mig vaccineringar. Först vägde och mätte han mig. Nu är jag exakt sjuttio centimeter och väger exakt åtta kilo. Sprutorna fick jag en i varje lår. Det gjorde inte så ont, faktiskt, det var värre på kvällen när jag skulle sova. Då ville jag inte vara själv, så papsen fick komma och hämta mig igen. Två gånger. Tur att han förstod vad jag ville, i alla fall.

I morse när jag skulle till dagis gjorde det fortfarande lite ont, så jag var lite grinig, det måste jag erkänna. Papsen gav mig ett stolpiller, precis som de gjorde i går kväll också. Då försvinner det onda, så att man kan sova eller tänka på någonting annat.

När papsen kom och hämtade mig från dagis, så hade jag haft en jättebra dag. Men precis innan han kom fick jag feber. Det var nog vaccineringen fortfarande. Papa och papsen har hört att det kan bli så en dag eller två efteråt. Tanten på dagiset gav mig också ett stolpiller. Först försökte hon med droppar, men de smakade så äckligt att det kunde man ju inte svälja, så jag spottade ut igen. Därför fick jag en tablett i rumpan i stället.

Nu har jag ju kunnat stå upp länge, så det var liksom dags att visa någonting nytt. Papsen fick se att jag kan stå i min hage och hålla mig i en hand bara, medan jag böjer mig ned och plockar upp en leksak, eller flyttar någonting som ligger i vägen när jag går på sidan längs med räcket. Duktigt, va?


onsdag 17 september 2014

Välkommen

Hej dagboken,

I dag kom papsen hem när jag satt och lekte i min hage. När jag såg honom blev jag jätteglad, så glad så att jag reste mig upp mot staketet i hagen och stod och väntade på honom tills han hade tagit av sig skorna och kunde komma och ta upp mig. Papsen kommer alltid och tar mig i sina armar innan han tar av sig kostymen. Han har längtat efter mig hela dagen, säger han. Tror jag, det ;-)

tisdag 16 september 2014

Mitt namn är Mana

Hej dagboken,

I dag har jag haft det jättekul på dagis. Min fröken säger att alla de andra barnen gråt när deras mammor och pappor hämtar dem, men inte jag. Även om jag tycker om dagis skrattar jag när papa eller papsen kommer.

I dag har jag börjat säga ett nytt ord, jättemycket. Det är Mana. Mana, Mana, Mana. Jag heter ju det, nästan i alla fall. Man vill ju vara artig när någon frågar vad en sådan liten flicka heter, och svara snällt. Nu kan jag snart det, jag skall bara träna lite till först.

Och så fortsätter jag att stå upp. Man ser faktiskt mycket bättre när man kommer upp en bit, fast inte lika bra som när papa eller papsen bär mig. Det är ju bäst, men när de inte är i närheten får man ju göra vad man kan ...

måndag 15 september 2014

Alltid lite längre

Hej dagboken,

Idag har jag visat papsen flera gånger hur duktig jag är att ställa mig upp i min hage. Faktiskt jätteduktig. Papsen blev jätteimponerad. Kanske blev han ännu mer imponerad i badet, när jag hela tiden ställde mig upp för att få tag på det som fanns utanför? Han fick ligga i ordentligt för att hänga med, papsen. Efter stund som inte var tillräckligt lång tog han upp mig. Jag var inte alls klar. Men papsen sa till papa att det var ju ingen idé att bada mig när jag aldrig befann mig i vattnet, att jag hela tiden vill någon annanstans, längre bort. Helt irrelevant, om ni frågar mig. 

I går skypade vi med farmor och farfar. Papa var mest ute i trädgården, men papsen tog med datorn ut och visade farmor och farfar trädgården. De tyckte att det var jättefint.

Annars har jag mest tillbringat dagen i dag med att babbla med papa. Han förstår fortfarande inte vad jag säger, men det är faktiskt inte mitt fel.

lördag 13 september 2014

Det kryper i kroppen

Hej dagboken,

I dag har vi varit hemma alla tre, det har varit jätteskönt. Papa har jobbat en massa i trädgården, medan papsen och jag har varit inne. Först var ju papsen tvungen att hålla sig inne när jag sov middag på förmiddagen, och sedan på eftermiddagen också. 

Papsen och jag har lekt flera gånger på mattan i mitt rum. Egentligen är det ju ingen lekmatta, men man kan leka på den ändå. Bra va? Det som är fiffigt är att papa eller papsen kan sitta och leka med mig. I min lekhage får de ju inte plats.
Idag kunde jag visa papsen att jag inte bara tar nig fram som en ödla. Jag kan faktiskt krypa på riktigt också, även om jag inte gör det så mycket, nästan inte alls, faktiskt. Men jag kan!

I badet tror jag att pappa hade svårt att hänga med. Jag försökte klättra ur flera gånger, och då är det inte lätt för honom att geta vad han skall göra. Om han bara håller i mig lite, så att jag kan stå upp, så kan jag kliva på en lite hylla i mitt badkar och komma upp mycket bättre. Om han släppt mig där oxh då, så hade jag nog kunnat komma ned på golvet.

Nu är jag mycket bättre på att stå upp också. Jag tränar så fort jag fåt en chans, i soffan till exempel, eller i min lekhage. Nu fick papsen se att jag kan ställa mig upp alldeles själv. Nu i kväll, stod jag upp medan pappa höll mig med ena handen bakom ryggen och den andra under rumpan. När han släppte handen bakom ryggen så släppte jag händerna från räcket, så att jag stod upp med bara papsen ena hand under stjärten. Så stod jag säkert tio sekunder. Bra va? Inte så konstigt att jag var trött och slocknade som ett utblåst ljud när jag la mig ,

fredag 12 september 2014

Pada

Hej dagboken,

Nu när vi är hemma från Paris igen är jag tillbaka på dagis. Det är jättekul. När jag kom hem i går kunde jag visa papa att jag kunde ställa mig upp, nästan, mot staketet i min lekhage. Men roligast är nästan när jag får vara i papas eller papsen famn och gå runt och titta på allting jag pekar på. "Pada" säger jag då. Pada, pada.

I natt vaknade jag ett par gånger, men jag somnade om själv nästan direkt. Papsen var bara uppe en gång, det hade nog inte behövts, men det var mysigt att han kom in och klappade mig på kinden.

I dag är jag på dagis hela dagen. Papsen lämnade mig tidigt, så jag fick gå upp och äta frukost redan klockan sju. Papsen brukar spola på toaletten i badrummet, sedan går han förbi mitt rum och öppnar dörren lite, så att det kommer in ljus och så att jag hör allt oväsen han gör när han öppnar jalusierna i deras sovrum. När han kommer in i mitt rum är jag redan vaken. Då öppnar han jalusierna i mitt rum också, sedan tar han upp mig och låter mig leka lite med fjärilsmobilen i taklampan innan vi går in i badrummet och byter blöja. När vi kommer ned så har han redan gjort i ordning min välling. Det är gott, men för det mesta blir jag mätt efter kanske halva, kanske lite mer. När jag inte skall till dagis får jag dricka resten lite senare.
Papsen kommeroch hämtar mig efter jobbet. Papa jobbar också i dag. De slutar nästan samtidigt, så kanske blir det papa som hämtar mig i stället. Vi får se. Tills dess skall jag leka i bollhavet, kanske med Clémence, kanske med Marie, det spelar ingen roll. Men först skall jag nog sova lite middag.

tisdag 9 september 2014

Länge sedan

Hej dagboken,

Nu har jag inte skrivit på länge, för det har hänt så mycket, men bara bra saker.

I fredags tog papsen med mig till mitt dagis. Det var ju himla bra, eftersom han inte sett Tomtarna på slottet ännu. Han fick sig en rundtur, och sedan åkte han till jobbet. Jag stannade kvar själv tills han kom och hämtade mig vid halv tre.
Sedan åkte vi hem och han gav mig min mat. Sedan lekte vi lite innan jag fick bada. Papsen har bestämt sig för att tolka allting jag säger nu. Till exempel säger jag ofta dabadabada - då tror han att jag sett för mycket Scoby Doo och att jag egentligen vill säga jabadabadoo - men det vill jag ju inte. Och jag har faktiskt aldrig sett Scoby Doo. När jag säger jammajam, så tror han att jag vill jamma med fabror Henke - och det vill jag ju, fast farbror Henke kanske måste träna lite mer på sin fingerpicking först. Sedan säger jag Domedom. Då vill papsen visa sig på styva linan oxh säger att det heter "de" och "dem". Himla skojigt, eller ?

I lördags åkte vi till Paris och hälsade på min franska gudmor Catherine, tillsammans med Thierry, Thibaut och Quentin. Det var också roligt. När vi var klara där åkte vi vidare till min Paris-farmor och -farfar, Denise och Andre, och till tant Nathalix, i Pontault-Combault. Det var jättemysigt. Jag fick en dräkt som Nathalux hade köpt i Marocko och byxor och en tröja som Paris-farmor och -farfar köpt i Paris.

På söndagen kom tant Indra också, tillsammans med Ollie som är fjorton år nu. Han är en och åttio lång och har fyrtiosex i skostorlek. Där ligger man lite i lä. På kvällen kom tant Nath's nya pojkvän Jean-Claude också. Han är också en kul typ.

I går tog vi bilen in till Paris igen. Papsen hade ordnat ett hotell som heter Georgette, mitt i stan. De hade ordnat med en barnsäng, så att jag också kan ligga skönt. I badrummet är det svart kakel på väggarna, men den finns små lysande prickar runt hela väggarna, så att det ser ut som en stjärnhimmel. Det är jättefint och papsen vill ha samma sak hemma. Det vill jag också. 
På kvällen gick vi hem till papsens kompisar Laurent och Olivier, och deras kompis Patrick var också där. Jag fick fina kläder från dem, fast det inte är min födelsedag och fast jag redan fått en present från dem tidigare.

