Påskäggsjakt

Hej dagboken,

 

I helgen var det påsk. Jag vet inte riktigt vad det betyder, förutom att man får äta mer choklad än i vanliga fall. Man behöver faktiskt inte vet mycket mer än det. Papa var ute i trädgården lite först, sedan gick pépé och jag också ut. Jag fick ha två små väskor med mig. Plötsligt hittade jag små rosa ägg och en liten guldkanin. Det var jätteroligt. Sedan gick vi vidare, runt i hela trädgården, och då hittade jag ännu mer. Mums! Till slut tröttnade jag på att leta, så vi gick in och fikade i stället. Då la papa upp alla mina ägg på mitt bord. Jag fick inte äta allt på en gång, och papa och pépé hjälpte också till att äta. Papa tycker om att äta vitt bröd med choklad på. Det var gott, men man behövde inte så mycket bröd.

 

Ibland vill jag leka på övervåning. Det är inte så lätt att säga ”där uppe” på franska, faktiskt. ”En haut” skall det ju heta, men det kommer ut som ”en wo”. Men alla förstår mig i alla fall.

 

Jag frågade pépé vad han hade på huvudet. Han sa att det var hans öron. Då frågade jag varför han hade hål i dem. För att han skulle höra bättre, sa han. Vi kan lägga dem i diskmaskinen, sa jag. Pépé bara skrattade åt mig. Tydligen tyckte han inte att det var en bra idé …

 

Jag har också börjar fråga pépé ”Tu es ma copine/ är du min (tjej-)kompis?” Då skrattar pépé igen. Han säger att han är min ”copain” i så fall, för att ha är en pojke, men jag kalla honom min copine i alla fall. Papa säger att han är min papa och inte min kompis. Man kan ju tycka lite olika, verkar det som. Pépé är i alla fall min copine.

Lite empati

Hej dagboken,

 

Jag är lite krånglig just nu. Eller kanske inte krånglig, faktiskt. Mer tvärtemot. Eller inte det heller. Jag vill bara göra som jag vill, fast det inte är som papa eller pépé vill. När de vill att jag skall plocka undan mina leksaker, till exempel, så kanske det inte passar mig just då. Det är väl inte så konstigt? Om jag tänkt att jag skulle sprina lite eller gå runt med dockvagnen en runda eller gå in i min koja under matbordet, ja, då passar det kanske inte att jag städer just då. Det är väl inte så svårt att förstå? Eller när de tycker att det är dags för mig att äta grönsaker? Eller borsta tänderna?

 

Apropå tandborstning, så har jag två tandkrämer. En som inte smakar så mycket och en som sticks. Jag brukar säga till pépé att jag vill ha den som sticks. När jag får tandborsten och stoppar den i munnen, säger jag: ”Åh, det sticks!” och räcker borsten till pépé. ”Ja, men det var ju det du ville ha”, svara pépé då. Faktiskt lite irriterat ibland. Helt omotiverat, tycker jag. sedan får pépé skölja bort den stickiga tandkrämen innan jag kan borsta vidare. ”Nästa gång får du inte den stickiga tandkrämen”, säger pépé. Ingen humor, säger jag. Men nästa gång gör vi ändå samma sak.

 

I går när pépé och jag hade badat (jag hade badat men pépé stod bredvid och var lika smutsig som innan när vi var klara, fniss, fniss), så tänkte jag att jag skulle visa lite empati. Jag tog pépés ansikte mellan händerna och frågade ”Ca va? Tu es content?/ Mår du bra? Är du glad?” Pépé skrattade jättemycket, så han var nog glad.

 

När jag skall lägga mig läser pépé och papa sagor för mig. Jag vill alltid läsa två böcker om jultomten. Ja, vad då, då? När jag säger alltid, så menar jag alltid. Varje kväll, i alla fall. Papa och pépé verkar kunna böckerna vid det här laget, men det är ju en del av de roliga. Tycker jag i alla fall!

Definitionen av en meter

Hej dagboken,

 

Nu har det gått sådär jobbigt länge igen att jag inte riktigt vet vad jag skall börja.

 

Jag var i alla fall hos farbror doktorn i förra veckan. Nu är jag 87 cm och väger 11 kilo. Pépé är en och åttiosju, så om någon undrar hur lång en meter är, så är det exakt så mycket som skiljer pépé och mig.

 

Jag har blivit jätteduktig på att hoppa jämfota. I vår lilla trappa från hallen till vardagsrummet hoppar jag jättebra ned. Pépé och papa vill alltid att jag skall hålla dem i handen, så det gör jag.

 

När pépé kör mig till dagis och vi åker förbi Basse-Rentgen. Där ligger skolan som jag skall gå i till hösten. Men jag säger att jag skall gå till jobbet i stället, precis som pépé och papa.

 

Om ni undrar, så tycker jag fortfarande inte om att borsta tänderna. Jag brukar säga till papa och pépé att jag inte vill borsta men det är som att tala för döva öron. De plockar fram borsten ändå. En liten stund kan jag borsta själv, men jag tycker faktiskt att de går till överdrift som vill borsta i flera minuter. Jag är klar på femton sekunder, ibland kanske trettio och jag lovar att det räcker. Faktiskt.

 

I helgen var pépé och jag ute och promenerade. Papa var ute i trädgården hela helgen. Först fick jag gå en bit själv. Pépé tycker nog att det går fortare när jag sitter i vagnen. Jag vill ju gärna undersöka allt som finns runt omkring. Ibland innebär det att man måste gå åt sidan och ibland bakåt. Jag hoppas att jag inte blir lika enkelspårig som pépé när jag blir stor och bara vill gå framåt hela tiden. Det är ju inte alls roligt, faktiskt.