I dag när papsen kom hem mötte vi honom i dörren, som alltid, nästan. Papsen brukar alltid säga "He -ej" och så stiger rösten i slutet. Nu gör jag likadant. Och så böjer jag mig liksom framåt och tittar upp under luggen på honom, och skrattar, förstås.
Sedan sa jag att jag ville ha en kaka. Papsen verkade inte fatta, så jag visade. Jag gick fram till skåpen där de finns, öppnade dörren och tog fram asken med kakorna. Papsen fattade äntligen, men vad hjälpte det? Jag fick ändå ingenting. Han tyckte tydligen att det var för nära inpå vällingen.
Sedan lekte vi lite kurragömma. Jag gömde mig bakom min säng och ställde mig med huvudet i händerna mot sänggaveln. Sedan fick papsen leta upp mig. Han hittade mig ganska snabbt, faktiskt. Kanske hittar jag ett bättre gömställe nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar