Trappan

Hej dagboken,

I dag har jag busat med papa, papsen var ju på jobbet. Jag låtsades att jag inte ville äta på eftermiddagen, för att se hur långt han var beredd att gå. Det var verkligen lyckat. Först var han lite förvirrad, och det var ju kul. Sedan började han bli lite desperat och försökte att ge mig andra saker, för att jag skulle äta någonting. Lite fick jag ju äta då, så att han inte blev för orolig, typ frukten och lite välling. Det var efter det som det blev hur roligt som helst. Papa började leka clown och höll på att toka sig hur mycket som helst. Då var han så duktig att jag åt allt, både det som han tänkt sig och sedan lite till.

Sedan har jag promenerat en massa, inne förstås, det var för kallt ute. Papa gick massor, och sedan papsen också när han kom hem. Man kan ju gå på golvet, men det börjar jag kunna nu och man vill ju ha lite utmaningar. Nu kör vi trappan upp och ned. Jaha, tror ni, nu kryper hon väl upp det lilla livet. Men nehej, jag går upp, och ett helt steg i taget. Inte kan man väl hålla på att fjanta sig med en massa småsteg, då kommer man ju ingenstans.

 När papsen höll på att ge mig min kvällstoalett, ny blöja, ansiktsmassage, manikyr, allt medan jag underhöll mig själv med små kammar, krämtuber och dylikt. En av mina favorittuber är den för ansiktskrämen. Den är ganska lätt att öppna ju, när jag har fyra tänder där upp (ja, ni läste rätt, fyra är det faktiskt nu). Efter ett tag fick jag ut lite kräm på fingret, och det var ju tur, för papsen hade missat lite på kinden, så jag kunde bättre på själv. Det var inte så svårt som man skulle kunna tro. Nästa gång kan papsen låta mig göra det själv.

Hemma igen

Hej dagboken,

I dag åkte vi hem till Hagen igen. Det hade snöat hela natten, så det var bra att vi inte åkte förrän på eftermiddagen. Papi hade skottat framför huset och en granne på uppfarten. Vi åkte jättesakta första biten, för de som åkte framför oss var nog lite rädda för snön, fast det behövdes ju inte. Vi hann inte hem tills det var dags för mig att äta, så papsen gav mig mat i bilen. Det var mysigt, och precis när jag vaknade från min lilla tupplur.

Det var mysigt att komma hem igen. Vi lekte i mitt rum och jag kunde kasta mig bland alla mina nallar och gosedjur. Jag klättrade in i min första lilla sovkorg som vi hade i Moskva, och gosade mig. Annars kröp jag förstås omkring också, och jag bar en av mina favoritnallar i munnen, i etiketten. Papsen tyckte att jag såg ut som en liten hundvalp.

Gånglåt

Hej dagboken,

Nu är julen nästan slut. Jag har i alla fall nästan lärt mig att gå. I alla fall med någon som håller mig i händerna. I början gick jag mest på tårna, men nu sätete jag duktigt i hela foten. Nu känns det som om jag snart kommer att kunna springa, hoppa och skutta på egen hand.

De här dagarna har jag haft min kanin med mig när jag kryper omkring. Den heter Kaninen, förresten. Det vet till och med papa, för han kallar den också Kaninen. Det som är bra att alltid ha Kaninen med sig är att om man blir lite trött när man kryper, då kan man bara lägga sig ned med huvudet på Kaninen och vila lite. På fem röda är man pigg igen och kan sätta ny fart. Lite som en batteriladdare, faktiskt.

Sedan har jag lärt mig att prata nästan som de vuxna. Jag kan säga "tack, tack", även om jag måste erkänna att det låter mer som "ta, ta". Jag kan säga "allez" och nästan "encore". "Hej då" kan jag också säga, och vinka käckt på samma gång.

I dag har det snöat. Det var första gången jag har sett att allt var alldeles vitt och jättefint. Papa tog fina kort på papsen och mig.

Sa jag att jag har lärt mig att sjunga också. Jag kan inte så många sånger ännu, men lite la, la la och att vifta lite med händerna kan jag. Var det nåt mer?

Julklappar

Hej dagboken,

I går var det julafton, fast egentligen firade vi inte det i Frankrike, för det gör man bara i Sverige. Men det är ju så fiffigt att halva min familj finns i Sverige, och de firade julafton i går. Tomten hade redan varit här och lämnat klappar från farmor och farfar, och från farbror Henke, faster Jennie och mina kusiner Matilda och Kasper. På eftermiddagen hade papsen och farbror Henke bestämt att vi skulle skypa. Det är ju jättekul, det blir nästan som att träffas, och då kunde jag öppna mina julklappar så att alla kunde se. Alla var hos faster Jennies mamma och pappa i Torp Södergård. Kusin Max var också där, med mamma Carina och pappa Johan. Max är jättestor, tycker jag, fast egentligen är han bara fyra månader äldre än jag. Alla var jätteglada, och så sjöng vi för papi som fyllde sjuttio år. I alla fall, jag fick jättefina julklappar, en docka som heter Kerstin och fina kläder och en sångbok och en sagobok. Papsen får nog hjälpa mig lite att läsa och sjunga, tror jag.
Förresten fick jag en julklapp i förrgår också, en nalle som är jättestor, till och med större än jag, och jag är ju ganska stor nu, faktiskt.

I dag har vi firat jul hos mamie och papi, tillsammans med Doudou och Tante Hélène. Det var Doudou som gav mig nallen och det var Tante Hélène som gav mig mina skor. Vi satt och åt jättelänge, så länge att jag till och med hann sova middag och komma ned igen, utan att någon rört på sig. Fattar ni, eller? Jag hann krypa massor på golvet och jag hann båda äta och fika. Papsen och papi turades om att vara med mig. Jag hann också träna ganska mycket på att gå och ett par gånger kunde jag stå nästan tio sekunder alldeles själv.

Kocko

Hej dagboken,

Nu är det snart jul. Jag fick ju redan en julklapp förra veckan, så jag vet. Ingår åkte vi till mamie och papi i Gerardmer. Det var lite tråkigt i bilen, jag sov inte så mycket och sedan hade jag ingenting att göra. 

När vi ätit och jag sovit lite middag gick vi in till stan och då köpte papa och papsen mina första riktiga skor, i äkta läder faktiskt. Rosa. De köpte ett par inomhusskor också, med stöd för att det skall gå lättare att gå. Rosa. På kvällen provade jag dem lite och det går faktiskt lättare att ta rejäla kliv, men än så länge så måste någon hålla mig i båda händerna.

I dag har vi varit och hälsat på i en liten stad som vare sig papsen eller jag hade varit i. Den heter Remiremont och var mysig. Papa, papsen, mamie och papi var tvungna att gå in och ta en fika för att jag skulle kunna äta. Jag tror att det tyckte att det var okej.

Sova räv

Hej dagboken,

I går var det ju fredag och fredag är dagisdag. Som alla vet är det papsen som tar med mig till dagis på fredagar. När han kom och skulle väcka mig, så låtsades jag sova, men när han kom fram och sa "god morgon" så log jag lurigt. Sedan fick jag skynda mig att välja ut vilka nallar jag ville ha med mig ned till frukost.

På kvällen när det var dags att åka hem kom papsen och hämtade mig. Jag hörde hans röst när han sa hej till alla tanterna. Då kröp jag snabbt fram till glasdörren och väntade på honom medan han tog på sig sina yttersockar utanpå skorna. När han kom in genom dörren skyndade jag mig bort till min favvishörna, så att jag kunde visa mitt bord som jag gillar att stå vid.

 

I morse hade jag jättekul. Jag kröp omkring i hela vardagsrummet och papsen filmade. Jag tror att han skall skicka det till farmor och farfar och till farbror Henke. Men innan dess hade papa plockat fram sista burken svart vinbärssylt från farmor och farfar. Han har sparat den länge, för att han tycker så mycket om den. I dag fick jag också smaka och det var jättegott. Jag åt flera skedar.

I dag har papa och papsen gjort vårt julkort. Det skickar inget papperskort, de är lite slöa faktiskt som aldrig hinner med att fixa det. I år har de i alla fall fixat en kalender med fina bilder på lilla mig, som de skall skicka till till garmor och farfar, och till fabror Henke. Mamie och papie skall också få en, och så skall vi ha en själva också.

Nu har jag kommit igång rejält på tandfronten. Papa såg att jag har fyra tänder på gång där uppe, fast de två yttersta är bara i början. Där nere har jag fortfarande bara två.

Tomten

Hej dagboken,

Gissa vem jag sett i dag! Tomten! Han kom till dagis i kväll, så papsen kom hem lite tidigare från jobbet och hämtade papa och mig, och sedan åkte vi till dagis alla tre. Det var jättemånga människor och alla mina dagiskompisar och alla tanterna som jobbar där. Och tomten. Jag fick sitta i hans knä och så fick jag en present. Tror ni inte på mig? Ha, ha, jag har faktiskt bilder, för papa filmade och papsen fotograferade. Fast vi har inte tittat på dem ännu, det får nog bli i helgen.

När papsen kom hem från jobbet höll papa på att byta blöja på mig och ta på mig en julklänning. När jag hörde papsen i dörren ropade jag på honom. Pepe, ropade jag och sedan skrattade jag, så glad var jag att han kommit hem. När han kom upp till badrummet hade han fortfarande sin kostym på sig, för han hann inte byta om. Det gjorde inget, för han är fin i kostym och dessutom var det ju inte han som skulle sitta i tomtens knä ;-)

Välkammad

Hej dagboken,

Papsen säger att jag är inne i en fas. Bara för att jag inte längre vill sitta i badet hoppas han att jag skall lugna mig lite, som jag gjorde efter min förra likadana fas. Men jag vet inte, jag. Det känns inte som att jag är färdig med att undersöka vad som finns runt badkaret. Alla leksaker kan jag ju redan och man måste liksom vidga sina vyer ibland. Som nu. I badet. Jag fick utmana papaen lite också. När jag står upp vill han gärna hålla i mig. Men vad gör han om jag slänger iväg en leksak så långt att han inte bara kan plocka upp den utan att släppa mig. Men jag måste säga att han klarade sig ganska bra. Han bytte och höll mig med andra handen och höll ned mig sittandes i badkaret. Han kan vara lite lurig, papsen.

Nu börjar mitt hår bli så lockigt där bak att det kan tova sig lite. Papa och papsen har inte brytt sig om att kamma mig innan, för de tycker att det är fint när det är lite lockigt och busigt, men nu har de börjat borsta det lite. Jag har förstås en egen borste som är jättemjuk, och kanterna är av gummi som man kan bita. När papsen borstat håret lite (mitt hår, alltså), så gav han borsten till mig. Jag tog med mig den ned när vi vara klara i badrummet, och då kunde jag visa papsen att jag också kan borsta håret. Det var ju inte så svårt, faktiskt.

När jag ätit och inte tyckte att jag ville ha det sista trodde papsen att han skulle kunna lura mig att dricka den sista vällingen. Vad trodde han? Jag fick tag i locket till nappflaskan och satte på den på nappflaskan. Tja, det kanske inte satt jättehårt fast, men papsen förstod i alla fall vem han hade att göra med. Vi får se om han försöker igen i morgon.

Månadens besök hos farbror doktorn

Hej dagboken,

I dag har jag varit och vägt och mätt mig. Jag hade vuxit lite, en centimeter, så nu är jag 73 centimeter. Jag hade gått ned lite i vikt, 100 gram, men det var inte meningen, det var faktiskt inte så lätt att äta förra veckan när jag inte hade någon aptit. 8,2 kilo väger jag nu i alla fall. Doktorn sa att det var bra.

Just är nya favoritordet "bibi". Det kan man liksom säga hur många gånger don helst, och så passar det till allt. Till papsens papper med alla sångerna till Lucia, till papsens mobiltelefon och lite annat. Himla bra faktiskt.

Sankta Lucia

Hej dagboken,

Jösses vad många grejer som hänt de senaste dagarna. I fredags, till exempel, var jag först på dagis, och det var ju kul, som vanligt. Men sedan kom papa och hämtade mig tidigt,moxh så tog vi bilen och drog till papsen på hans jobb. Jag somnade på vägen, för jag hade inte hunnit sova så mycket middag. När vi kom fram till banken, så kom först tant Sandie och mötte mig i dörren. En liten bit in stod papsen och väntade med jättekonstiga kläder, typ ett stort nattlinne, och så gick han omkring i via sockar och inga skor.

Papsen tog mig och gick in i ett litet rum med en soffgrupp och snart kom papa och tant Sandie också. Papsen klädde av mig allt utom min body, och sedan drog han på mig ett likadant nattlinne som han hade. Sedan plockade han upp en massa glittrigt snöra och så band han det om midjan på mig. Tant Sandie gjorde ett hårband av samma glittersnöre. Då blev det lite mycket på en gång, och så gick det så himla fort, att jag var tvungen att lätta på trycket och gråta lite. Papsen tog upp mig i famnen och då var allt bra igen.

Papsen och jag gick sedan in till ett helt gäng kläffa i nattlinnen. Papsen hade fått på sig en konstig strutmössa med stjärnor på, och så hade han en pinne med stjärna på också. Mycket märkligt, det gar som en konstig dröm, faktiskt. När alla var klara ställde vi upp oss på ett långt led, två och två. Papsen och jag gick sist, och sedan började alla sjunga och så gick vi in i matsalen där det var alldeles mörkt, men det satt en massa människor där och väntade. När vi kom in såg jag att papa var där med vår filmkamera och tant Sandie tog en massa kort också.

När vi kommit in och ställt upp oss sjung vi några sånger till. Det var roligt ett litet tag, men sedan tröttnade jag, för jag kubde ju inte de låtarna. Då började jag dra i mitt hårband och när jag var klar med det slängde jag ned det på golvet och där fick det ligga.

Till sista sången gick vi ut igen och alla gick iväg för att byta om till vanliga kläder. Jag fick gå med papsen och några andra som var lika stora som papsen. Papsen visste nog inte riktigt hur han skulle byta om med mig i famnen, så till slut gav han mig till en fabror som nog var snäll, men jag ville ju vara hos papsen, så det sa jag. Papsen satte mig i en fåtölj i stället, och sedan stod han på knä framför den och bytte om medan han höll koll på mig. Det gjorde han bra, tycker jag. Ibland måste man ju testa honom lite.

När papsen bytt om på mig också,mså gick vi tillbaka till matsalen. Där väntade papa och tant Sandie och en massa andra människor. De drack glögg som jag inte fick smaka, men jag fick smaka lussebulle med saffran och pepparkakor och det var jättesmaskigt. Sedan åkte vi hem till oss, då var jag ganska trött och somnade direkt.

På lördagen, igår alltså, regnade det hela dagen, så vi gick aldrig ut. När jag hade sivit min lilla eftermiddagslur var det dags för papsens och min överraskning för papa. Papsen hade bara sagt till honom att han skulle vara beredd och vänta med filmkameran redo. Papa och jag gick upp och bytte om till Lucia och tätngosse igen. Jag hade fått en tidig julklapp av Matilda, Kasper, Jennie och Henke. Det var en jättefin Luciakrona och ett tärnljus i sammet. När vi kom ned så sjöng vi och papa filmade. Sedan tog de en massa kort innan vi bytte om igen.

På kvällen kom tant Sandie, för de skulle göra en raclette. Jag fick välling i stället, det var ju väldigt förvånande ... Innan dess fick jag en tidig julklapp till, för tant Sandie hade med sig en leksak, en stor trälåda med olika leksaker på varje sida. Den är så stor att jag till och med kan sitta i den.

I dag var det i alla fall så fint väder att vi kunde ta en promenad. När vi kom hem fikade vi och lekte lite innan det var baddags. Nu har jag en fråga igen. Om papa och papsen blir så himla glada att jag kan stå upp och snart gå själv, varför vill de då inte att jag skall stå upp i badet? Det finns ju jättemånga roliga saker att upptäcka runt badkaret. Varför måste jag då sitta still och bara leka med leksakerna i karet? Efter ett tag verkar papsen tro att jag vill gå upp ur badet, bara för att jag står upp, men det är ju inte så säkert. Får nog hitta ett annat sätt att kommunicera där ...

Tillbaka till verkligheten

Hej dagboken,

I dag har jag varit nåstan som vanligt. Jag har till och med fått tillbaka aptiten, även om jag inte äter lika mycket  som vanligt ännu. 

På kvällen när papsen kom hem satte papa igång och träna. Papsen och jag lekte i soffan och jag läste lite tidningar. Jag har läst dem förut, men det ör ganska bra, faktiskt, så det är kul att titta i dem igen. Sedan kanske det också är så att det bara finns tre tidningar som papa och papsen låter mig läsa, så man får liksom intala sig att man gillar att läsa samma sak om och om igen. Jag tror att papsen tyckte att jag var himla gullig också när jag kutade mig bakåt i soffan med tidningen i händerna.

Sedan var det baddags, härligt, men jag hade ingen lust att stanna länge i vattnet i dag. Kanske var det för att papa duschade på samma gång och jag vill ju vara med när det händer saker. Sedan var det rakning för både papa och papsen och det är roligt att titta på.

När vi kom ned var det medicindags, jätteäckligt! Jag sa minsann till vad jag tyckte, men vad hjälpte det. Faktiskt skönt att få lägga sig efter vällingen.

Bättre och bättre dag för dag

Hej dagboken,

I dag har jag mått mycket bättre. Ni vet kanske inte att jag är sjuk och har en bronkit som jag tror är luftrörskatarr eller något sådant på vanlig svenska. I går tog papa med mig till tant doktorn. Tant doktorn är gift med farbror doktorn och när inte den ena är där, så är den andre det. Himla prkatiskt, faktiskt. Papa och papsen hade pratat med henne på telefon en gång och de trodde inte att hon skulle vara så snäll som sin man, men det var hon. Hon gav mig antibiotika, och så fick jag droppar till ögonen också, för jag har en ögoninflammation också. Det har jag nog i alla fall glömt att säga, det gar ju inte så viktigt jämfört med det andra. I alla fall, i dag har jag mått mycket bättre, ögonen är som vanligt och jag är mycket piggare. Det är bara rösten som är lite hes.

Men jag måste säga att de borde uppfinna någonting roligare än antibiotika i en pipett. Jätteäckligt är det faktiskt. Men, det hjälper, så jag får väl stå ut några dagar till.

Nu har jag gått och lagt mig och sover redan, jag har ju min spökskrivare som skriver åt mig. Tack papsen! 

Kramig

Hej dagboken,

I lördags kom papsen hem från London, det var härligt. Nu har han inga fler resor innan jul, så han kan komma hem och leka med mig varje kväll och hela helgen. Det tycker jag är himla bra!

Papa och papsen skrattar åt kig, men jag fattar inte varför. Papa brukar peka på mig och säga "Maia" och sedan lägger han handen på sitt eget bröst pch säger "papa". Det är väl inte så konstigt, om jag gör likadant? Så jag lägger min hand på mitt bröst och säger "papa". Logiskt, tycker jag.

Nu kan man se alla mina tre tänder, och faktiskt den andra framtanden också, har papsen sagt. Man får titta noga, för de är inte så stora ännu, men den ena framtanden syns ganska mycket, ibland i alla fall.

I går och i dag har jag faktiskt haft lite feber. Då har man inte så mycket aptit kanske, eller hur? Och så tycker man att det är skönt att vila mot papsen bröstkorg, eller att ligga i hans knä när man tittar lite på teve. Papsen tyckte nog också att det var mysigt, även om han hellre vill att jag inte har någon feber. Fast jag badade i alla fall jättelänge i går kväll.

Photogénique

Hej dagboken,

I dag har jag ätit lunch på papsens bank. Efter min lilla morgonlur tog papa med mig till papsen jobb och papsen hade ordnat ett litet rum, nästan en liten matsal som hette London, där jag kunde äta. Under tiden hämtade papsen bankens elbil som heter Zoe. Medan papa satte in min bilstol i Zoe fick jag gå med papsen upp och säga hej till en massa kollegor. De var jättesnälla, men jag kunde inte stanna så länge, för vi hade träff med Sandie.

När Sandie kom tog vi Zoe till fotografen där vi var för två veckor sedan och tog kort. I dag fick vi titta på de bilder som fotografen, som förresten hete Vincent Flamion, hade valt ut. Där fanns jättemånga fina bilder, på oss alla tre, på papa och mig, på papsen och mig och sedan en massa på lilla mig. Det var jättesvårt att välja. Det svåraste var på oss alla tre, för papa och papsen är så koletta. Jag har ju redan sagt att "my daddy is the most beautiful" men det ville de tydligen inte tro på. Nehej, det var en massa "Oj, oj, titta på mitt hår, det ser ut som om jag har ett hål i huvudet" eller "Titta på påsarna under mina ögon" eller "Oj vad mycket rynkor". Ja jösses! Till slut lyckades de i alla fall välja ut ett foto som de skall ha någonstans, det var det som ingick i Sandies present till min födelsedag, så egentligen borde ju jag få det fotot. Och så valde de också någonting till farmor och farfar, och till mamie och papi, men det borde jag nog inte säga så mycket om ... Sedan skall de åka tillbaka efter jul och nyår, när allt arbete med vårt nya vardagsrum är klart, och välja andra bilder och göra några riktiga stora förstoringar. Papsen vill ha ett i matrummet och papa vill ha ett i deras sovrum. Vi får väl se om de kan komma överens ...

När vi kom tillbaka till papsen jobb hade papa och papsen fortfarande inte ätit. Papa fick äta i ett annat fint rum på banken och papsen tog upp mig för att visa upp mig för fler kollegor, så nu har jag nog nästan sett alla. Det kändes i alla fall som flera hundra.

Papa tog med mig på en liten promenad i famnen nära papsens jobb. Då var jag så trött att jag somnade med huvudet mot papas axel, det var så skönt men jag såg ju inte så mycket förstås ;-)

Steg och två uppkomlingar

Hej dagboken,

I dag har jag en massa roligt att berätta. Efter en ganska lugn morgon, där den goda nyheten var att farmor och farfars Skype faktiskt funkade igen, så att vi fick pratas vid en stund och de fick se mig krypa, så gick vi till grannarna för att äta lunch. Det var papa som hade lagat allt hemma, så vi tog med oss det till dem. Lunchen tog ganska länge, typ fem timmar, men det var jätteskojigt att leka med William. Papsen tog mig också med på en promenad. Och inte vilken promenad som helst, utan inomhus, barfota! Alltså, jag var barfota och papsen hade sina tofflor. Han höll mig i händerna och jag gick nog en fyra-fem meter. Duktigt, va?

När vi kom hem sov jag bara en liten stund och tur var väl det, för klockan var egentligen för mycket för att sova middag. Sedan fick jag bada och då fick jag visat två saker. Den första var hur duktig jag är på att göra många saker samtidigt. Multi-task, tror jag att de kallar det. Till exempel kan jag sitta och suga på ankaret till en ubåt och samtidigt slänga ut en leksak ur badkaret, sedan ta tag i papsen finger och slänga ut det så att han förstår att han skall plocka upp leksaken igen, alltmedan jag suger färdigt på ankaret, utan att ens vända på huvudet åt hans håll.

Sedan fick jag äntligen papsen att känna på mina tänder. Jag vet ärligt talat inte varför han inte gjort det på ett tag och jag borde kanske visat honom genom att föra hans hand mot min mun, men hur som helst, nu gjorde han det. Då kände han att jag fått en tand till där nere, bredvid den andra, och den högra av dem där uppe också! De syns inte så himla mycket ännu, men de har i alla fall kommit ut. Hurra! Så nu har jag tre tänder.

Halla

Hej dagboken,

I dag har jag gjort lite nya grejer. Till exempel visade jag papsen att jag kan klättra över armstödet på papas soffa. Jag hann förstås aldrig komma riktigt så långt, men jag var på god väg. Nästa gång får jag vara snabbare.

När jag fyllde år fick jag ju en tjut- och tryckmaskin. Där fanns en telefon också, jag kanske redan har berättat om den? Nu har papsen visat mig hur man använder den, så när det ringer håller han luren mot örat och säher "Hallå?" Det var ju inte så svårt, jag kunde ju göra samma sak, hålla luren mot örat (måste bara kolla om den måste vara på ett visst håll eller om man kan hålla den lite som man vill) och säga "Halla". Man måste ju värna om sin lilla accent också.

Precis innan jag skulle lägga mig lekte vi lite i papas och papsens säng. Papsen killade mig i nacken och det var så himla skönt att när han slutade var jag tvungen att ta tag i hans hand och kasta tillbaka den mot min nacke. Tur att han fattade vad jag ville :-) När han slutade en gång till kastade jag tillbaka handen en gång till. Himla käckt, det där med att använda sig av papsens hand!

My daddy

Hej dagboken,

I dag var en sådan där vanlig fredag. När alla tre åkte till jobbet, papa till Nancy, papsen till Luxemburg och jag till Rodemack. Jag hade jättefina strumpor på mig idag, rosa och grå, med en text som sa "My daddy is the most beautiful". Tur att jag har två fötter och två strumpor, så att en socka kunde vara för papa och den andra för papsen.

Jag glömde att berätta att jag fått min första resväska. Fast egentligen fixk jag en anna liten väska av farmor och farfar med posten en gång, med ryska dockor på. Min nya resväska, som är lite större, är rosa och har Snobben på sig? Den är jättefin. Längtar efter att få använda den.

Papsen och jag har en överraskning på gång till papa. På Lucia skall vi lussa för honom. Papsen har lånat ett Lucianattlinne och glitter på jobbet och av mina fina Rönningegudföräldrar har jag fått en Luxiakrona och ett tärnljus i tyg. Det är inslaget ännu, men jag vet, ha, ha, och papsen också, men inte papa, ti hi.

Papsen har inte rakat sig på ett par dagar. Det tycker jag är kul, för då kan man klappa honom på dubbelhakan när man dricker sin välling. Fast papsen är söt när han är nyrakad också :-)

Jaga

Hej dagboken,

I går kom papsen hem från Stockholm igen. Det var så roligt, även om vi setts på skypen både med farmor och farfar, och sedan med fabror Henke, tant Jennie och mina fina kusiner Matilda och Kasper. Jag märkte att papsen också tyckte att det var kul, för han släppte mig inte på två och en halv timme, innan det var dags för mig att lägga mig.

Vi lekte en jätterolig lek i mitt rum. När jag kröp på golvet, så började han jaga mig. Då skrattade jag jättemycket, så han gjorde det flera gånger.

I dag har vi badat. Egentligen har bara jag badat och jag har inte ens duschat honom, det borde jag nog ha gjort när jag tänker efter. Å andra sidan skall han till gymmet i morgon på lunchen, så han hinner nog inte lukta så illa, i alla fall.

I dag har papa varit bättre, för appropå att lukta, så var papa ingen höjdare i går. Han har nog ätit någonting konstigt, för han hade kräkts hela natten och på dagen också lite. Jag måste säga att han var ganska diskret, för jag märkte ingenting förrän han berättade för papsen. Han har i alla fall inte smittat papsen eller mig, skönt.

Jag undrar en sak och det är varför man skall lära sig en massa ord och på två språk dessutom. Det går ju alldeles utmärkt att peka och säga Äh, äh eller Mm, mm. Det tål verkligen att fundera på. Jag har ju hört att det inte räcker med svenska och franska, snart skall de väl börja med engelska också. Allvarligt talat, alltså! Får nog sova på den saken ...

Fnissigt

Hej dagboken,

Nu är papsen ute och reser igen. Som tur är har vi haft jätteroliga kvällar den här veckan. Jag har känt mig extra lurig ich ibland tittar jag bara papsen rakt i ögonen, riktigt nära, och så kan jag inte hålla mig utan bara skrattar. Då för han en massa grimaser och roliga ljud, eller så kittlar han mig under armarna där jag är som allra kittligast, och så skrattar vi ännu mer.

I går berättade papa för papsen att jag trodde att papsen kom hem flera gånger innan han kom hem på riktigt. Då säger jag till och pekar vart jag vill gå, för jag vill ju möta papsen i dörren. Nu får jag vänta några dagar men papsen skall vara hos farmor och farfar i helgen, så då kan vi skypa allihop, det skall bli skojigt.

Har jag sagt att jag fick en hel kasse med leksaker från en kompis till tant Sandie som också heter Sandie. Vi träffade dem när vi åt lunch på restaurang i lördags, för de var i samma shoppingcenter som vi. Sandie, alltså den andra, tyckte att jag var jättesöt och kom att tänka på att de hade en massa leksaker hemma. Sandie har fyra pojkar och den minste är bara ett halvår äldre än jag, men han har tröttnat på en del saker. I förrgår satt papsen och jag i soffan och testade alla leksaker för att se om de smakade bra, om de plingade fint eller vad de hade för annat roligt att komma med.

I går var jag förresten hos farbror doktorn igen. Det var dags för mitt månadsbesök och jag mådde jättebra, sa han. Jag hade vuxit en centimeter, så nu är jag 73 centimeter lång. Jag hade inte gått upp i vikt, men det var bra, sa han. Jag ligger mitt i min kurva. Sedan fick jag en vaccinering också. Papa visste inte vad det var, men den här gången borde jag inte få någon feber. Nästa vaccinering är i april, och sedan behöver jag inte göra någon förrän jag fyller sex år!

Papsen har precis börjat på sin nästa bok. Den skall handla om någon annan, fast egentligen blir det ganska mycket om mig, för det handlar om en liten flicka som föds i Moskva, med två pappor som jag ju har. En dag skall jag få läsa den :-)

Kalas igen

Hej dagboken,

I dag har vi varit hos tonton Céline och tata Stephane. När vi kom dit hade de hängt upp ballonger, jättefint. När vi hade lekt lite drack de vuxna champagne, men jag fick ingenting och när de skulle äta fick jag gå och lägga mig för att sova middag. Tur att man ätit innan! Precis när jag skulle somna började Bora ofh Tam skälla. Hundarna var instängda i rummet bredvid det där jag sov, så det var ju inte så lätt att sova då. Stephane förstod som tur var det, så hundarna fick vara ute i trädgården i stället och då sov jag jättegott.

När jag sovit färdigt var det dags för efterrätt. Celine hade bakat en kaka och de hade tänt ett ljus på den. Papa och papsen hade inte fattat att det gar ett födelsedagskalas vi var bjudna på - mitt kalas. Det hade inte jag heller, så det gar extra kul att få present igen. Och i dag fick jag min första dator. Jättefin, en bärbar. Locket dom man stänger är som ett nallebjörnshuvud. På sidorna finns varsin tass, den ena sätter man på datorn med och den andra kan man välja olika melodier. När man öppnar datorn finns det en massa bilder på tangentbordet och när man trycker på en knapp händer det någonting på skärmen, och så säger en röst vad man tryckt på, en kossa eller en vovve till exempel. Den verkar jätterolig. Tänk att jag fått en dator, en alldeles egen. Jag är ju hur modern som helst!

Fotomodell

Hej dagboken,

I dag har jag verkligen haft en fullspäckad dag. Jag vaknade ungefär som vanligt och åt min frukost. När jag gar klar, och papa och papsen också, så klädde vi på oss och åkte i väg med bilen. Jag hade ju fått ett foto av en riktig fotograf av tant Sandie när jag fyllde ett år. I dag var det dags. När vi kom dit väntade tant Sandie redan utanför, för hon ville också vara med och se till att vi skrattade på fotona. Farbror fotografen var jättesnäll och det gjorde inte alls ont.mi början tyckte jag att hans blixt var lite stark, men sedan vande jag mig och det gar jätteroligt. Jag fick leka med ett gosedjur som var en älg. Papsen har sagt att det finns massa älgar hemma i Sverige, men jag hade inte sett någon innan. Först tog vi en massa bilder när jag hade min sparkdräkt från Burberry's. Då satt jag hos papsen och papa stod bakom. Sedan fick papa och papsen ta av sig på överkroppen och jag fick ta av mig allt utom blöjan. Det skall bli spännande att se hur de bilderna blev. När det var klart fick jag ta på mig en klänning och så fick jag sitta på en säng och leka med älgen med papa och papsen på varsin sida. Jag tror att han tog minst hundra bilder. Om några veckor skall papa och papsen åka dit igen med tant Sandie för att välja bilder.

Sedan åkte vi till ett shoppingcenter i Luxemburg. De vuxna ville ha kaffe och jag ville ha sockret som låg i en skål. De vuxna fick sitt kaffe, men tror ni att jag fick mitt socker? Nej, just det. Men jag var faktiskt glad ändå. När vi hade gått omkring en stund var det i alla fall dags för mig att äta. Papa och tant Sandie gick till restaurangen där de skulle äta sedan och fick värmt min mat så att jag blev mätt och sedan bytte de min blöja på en bänk. Tur att det inte var en massa människor som gick just där. Inte så att jag är så blyg av mig, men det finns ju gränser för hur man vill visa upp sig ...

På kvällen lekte jag minst en timme med papsen på deras säng, det är ju alltid roligt. Papsen hade tagit med sig den jättestota nallen, den lilla igelkotten som spelar musik och en åsna i en massa färger. Fast roligast var pusslet med lejon och andra farliga djur och den lilla pusselboken. Jag lekte nästan för mig själv hela tiden, fast papsen var där. I bland frågade han mig hur de olika djuren låter. Jag vet faktiskt att alla djuren låter olika, men jag tycker att det är ganska onödigt att göra en massa läten bara för att visa att jag kan. Därför säger jag Mäh för alla djur, det blir så mycket enlklare så.

Ibland när jag ställer mig upp nu har jag börjat att ibland hålla upp båda händerna för att visa att jag inte håller i kig i någonting. Papsen brukar då säga "look, no hands!".

Papsen och jag har hittat på en ny vers till vår favoritsång. Den går så här:

Vi gick in i en affär,

Sa goddag, vad har ni här,

Kan man möjligtvis köpa en nalle här?

Nej tyvärr, nej tyvärr,

För ...

Detta är en liten krama papsen-affär, krama papsen-affär, krama papsen-affär

Detta är en liten krama papsen-affär, krama papsen är det enda vi säljer här

Kul, va?

Papsens finger är bra

Hej dagboken,

I dag har jag verkligen fattat hur bra det är att ha papsen finger i närheten när man vill göra någonting som man kanske inte klarar själv. Till exempel när en klädnypa sitter för hårt i torkställningen, just den nypan som man vill ha. Då tar man bara tag i papsen finger och för den mot klädnypan, så fattar papsen vad det är jag vill. När vi lekte i soffan med ett pussel som jag fått av papsens srbetskompis Linda idag, och en bit "råkat" ramla i golvet och papsen inte själv fattat att han skall plocka upp den, då tar jag bara tag i hans hand och för den mot golvet, så fattar han. Bättre sent än aldrig! Lika så när han skulle lägga mig och papa gjorde iordning min säng. Då ville jag att han skulle visa mig bokstäverna på min dörr och ljuda mitt namn: M-A-I-A. Det räckte att jag visade honom, så gjorde han vad jag ville. Ett litet steg för papsen, men ett stort steg för Maia.

Inte ligga ned

Hej dagboken,

I dag har jag inte så mycket att berätta mer än att papsen absolut vill att jag skall ligga ned när han blyt blöja på mig. Allvarligt talat, hur svårt kan det vara att göra det sittandes? Jag försökte nog sätta mig upp minst tio, kanske femton, gånger, men papsen la mig ned igen. Tur att man inte låt sig nedslås av något så tarvligt. Apropå nedslås, så var det bara för mig att se till att kasta ned absolut allt på golvet. Små giraffhuvuden, salvtuber, napp, samma sak igen när papsen lagt tillbaka det, nagelsaxen, sedan hela lådan som blöjorna och salvorna ligger i. Till slut orkade jag inte hitta på fler saker, så då la mig ned i alla fall, så att han kunde bli klar någon gång. Men som sagt, papsen behöver öva på att vara lite mer flexibel, faktiskt.

Nu ligger jag gott i min säng, och där trivs jag bra och ligger gärna ned, bara jag får mina två nappar och åtminstone två av mina tre favoritgosedjur. Kaninen ligger i tvätten, så det fick bli nassen och den vita nallebjörnen. I sängen har jag också alltid den rosa lilla kaninen och ankan förnappen som jag fått av Matilda och Kasper.

Jag kan förresten meddela att min gästbloggare som tydligen gjort ett litet uppehåll, snart kommer tillbaka igen. Papsen skall ju ge ut sin egna bok och har lite arbete att göra med den just nu. Bara det inte håller på för länge ... 

Monchichi

Hej dagboken,

Jag har ju glömt att säga att jag återupptäckt en gammal goding från papas gömmor. Egentligen är det en ny Monchichi som papsen köpt till papa när han var lite nostalgisk, men nu har jag fått den. Den är ju jättefin, och goda att stoppa i munnen också.

I dag har vi skypat med farfar, och farmor också, men det är fars dag hos farfar i dag, så vi ringde ju förstås honom. Han är min farfar men det gör ju bara att jag vill säga dubbelt så stort grattis till min far x 2 :-) Vi var i soffan hela tiden, så farmor och farfar fick se hur duktig jag är på att stå upp, att pussas och en massa andra saker.

Precis innan jag gick och la mig, så satt jag i papsens knä och tittade på teve. Det tyckte jag var jättemysigt, jag satt så fint och lutade mig bakåt, med nappen i munnen och bara mådde gott. Tidigare i dag hade jag det också himla gött, med papsen i soffan. Ibland när jag var lite trött la jag huvudet mot papsens bröstkorg och vilade en stund, inte så länge, kanske trettio sekunder innan jag hade laddat batterierna så att jag kunde fortsätta att leka. Jag stod flera gånger i flera sekunder,  jag börjar faktiskt att bli riktigt duktig om jag får säga det själv.

Släppa taget

Hej dagboken,

Den här veckan har varit lite konstig, för papsen åkte till jobbet som vanligt på måndag morgon, sedan kom han inte hem förrän på torsdag kväll. Han hade visst varit i Nice och jobbat, hette det visst. Middag på Negresco, fika på en flott golfklubb och annat som verkligen låter jobbigt.

I torsdags kunde han i alla fall ge mig mitt bad, det kändes bra. Sedan hann vi inte med så mycket mer än det gar dags att lägga sig.

I fredags var det i alla fall som vanligt papsens tur att köra mig till dagis. När han kom och hämtade mig på kvällen blev han jätteimpad, för jag stod upp mot ett litet bord utan en enda vuxen i närheten. Duktigt, va?

Papa har berättat för papsen att när han varit borta, så har jag diggat en massa musik. Det är väl klart, när det svänger, så svänger jag också. Jag gillar att jazza med.

När papa och papsen äter nu, så har jag fattat att de ätere mycket roligare saker än jag, så jag vill smaka. De ger mig inte så mycket vuxenmat ännu, men jag brukar kunna få mig en brödbit att suzga och  tugga på, alltid något. Och så får jag suga på papsens äpple ibland. Och smaka på deras yoghurt.

I dag har jag lekt en massa med papsen, speciellt i soffan. Då kunde jag visa att jag kunde gå från ryggstödet till papsen och nästan helt släppa taget och faktiskt ta två steg med den ena foten franmför den andra oxh inte bara sidledes som jag gör i vanliga fall. Flera gånger har jag också visat att jag kan stå minst en sekund, kanske två, utan stöd. Jag liksom släpper båda händerna samtidigt och så bara står jag, tills jag tar tag igen. Ärligt talat könns det som mycket längre, men papsen säger att det bara är någon sekund. Personligen tror jag att han har lite svårt med klockan, eller att han inte kan rökna så bra. När jag har lärt mig, så skall jag visa honom.

Musik skall bygga ut av glädje

Hej dagboken,

  

I dag har jag skypat med både farmor och farfar,moch sedan med Jennie, Henke, Matilda och Kasper. Det var jätteroligt. Jag visade dem mina nya leksaker, i alla fall några av dem, och så visade jag att jagkunde  säga Määä som kossan, att jag kan pussas och göra en massa roliga saker. Farmor och farfar fick också se mig i min hage, när jag kröp och stod upp.

På eftermiddagen hade jag feber igen, prcis som doktorn sa. Nu bode det snart vara slut med det i alls fall.

I dag har jag också upptäckt musiken. Inte så att jag inte gillat den innan, men nu har jag upptäckt vadpapsen  gör när han dansar med mig, liksom känner musiken i kroppen. Två gånger i dag var musiken så svängig att jag inte kunde sitta still. Jag var liksom tvungen att hoppa, fast jag satt ned. Swing it magistern, swing it!

Baja-Maia

Hej dagboken,

I går var jag på dagis och då fick jag feber. Det var ju precis som farbror doktorn sagt, åtta till tio dagar efter min senaste vaccinering, och det var ju just igår, till och med i morgon. Doktorn hade sagt att det kubde bli mycket feber, men jag hade bara 38,5 och då fick jag medicin på dagiset. Sedan behövde jag inte ta någonting mer och jag hade nästan ingen feber när jag la mig på kvällen.

I morse hade jag heller ingen feber, men i dag på eftermiddagen fick jag exakt lika mycket som i går. Då fick jag medicin igen, precis innan vi gick ut och promenerade. Det har ju sina fördelar att ha lite feber, för nu var ju papsen mycket mer känslig för mina små tårar när jag ville bli buren. Nej, inte ända hemifrån, tyvärr, men nästan när vi hade halva vägen kvar. 

Sedan fick jag ingen mer feber, så jag hade en jättemysig kväll. Papsen badade mig och det var så kul att jag glömde mig och bajsade i badet. Det var ju ett tag sedan. Papa tyckte att det gar så roligt att papsen plötsligt sa: det var konstigt, det finns en massa små partiklar i vattnet. Papa fattade snabbare oxh lyfta på mig och där satt jag på sanningen, så att säga. 

Förra helgen, det har jag glömt att säga, så lekte jag som vanligt med papsen i soffan. Solen stod jättelågt, men den lös faktiskt starkt ändå. Då visade papsen mig att han är jätteduktig på att göra djur på väggen, som jag skulle fånga. Han kallade det skuggor och sådana har jag inte sett så många ännu. Undrar just hur många olika former som pappa kan göra.

Papsens finger kan

Hej dagboken,

I kväll när papsen kom hem lekte vi i soffan, och papa satt också med oss. Dörrarna till mitt lilla hus som man stoppar djuren i var låsta och jag vet att man kan låsa upp med nyckel, men också att papsen är så duktig att han kan låsa upp med fingret. När papa och papsen satt och pratade var det ju ganska självklart att jag tog papsens finger i handen och visade var han skulle använde det. Tur att han är så smart att han fattar snabbt :-)

Sedan lekte jag lite i min hage, med papsen som satt på huk utanför. Då visade jag att när jag stod upp, så kunde jag först släppa ena handen, och det var ju ingenting nytt, men sedan en liten, liten stund försiktigt släppa den andra också. Det där måste jag träna på, det kan ju bli hur kul som helst.

Innan kvällsmaten var det dags att bada också. Vi hade fullt upp sedan papsen kom hem från jobbet, faktiskt. Jag har ju en massa leksaker, så mycket att jag nästan inte får plats längre. Men nu tycker jag att det är roligt att bada igen, jag sitter jättelänge och vill inte alls resa mig. När jag ändå börjar bli fördig, så hjälper jag papa att tömma badkaret på leksaker och slänger ut dem i det stora karet som mitt kar står i. Jag visade också papsen att jag börjar titta noggrannare på leksakerna. Till exempel, en gul fisk med ett litet vattenhjul i, som man kan snurra på om man vill. Den får jag nog också undersöka vidare!

Pepe

Hej dagboken,

I förrgår kväll provade jag att säga papsen på riktigt, men det kom liksom ut som "pepe". Papa och papsen var inte riktigt säkra på om de fattade rätt. Men i går morse när jag åt frukost med papa och papsen var på jobbet, så sa jag i alla fall "papa" till papa. Då frågade han "och papsen då, var är han?" Då tänkte jag att han menade att papsen skulle komma hem, så jag vände mig mot ytterdörren och pekade med mitt lilla finger och sa "pepe?" Då förstod han att jag menade papsen. Vadå, det är faktiskt inte så himla lätt, vuxenspråket, och glöm inte att jag måste lära mig två vuxenspråk.

I går kväll kom tata Sandie till oss, för att fira min födelsedag lite i efterskott. Jag fick en jättefin present som faktiskt blir en present till hela familjen. Vi skall fotografera oss hos samma fotograf som tog bilder på tata Sandie och hennes mamma och pappa när tata hade fyllt år (en massa år, jag kan inte ens räkna så långt, men jag tror att papa och papsen har sagt fyrtio, det måste ju nästan vara mer än hundra, eller?) Papa och papsen skall försöka se om vi kan ta bilderna nästa månad.

Jag har varit ganska röd i stjärten några dagar nu. På dagis säger de att nu kommer tänderna. Vi får väl se, det har papa och papsen sagt tusen gånger redan, och än har jag bara en liten tandstump som syns. I alla fall har jag ingen feber än, men det kanske kommer till helgen, för då har det gått tio dagar sedan min vaccination. I morse var jag mindre röd, så det kanske var falskt alarm, igen ...

Busvissla som papsen

Hej dagboken,

Oj, oj, oj, helgen är redan slut, ändå fick vi en timme extra. Nu sover jag redan och det är kin spökskrivare som får jobba.

I går var vi bara ute en gång på promenad, annars lekte vi inne hela dagen. När vi promenerade har jag kommit på att ännu roligare än att åka i vagnen är att papsen bär mig. I går sträckte jag honom armarna när vi nästan var framme och det gick ju bra. I dag tänkte jag att jag skulle försöka lite tidigare, typ så fort vi lämnade Hagen. Men se det gick inte. Det hjälpte inte att jag lät tårarna skvätta, flera gånger faktiskt, jag fick inte komma upp förrän en kvart innan vi var hemma. Inte illa, kan man ju tycka, men vi får se om jag inte skall kunna utöka det så småningom.

Papa är nog bäst på att göra grimaser. I går höll han på och såg jätterolig ut. Papsen gör också lite grimaser, men han behöver nog träna lite mer. I stället räcker han ut tungan och då gör jag ju likadant. Sedan försöker jag att få tag på hans tunga och sticker in fingrarna i hans mun. Men det har jag nog redan berättat, kom jag just på. Sedan stack jag in både pekfingrarna i min egen mun och blåste, tänkte att jag skulle busvissla lite. Men det gick sådär, faktiskt. Ingen vissling alls. Precis som när papsen busvisslar, med andra ord.

När vi lekte i soffan la jag munnen mot armstödet, och sedan mot papsens arm, och blåste så att det fes. Det var också attans roligt. Apropå att fisa, så har jag tangerat personligt rekord i dag. Jag har bajsat fyra gånger!

Mina favoritleksaker den här helgen har varit min tryck-och-snurrmaskin men jag fick också en jättefin leksak av min franska gudmor Catherine. Det är ett litet hus med hål i taket. Varje hål har olika form och i varje hål skall man stoppa ett djur som står på en liten platta med samma form som ett av hålen. Hänger ni med? Det gör jag, nästan i alla fall, men jag har valt att vänta lite innan jag visar. När djuren har ramlat ned så sittar det i ett litet rum med en dörr med fönster. Jag har nyklar, så att jag kan låsa upp och släppta ut djuren. Fast just nu tycker jag att det är roligast när dörren inte är låst utan man kan stänga och öppna och hämta ut och stoppa tillbaka djuret samma väg. Det roligaste med nycklarna är att man kan slänga dem i golvet, och det är väl inget fel med det.

Små smulor

Hej dagboken,

I dag har jag haft en kanondag på dagis. Allt var toppen, jag åt och sov massor, och då lekte jag förstås. Dagistanten berättade att jag är så duktig på att äta bröd. Med mina små fingrar plockar jag loss små smulor spm jag äter.

När papsen lom och hämtade mig blev jag förstås jätteglad. Men när han skulle sätta mig i bilbarnstolen ville jag inte det. Jag bara ville inte, helt enkelt. Eftersom papsen inte alltid förstår vad jag säger, så var jag tvungen att gråta för att han skulle förstå. Stora krokodiltårar fick jag till. Då tog han upp mig igen och vi stod och mös utanför bilen igen. Då trodde han att vi kunde åka, så jag fick köra hela grejen igen, tills han plockade upp mig en gång till. Så stod vi och mös en stund till. Då ville han absolut sätta mig i bilbarnstolen igen. Han tyckte att vi skulle åka hem, sa han, äta lite och bada. Jag hade hellre stått kvar där vi var ett tag till. Men nu var han enveten och tog inte upp mig, utan stod över mig i bilstolen och klappade mig, gav mig min gosekanin, nappen hade jag redan, så till slut grät jag lite mindre. Men när han stängde dörren för att gå till framsätet tyckte jag inte att det var roligt. Papsen klappade mig på handen när han kunde och pratade med mig. Sö när vi kom hem så var allt bra. Men det var skönt att komma ut från bilen igen. Papsen trodde att det var mina vaccin från i går som gjorde att jag var lite känsligare än vanligt. Kanske hade han rätt.

Men, när det var dags att bada var jag i finfin form i alla fall. Jag satt länge och lekte med alla mina leksaker och papa hade tagit upp mina badböcker också. Förr tyckte jag mest att de var kul att bita i, men nu har jag förstått att man kan titta på alla bilder. I dag valde jag en bok med en båt, en fiskmås och lite andra saker. Är det sådana böcker som papsen skriver?

Sedan bestämde jag mig för att tömma badkaret på leksaker. Dn och av av de kanske trettio leksakerna som jag har i karet åkte ut. Papsen skrattade åt mig så att papa undrade vad som stod på där han stod i duschen.

I morgon är det lördag oxh sedan är det söndag. Oj, vad vi skall mysa tillsammans!

23 oktober 2013

Vår älskade lilla dotter,

Den här dagen var det bara vi tre. Vi behövde inte ha bråttom, vi skulle ingenstans. Vi behövde bara koncentrera oss på att ge dig att äta, att byta din blöja, att se till att du var rätt klädd. Det här var vår gemensamma pappaledighet som vi had framför oss, som just börjat. 

Vi hade givetvis ingen apparat med oss för att sterilisera dina nappflaskor och nappar. I stället kokade vi allt för att det skulle bli rent och bakteriefritt. Det gick bra, trots att det var så mycket kalk i vattnet att vi snabbt kunde se avlagringarna på kastrullkanten.

Vi hade ju läst att en liten bebis ville ha sin välling i kroppstemperatur och försökte varje gång det var matdags att värma din välling i vattenbad. De första gångerna gick det bra, men när skrek högre och högre blev det allt svårare att hålla ut. Vi ville ju inte att du skulle gråta, ville inte att någonting skulle vara fel, så vi sprang och skyndade oss att "rätta till" allt som kunde ordnas.

Det var ovanligt varmt för perioden i Moskva. Lägenheterna var uppvärmda så mycket att man fick gå omkring i t-shirt och kalsonger för att inte bli för varm. Vi kunde ju inte heller vädra och riskera att du råkade ut för tvärdrag. Men vi la din lilla säng i det sovrum som vi inte använde medan vi öppnade lite i resten av lägenheten.

Redan första dagen tog vi ut dig på en liten promenad, men bara till matvarubutiken som vi hittat. Papa bar dig i den bärsele som vi tagit med oss och som visade vara så praktisk att ha dig i när vi var ute.

På natten hade vi din lilla korg i vårt sovrum, för att vi skulle höra dig när du grät. Du skulle ju äta var tredje timme, även på natten. Vi hade också tagit med oss ett larm, en platta som vi la under din korg så att det skulle ringa om du inte andades. Det hände förstås aldrig, men larmet gick varje gång som vi lyfte upp dig utan att stänga av det. Det blev många gånger som vi fick rusa tillbaka och stänga av, särskilt mitt i natten. Men vad gjorde väl det, när vi visste varför vi gjorde det, när vi visste att du var med oss?

Vaccin

Hej dagboken,

I dag var jag hos farbror doktorn, den vanliga, inte hon på dagiset. Det var dags för vaccinering igen, den här gången var det mässling, påssjuka och Röda Hund. Det gjorde bara lite ont, jag fick den i låret som vanligt. Doktorn vägde mig inte igen, eftersom jag gjorde det i fredags.

När vi var klara gick vi förbi en restaurang där farbror Eric just höll på att sälja lite mat till kocken, så vi fick säga hej till honom.

På kvällen lekte papsen och jag som vanligt. Den här gången i deras säng, där jag fick klämma lite på papsen väckarklocka och trycka på knapparna så att de pep lite. Sedan lite som alltid lekte vi med klädnyporna och med min tryck-och-snurrmaskin.

I soffan sedan räckte papsen ut tungan åt mig. Jag räckte ut min tillbaka och samtidigt försökte jag få tag i papsens med handen, men det var inte lätt, så hal som den var. Ändå försökte jag få in hela handen i hans mun. Nästa gång skall jag nog lyckas.

22 oktober 2014

Lilla älsklingen,

I dag för ett år sedan var det en stor dag. Den första gång vi såg dig! Vi hade varit och köpt blommor till Yulia på morgonen och vi hade presenten med oss. Vi hade stämt träff med Romain vid en tunnelbanestation, tillsammans med Valentina som vi aldrig träffat förut. Vi skulle åka med advokatbyråns chaufför till sjukhuset. Vi fick vänta ett tag innan alla var på plats, och vi var allt lite nervösa. Inte så lite heller, förresten, vi skulle ju få träffa dig för första gången, vår lilla Maia som vi väntat så länge på.

Bilen tog oss till sjukhuset. Det vat inget vackert sjukhus, men det såg hyfsat modernt ut. Där fanns ett speciellt rum, där alla pappor och familjer väntade på mammorna och de små bebisarna. Två familjer fick träffa sina mammor och barn innan det var vår tur. När vi kom dit fick vi lämna dina kläder som vi ville att du skulle ha på dig. 

Så kom Yulia ut och en sköterska hade dig i famnen. Du var så söt, så underbar, så liten du var, helt i din knallrosa overall. Det var papa som fick ta dig i sina armar först, och papsen fick sköta kameran och ta bilder på er två, sedan tillsammans med Yulia. Därefter bytte vi plats, så att papsen fick hålla dig medan papa tog kort, först bara vi, sedan med Yulia. 

Vi körde Yulia till den privatklinik där hon bodde precis innan hon åkte till bb. Där kunde vi ge henne hennes present. Blommorna hade hon fått på sjukhuset. Vi kunde prata lite med Yulia eftersom både Romain och Valentina var med. Vi fick oss hjälp med att blanda till din första nappflaska och papa kunde ge dig den i Yulias rum.

Därefterbar det av "hem" till vår lägenhet. Hela tiden i bilen, både från sjukhuset till kliniken och sedan till lägenheten, låg du i papsens armar. Jag ville aldrig att färden skulle ta slut, men samtidigt ville vi förstås komma hem till oss och upptäcka dig på riktigt.

Du var så söt, och så liten. Vi var så försiktiga för att inte göra någonting fel. När du grät hade du fortfarande inte  mycket kraft i lungorna, så det var ingen fara med grannarna. Vi la dig i den lilla korg som vi haft med oss från Frankrike och klädde dig så att du skulle sova gott och aldrig vara kall, men inte heller för varm. Du kan tro att vi tittade till dig ofta, ofta.

När du åt, var det inga stora portioner. 30 milliliter till att börja med, men du åt duktigt och du bajsade som du skulle. Du var så duktig, papa och papsen som var sådana nybörjare kunde inte få ett lättare barn att ta hand om. Och vi gjorde det med all den kärlek vi hade, precis som vi fortsätter att göra och som alltid kommer att vara fallet, vår älskade lilla Maia Sötnos.

En vanlig dag

Hej dagboken,

I dag har det varit en helt vanlig dag, med papsen på jobbet och jag hemma med papa. Papa är fortfarande förkyld, så han kan inte krama och pussa mig så mycket, och det är ju tråkigt.

När papsen kom hem fick jag massor av pussar, hela kvällen. Vi lekte lite överallt. I min hage var jag inte så mycket, men en gång satt papsen bredvid mig, utanför hagen men med handen innanför. Då kunde jag lägga plastklossar i hans hand innan jag plockade bort dem igen, så la jag dit dem, och så plockade jag bort dem, sedan ... Ja, nu fattar ni kanske?

Det är kul att ge papa och papsen saker, men de får inte ha dem så länge. Typ två sekunder tycker jag är lagom, sedan vill jag ha tillbaka dem. Det är jätteroligt att ge papsen nappen, så att han stoppar in den i sin mun, så att jag kan ta den där igen, sedan stoppar jag tillbaka den, sedan tar jag den igen, sedan ... Hänger ni med, eller?

21 oktober 2013

Lilla Maia Sötnos,

Den här dagen blev ju lite av en mellandag. Vi som trodde att vi skulle hämta hem dig fick tåla oss en dag till. Vi gick och väntade på att Romain skulle bekräfta att vi i alla fall skulle få hämta hem dig nästa dag. Vi väntade och väntade. 

Under tiden tog vi en promenad till Röda Torget och en runda in till Gum. På vägen tillbaka gick vi förbi en kupol med alla dagars siffror. Vi tog en bild på nummer 18, förstås, vårt nya favorit datum.

Yes, sedan kom det vi väntat på. Dagen efter skulle vi få hämta hem dig. Vilken tur att vi redan hittat var vi skulle köpa blommor till Yulia, så att vi kunde smita iväg på morgonen därpå. Men det berättar jag förstås inte om i dag :-)

Hembakat

Hej dagboken,

I dag hade jag kaka med mig till jobbet. Javisst var det jag som bakat! Nehej, bara skojade, det var papa medan jag lekte med papsen i går kväll. Men det var ju för att vi lekte så bra som papa kunde koncentrera sig så att päronkakan blev så fin! Eller hur?

På dagiset hade de blåst upp en massa balonger som vi fick krypa runt och leka med. Papa hade lånat ut en kamera till dagistanterna, så de kunde ta bilder och till och med en film när jag fick min kaka med ett ljus i. Alla barnen fick smaka.

På kvällen när jag kom hem var det baddags. Jag halkade lite och slog i pannan lite i mitt rosa badkar. Det gjorde ont faktiskt, men papsen höll om mig tills det onda gick över. Sedan lekte vi i soffan med min nya snurr-och-trycktelefon. Då tappade jag balansen och slog i huvudet lite igen. Fast nu blev jag mest rädd, så jag slutade gråta så fort papsen plockade upp mig. Papsen satt ned mig vid plattan igen. Då lekte jag med den lilla telefonen och slog lite med den. Då råkade jag slå mig i huvudet, två gånger. Det här var verkligen ingen lyckad lekkväll. Fast då grät jag bara jättelite. Mest var jag nog trött, faktiskt, det har varit en lång dag. När du läser det här har jag redan gått och lagt mig.

20 oktober 2013

Älskade Maïa,

Den här söndagsmorgonen gav vi oss av tidigt från mamaie och papi i Pontault-Combault. Taxin kom och hämtade oss och tog oss till Cahrles-de-Gaulle-flygplatsen i Roissy. Vi hade bokat ett direktflyg till Moskva, inte så mycket för vår skull på vägen dit, men för att vi skulle slippa byta plan på vägen hem igen när vi hade dig med oss.

Vi hade hittat en lägenhet på internet som verkade hyfsad för våra första fem dagar. Firman som hade lägenheten hade även en chaufför som kom och hämtade oss vid flygplatsne och som tog oss ända till lägenheten. Den hette Smolenka och låg precis i utkanten av Arbat-kvarteren, som ju är fina kvarter med många ambassader. Lägenheten låg i ett stort höghus, på femte våningen. När vi kom in i entrén såg det gammaldags ut, med en portvakt som satt i ett litet rum och som bara pratade ryska. Papsen hade lärt sig att säga "god dag" på ryska, men det räckte nog med att nicka lite. När vi kom ur hissen var det en lång smal korridor som såg ut lite som en byggarbetsplats. Vi undrade nog vart vi kommit. I lägenheten höll städerskan på att göra rent från de förra gästerna, så vi fick gå på en timmes promenad.

Vi hade ju tur som inte var långt bort från gatorna i Arbat. Romain som var vår kontaktperson hade sagt att traditionen sa att vi skulle ha en present och blommor med oss till Yulia när vi kom till sjukhuset och hämtade dig, så vi passade på att leta efter någotning till henne. I en juveleraraffär hittade vi ett armband som vi tyckte var fint, med ett rosa litet hjärta i en berlock. Det var ganska fint väder, så vi strosade lite innan det var dags att gå tillbaka "hem" och vi hittade en matvaruaffär som såg jättebra ut. När vi varit och packat upp våra väskor, din och våra, så gick vi tillbaka dit och handlade mat till oss två. Till dig hade vi ju tagit med oss fem burkar välling från Frankrike och ett stort paket blöjor också, så att vi skulle vara beredda ifall vi inte hittade någon bra affär.

Vi trodde att vi skulle få hämta hem dig dagen därpå, men när vi skypade med Romain på kvällen talade han om för oss att vi skulle få vänta ytterligare en dag. Vi ville ju hälsa på och hämta hem dig direkt, men vi hade väntat så länge, så vi fick intala oss att en dag till inte skulle göra så stor skillnad. Men du kan tro att vi hades vårt att sova den natten (och nästa också, förresten ;-)

Bilsömn

Hej dagboken,

I går var det full fart hos mamie och papi. Jag ahde ju mina leksaker att ta hand om och papa ville gå och handla. Papsen sa att han skulle stanna hemma med mig, så att jag kunde ta en tupplur i lugn och ro. Men jag ville ju inte sova! Han försökte tre gånger och tre gånger sa jag nej. Till slut fattade han i alla fall. Mina leksaker var ju mycket roligare, speciellt min aktivitetsplatta, fast jag måste hitta ett roligare namn på den. Ärligt talat, vem vill leka med en aktivitetsplatta? Jag tror att jag skall kalla den min tryck-och-snurr-med-musiktelefon, eller någonting i den stilen. Får fundera lite på den.

När vi åkte hemåt efter lunch var alla leksaker ned- och inpackade. Då var jag trött. När vi kört ned från mamies och papi gata och nästan kommit fram till den första rondellen, sov jag redan. Sedan sov jag nästan hela vägen hem till Hagen.

När papsen skulle ge mig mat när vi kommit hem busade jag med honom. Först gapade jag jättestort så att han skulle få in skeden ordentligt. Sedan bet jag ihop så att han nästan inte kunde få ut den igen. Han blev så himla förvånad, papsen, han var inte alls beredd. Jätteroligt var det.

Sedan lekte papsen och jag i nästan fyra timmar, innan det var dags för kvällsmaten. Vi lekte i deras säng, med min stora nalle och papsens väckarklocka med små knappar som piper lite när man trycker på dem, sedan lekte vi i soffan med min tryck-och-snurr-med-musiktelefon. Och så bar papsen runt på mig en massa så att vi kunde titta på papa som packade upp och fixade med en massa saker. Mysigt var det!

19 oktober 2013

Tack själv, goaste Maia, för att jag fick blogga i går, och för att jag får komma tillbaka i dag :-)

Den 19 oktober förra året var något mindre dramatisk än dagen innan. Papa och papsen hade ju packat klart och kunde ge sig av till Pontault-Combault på morgonen när de packat in allt i bilen. Vi var lite trötta, för vi hade inte sovit så jättemycket natten innan, och vi var lite skakiga av den underbara nyheten. 

Vi kom i alla fall fram till Denise och Andre och kunde ta det lugnt på kvällen, med en god middag och trevligt sällskap. Mamie och papi brukar ju köra oss till flygplatsen, men nu hade vi så mycket bagage med oss att det inte var möjligt att få in både oss, resväskorna och Denise och Andre, så vi tog en taxi i stället, men det hör ju nästa dag till ...

Dagen efter

Hej dagboken,

I dag har det egentligen inte jänt någonting särskilt. En vanlig dag för en tjej som jag som är inne på sitt andra år.

Jag har ätit, sovit och lekt med mina nya leksaker, och haft på mig några av mina nya kläder. Kusin Hugo säger att jag är den sötaste baby han har sett och Lea och Manon tycker att papa och papsen borde skicka in foton av mig till en modellagentur, för att jag är så söt. Jag undrar just om jag skulle hinna med det, jag tycker att mina dagar är ganska fulla ändå.

Vi var också och hälsade på Doudou en stund. Han tycker förresten också att jag är söt. Lea, Manon och Hugo turas om att köra barnvagnen när vi är ute och att hålla mig när vi är inne. Hugo får bara hålla mig när han sitter ned, för han är bara sex år.

Nu skall papsen gästblogga mig igen. Tack för i går, förresten, papsen lille. 

18 oktober 2013

Tack Maia Sötnos för att jag får komma och gästblogga hos dig. Jag vill ju så gärna berätta vad som hände för ett år (och en dag) sedan.

Papa hade åkt till Nancy för det var fredag och då jobbade han ju där. Papsen var på sitt jobb i Luxemburg när telefonen ringde, klockan var väl kvart över åtta ungefär. Det var Romain som ringde från Moskva. Han hade försökt att ringa papa, men papas telefon var avstängd, så han kunde bara lämna ett meddelande. Romain berättade att vattnet gått för Yulia, Yulia som hade burit på dig i nio månader. Papsen blev alldeles till sig och visste nästan inte vad han skulle göra. Romain sa att det vore bra om vi kom till Moskva redan dagen efter. Papsen ringde papa, men det vara fortfarande bara telefonsvararen som tog samtalet. Oj, oj, oj! Vad skulle papsen göra? Han ringde farmor och farfar, för han var bara tvungen att prata med någon, och han ville ju berätta den stora nyheten för dem. Sedan ringde han till farbror Henke. Sedan en gång till till papa, men utan mer tur än tidigare. 

När papsen lugnat sig lite grann, så insåg han att det fanns lite att göra. Han var ju tvungen att boka om flygbiljetterna till Moskva och att ordna med en lägenhet också. Att åka till Moskva nästa dag var svårt, men dagen därefter skulle fungera. Han fick tag på en lägenhet som hette Smolenka, de dagarna som behövdes innan den andra lägenheten, den som papa och papsen bokat när vi trodde att du skulle födas. För det var ju så, att du föddes åtta dagar för tidigt. Kanske var det fullmånen som gjorde att det gick lite fortare? 

På eftermiddagen hade papsen fortfarande inte fått tag på papa. När det kom ett mail som sa att du var född, vår lilla Maia Sötnos, så blev papsen alldeles skakig igen. Jag blev så lycklig att du inte ens kan föreställa dig, och den lyckan har suttit i ända sedan dess. Men papsen var så frustrerad över att inte få tag på papa. Jag ville ju berätta för papa först av alla, det fantastiska som hänt. Jag fick åter ringa farmor och farfar, och farbror henke och faster Jennie, som också blev så glada och lyckliga för oss. Och Matilda och Kasper hade ju fått en kusin till, bara några månader efter Max, de som inte haft några kusiner tidigare.

När papsen äntligen fick tag på papa hade papa satt på sin telefon och lyssnat av alla sina meddelanden och förstått vad som hänt. Han hade fortfarande kunder kvar att klippa och vi skulle ju inte flyga förrän på söndagen. Papsen hade ringt till mamie och papi i Pontault-Combault, så vi visste att vi kunde åka till dem på lördagen och sova där, innan vi flög på söndag morgon. Som tur var hade vi också våra visum klara, så alla papper var klara.

Papa hade packat färdigt din väska dagen innan, vilken tur! En stor resväska med din säng, dina kläder, välling och en massa annat som behövdes. När både papa och papsen var hemma satte vi igång att packa våra väskor och gick igenom alla listor för att se att vi inte glömt någonting. Vi höll på till långt framåt småtimmarna. Vi minns båda fullmånen som lös över tomten och över kossorna som låg och sov precis utanför tomten. Det var nästan som de tre visa männen som vakade över oss alla tre, för att allting skulle gå bra. Och det gjorde det ju. 

1 år!

Hej dagboken,

I dag är jag ett år och en dag. I går hade jag mina första födelsedag och fyllde ett år. Nu är jag verkligen en stor tjej. Jag hade en jätterolig födelsedag. 

Först vaknade jag i min säng i Hagen. Jag fick ingen frukost på sängen, men det gör ingenting. Vällingen var god nere i soffan med papsen också. Papa och papsen hade redan gjort allt i ordning, så när jag var klar, så åkte vi iväg till mamie och papi i Gerardmer.

Precis efter det att vi kommit fram och höll på att tömma bilen kom farbror Eric, Lea, Manon och Hugo också. Det blev ju jättemånga på mitt kalas, fast jag saknade farmor, farfar, farbror Henke, faster Jennie, Matilda, Kasper och kusinerna i Lyon också (men vi skypade med farmor och farfar, som sjöng Jag må hon leva, och de andra sjöng också på telefon senare).

Efter min lilla middagslur åt vi tårta, fast jag fick ingen. Mamie hade köpt två tårtor med varsitt ljus i. När alla hade sjungit Joyeux anniversaire hjälpte Hugo mig att blåsa ut ljusen.

Sedan var det dags för presenter. De första fick jag av farmor och farfar, jättefina kläder, en pyjamas, en jättestor cape som jag skall ha på mig när jag äter själv, strumpor och sedan skall jag få någonting mer, fast papa och papsen måste bara köpa det först. Av mamie och papi fick jag en aktivitetsplatta med en massa skojiga knappar och en grön telefon.  Av min svenska fina gudfamilj fick jag också jättefina kläder, ett par jeans och två fina tröjor i skojiga färger, och två hårspännen, ett som passade till varje tröja. Av min franska gudfar och kusinerna fick jag en hund som kan skälla och resa sig på bakbenen, och en tröja med byxor. Av kusinerna i Lyon fick jag ett pussel med djur från djungeln, där man kan känna hur djuren känns, med lite mjukt på lejonets man till exempel.

Sedan fick jag andra saker också. Av Malou, Vincent, Clement och Charles fick jag en lådbok. Vet ni inte vad en lådbok är? Det är som en pärm, som man öppnar och då finns det små lådor i den, där man kan lägga sin första tand, sin första champagnekork ch en massa andra saker. Jag har ju redan druckit champagne, så det var ju lite sent, men papa la korken från champagnen som alla de andra drack på min första födelsedag, det blir ju nästan rätt. Av Tony, Lello och Maximo i London fick jag ett  jättefint handgjort kort med ett litet M och ett rödvitt band som gick igenom det, och jättefina ord inuti.

Sedan gick vi ut och promenerade och på vägen hem gick vi förbi tant Helene där vi fikade lite och då fick jag en jättefin hakklapp med två nallebjörnar. När vi kom hem sedan var jag hungrig och trött, så jag fick äta och gå och lägga mig direkt. Oj, vad gott jag somnade.

Nu tror ni kanske att dagboken är slut för i dag. Men nehej, för i dag har jag en gästbloggare. Får jag lov att presentera papsen, som är min första gästbloggare :-) Han har lovat att berätta vad som hände för exakt ett år sedan (fast han kommer att göra ett eget inlägg, så att det här inte blir då långt). Välkommen papsen!

Tant doktorn

Hej dagboken,

I dag var tant doktorn på dagis. Papsen var med hela tiden, men det gick ganska fort. Hon vägde och mätte mig. Jag är 72 centimeter nu, faktiskt, och jag väger 8,275 kilo. Inte illa, vad? Sedan tittade hon i halsen med en träpinne. Det var äckligt, så fick jag gråta en skvätt. Tur att papsen var med, så att han kunde  klä på mig och hålla mig tanten var klar. Sedan lämnade papsen mig som vanligt till dagistanten, ända tills kvällen.

När vi kom hem åt jag lite grönsaker, som vanligt efter dagis, för där fikar vi bara på eftermiddagen och papa och papsen brukar ge mig mer mat än så när jag inte är på dagis. Jag gillar grönsaker, så mycket att jag säger namnamnam när jag äter. Och så gapade jag jättestort, hela tiden, ända tills det var slut.

Sedan gick vi in en liten stund till Will, Michele och Fabrice. De ville ge mig min födelsedagspresent, fast det inte är förrän i morgon. Jag fick figurer av biet Maya och hennes kompis Willy. Det är ju extra kul eftesom jag heter Maia och Will ju heter Will.

När vi kom hem drack jag all min välling och sedan slocknade jag i min säng. Och i morgon fyller jag år, ett helt, inte bara en massa månader. Undrar just om jag får några fler presenter ... 

Jaktlycka

Hej dagboken,

I dag har jag lurat papsen. När vi lekte i papas och papsen säng så hade papsen tagit med sig min jättestora nalle som till och med är större än mig, och en liten, och min lilla träpusselbok där det finns en sol, en hästm en hund och en pippi som man kan ta loss. Solen är bäst, den är så gul och fin. Jag brukar ju alltid tända och slänga taklampan några gånger, på den där knappen bakom huvudkuddarna. Då passade jag på att slänga ned solen bakom sängen. Egentligen hade det nog varit bättre om jag tagit en av de andra bitarna, men nu blev det som det blev. Papsen trodde att det var en liten olyckshändelse. Ha, det kan han ju tro. Men när jag försökte slänge ned ett par av de andra bitarna samma väg förstod till och med han att jag visste vad jag gjorde, fniss, fniss.

Efter badet lekte vi att papa jagade oss. Papsen höll mig och antingen sprang papa efter oss, och så plötsligt vände sig papsen om och sprang åt andra hållet, så att vi nästan rusade in i papa. Då skrattade jag så att jag nästan storknade. En annan gång var det papa som vände sig om och sprang åt andra hållet. Han gjorde en massa skojiga ljud. Det är jätteroligt att leka alla tre.

När jag drack min välling i papsens armar tyckte jag att det var extra skönt att låta händerna löpa längsmed nappflaskan. Ibland hjälpte jag till och tryckte den hårdare mot munnen, ibland tog jag bort den nnan jag släppte och drack lite till. Under tiden, och det var skönt, så pruttade jag ordentligt. Jag borde nog prutta lite oftare, så gott var det. Men jag tror att papa och papsen redan tycker att jag fiser mycket. Vilken tur att det inte luktar, det bara låter.

God natt, sov så gott!

Kast med liten Maia

Hej dagboken,

I dag är jag faktiskt fortfarande förkyld, men jag har i alla fall ingen feber och jag både äter och sover som vanligt. På fredag skall jag träffa farbror dokorn på dagis, tillsammans med papsen. Vi får väl se om jag fortfarande är förkyld då och vad doktorn säger då.

Nu på kvällen har jag uppfunnit ny lek. Jag sträcker ju upp armarna mot papa eller papsen när jag vill att de skall lyfta upp mig. I kväll lekte jag med papsen i ena soffan medan papa satt i den andra. Då sträckte jag armarna mot papa som tog emot mig. Direkt därefter sträckte jag armarna mot papsen, som också tog emot mig.sedan gjorde vi så en massa gånger och papa och papsen låtsades att de kastade mig till varandra. Det var jätteroligt och det var inte sista gången vi lekte den leken.

Vändningar

Hej dagboken,

I dag blir det bara en snabbis, för min spökskrivare är ute och reser. Det är förstås papsen som är min spökskrivare, för den som inte förstått det ännu.

I går kväll tänkte papa och papsen att de skulle vara lite kluriga. När de lägger mig, både på dagen och på kvällen, så lägger de mig med huvudet åt fönsterhållet, bara för att de skall kunna se mig när de kikar in. Men, jag brukar alltid vända på mig, så att när de kommer in för att hämta mig, så ligger jag med huvudet åt dörren till. Så, i går kväll la det mig direkt med huvudet åt dörren. I morse, när papsen skulle gå upp, hade jag tappat nappen och kunde inte hitta den. Jag ropade lite, så att papsen skulle förstå att han skulle komma och hjälpa mig. Då lurade jag honom, för jag hade vänt mig så att jag hade huvudet åt fönstret till. Skojigt, va? När papa kom in för att hämta mig hade jag vänt tillbaka igen. Man vill ju inte vara förutsägbar ...

Grönare

Hej dagboken,

Papsen säger att jag tror att nästa sak alltid är bättre, bara för att när han bär mig och jag pekar på någonting, och han tar mig till den saken, så hinner jag nästan inte röra vid den saken innan jag pekar på nästa. Han har visst inte fattat att jag fattar otroligt snabbt. Jag behöver faktiskt bara snudda vid en grej, och sedan vet jag ju vad det är. Jag har nog faktiskt väldigt snabbt att lära mig saker, det skall bli så skoj att börja skolan. Undrar just om jag redan kan allt när jag kommer dit?

I dag har jag också tränat lite på min sångarkarriär. Inte så mycket sången just, men stilen. Jag kan sitta på knä och sedan lägga mig rakt bakåt, på fötterna. Ändå har jag ju så små fötter, inte ens storlek arton, tänk vad det skall gå bra när de har vuxit till sig.

I dag har det regnat hela dageb, så vi kom inte ut på promenad. I stället har vi lekt en massa inomhus. Det går lika bra, tycker jag. Både på min matta och i soffan. Det är faktiskt mysigt att sitta, stå och slänga sig fram och tillbaka innaför papa eller papsen, mot ryggstödet, när de sitter och lutar sig mot arnstödet. Dö kan jag göra vad jag vill och de slipper oroa sig för att jag skall ramla ned. Det skulle jag ju inte göra ändå, men om de nu känner sig bättre, så får jag väl spela med.

Jag har också tränat på att prata som en kossa. Till och med när vi skypade med farmor och farfar fixk jag visat dem. Mää, säger kossan. Både på svenska och franska, som sagt.

Små fötter

Hej dagboken,

I går kom både papa och papsen och hämtade mig tillsammans på "Tomtarna på slottet". Det var första gången på mitt nya dagis. Vi tog en promenad i Rodemack innan vi åkte hem för fredagsmys. Jag hade gått upp klockan sju och inte sovit så mycket middag, så mitt mys tog slut innan klockan var åtta, sedan sov jag hela natten till åtta i morse.

I dag har vi varit och tittat på kläder till mig. Papa och papsen frågade mig inte ens vad jag ville ha, men jag tänker att det kanske är en present, för om en vecka fyller jag år, ett helt år, faktiskt. Vi var också inne i två butiker och provade skor till mig. Papsen sa till tanten att de aldrig köpt skor till mig innan, så de visste inte riktigt hur stora skor de skulle köpa. Tur att de inte frågade mig, för jag visste inte heller. Tanten sa att man skall kunna få in fingret i skon bredvid min fot, men bara precis, inte så att man kan röra fingret en massa. Den minsta storleken de har heter 18. Tanten mätte min fot och sa att jag inte riktigt hade 18 ännu, så att det var bäst om vi väntade lite. Men bara lite, för jag har nog i alla fall 17 och då är det ju inte långt kvar.

Jag är lite förkyld, faktiskt, men bara lite lite snuvig och hostig på morgonen och kvällen, men annars är det ingen fara. Papa är också lite förkyld och papsen säger att han håller på att mota bort sin i dörren. Vi får väl se om han lyckas. Papsen sa i alla fall att i går, så tyckte han att jag harklade mig i stället för att bara hosta, och i morse tyckte han att jag fräste lite, så att han lättare kunde få ut det lilla snoret i min näsa. Nu måste jag bara träna lite på det. Papa körde sin slang i morse och sög ut det värsta morgonsnoret. Det gillade jag inte, men jag grät bara lite i slutet och då kunde papsen ta upp mig i famnen.

När jag är ute nu förresten, och det är kallt, för på morgonen är det bara tio grader ungefär, så har jag en ny overall. Egentligen är den inte helt ny, för jag fick den av mina sysslingar Chanel och Claudia i våras. Jag fick faktiskt två, en som var lite mindre och den har jag nog vuxit ur nu, och den här som är större. Den passar jättebra och är himla varm och go'.

På måndag skall papsen till Paris igen. Då skall han hämta papas och hans ringar, som de gjort om så att det finns en liten ring med mitt namn också. Det blir nog jättefint och så mysigt att hela familjen är med i deras ringar. När jag blir större kanske jag också kan få en ring. Annars beställer jag nog en själv och ber att de skickar en räkning till papsen, han tycker ju om att betala dem, fniss, fniss.

Papsen är hemma igen

Hej dagboken,

I går kom papsen hem igen. Han hade varit i London i två dagar. Han kom hem precis innan jag skulle lägga mig, så jag hann vara i hans famn i fem minuter.

Innan dess hade jag varit på dagis. Då kom det en musikant som spelade för oss. Det var jättefint, men alla de andra barnen grät. Jag fattar inte varför. Kanske är det för att papsen spelar mycket musik för mig och kanske de andra barnens föräldrar inte för det?

I dag när papsen kom hem lekte vi lite på mitt rum, sedan med papa också i deras säng. Sedan var det dags att bada. Eftersom papsen kanske var lite trött efter sitt resande, tänkte jag att jag skulle vara lite lugnare i badet än jag har varit på ett tag. Jag satt och lekte med mina leksaker hela tiden, ända tills jag ville gå upp. Då reste jag mig som jag brukar så att papsen kunde ta upp mig. Nästan lite för enkelt för honom, faktiskt. Undrar om det kan fortsätta så? Vi får se nästa bad.

Vriden tunga

Hej dagboken,

I dag har jag visat papa och papsen att jag kan vrida tungan. Faktum är att jag vrider den mest hela tiden, så att jag håller den på sidan. Det är lite roligt, faktiskt, att man kan göra så många saker.

En sak fattar jag inte. Papa och papsen envisas med att ha ett gäng blöjor, alltså sådana som jag inte använt ännu, i en slags skål som hänger på skötbordet. Vad skall det vara bra för? Jag brukar ta och slänga ned dem på golvet det första jag gör (blöjorna alltså, inte papa och papsen) och tänker att de skall förstå (papa och papsen alltså, inte blöjorna), men det verkar gara hopplöst. Sen bara lägger tillbaka dem i skålen igen och låtsas som ingenting. Märkligt!

För att en oinsatt läsare inte skall tro att jag bara kastar ned, så vill jag påpeka att jag i min lekhagei dag provade motsatsen, nämligen att lägga klossar i en ask, i stället för att bara slänga ut dem. Det var inte riktigt lika roligt, men det kanske är en erfarenhet som man måste lära sig att tycka om?

Papsen kunde i dag också konstatera att man kan se min första tand, den som han känt så länge. Den syns visst inte så mycket, men spetsen har i alla fall trängt igenom.

I dag har jag också tränat på att säga "pappa". Jag har faktiskt sagt den minst hundra gånger. Det roligaste är att både papa och papsen blir så glada. Jag har bestämt att jag kallar dem samma sak, det blir enklast så.

Och så har jag gjort en riktig slängkyss. Med handen för munnen pussade jag mot papsen flera gånger. Jag har inte riktigt fattat varför man skall vifta med handen när man gör det, det känns liksom bättre att hålla kvar handen mot munnen medan man pussar. Jag tror att jag gör som jag vill, ett tag till i alla fall, sedan får vi se.

Promenad i Rodemack

Hej dagboken,

I går var jag på dagis hela dagen. På förmiddagen var vi ute på promenad. Då åker vi sex barn i en vagn, det är jätteroligt. Så roligt att jag glömde att sova middag. På eftermiddagen sov jag lite, men inte så mycket ändå. Jag hade i alla fall en jättebra dag. Papsen fick min första räkning från dagiset. Det tyckte han var kul och det är ju bra om jag kan göra honom glad på det sättet, för det kommer nog många fler räkningar under många år när jag växer upp. Tänk vad lycklig han skall hinna bli med allt han skall betala.

När papsen kom och hämtade mig på dagis var jag lite runt hörnet, så jag såg honom inte när han kom, men så fort han hälsade på alla tanterna hörde jag honom så att jag kunde tala om för hon som höll mig att vi skulle gå och möta honom. Med mitt lilla finger kunde jag visa henne vart vi skulle gå, ifall hon inte fattat, man vet ju aldrig. När jag sedan fick syn på honom log jag så att hela ansiktet lös.

På kvällen var jag faktiskt trött, och det var väl inte så konstigt när jag nästan inte sovit middag, och så hade jag ju gått upp klockan sju också. Jag somnade gott och vaknade bara en gång och grät för att jag inte kunde hitta nappen, men jag sov nästan tolv timmar. Oj, vad skönt det var.

På knä

Hej dagboken,

I dag har jag varit ute och promenerat med papa. Vi träffade på en bonde med en ko. Kossan skulle föda en kalv vilken dag som helst, spännande. Undrar om jag får se den lilla kalven.

När jag badat och papsen skulle torka mig, så skulle han förstås lägga mig på mageb för att torka ryggen. Men, det var ju mycket roligare att stå upp. Jag ställde mig på knäna, det har jag inte gjort förut. Det var ju riktigt käckt, får nog fortsätta med det emellanåt. 

Innan det var dags att äta kvällsmat gick papsen omkring med mig. Jag tycker att det är kul att tryxka lite på ugnen, till exempel. Vissa knappar piper när man rör dem, det är ju helfestligt. Sedan tycker jag om att dra lite i klädnyporna på torkställningen. Jag är så stark att jag kan dra loss dem, om jag bara tar i lite. Sedan kan man ha en klädnypa eller två med sig när man promenerar, de är liksom bra att hålla i, och så kan man stoppa dem i munnen också. Himla bra med saker som är bra till så mycket.

Förresten, när vi gick runt torkställningen i går tränade jag på mina franska r. I stället för att säga da da, sa jag dra, dra, med skorrande r. Papsen tyckte att jag sa "drap" som ju betyder lakan på franska, och han tänkte att jag pratade om lakan bara för att vi stod där papa brukar hänga all tvätt. Det kan han få tro, jag vet, men jag säger ingenting. 

I går hade jag med mig ett par klädnypor till papas och papsen säng. Papa upptäckte i morse att vi glömt en under papsens kudde. Han sov hela natten på sen utan att märka något. Han är helt klart inte någon prinsessa, eller prins, på ärten, papsen.

Vad säger kossan?

Hej dagboken,

I dag har jag haft en jättefin dag med papa. Papa visade mig en bok med en massa djur, och så berättade han hur de låter. Vovven, kissen, ankan och kossan, och så var det nog någon mer. När han sa hur kossan lät, mööö, så ville jag föra lika dant. Mmm, brummade jag.

När papsen kom hem så följde papa och jag med honom upp till deras säng, så att papsen kunde byta till sina myskläder. Vi hade jätteroligt i sängen och jag kröp omkring och hittade massor av saker att smaka på. Papsens bälte var väldigt roligt, både änden med spännet, som kliade lite gott när nan fick det i munnen, och den andra änden, där lädret smakade spännande. Det var då som papa berättade om kossan. Papsen ville prova om det funkade på svenska också, och det gjorde det. Mmm sa kossan på svenska, precis som "la vache".

Sedan papsen kom hem från Bokmässan har jag upptäckt en nygammal leksak. Tänk så kul man kan ha med en tom nappflaska. Om man sätter den till munnen kan man hoa i den, då låter det helfestligt.

 

Apropå nappflaska, så har jag kommit på en grej till som jag gjorde när jag var liten, men som jag liksom glömt bort. När papsen ger mig välling på kvällen, så behöver man faktiskt inte sitta still med huvudet. Tänk så mycket som kan hända runt omkring. Vem har sagt att världen stannar upp bara för att man dricker sin välling? Ingen! Nej, just det. Därför måste man ju vrida på huvudet, så att man ser vad som sker. Papa håller ju till exempel alltid på med någonting. Han försöker att vara tyst, men just det är han inte så duktig på. Papsen är i alla fall duktig på att hänga med med flaskan. Han följer mig så fint när jag tittar åt sidan, eller bakåt, först åt ena hållet, sedan åt andra. Det skall han ha cred för, tycker jag.

Krypning pågår

Hej dagboken,

I dag har jag varit på dagis och haft en jättekul dag. Ätit, lekt och sovit. När jag kom hem åt jag ännu mer, så att jag var redo för att leka med papa och papsen. De tog upp mig till mitt rum så att vi kunde leka på min matte. Jag tog fram en massa gosedjur som låg i min allra första säng, den korg som jag hade med mig i Moskva. I går frågade faster Jennie om jag kröp mycket. Papsen sa att jag mest kravlade än så länge. Därför var jag ju tvungen att visa att jag visst kunde krypa. Det gjorde jag i dag. Jag måste erkänna att det går lite fortare än att kravla, faktiskt. Kanske måste jag ompröva mina vanor?

När papsen gav mig min välling tyckte han nog att jag var himla gullig och rolig. Han hade svårt att hålla sig för skratt ibland. Jag klappade hon på kinden en lång stund. Han hade ju just rakat sig, så då kunde jag göra det utan att det kittlade för mycket. Sedan tog jag tag i kinden med hela handen och drog lite. För att det inte skulle bli så långtråkigt växlade jag lite med att stoppa in fingret i papsens näsa. Det var förresten länge sedan jag gjorde det på mig själv, har förresten bara gjort det några enstaka gånger, när jag tänker efter. Vi får väl se om jag åteupptar den aktiviteten, jag har inte bestämt mig ännu.

Skype med kusinerna

Hej dagboken,

I går  var det jättedåligt väder, så papa och jag kom inte ut på hela dagen. När papsen kom hem regnade det fortfarande. Papa och jag satt och tittade på ett program om Peru, tror jag att det var, fast jag tittade inte så mycket. Det var mycket roligare att klättra omkring i soffan.

Papsen tog hand om mig så fort han kom hem. Jag fick flyga, det var jätteroligt och jag skrattade hela tiden. Ett par gånger ställde han ned mig i hagen, så att jag fick gå lite själv längsmed räcket. Nu kan jag ta ganska stora kliv åt sidan. En gång lekte vi en jätterolig lek. Jag kastade ut en massa saker på golvet, och papsen la tillbaka dem igen. Jätteroligt, vi höll på länge, fast inte tillräckligt ändå ...

Vi skypade med Matilda, Kasper, faster Jennie och farbor Henke också. Mest var det Jennie som pratade. Hon visade att hon kunde räcka ut tungan och tyckte nog att hon var duktig, men det kunde jag faktiskt också. Varje gång hon visade sin tunga gjorde jag samma sak. Och så pussades jag. Smack!

Papsen är hemma igen

Hej dagboken,

I går kväll kom papsen hem igen. Han har varit borta jättelänge, fem dagar. När han kom hem låg jag i badet, jag hörde när han kom in genom dörren och ropade "Hallå". Då ville jag inte bada längre, papa ropade att papsen skulle vara lite tystare, annars skulle jag inte vilja bada färdigt. Det hade han ju rätt i, jag ville ned till papsen i stället. Som tur var kom papsen snabbt upp till badrummet i stället, så att han kunde tvätta mig lite snabbt, innan han tog upp mig, torkade mig och kunde ge mig en massa kramar och pussar. Behöver jag säga att jag höll mig i papsens famn nästan tills det var dags att gå oxh lägga sig, med ett par korta rundor i min hage där jag lkubde cisa att jag är ännu duktigare på att stå upp nu.

Min tandvärk är ju över, men papsen kunde inte se min tand ännu, fast han han känna den så tydligt. Den måste verkligen vara precis under skinnet.

Och så har jag tappat rösten. Jag mår hur bra som helst, men i går på eftermiddagen blev jag hes. Papsen tycker att jag låter som Marianne Faithfull, men där tycker jag att han överdriver. Vi får se om rösten kommer tillbaka i dag. Papa har blivit förkyld, så det är cväl därför som jag också fått en liten släng.

I kväll kommer papsen hem som vanligt efter jobbet. Härligt!

Med papsen på bokmässan

Hej dagboken,

Nu är min tandvärk över för den här gången. Oj, så skönt! Värst var det natten mellan tisdag och onsdag, eller egentligen på kvällen när jag skulle sova. Jag somnade en liten stund, sedan vaknade jag och ville inte vara själv. Det får man faktiskt förstå. Först försökte papsen trösta mig, så att jag skulle somna om, men sedan insåg de att de var tvungna att ge mig en tablett. Eller tablett och tablett, om man nu skall kalla det så. De stoppar ju in den i stjärten. Inte kul, men då blev det i alla fall bättre. Papsen gick och bar mig tills det kändes bättre. Sedan vaknade jag någon mer gång, men då kom papa och tröstade mig, det var inte så jättefarligt då.

Nästa dag var det redan lite bättre och i dag har jag varit helt som vanligt. Papa berättade för papsen, eftersom papsen åkte till Göteborg i går för att jobba och för att gå på bokmässan, att jag tittar mot ytterdörren där papsen brukar komma, och väntar på att han skall komma hem. Papa säger att papsen inte kommer i dag, och inte i morgon, och inte nästa dag heller, men sedan kommer han genom genom dörren som vanligt. Jag längtar dit.

I dag har vi skypat med papsen, där han satt på sitt hotellrum i Göteborg. Han har jättefin utsikt mot någonting som heter Kungsportsplatsen. På marken åker det spårvagnar som jag kunde se när han vände datorn ut mot fönstret. Jag kunde se papsen på datorn och kunde nästan klappa honom när jag rörde vid skärmen. Han skickade massor av slängpussar till papa och mig, och jag kunde pussas tillbaka. Sedan hjälpte papa mig att klicka på telefonen så att vi la på, men först sa vi att papsen måste ringa till faster Jennie och gratulera henne på sin födelsedag. Papsen skulle skriva i kväll också, det tycker han är kul. Papa och jag skulle bada, det tycker jag är kul.

Natti, natti, i morgon är det dagisdags

Puttare

Hej dagboken,

I går måste jag erkänna inte var en av mina bästa dagar. Febern var borta, men jag var faktiskt lite grinig mest hela dagen. Jag tror att papa och papsen undrade hur det skulle bli när deras gäster Stephane och Celine skulle komma på kvällen. Som tur var löste det sig med en enkel tupplur, så att jag blev pigg och käck och kunde charma gästerna hela kvällen, och sedan kunde jag somna gott och sov hela natten.

I dag hade papa och papsen bestämt att vi skulle åka till en leksaksmarknad i Mondorff-les-Bains tillsammans med Isabelle, Christophe, Nicolas, Celia och Lilou. Det regnade lite så vi stannade inte så länge. Fast efter ett tag slutade det regna, så att papsen kunde bära mig i stället för att jag skulle sitta i vagnen. Han höll mig så att jag fick putta min vagn, det var kul, tyckte jag. Sedan åkte vi hem till dem och åt både lunch och eftermiddagsmål. Jag fick leka med Lilous leksaker. Hon är bara två månader äldre än jag, så hon har jätteroliga saker.

När vi kom hem fick jag bada, och sedan lekte vi alla tre i papas och papsens säng, med en jättestor nallebjörn som är lika stor som jag, och lika mjuk, minst. Det måste vi göra ofta, ofta :-)

Födelsedag

Hej dagboken,

I går fyllde jag elva månader. Det firade vi med att göra min månadskontroll hos farbror doktorn och att ge mig vaccineringar. Först vägde och mätte han mig. Nu är jag exakt sjuttio centimeter och väger exakt åtta kilo. Sprutorna fick jag en i varje lår. Det gjorde inte så ont, faktiskt, det var värre på kvällen när jag skulle sova. Då ville jag inte vara själv, så papsen fick komma och hämta mig igen. Två gånger. Tur att han förstod vad jag ville, i alla fall.

I morse när jag skulle till dagis gjorde det fortfarande lite ont, så jag var lite grinig, det måste jag erkänna. Papsen gav mig ett stolpiller, precis som de gjorde i går kväll också. Då försvinner det onda, så att man kan sova eller tänka på någonting annat.

När papsen kom och hämtade mig från dagis, så hade jag haft en jättebra dag. Men precis innan han kom fick jag feber. Det var nog vaccineringen fortfarande. Papa och papsen har hört att det kan bli så en dag eller två efteråt. Tanten på dagiset gav mig också ett stolpiller. Först försökte hon med droppar, men de smakade så äckligt att det kunde man ju inte svälja, så jag spottade ut igen. Därför fick jag en tablett i rumpan i stället.

Nu har jag ju kunnat stå upp länge, så det var liksom dags att visa någonting nytt. Papsen fick se att jag kan stå i min hage och hålla mig i en hand bara, medan jag böjer mig ned och plockar upp en leksak, eller flyttar någonting som ligger i vägen när jag går på sidan längs med räcket. Duktigt, va?

Välkommen

Hej dagboken,

I dag kom papsen hem när jag satt och lekte i min hage. När jag såg honom blev jag jätteglad, så glad så att jag reste mig upp mot staketet i hagen och stod och väntade på honom tills han hade tagit av sig skorna och kunde komma och ta upp mig. Papsen kommer alltid och tar mig i sina armar innan han tar av sig kostymen. Han har längtat efter mig hela dagen, säger han. Tror jag, det ;-)

Mitt namn är Mana

Hej dagboken,

I dag har jag haft det jättekul på dagis. Min fröken säger att alla de andra barnen gråt när deras mammor och pappor hämtar dem, men inte jag. Även om jag tycker om dagis skrattar jag när papa eller papsen kommer.

I dag har jag börjat säga ett nytt ord, jättemycket. Det är Mana. Mana, Mana, Mana. Jag heter ju det, nästan i alla fall. Man vill ju vara artig när någon frågar vad en sådan liten flicka heter, och svara snällt. Nu kan jag snart det, jag skall bara träna lite till först.

Och så fortsätter jag att stå upp. Man ser faktiskt mycket bättre när man kommer upp en bit, fast inte lika bra som när papa eller papsen bär mig. Det är ju bäst, men när de inte är i närheten får man ju göra vad man kan ...

Alltid lite längre

Hej dagboken,

Idag har jag visat papsen flera gånger hur duktig jag är att ställa mig upp i min hage. Faktiskt jätteduktig. Papsen blev jätteimponerad. Kanske blev han ännu mer imponerad i badet, när jag hela tiden ställde mig upp för att få tag på det som fanns utanför? Han fick ligga i ordentligt för att hänga med, papsen. Efter stund som inte var tillräckligt lång tog han upp mig. Jag var inte alls klar. Men papsen sa till papa att det var ju ingen idé att bada mig när jag aldrig befann mig i vattnet, att jag hela tiden vill någon annanstans, längre bort. Helt irrelevant, om ni frågar mig. 

I går skypade vi med farmor och farfar. Papa var mest ute i trädgården, men papsen tog med datorn ut och visade farmor och farfar trädgården. De tyckte att det var jättefint.

Annars har jag mest tillbringat dagen i dag med att babbla med papa. Han förstår fortfarande inte vad jag säger, men det är faktiskt inte mitt fel.