I morse vaknade vi ganska tidigt. När vi ätit frukost och papsen varit på sitt första möte hann vi med en runda till Didier Guillemain. Det är han som gjort papa och papsens Pacs-ringar. De har bestämt att de skall lägga till en liten ring till, i deras ringar, med mitt namn och min födelsedag i. Det blir nog jättefint, tror jag. "Min" ring kommer att hamna i mitten, och så kommer den att vara lite rundare än papas oxh papsen.

Nu skall jag sova middag. I kväll skall papsen på en jobbgrej. Papa och jag skall hälsa på två andra pappor som heter Cedric och Benjamin. De fick också en liten flicka i våras som heter Mila. Vi har aldrig träffat dem förr. Om papsen blir klar i tid kommer han också dit, så att vi kan gå hem tillsammans.

onsdag 3 september 2014

Röster i badet

Hej dagboken,

I går fick jag vara själv på dagis en liten stund. Det gick jättebra. I dag skall jag få vara själv i mer än en timme och i morgon minst halva dagen. Jättespännande, tycker jag!

Jag funderar på om jag skall börja prata skånska. I badet i går testade jag en massa ljud, som till exempel bao, dao, jao, det blir ju lite som skånska. Det säger papsen, i alla fall. Sedan blev det lite mer dabadaba, nästan som en liten sång. Ganska fint, faktiskt, om jag får säga det själv. Papsen tycker också att jag pratar jättehögt ibland, så att vilken böneutropare som helst skulle bli grön av avund. Jag vet inte, jag har ju aldrig träffat någon böneutropare ...

Jag tror att papsen nästan fick lite ont i ryggen när vi badade. Jag slängde ut lite saker från mitt badkar emellanåt och då vill man ju gärna hämta upp dem igen. Om man hänger sig ut från badkaret, så går det i bland att få tag på grejerna, i bland får papsen hjälpa till. Då fick jag syn på mina schampoflaskor på badkarskanten. De hade jag aldrig smakat på, så jag fick nästan ställa mig upp för att nå dem. Papsen hjälpte mig lite varje gång jag reste mig, det var nog därför som han kände av sin rygg lite, men det var ju inte mitt fel. Hade jag bett honom att hela tiden hålla i mig? Nej, faktiskt inte. Jag kan själv, han har bara inte förstått det ännu ...

tisdag 2 september 2014

Tomtarna på slottet

Hej dagboken,

I går var jag och hälsade på hos mitt nya dagis i Rodemack. Det heter "Les lutins du château". Det betyder tomtarna på slottet, det låter skoj, tycker jag. Dagiset är jättefint. Vi stannade bara en liten stund, papa och jag. Jag fick leka lite, men mest satt papa och dagistanten och pratade om hur jag sover, vad jag äter och sådana saker. Det visste jag ju redan, så jag ville hellre leka med de andra barnen än lyssna på de vuxna. Dagiset är mycket större än mitt gamla dagis i Luxembourg. Jag har redan en säng och ett fack för mina saker.
I dag skall vi dit igen. Papa skall lämna mig en liten stund i dag, sedan kommer han tillbaka och hämtar mig. Denna veckan och nästa är det min inskolning, så jag skall gå varje dag, fast vi skall ju till Paris i helgen och på måndag och tisdag, så lite tokigt blir det ju.

På kvällen fick jag leka jättelänge i papas och papsens säng. Papsen hade tagit med sig mina böcker och mitt lilla lamm, men jag lekte inte så mycket med dem. Det är ju mycket skojigare att se vad som finns på golvet. Jag har kommit på att när jag väl kommit ut till sängkanten och lutat mig ut, så kan jag ta tag i sängbotten på undersidan och dra mig ned på golvet jättesnabbt - om inte papsen hade hållit mig i midjan förstås. Jag tycker nog att han skulle kunna låta mig leka lite mer själv. Jag vet vad jag gör, faktiskt.
Sedan lekte jag lite med lampknappen. Nu har jag tränat på att tända och släcka, fast knappen är lite hård.
När jag tar mig fram på sängen tycker papsen att jag ser ut som en liten ödla som kryper. Ärligt talat, vad säger ni om det? Han skall vara glad att jag inte blir arg när han hela tiden lyfter tillbaka mig mitt i sängen så att jag måste börja om igen. Allvarligt talat, alltså ...

Sedan fortsatte vi nere på soffan i vardagsrummet. Papa var ute i trädgården, så papsen och jag åkte rutschkana och han höjde mig snabbt upp i luften så att jag nästan kiknade. Vi skrattade jättemycket, båda två.

måndag 1 september 2014

Badkul

Hej dagboken,

I kväll hade jag extra kul i badet. Jag bestämde mig för att undersöka allt som finns runt mitt badkar, och då menar jag inte bara det stora badkaret, där mitt badkar står. Nu när jag är så duktig på att stå upp kan jag ju luta mig och nå nästan överallt. Papsen håller förstås i mig, och det får väl gå, bara han inte är i vägen ...