Jag glömde ju att säga att jag lärt mig att göra riktiga kullebyttor. På min 21-månadersdag slog jag flera stycken i sängen när papa och papsen satt bredvid, så jag har vittnen, faktiskt.
När vi kör bil sitter papsen bak med mig. Ibland när jag är lite trött tar jag tag i hans hand och lägger den bakom nacken. Då förstår han att han skall killa mig i nacken eller klappa mig på bakhuvudet. Så skönt ...
Nu kan jag köra min vagn själv. Det är bara det att papa och papsen tror att de måste hjälpa till. "Non", säger jag, flera gånger. Då tar de bort handen en stund, men så fort vagnen börjar svänga lite är de där igen med handen och vill styra.
Meningar. Inte bara ord, alltså. Det har jag börjat göra nu. I går sa jag till exempel "Pépé, gå ut!" När jag ville ligga på Matildas madrass utan att papsen störde. På kvällen när jag skulle lägga mig, sa jag: "Papa, pépé, à côté" och tänkte att de skulle förstå att de skulle lägga sig samtidigt. Hur som helst, så verkade de inte bry sit om det, utan jag fick somna själv, som vanligt. Det går egentligen ganska bra, fast just i går natt vaknade jag några gånger.
I morse var jag vaken klockan fem. Papa tog upp mig i deras säng, så jag kunde somna om och sova mellan mina pappisar ända till halv sju. Ibland ville jag kolla om det sov på riktigt, eller pm de bara låtsades, så då stack jag fingret i ögat lite försiktigt på papsen. Han höll i alla fall minen. Sedan var jag jättevaken och lite busig, så jag försökte slänga ned Nalle och Kaninen bakom sängen, och nappen. Papsen tyckte att det var lika bra att gå ned med mig och fixa vällingen, och det tyckte jag ju också var bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar