Ballongen borta

Hej dagboken,

I går var tonton Etic och hälsade på. Han är snäll, han hade med sig en klänning till mig. Knallrosa, som jag skall ha nästa sommar. Tur att jag fick den i en påsa, så att jag har någonting att leka med nu också. När Eric, papa och papsen tog en fördrink, så fick jag smaka på oliver. Jag kunde inte bestämma mig om jag gillade dem eller inte. Jag smakade och spottade ut, smakade och spottade ut. Till slut bestämde jag mig för att dela ut alla oliverna de de som visste att de gillade dem. Då tog de slut jättefort, för annars åt de så himla långsamt.

I dag efter dagis lekte vi ute lite. Jag hade fått en ballong av William, med en pinne till. Den var kul att ha med sig när man gick omkring. Och så plötsligt gick vi förbi några av papsen växter med vassa blad. Då sa det Pang! Och sedan var ballongen borta. Jag letade överallt, men den fanns inte längre. Papsen hade någonting sladdrigt i samma förg som ballongen. Jag anar att det hör ihop på något sätt. Det gäller bara att komma på hur ...

Jag gillar inte att borsta tänderna

Hej dagboken,

Nej, just det. Jag gillar inte att borsta tänderna. Varför måste då papa och papsen förstöra mysiga stunder med att dra fram tandborsten? Egentligen är det inget fel på tandborsten, så länge jag får hålla den själv. Problemet uppstår när papa eller papsen skall tvinga in den i munnen på mig och nödvändigtvis komma åt alla tänder. Vad skall det vara bra för? Jag vet, de försöker förklara, så himla pedagogiskt, men jag har annat att tänka på med en spretig pinne i munnen än att lyssna på deras babbel.  Så det så! Men vad hjälper det?

I dag har jag varit på dagis. Där har vi byggt torn. När papsen hämtade mig berättade Manon att jag är så duktig och ropar efter alla mina kompisar och kan allas förnamn. De stora också. Faffa och fafoum tyckte också att jag var duktig, för jag kunde ju alla namn i Växjö också. Och så visste jag vems alla skor var. Jag gick och pekade och talade om det. I fall någon inte skulle förstått, alltså.

Jag har ju glömt att berätta om lekplatsen hos faffa och fafoum. Den var jätterolig. Den hade en jätterolig gunga, och en rutschbana som var så skojig och som jag kunde åka nedför själv. Jag hade nog kunnat komma upp själv också, om jag bara fått försöka.
Varje gång vi gick ut och promenerade i Växjö trodde jag att vi skulle till lekplatsen. Så var det ju också - INTE! Nästan aldrig, faktiskt. Bara en massa gå, gå, gå. Fast det var ganska kul att samla stenar och små grenar. Ungefär två minuter åt gången, alltså. Sedan tyckte papa och papsen att vi skulle öra oss lite fortare, så det lyfte upp mig. Vagnen ville jag inte åka i, om det inte var sovdags, förstås. En gång gick vi ut från faffas och fafoums hus och när vi kom ned där man fortsätter rakt fram till lekplatsen och svänger av om man bara vill gå tänkte jag i alla fall att jag skulle övertyga dem om att min idé var roligare. Jag fortsatte några steg åt rätt håll medan papa och papsen började gå åt sidan som ju var? Åt FEL håll! De tittade på mig, så jag tog ett litet steg till. Då tog de också några steg till. Sedan jag. Och de. De ropade efter mig, men jag låtsades ingenting höra. Sedan bestämde de sig för att vända sig om och fortsätta sitt gående utan mig. Jaha, tänkte jag, då för väl jag min grej, liksom, och gick iväg mot lekplatsen. Men, då kom de springande efter mig och lyfte upp mig och innan jag visste ordet av, så var jag tydligen ute och promenerade i stället för att gunga ...

Jag har blivit duktig på att kliva uppför trappan själv också. Ned kan jag också gå, fast jag måste erkänna att det inte är lika lätt. Om jag håller mig i väggen är det i alla fall inte svårt att komma upp. Men jag har alltid någon bakom mig och det är kanske lite skönt ändå. Fast säg inte det till dem, då kanske de blir lite malliga ...

När vi kom upp på mitt rum lekte vi lite och jag ville komma åt alla gosedjur. De flesta ligger på golvet (fast egentligen skall de ligga i min gamla sovkorg), men en del står upp på en hylla. Papaen satte sig i fåtöljen precis under hyllan, så jag sträckte armarna mot honom så att han skulle lyfta upp mig och hjälpa till att få ned dem. Då tog han i stället mig i armarna och gav mig en stor kram. Alltså, det är mysig att kramas lite, men inte just då. Och så sa han som han alltid gör: "Får papsen en puss? får papsen en puss?" Det får han nästan aldrig, fast han får pussa på mig. Det räcker väl? I bland kan han få en liten puss. Det är samma sak med papa. Hur som helst, där kunde man ju inte ligga och vänta på att bli upplyft, så jag bestämde mig för att klättra upp på papsen i stället, så att jag kunde komma åt nallen jag ville ha. Det var ju bara att kliva på och papsen skulle hur som helst ta emot mig om jag skulle ramla. Fast det skulle jag ju inte. tjej reder sig själv!

Hemma i Hagen

Hej dagboken,

Nu är vi hemma i Hagen igen. Jag har gjort så många skojiga saker att jag glömt att skriva, oxh nu kommer jag kanske inte ihåg allt när jag skall berätta ...

Vi åkte bil hem i lördags, ända från Växjö till Tyskland. Där sov vi på ett hotell i en stad som heter Neumunster. Hotellet låg bredvid en park, så vi kunde gå en liten runda. Det fanns en lekplats också, men gungan som jag ville gunga på var blöt, för det hade regnat, och så var den för stora barn, så papsen trodde att jag skulle ramla ut.
När vi kommit hem igen lekte vi i papas och papsen stora säng. När jag ätit skulle jag lägga mig i min säng, och papa och papsen skulle äta sin kvällsmat. Det var inte alls roligt att ligga i hallen, så jag gjorde vad jag kunde för att de inte skulle glömma bort mig. Och det lyckades! Vilken partytrick! Efter en stund hämtade de upp mig så att jag fick sitta med dem i sängen. Jag satt mitt emellan dem och hade jättemysigt. Jag fick smaka på deras smörgåsar och så fick jag äta lite på papsen äpple. Klockan var nästan tio när vi la oss allihop. Fast lite så busig har vi varit på semestern hos faffa och fafoum också. När fafoum fyllde år, till exempel.

I går åkte vi vidare och jag sov lite, så det gick ganska fort, faktiskt. Det kändes i alla fall så. Jag grät nästan ingenting och jag blev inte otålig. Så ofta. Ibland kastade jag nappen och ibland nallen eller kaninen. Papsen fick göra sitt bästa för att hämta dem igen. Några gånger fick han nästan lägga sig över mig för att må dem. Då skrattade jag jättemycket.

När vi kom hem var det jätteroligt att leka med mina leksaker igen. Papsen lekte ned mig medan papa packade upp alla väskor. Sedan gick vi in till William och hand mamma och pappa och åt middag. Och lekte. Vi var lite busiga då också, faktiskt.

När jag skulle lägga mig ville jag inte att papa och papsen skulle gå. Det brukar inte fungera så bra, så jag tänkte att jag skulle hålla kvar papsen i fingret. Men det funkade inte det heller.

I kväll när papsen kom hem blev jag jätteglad. Jag hade ju inte sett honom på hela dagen och det är jag faktiskt inte van vid nu. Vi lekte lite på framsidan och efter en stund kom William hem. Då gick vi dit och lekte med dem i stället. William och jag körde lite i hans röda sportbil. Och så fick jag en egen gunga som William vuxit ifrån. Den ser helt ny ut och blir jättefin på vår altan.

När vi kom in till oss hittade jag en massa ögonmasker som papsen hade fått över efter sin bokfest som han hade i Stockholm. Först tog jag den ena och gick för att putsa dörren till tvätten. Sedan sprang jag in i arbetsrummet igen och hämtade en ny, och sprang och tvättade dörren lite till. Sedan var det lika bra att ta så många jag kunden i famnen, fast de låg i någon plast, så de gled ur händerna hela tiden.
Det var lättare hos faffa och fafoum. Då kunde jag ibland få tag i faffas fjärrkontroller. Det fick jag ju inte, så då sprang jag iväg så fort jag kunde. Tyvärr fanns det alltid någon dörr i vägen, så papsen hann ikapp mig. Rackarns papsen!

Kullerbytta

Hej dagboken,

Jag glömde ju att säga att jag lärt mig att göra riktiga kullebyttor. På min 21-månadersdag slog jag flera stycken i sängen när papa och papsen satt bredvid, så jag har vittnen, faktiskt.

När vi kör bil sitter papsen bak med mig. Ibland när jag är lite trött tar jag tag i hans hand och lägger den bakom nacken. Då förstår han att han skall killa mig i nacken eller klappa mig på bakhuvudet. Så skönt ...

Nu kan jag köra min vagn själv. Det är bara det att papa och papsen tror att de måste hjälpa till. "Non", säger jag, flera gånger. Då tar de bort handen en stund, men så fort vagnen börjar svänga lite är de där igen med handen och vill styra.

Meningar. Inte bara ord, alltså. Det har jag börjat göra nu.  I går sa jag till exempel "Pépé, gå ut!" När jag ville ligga på Matildas madrass utan att papsen störde. På kvällen när jag skulle lägga mig, sa jag: "Papa, pépé, à côté" och tänkte att de skulle förstå att de skulle lägga sig samtidigt. Hur som helst, så verkade de inte bry sit om det, utan jag fick somna själv, som vanligt. Det går egentligen ganska bra, fast just i går natt vaknade jag några gånger.

I morse var jag vaken klockan fem. Papa tog upp mig i deras säng, så jag kunde somna om och sova mellan mina pappisar ända till halv sju. Ibland ville jag kolla om det sov på riktigt, eller pm de bara låtsades, så då stack jag fingret i ögat lite försiktigt på papsen. Han höll i alla fall minen. Sedan var jag jättevaken och lite busig, så jag försökte slänga ned Nalle och Kaninen bakom sängen, och nappen. Papsen tyckte att det var lika bra att gå ned med mig och fixa vällingen, och det tyckte jag ju också var bra. 

Fafoum 75

Hej dagboken,

I förrgår kom farbror Henke, faster Jennie och mina kusiner Matilda och Kasper till fafoum och faffa också. Det var jättekul och vi lekte en massa, både inna och på gräsmattan med badmintonracket och min boll, och sedan gick vi ut och gick lite. Fast egentligen gick jag inte så mycket. Jennie och papsen var med mig på lekplatsen och sedan i trädgården. Det var ju mycket skojigare.

I går var det födelsedag. Jag fyllde 21 månader. Fast alla glömde liksom bort det och furade fafoum i stället. Det gjorde ingenting, för hon fyllde faktiskt lite mer. Jag vet inte hur många månader hon fyllde, men papsen viskade att det var 900. Vi hurrade i alla fall och sjöng att hon fyllde 75 år. Hon fick sin present, som var en sådan där padda som alla vuxna och en del barn har. Och så fick hon blommor som faffa och Henke varit och köpt på torget. Sedan hjälptes alla vuxna åt att fixa saker, för på eftermiddagen kom det gäster. Fafoums kompisar Gull-Britt och Bengt-Olof och Jennies mamma och pappa ville också fira. Jag fick också en present och Gull-Britt och Bengt-Olof, en klänning med glassar på och byxor och hårband och huckle. Då gick jag och tog alla i handen för att tacka. Det tyckte jag kändes fint och alla skrattade så glatt. Sedan åt vi, först ute och sedan inne. Henke hämtade gitarren och sånghäfte så att alla kunde sjunga med. Det var jätteroligt. En sång för faffa, för han var sjuk när han fyllde 900 månader, och en för fafoum. Jag fick ingen sång, man får tydligen inte det när man fyller 21 ...

Annars har jag lärt mig lite engelska. "See you soon" fast jag tycker att det låter bättre med "See sou soon" så så säger jag. Och så kan jag nästan ta på mig själv. För någon dag sedan skulle papsen ta på mig klänningen som jag fått av farbror Eric. Då fick jag i ena foten i hålet för ärmen och kunde skryta för papsen med ett "Voilà" och sedan gav jag kig ikast med andra foten och sa "Et l'autre" fast det gick inte så bra, så papsen fick hjälpa mig.

Papa och papsen vill att jag skall äta mer grönsaker. Sedan jag kom till Växjö har jag bestämt att jag inte vill. Inte alls, faktiskt. Det finns ju så mycket god pasta och bulgur, och frukt. Det gillar jag. Jordgubbar äter jag lite, men i går åt jag tre hela nektariner. Mums filibabba. 

Öland och Kalmar

Hej dagboken,

Nu har vi just kommit tillbaka från en liten resa till Öland och Kalmar. I går åkte vi till Borgholm med papa och papsen. Vi såg ett gammalt slott och sedan skulle vi se ett till, där kungafamiljen bor på sommaren, men vi såg bara trädgården. Sedan åkte vi till Paradisverkstan där farmor och farfar väntade, men då sov jag så gott. När jag vaknade åkte vi till farmors och farfars grannar Roger och Ankies sommarstuga. Där åt vi jättegod lunch och jag fick prova köttbullar för först gången. Det var jättegott och jag åt massor. Papa och papsen blev så glada, för bag hade inte velat äta de barnmatsburkar som de köpt i Växjö. De smakar inte likadant som hemma i Hagen. 

När  i ätit klart åkte vi på utflykt till södra udden på Öland och hade picknick vid Långe Jan som är en jätteberömd fyr. Då fick jag smaka kanelbullar och toscakakor för första gången. Mums! 

Sedan åkte vi tillbaka till stugan och åt middag innan vi gav oss av till hotellet i Kalmar. Då var jag jättetrött, men det hade varit en toppendag, så det gjorde ingenting. 

I dag har vi varit i Kalmar. När vi vaknade regnade det jättemycket men när vi ätit frukost och åkt in till stan hade det nästan slutat och vi kunde gå på stan hela dagen. Vi såg gatorna i stan och slottet med parken (mest parken faktiskt, papa älskade den) och så åt vi på konstmuseet. Sedan gick vi lite till och vi åt glass (alltså alla utom jag) i en trädgård som heter Krusenstierna, tror jag. 

När åkte vem busade jag med papsen. Jag slängde ned Kaninen och nappen på golvet hela tiden, så fick papsen plocka upp dem igen. En gång fick jag trugas med honom och knuffa honom i ryggen och lägg huvudet p hans axel och se lite extra söt ut. När jag fått tillbaka mina saker ville papEn klappa mig på fötterna, men då behövde jag ju inte honom längre, så jag slog bort hans hand. 

När vi var hemma igen fick jag tillbaka min ballong som jag inte lekt med sedan i söndags kväll. Jag lekte jättemycket med den, och med farmor. Papa och papsen lekte också med oss. Jag skrattade så mycket att jag inte såg mig för, så jag ramlade och bet mig så att jag började blöda. Men det glömde jag snabbt och nu sover jag gott. 

I Sverige

Hej dagboken,

Nu var det många dager sedan jag skrev. Det beror inte på att ingenting har hönt, utan för att det hänt så himla mycket.

I lördags tog vi bilen och åkte hela vägen från Hagen till Lübeck. Det var jättebarmt ute och innan Lübeck fick och vi stå alldeles stilla i minst en halvtimme. Det kändes som jättelång tid, men sedan kunde vi plötsligt åka til hotellet. Vi gick en lång promenad. Papa och papsen hade tänkt köpa marsipan till farmor och farfar, men de var rädda att den skulle smälta i värmen.

Nästa dag gick vi upp lika tidigt som dagen innan och åt lite frukost på hotellrummet innan vi åkte iväg till färjan i Puttgarden. Färjan gick jättefort och det var inte så mycket människor där. Papsen car lite besviken, för han hade längtat efter en stor kaffe och när han fått den och satt sig ned, så råkade papa välta ut den på golvet. Jag säger bara det för att visa att det inte alltid är jag som välter saker, faktiskt.

Sedan tog vi bilen genom Danmark bron till Sverige. Först fikade vi hos papsen kompis Ann och hennes familj. Det var mysigt. När papsen äntligen fått sitt kaffe drog vi vidare till Göteborg, dä vi hälsade på Erik, Linda, Hugo och Axel. När vi ätit lunch på en terrass nära deras lägenhet åkte vi iväg och badade havet. Fast jag doppade bara fötterna.

Nästa dag tog vi en promenad in till stan. Sedna gick vi hen och åt lunch, fast p å en restaurang ige n. Sedan tog vi en promenad till stan, ja, vargör inte?

Sedan var det tisdag. Då var vi ute en liten stund och tog en promenad till Slottskogen. Säger papA och papsen, alltså. Själv sov jag hela vägen. Efter lunch packade papa bilen, så att vi kunde åka till farmor och farfar.

Nu har vi varit hos farmor och farfar i tre dagar redan. Det är jätteskojigt och jag lär mig jättemycket svenska. Det är bara papa som pratar franska här, och papsen när han pratar med papa. Farmor och farfar skrattar jättemycket. De tycker att jag gör så roliga saker, när jag sätter pottan på huvudet, till exempel, eller när jag springer runt och tittar överallt. Faktiskt borde jag göra likadant, och titta på dem när de INTE springer omkring och tittar i alla skåp. Varför måste det vara just jag som är konstig?

Farfar har jättemånga fjärrkontroller. Men vad hjälper det när jag inte får leka med dem?

Kan själv

Hej dagboken,

I dag vill jag mest säga att jag kan göra en massa saker själv. Äta yoghurt, till exempel. Papsen vill gärna hålla i skeden, men det har jag nästan vant honom av med. Fast han vill gärna hålla i bägaren. Jag får slå bort handen hela tiden, ändå verkar han ha lite svårt att förstå.

Sedan kan jag faktiskt leka själv, på mitt rum. Men här måste jag också visa hur det skall gå till. Jag får gå in i rummet, ta tag i dörren med ena handen och peka ut mot hallen. "Pas", säger jag, och då fattar han i alla fall. Men han har svårt att inte öppna dörren, som jag stängt förstås, och tjuvkika. Ibland är jag ända borta vid gunghästen och håller på att kliva upp, när jag måste kliva av igen och springa och stänga dörren.

I kväll har vi badat. Det är skönt när det är så varmt. Trettiofyra grader i skuggan. Och så dricker jag en massa vatten. Om jag dricker snabbt så att det rinner över och ned för ansiktet och hela kroppen blir det jättekul och jag skrattar så att jag kiknar. Papsen skrattar också. Jag måste be om mer vatten hela tiden. En gång skrattade jag så att jag inte ens kunde få upp muggen till munnen.