lördag 19 september 2015

En kulen natt

Hej dagboken,

Min favvissång just nu heter En kulen natt. Den sjunger pepe och gör massa rörelser till. I morgon skall vi visa fafoum och faffa på Skypen. I slutet, när pepe skall pipa mig i magen springer jag i väg så att han inte skall få tag i mig. Men det får han alltid ...

Nu har jag lärt mig räkna. I dag bär jag åt yoghurt, så hade papa och pepe också ätit varsin, så jag fick leka med deras skedar efteråt. "Deuc cuillères" sa jag då, för det betyder två skedar. Bra, va?

I dag var Jean-Marc hos oss för att fixa lite med elledningarna i mitt nya kök. Fast jag kallar honom San-Matt, det låter ju mycket käckare. Mer modernt, liksom. Hon som köpte mitt gamla kök heter Veronique, men jag kallar henne Nonitt. Samma sak där, alltså.

Och så har jag lärt mig att fräsa. Nej, inte lök, det får papa göra, men med näsan. Jag är pyttelite snuvig och ibland rinner det lite i näsan. Då håller papa eller pepe en näsduk framför näsan, och då fräser jag. Ganska kul.

Men inte lika kul som när pepe gjorde pruttljud med munnen mot mitt ben. Det kittlade jättemycket. Papa filmade det, men vi har inte tittat på filmen ännu. Vi måste ju ha någonting att göra till vintern också, säger papa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar