I dag har jag haft en jättefin dag med papa. Papa visade mig en bok med en massa djur, och så berättade han hur de låter. Vovven, kissen, ankan och kossan, och så var det nog någon mer. När han sa hur kossan lät, mööö, så ville jag föra lika dant. Mmm, brummade jag.
När papsen kom hem så följde papa och jag med honom upp till deras säng, så att papsen kunde byta till sina myskläder. Vi hade jätteroligt i sängen och jag kröp omkring och hittade massor av saker att smaka på. Papsens bälte var väldigt roligt, både änden med spännet, som kliade lite gott när nan fick det i munnen, och den andra änden, där lädret smakade spännande. Det var då som papa berättade om kossan. Papsen ville prova om det funkade på svenska också, och det gjorde det. Mmm sa kossan på svenska, precis som "la vache".
Sedan papsen kom hem från Bokmässan har jag upptäckt en nygammal leksak. Tänk så kul man kan ha med en tom nappflaska. Om man sätter den till munnen kan man hoa i den, då låter det helfestligt.
Apropå nappflaska, så har jag kommit på en grej till som jag gjorde när jag var liten, men som jag liksom glömt bort. När papsen ger mig välling på kvällen, så behöver man faktiskt inte sitta still med huvudet. Tänk så mycket som kan hända runt omkring. Vem har sagt att världen stannar upp bara för att man dricker sin välling? Ingen! Nej, just det. Därför måste man ju vrida på huvudet, så att man ser vad som sker. Papa håller ju till exempel alltid på med någonting. Han försöker att vara tyst, men just det är han inte så duktig på. Papsen är i alla fall duktig på att hänga med med flaskan. Han följer mig så fint när jag tittar åt sidan, eller bakåt, först åt ena hållet, sedan åt andra. Det skall han ha cred för, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar