Jul, flera gånger om

Hej dagboken,

I går var det julafton, och papys födelsedag. Vi åkte till mamie och papy till lunch. Papy är ju sjuk, så vi firade inte så mycket, men det var kul ändå. Vi gick en promenad ned till djön och tittade på ankorna. När vi fikat, så ringde vi upp fafoum och faffa på skypen. Farbror Henke, tabnt Jennie, Matilda och Kasper var också där, och Siv-Britt och Jan-Erik också. Då fick jag öppna en massa fina julklappar. Från fafoum och faffa fick jag en bondgård i lego, och en jättefin röd tröja och röda byxor som jag kan ha nu på julen. Jag fick en bok om Pelle Svanslös och en sångbok om en sockerbagare. Av min fina gudfamilj fick jag bagarkläder, en mössa, ett förkläde, handduk och grythandske, och en kavel. Och så fick jag en jättefin och mjuk liten jackett (sa pepe att det heter). Den är vit som snö.

I dag firade vi jul i Frankrike. Då kom farbror Eric, och gammeltant Helene och gammelmorbror Dede. Jag fick ännu fler julklappar. Av mamie och papie fick jag en docka och en barnvagn som pepe satte ihop åt mig. Av Dede fick jag ett piano som är randigt. Det får jag nog spela mer på hemma, för det blir lite mycket oljud för papy. Farbror Eric skall visst ge mig ett kuvert med pengar, och Tant Helene också.

När det blev kväll i dag var jag ganska trött, faktiskt. Ändå hade vi haft sovmorgon i morse. Både jag, papa och pepe sov till över klockan åtta. Fast jag ville inte lägga mig och gjorde mitt bästa för att övertyga papa och pepe att vi skulle gå ned igen, men de var så himla envisa och sa att mamie och papy gått och lagt sig. Jag fick ett riktigt utbrott och skrek och vrängde mig i sängen, så till slut plockade pepe upp mig i famnen så att jag kunde lugna mig lite. Sedan fick jag sitta i hans knä och läsa sagor. Jag ville hela tiden läsa en till, men när de sa att det var den sista, så tyckte jag faktiskt att det var gabska skönt att lägga sig ned och sova.

Julmarknad i Luxemburg

Hej dagboken,

I dag kom farbror Eric och fikade hos oss. Det var mysigt. Han har skaffat ett litet skägg, som tomten, fast mycket kortare, och mycket svartare.

När han åkt tillbaka till jobbet stack vi iväg till Luxemburg. Först promenerade vi en stund. Jag tyckte dock att det vara skönare att bli buren av pépé och sedan av papa, men till slut blev de trötta lch satte mig i vagnen. Det gillade jag inte, men det är ändå okej om en av dem puttar vagnen och den andra håller mig i handen. Så turades de om, så det gick bra. När det blev mörkt tittade vi på alla ljusen på julmarknaden, det var jättefint.

När pépé skulle byta om på mig var jag på jättebusigt humör. Jag ville inte sitta stilla och inte ligga påskötbordet  heller, så jag vred och ände på mig, ställde mig upp, försökte riva upp madrassen och rycka undan handduken. Det håller pépé på spänn, och det är ju bra, så att han inte somnar eller blir slö. I går låtsades jag att jag ville sova på skötbordet och rev upp handduken och använde den som täcke. Det var också kul, men det var roligare i dag.

Den som inga byxor har ...

Hej dagboken,

 

I dag kom Sophie, Herve, Hadrien och Victoire hem till oss. Pepe bjöd på glögg, fast barnen fick apelsinjuice istället. Och så hade papa och pepe bakat en nötkaka ovar jättegod. Jag åt massor. Men ännu mer lekte jag med Hadrien. Vi sprang och hoppade, både på golvet och i sofforna. Pepe sa till mig några gånger, men jag låtsades att jag inte hört ... Mot slutet kom jag på att jag kanske skulle ta av mig mina byxor. Hadrien tyckte att det var roligt, så han tog av sig sina också. Herve och pépé  sa till oss att ta på oss igen, och pépé hjälpte mig på med byxorn. Han sa till Herve det var okej nu, men om tretton år skulle det inte vara så roligt. Jag fattade inte riktigt vad han menade ned det. Jag blir ju då femton och Hadrien arton och då kan vi ju både ta av och på oss själva ...

 

Julfest

Hej dagboken,

Nu har det gått så där lång tid igen, som jag inte vill att det skall göra mellan mina dagboksskriverier ...

