I dag för ett år sedan var det en stor dag. Den första gång vi såg dig! Vi hade varit och köpt blommor till Yulia på morgonen och vi hade presenten med oss. Vi hade stämt träff med Romain vid en tunnelbanestation, tillsammans med Valentina som vi aldrig träffat förut. Vi skulle åka med advokatbyråns chaufför till sjukhuset. Vi fick vänta ett tag innan alla var på plats, och vi var allt lite nervösa. Inte så lite heller, förresten, vi skulle ju få träffa dig för första gången, vår lilla Maia som vi väntat så länge på.
Bilen tog oss till sjukhuset. Det vat inget vackert sjukhus, men det såg hyfsat modernt ut. Där fanns ett speciellt rum, där alla pappor och familjer väntade på mammorna och de små bebisarna. Två familjer fick träffa sina mammor och barn innan det var vår tur. När vi kom dit fick vi lämna dina kläder som vi ville att du skulle ha på dig.
Så kom Yulia ut och en sköterska hade dig i famnen. Du var så söt, så underbar, så liten du var, helt i din knallrosa overall. Det var papa som fick ta dig i sina armar först, och papsen fick sköta kameran och ta bilder på er två, sedan tillsammans med Yulia. Därefter bytte vi plats, så att papsen fick hålla dig medan papa tog kort, först bara vi, sedan med Yulia.
Vi körde Yulia till den privatklinik där hon bodde precis innan hon åkte till bb. Där kunde vi ge henne hennes present. Blommorna hade hon fått på sjukhuset. Vi kunde prata lite med Yulia eftersom både Romain och Valentina var med. Vi fick oss hjälp med att blanda till din första nappflaska och papa kunde ge dig den i Yulias rum.
Därefterbar det av "hem" till vår lägenhet. Hela tiden i bilen, både från sjukhuset till kliniken och sedan till lägenheten, låg du i papsens armar. Jag ville aldrig att färden skulle ta slut, men samtidigt ville vi förstås komma hem till oss och upptäcka dig på riktigt.
Du var så söt, och så liten. Vi var så försiktiga för att inte göra någonting fel. När du grät hade du fortfarande inte mycket kraft i lungorna, så det var ingen fara med grannarna. Vi la dig i den lilla korg som vi haft med oss från Frankrike och klädde dig så att du skulle sova gott och aldrig vara kall, men inte heller för varm. Du kan tro att vi tittade till dig ofta, ofta.
När du åt, var det inga stora portioner. 30 milliliter till att börja med, men du åt duktigt och du bajsade som du skulle. Du var så duktig, papa och papsen som var sådana nybörjare kunde inte få ett lättare barn att ta hand om. Och vi gjorde det med all den kärlek vi hade, precis som vi fortsätter att göra och som alltid kommer att vara fallet, vår älskade lilla Maia Sötnos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar