Pepe hemma igen

Hej dagboken,

Äntligen är pepe hemma igen. Han kom i går. Han har jobbat i Göteborg, och så har han varit på en stor mässa med en massa böcker, för han har också skrivit en som de andra ville titta på.

När pepe kom hem med bilen stod papa och jag utanför ich väntade, så när han klev ur bilen kunde jag springa fram till honom. Han blev jätteglad,noch det blev jag också. Han tog upp nig i armarna och bara pussade mig massor och sedan lite till.

En gång när han var borta ringde han och sa "puss, puss, älskling" till mig. Då sa jag " puss, puss, älskling" till honom också. Och så kan jag säga papsen. 

När pepe var borta var jag his fabror doktorn. Jag var inte sjuk, det var bara för att väga och mäta mig. Nu väger jag 10,2 kilo och är 82 centimeter lång. Tänk vad stor jag är! Snart fyller jag två år, så det är inte så konstigt.

Jag gillar att prata i telefon. Jag behöver ingen riktig telefon, man kan ta vad som helst. En näsduk, till exempel. Då säger jag "Hallå. Ça va? Oui. Hadrien. Toire. Herve. Salut."

I dag har vi fått alla delar till mitt nya kök. Snart är det på riktigt :-)

I dag växte gräset

Hej dagboken,

I morse när jag skypade med fafoum, faffa och tonton Henke, så såg man inget gräs alls. I kväll när jag gick och la mig, så var det lite, lite grönt överallt. Min gräsmatta blir nog jättefin.

Apropå min, så sa jag i dag för första gången "ma tete" i stället för "la tete", och det betyder ju "min napp" och inte bara "nappen". Viktig skillnad, faktiskt.

I dag var jag på lekplatsen och lekte med massor av andra barn. Louis var där med sin mamma Anais, och jag fick en ny kompis som heter Ainodine eller något sådant. Hsnnes mamma heter Caroline och hennes pappa kommer från England. Men himla roligt var när pepe och jag gick till lekplatsen. Då kom det en mamma och en pappa med en flicks i en barnvagn. Det var Rose, min bästa kompis från mitt första dagis. De bor i Evrange och kom till Hagen för att promenera. Rose kanske kommer i min klass när jag börjar skolan nästa år. Det kanske Louis oxkså för, förresten.

En kulen natt

Hej dagboken,

Min favvissång just nu heter En kulen natt. Den sjunger pepe och gör massa rörelser till. I morgon skall vi visa fafoum och faffa på Skypen. I slutet, när pepe skall pipa mig i magen springer jag i väg så att han inte skall få tag i mig. Men det får han alltid ...

Nu har jag lärt mig räkna. I dag bär jag åt yoghurt, så hade papa och pepe också ätit varsin, så jag fick leka med deras skedar efteråt. "Deuc cuillères" sa jag då, för det betyder två skedar. Bra, va?

I dag var Jean-Marc hos oss för att fixa lite med elledningarna i mitt nya kök. Fast jag kallar honom San-Matt, det låter ju mycket käckare. Mer modernt, liksom. Hon som köpte mitt gamla kök heter Veronique, men jag kallar henne Nonitt. Samma sak där, alltså.

Och så har jag lärt mig att fräsa. Nej, inte lök, det får papa göra, men med näsan. Jag är pyttelite snuvig och ibland rinner det lite i näsan. Då håller papa eller pepe en näsduk framför näsan, och då fräser jag. Ganska kul.

Men inte lika kul som när pepe gjorde pruttljud med munnen mot mitt ben. Det kittlade jättemycket. Papa filmade det, men vi har inte tittat på filmen ännu. Vi måste ju ha någonting att göra till vintern också, säger papa.

Mamie och papi

Hej dagboken,

I helgen var vi hos mamie och papi och hälsade på. Papi har varit sjuk, men nu är han mycket bättre. Det var jätteroligt att leka med dem. Fastän det regnade mest hela tiden var vi ändå ute och promenerade varje dag. Jag gick jättemycket alldeles själv. Ibland fick man uu stanna om man såg en liten sten, eller en stor för den delen. På lördagen hälsade vi på tant Helene och på söndagen Dede som är mamies storebror. 

På lördagen fick jag åka karusell för allra första gången. Tre gånger fick jag åka, först med papa och sedan med pepe.

Nu har jag lärt mig att säga skottkärra på franska. "Broette" heter det ju. Fast förut såg jag "böt" i stället. Egentligen låter ju det bättre, men ibland får man böja sig för överheten ...

Jag kan säga nästan alla kroppsdelar på franska nu och en del på svenska. Pepe måste nog träna lite mer med mig.

I dag kom papa och pepe och hämtade mig tillsammans. När jag hörde pepes röst i entren stannade jag upp direkt fmed att köra min lilla barnvagn och sprang till honom, rakt i hans armar. Han blev nog lika glad som jag!

Coucou

Hej dagboken,

Eller skall jag säga "coucou"? Tittut, alltså. Det gjorde jag i morse när jag hörde papa och pepe på badrummet fast det inte riktigt var dags för mig att stiga upp. Men jag var ju vaken och ville gå upp. "Coucou", ropade jag alltså, och papa och pepe kom in och hämtade mig. Klart att jag gar glad. Jag är alltid glad när de kommer och hämtar mig när jag sovit. Och är man glad skall det ju synas. Och det gör det. Jag ler jättestort.

På eftermiddagen gick pepe och jag till lekplatsen. Där var det en massa stora barn som lekte. De hade stora cyklar och skrattade och hade jättekul. Då ville jag vara med. Pepe verkade tycka att jag skulle lämna de andra barnen i fred, han gick efter mig och såg till att jag inte rörde vid någonting. Men ibland gick jag fram till några av de andra och sa "Coucou". Men de svarade inte, litet tyket, tyckte nog pepe, men det gjorde ingenting. Jag försökte några gånger till. Efter ett tag när vi var vi vid gungbrädan,satt en flicka på den. Hon var också stor, kanske sju år eller lite mer eller lite mindre. Hon bara satt och väntade, så jag gick fram och snackade lite med henne. Hon log, så hon tyckte nog at det var trevligt, även om hon int e sa någonting tillbaka. Men när jag frågade om hon ville gunga med mig och pepe hjälpte mig upp på andra ändan, så vände hon sig och gungade med mig. Det var jätteroligt. Sedan kom henne skompisar med en filt och kakor. Då skulle de ha picknick. Jag ville vara ned, men pepe tyckte inte att vi skulle det, om inte de frågat oss. Vad spelar det för roll om man kan få sig en kaka?

I dag har de också varit och ploclat ned mitt gamla kök. Först höll de på jättelänge med bänkskivan, sedan gick jag oxh la mig en stund och när jag vaknade var allting inplastat oxh stod längs med väggarna. Konstigt, tyckte jag. De kommer tillbaka i morgon och hämtar allt. Då blir det nog ännu konstigare ...

13 minuter

Hej dagboken,

Kan du gissa vad det är? 13 minuter, alltså? Det var så länge jag sov middag på dagis i dag. Nog rekord, faktiskt. Det var jättekul på dagis. Jag pratar en massa, säger dagistanterna. När pepe skulle hämta mig ville jag stanna kvar och leka med alla gummistövlar som låg i en låda. Pepe tyckte att jag skulle ta på mig mina egna skor i stället, men hur roligt var det på en skala? Fast jag bråkade inte, det var okej att gå ut. Då ville pepe att vi skulle sätta oss i bilen direkt och åka hem. What's the hurry? sa jag då. Eller skulle ha sagt, om jag kunde prata lite mer engelska. I alla fall, så var det ju ingen brådska, det fick jag pepe att fatta, så vi gick omkring och ände lite på omgivningarna innan vi åkte hem. Då var jag trött och somnade nästan i bilen.

Ingår när pepe kom hem hade jag precis kommit hem från Hadrian där jag lekt en massa. Pepe och jag gick ut igen. Dö fick vi syn på en kisse. Jag ville klappa den och sa "tousser". Kissen sprang iväg. Då knuffade jag pepe på benet och sa "vas-y" så att han skulle fatta att han skulle gå efter och stoppa kissen. Det gjorde han inte. Typiskt. Men när vi gått en bit, så såg jag kissen inne i häcken vid Jean-Luc och Carmen. Ça va? frågade jag kissen och la huvudet på sned. "Bara bra", svarade kissen då. Men det hörde inte pepe, för han pratar inte kattspråk. Så vinkade jag till kissen och tänkte att han skulle komma, men han hade lite annat för sig, så han gick åt andra hållet i stället.

Etter en stund kom Mitt, Fab och Lolal hem. Papa och pepe kallar dem Mitch, Fab och William, men det låter så vuxet och i alla fall är Lolal inte vuxen. De har varit på semester och hade köpt en present till mig, en regnjacka som var genomskinlig med röda hjärtan på. Den skall jag ha nästa år, för det står 3 år på den.

I morgon kommer det en tant och en farbror och hämtar mitt kök. Nej dmmer, inte mitt nya. Mitt gamla, förstås, så att vi kan få dit det nya. Spännande, fast jag kommer nog inte att känna igen mig. Inte pepe heller. I kväll när jag frågade efte en kaka, så hittade han inte var de låg. Jobbigt, faktiskt!

Bland de stora

Hej dagboken,

I dag är jag en stor tjej. När papa lämnade mig på dagis i morse, så hade de flyttat mig till de stora barnen. Nu får jag leka i bollhavet så mycket jag vill, yipee! Det var jätteroligt. Annars var det inte så stor skillnad.

När jag kom hen var jag jättefnissig. När pepe bytte blöja och skojade med mig så skrattade jag jättemycket. Han var så busig och tog min napp hela tiden. Han tog handtaget i munnen och hille inte låta mig får tag i den.

I dag har det regnat massor. Det var ganska bra, för innan det var det så himla varmt att jag nästan inte fick gå ut, bara lite på kvällen. Mest är det pepe som tycker att det är jobbigt, för papa är ute och jobbar i trädgården i alla fall. Men nu skall det inte bli så varmt igen, säger tanten med väderkartan. Skönt, för pepe speciellt.