I torsdags hade vi julfest på dagis. Det var roligt, men vi hann knappt komma in innan tomtem dök upp. Papa och pepe säger att jag inte var rädd förra året, och jag brukar faktiskt inte vara rädd för så mycket, men den här tomten var hiskligt stor. Och så hade han ett hiskligt stort skägg. Han kom med en hel kärra små paket, och det var ju lite spännande. Men när det var dags att gå fram och sätta sig i tomtens knä för att få sitt paket tyckte jag att det gick för långt. Jag sa nej, helt enkelt. Papa och pepe försökte övertyga mig och till sist gick jag med på att följa med papa fram, och Marie från dagiset. Så jag fick två små paket, en bok pch en godispåse. Sedan kunde vi gå vidare och leka lite, och äta lite kakor. Sedan kom det en stor ren in. Den var jättehemsk och då blev jag riktigt rädd. Jag brukar inte vara så sjåpig, men jag fick säga till papa och pepe att jag ville åka hem. Skönt, faktiskt.

I dag var det en slags julfest i borgmästeriet i Hagen. Man skulle ha med sig en liten sak att hänga i tomtems gran och sedan skulle man sitta i tomgens knär för att få en julklapp. Men vad är det för en tokig ide, att sitta i knäet på tomten? Som. Om det skulle vara så himla kul? Papa fick hänga min lilla julgransgrej och hämta min julklapp medan jag satt i pepes famn. Mycket bätte så! 

Sedan gick vi till Sophie, Herve, Hadrien och Victoire för att bjuda in dem på glögg i morgon. Då fixk jag stanna och fika med dem. Det var jätteroligt och jag åt upp all Victoires äpplemos. Sedan följde jag ned dem till tomten, för de visste nog inte riktigt vad man skulle göra, så jag kunde visa dem. Nu var tomten lite snällare. Kanske kan jag sitta i hans knä nästa år ...

Luciatåg

På söndag är det Lucia. Då är det också två år sedan jag kom till Frankrike, när pépé mötte papa och mig på flygplatsen. Jag hade min fina knallrosa overall och hade sovit nästan hela flygresan. Pépé säger att jag är deras egen Lucia, för jg kom med ljus, precis som Lucia gör, fast hela året om.

I går firade vi Lucia på pépé jobb. Papa lärde mig att säga "pépés bank". När vi kom dit, papa och jag alltså, så hade pépé redan bytt om till sin vita klänning. Han hade ordnat med ett eget omklädningsrum till oss. Jag ville egentligen springa iväg och leka, men jag fick också ta på mig en vit klänning och ett skärp i glitter. Jag fick en Luciakrona som tant Jennie köpt åt mig, och ett tärnljus, i sammet. Pépé ordnade så att någon tog hand om papa, för pépé och jag stack iväg på eget håll, till alla andra i vita klänningar. Alla tanter och stora flickor hade glitter i håret också. Pépé bar mig på armen hela tiden . Jag tror att han kanske blev lite trött efter ett tag, men han sa ingenting. Han frågade bara om jag ville gå själv, men då ville jag bar springa iväg.
Sedan gick vi i ett långt tåg (pépé kallade det tåg men jag kunde inte se något tåg. Då förklarade han och jag fattade kanske vad han menade. Lite, i alla fall) in i matsalen där alla pépés kollegor väntade. Det var alldeles mörkt och det var nästan bara ljusen som alla tanter och flickor höll i handen som lös upp. Pépé och de andra sjöng en massa sånger som pépé sjungit hemma innan.
Papa var också där och filmade och tog kort. Det var nog inte så lätt, för det var ju så mörkt.
När vi sjungit klart och gått ut och bytt om igen kom vi tillbaka till matsalen. Då fick vi äta bullar och pepparkakor. Jag gillade pepparkakorna, men inte bullen. Och så drack jag ett stort glas vatten.
Tillsammans med pépés kollega Linda, som jag fått en massa saker av, och hennes barn Maja och Lisa, var vi de sista som gick hem. Jag sprang iväg flera gånger och tittade på olika saker. Alla tyckte att jag var söt och snäll, och att jag inte var rädd för någonting. Och det hade de ju rätt i ...

Blå

Hej dagboken,

I dag har jag haft en massa kompisar här. William kom med Fab och Mitch, och Vaia och Leia kom med Celine. Vi lekte jättemycket. Pépé tyckte att jag var en riktig tok- och bus-Maia, för jag sprang omkring och skrek och skrattade med de andra barnen nästan hela tiden. Ett tag försökte jag att smita uppför trappan utan att pépé eller papa såg mig, men pépé har ögon som en hök ibland och kom efter mig varje gång. Synd!

Pépé och papa har börjat lära mig färgerna nu. Här måste jag säga att det finns utrymme för att rationalisera. När de frågar mig vad det är för färg, säger jag "blå". Varje gång. Det blir liksom så mycket enklare så.

Andra ord som jag gillar just nu är "äpplemos" och när papa och pépé läser på kvällen är det roligt att växla mellan att säga som papa och som pépé säger: "banane - banaaan, tomate - tomaaat". Och så har jag bestämt mig för att säga "chocolat" i stället för "bocolat". Ibland måste man liksom anpassa sig. "Egat" säger jag när jag skall säga "regarde", det låter liksom snärtigare. Men på svenska säger jag "titta", precis som pépé.

Paris

Hej dagboken,

Nu har jag kommit hem från stora äventyr i Paris. Pépé skulle dit och jobba, så då passade papa och jag på att hänga på. Det var jätteroligt. Först åkte vi bil till min extra-mamie och extra-papy utanför Paris. De bor i en stad som heter Pontault-Combault. Konstigt namn, va? På kvällen kom pépés kompis Nathalux dit också, med sin kompis från Venedig. Hon hette Marina. Det var jättemysigt. De ordnade en liten julafton för mig, så jag fick julklappar fast det inte ens var december ännu. Av Denise och André fick jag ett slags spel, som är som en låda med magneter i. De har en massa olika former, så att man kan göra en massa djur på insidan av lådan som är som en magnetisk tavla. Av Nathalux fick jag en jättefin rosa joggingdress och av Marina en liten tomtetant i tyg.

På söndagen åkte vi till en marknad som de brukar åka till varje söndag. Där kan man köpa både kläder och mat. Den enda som fick kläder var jag. Papa och pépé hittade en fin klänning till mig. Sedan åkte vi tillbaka, men jag sov i bilen, så jag märkte inte så mycket av det. Vi åt lunch och sedan packade vi in oss i bilen, tillsammans med Nathalux och Marina, för att åka till Paris. Det var jättetrångt, men alla skrattade, så det gjorde ingenting. När vi kommit halvvägs ringde telefonen. Det var Denise som hade hittat papas väska med både papas och pépés plånbok i. Då fick vi åka tillbaka igen, och sedan fick vi åka iväg till Paris, igen. Vi släppte av Nathalux och Marina vid en tunnelbanestation, för vi skulle hem till Cédric, Benjamin och Milla. Milla är också född i Moskva, precis som jag, fast hon är sex månader yngre än jag. Ändå är hon lika stor och väger mer än jag.

Efter att ha fikat och lekt en stund där, tog vi bilen igen, för att åka in till hotellet. Det var skönt att komma in med all packning. Rummet var jättefint, med ett litet rum precis innanför dörren, som blev mitt, och en hall med badrummet och sist ett stort rum som fick bli papas och pépés.
Vi tog en lång dusch tillsammans, alla tre, för duschen var jättestor och det var jätteroligt. Sedan lekte jag i papas och pépés säng. Det var också jättekul.

På måndagen skulle pépé jobba. På förmiddagen jobbade han från hotellrummet, och sedan åkte vi iväg med pépé till det stället där han skulle vara hela eftermiddagen. Sedan gick papa och jag hem igen, men jag somnade och såg inte så mycket förrän vi kommit tillbaka till hotellet. Vi duschade och lekte lite, sedan åkte vi till tata Cat som är min franska gudmor, Thierry, Quentin och Thibaut.. Där var vi på kvällen, när pépé var på middag med kungen och drottningen. Tata Cat och Thierry körde oss hem till hotellet. Pépé kom hem mitt i natten. Han hade gått hem från Grand Palais, det tog bara tjugo minuter, sa han. Han tog av sig skorna i i korridoren utanför vårt rum och smög in utan att väcka oss.

På tisdagen  jobbade pépé på hotellrummet och sedan tog han med oss på lunch uppe i Montmartre vid Abesse. Jättemysigt och där åt vi på en restaurang tillsammans med en kompis till pépé som heter Pierre. Utanför gick hon förbi som spelade i en film som heter Amelie från Montmartre. Papa sa att hon heter Audrey Tautou.
Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och hämtade våra saker, och så åkte vi ut till Denise och André igen.

I går, när vi ätit lunch och varit ute en liten runda tog papa, pépé och jag bilen hem till Hagen. Vi stannade en stund i Le Village och tittade i en massa affärer. Pépé köpte nästan en klocka, men bara nästan, så vi slapp hitta en plats i bilen fär några fler kassar, och det var ju bra. Sedan sov jag i bilen igen och plötsligt var vi hemma. Då såg vi att vi fått en julbelysning på vår gatlykta utanför huset, en vit och en blå stjärna som lyser,