Papa hade åkt till Nancy för det var fredag och då jobbade han ju där. Papsen var på sitt jobb i Luxemburg när telefonen ringde, klockan var väl kvart över åtta ungefär. Det var Romain som ringde från Moskva. Han hade försökt att ringa papa, men papas telefon var avstängd, så han kunde bara lämna ett meddelande. Romain berättade att vattnet gått för Yulia, Yulia som hade burit på dig i nio månader. Papsen blev alldeles till sig och visste nästan inte vad han skulle göra. Romain sa att det vore bra om vi kom till Moskva redan dagen efter. Papsen ringde papa, men det vara fortfarande bara telefonsvararen som tog samtalet. Oj, oj, oj! Vad skulle papsen göra? Han ringde farmor och farfar, för han var bara tvungen att prata med någon, och han ville ju berätta den stora nyheten för dem. Sedan ringde han till farbror Henke. Sedan en gång till till papa, men utan mer tur än tidigare.
När papsen lugnat sig lite grann, så insåg han att det fanns lite att göra. Han var ju tvungen att boka om flygbiljetterna till Moskva och att ordna med en lägenhet också. Att åka till Moskva nästa dag var svårt, men dagen därefter skulle fungera. Han fick tag på en lägenhet som hette Smolenka, de dagarna som behövdes innan den andra lägenheten, den som papa och papsen bokat när vi trodde att du skulle födas. För det var ju så, att du föddes åtta dagar för tidigt. Kanske var det fullmånen som gjorde att det gick lite fortare?
På eftermiddagen hade papsen fortfarande inte fått tag på papa. När det kom ett mail som sa att du var född, vår lilla Maia Sötnos, så blev papsen alldeles skakig igen. Jag blev så lycklig att du inte ens kan föreställa dig, och den lyckan har suttit i ända sedan dess. Men papsen var så frustrerad över att inte få tag på papa. Jag ville ju berätta för papa först av alla, det fantastiska som hänt. Jag fick åter ringa farmor och farfar, och farbror henke och faster Jennie, som också blev så glada och lyckliga för oss. Och Matilda och Kasper hade ju fått en kusin till, bara några månader efter Max, de som inte haft några kusiner tidigare.
När papsen äntligen fick tag på papa hade papa satt på sin telefon och lyssnat av alla sina meddelanden och förstått vad som hänt. Han hade fortfarande kunder kvar att klippa och vi skulle ju inte flyga förrän på söndagen. Papsen hade ringt till mamie och papi i Pontault-Combault, så vi visste att vi kunde åka till dem på lördagen och sova där, innan vi flög på söndag morgon. Som tur var hade vi också våra visum klara, så alla papper var klara.
Papa hade packat färdigt din väska dagen innan, vilken tur! En stor resväska med din säng, dina kläder, välling och en massa annat som behövdes. När både papa och papsen var hemma satte vi igång att packa våra väskor och gick igenom alla listor för att se att vi inte glömt någonting. Vi höll på till långt framåt småtimmarna. Vi minns båda fullmånen som lös över tomten och över kossorna som låg och sov precis utanför tomten. Det var nästan som de tre visa männen som vakade över oss alla tre, för att allting skulle gå bra. Och det gjorde det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar