Hej dagboken,
I går var papa och jag hemma hela dagen. Papa och pépé hade köpt en massa saker på IKEA, så papa höll på att ordna med dem. Det var himla skojigt, för han tog ut alla knivar, gafflar och allt annat sådant för att lägga dem i nya små lådor som han sedan skulle lägga i de stora lådorna som sitter fast i skåpen. Då ville jag också vara med och leka. Han gav mig några saker, men där fanns ju så många och jag ville leka med allihop. Det tyckte papa inte var en bra idé. Jag fattar inte varför han får leka med alla grejor, men inte jag. Orättvist, eller hur?
När pépé kom hem lekte jag med honom. Medan han bytte om tog jag tag i fina lådor som låg på soffan och la ut dem jättefint på golvet i en lång rad. När pépé ville lägga tillbaka dem, sa jag "Non, c'est Maïa", för det var ju jag som höll på och inte han.
Pépé tog med mig ut i köket och tittade på de nya lådorna med alla saker i. Man är ju inte dum, så jag bad pépé om lite nya saker att leka med, men jag fick bara en. Jag tror att papa redan skvallrat om att jag fått saker innan, men jag förstår inte hur det gått till. Jag var ju med hela tiden ...
När jag fått lite att äta, haricots verts och skinka, mums filibabba, så skulle pépé lägga in mina bestick i diskmaskinen. "Non, c'est Maïa." För jag ville ju göra det själv.
Jag är faktiskt två år nu, och kan nästan allt. I helgen när pépé gjorde i ordning mig för att jag skulle lägga mig ville jag ta på mig byxor och inte pyjamas. Först stoppar man i ena foten och sedan den andra. Ja, ni vet ju redan vad jag tycker om den där modellen med två ben på trosor och byxor när det borde räcka med ett, men den här gången fick jag i en fot i varje ben, så att jag kunde ställa mig upp och dra upp byxorna. De fastnade bara lite där bak i blöjan som pépé satt på för natten. Pépé hjälpte mig, men en liten stund senare drog han av byxorna igen och tvingade på mig pyjamasen. Jag som trodde att jag vunnit, men tji fick jag. Fast jag sov gott ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar