Det är bra som det är

Hej dagboken,

I fredag var papsen ledig och papa jobbade. Fast de jobbade hemma hos oss också. Framför vårt hus skall jag få en ny gång. Papa och papsen har ju byggt ett nytt garage, så det skall inte parkera framför ytterdörren längre. I stället skall vi ha en lite zickzackig gång med buskar och blommor omkring. Det blir jättefint, tror jag.

När papa kom hem gick vi ut på en promenad. Papa och papsen ville ha med sig barnvagnen också. Helt onödigt, tycker jag. Jag tänkte ju i alla fall inte sitta i den. Kanske var de trötta och ville ha någonting att luta sig mot? Ibland frågade de om jag inte ville sitta lite i den, men jag tror att det var mest för att de ville ha en ursäkt. "Non, c'est bon", svarade jag varje gång. "Nej, det är bra som det är." För det var det ju. Det är mycket roligare att gå själv. Då kan man stanna och titta på allting när man själv vill. En liten sten, en pinne, en annan sten, en ny pinne, en fläck på marken. Ibland ville papa och papsen att vi skulle gå lite fortare. "Kom Maïa", sa det. "Non, c'est bon", svarade jag. För det var det ju. När vi hade gått en stund och kommit ut från Hagen, ville jag gå åt andra hållet i stället. Så då vända jag förstås. "Kom nu, Maïa". "Non. c'est bon", svarade jag och fortsatte. Papa och papsen stod kvar och väntade."Hej då", ropade de. "Vi fortsätter åt andra hållet." Jaha, gör ni det, tänkte jag, och vinkade åt dem. "A bientôt", ropade de. "Bentôt", ropade jag tillbaka och fortsatte jag med. Ända tills papsen kom efter mig och bar mig tills vi var ikapp papa.
Efter en liten stund mötte vi en bil. Det var Céline, Paulette och Léo. DE sa att vi kunde komma förbi på hemvägen och titta på deras getungar. Det gjorde vi och de var sååå söta. Paulette är stor, fem år, och vi lekte också.

På lördagen kom tata Sandie till oss, på kvällen. Vi satt ute på altanen och hade jättemysigt. Jag sprang omkring ganska mycket och papa, papsen och tata Sandie fick turas om att springa efter. När de drack sin fördrink åt de en massa saker till. Jag fick prova och upptäckte två nya saker som jag gillar, faktiskt. Först oliver. Lite surt i början, men om man tuggar ett tag så vänjer man sig och vill ha en till. Sedan melon. Jättegott ju. Så det fick jag i går också, två gånger, fast inte en hel melon varje gång, förstås. Bara några bitar.

Jag har glömt att säga att jag lärt mig en sak. Förr när jag var i mitt rum och ville ha någonting som låg i sängen, min nalle eller kaninen eller någonting, så försökte jag dra ut det mellan spjälorna. I bland gick det, men oftast inte. Nu har jag lärt mig att lyfta upp det med ena handen ända längst upp, så att jag kan ta tag i den med andra handen, ovanför sängen. Fiffigt, va?