I går fyllde jag elva månader. Det firade vi med att göra min månadskontroll hos farbror doktorn och att ge mig vaccineringar. Först vägde och mätte han mig. Nu är jag exakt sjuttio centimeter och väger exakt åtta kilo. Sprutorna fick jag en i varje lår. Det gjorde inte så ont, faktiskt, det var värre på kvällen när jag skulle sova. Då ville jag inte vara själv, så papsen fick komma och hämta mig igen. Två gånger. Tur att han förstod vad jag ville, i alla fall.
I morse när jag skulle till dagis gjorde det fortfarande lite ont, så jag var lite grinig, det måste jag erkänna. Papsen gav mig ett stolpiller, precis som de gjorde i går kväll också. Då försvinner det onda, så att man kan sova eller tänka på någonting annat.
När papsen kom och hämtade mig från dagis, så hade jag haft en jättebra dag. Men precis innan han kom fick jag feber. Det var nog vaccineringen fortfarande. Papa och papsen har hört att det kan bli så en dag eller två efteråt. Tanten på dagiset gav mig också ett stolpiller. Först försökte hon med droppar, men de smakade så äckligt att det kunde man ju inte svälja, så jag spottade ut igen. Därför fick jag en tablett i rumpan i stället.
Nu har jag ju kunnat stå upp länge, så det var liksom dags att visa någonting nytt. Papsen fick se att jag kan stå i min hage och hålla mig i en hand bara, medan jag böjer mig ned och plockar upp en leksak, eller flyttar någonting som ligger i vägen när jag går på sidan längs med räcket. Duktigt, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar