I dag har jag visat papa och papsen att jag kan vrida tungan. Faktum är att jag vrider den mest hela tiden, så att jag håller den på sidan. Det är lite roligt, faktiskt, att man kan göra så många saker.
En sak fattar jag inte. Papa och papsen envisas med att ha ett gäng blöjor, alltså sådana som jag inte använt ännu, i en slags skål som hänger på skötbordet. Vad skall det vara bra för? Jag brukar ta och slänga ned dem på golvet det första jag gör (blöjorna alltså, inte papa och papsen) och tänker att de skall förstå (papa och papsen alltså, inte blöjorna), men det verkar gara hopplöst. Sen bara lägger tillbaka dem i skålen igen och låtsas som ingenting. Märkligt!
För att en oinsatt läsare inte skall tro att jag bara kastar ned, så vill jag påpeka att jag i min lekhagei dag provade motsatsen, nämligen att lägga klossar i en ask, i stället för att bara slänga ut dem. Det var inte riktigt lika roligt, men det kanske är en erfarenhet som man måste lära sig att tycka om?
Papsen kunde i dag också konstatera att man kan se min första tand, den som han känt så länge. Den syns visst inte så mycket, men spetsen har i alla fall trängt igenom.
I dag har jag också tränat på att säga "pappa". Jag har faktiskt sagt den minst hundra gånger. Det roligaste är att både papa och papsen blir så glada. Jag har bestämt att jag kallar dem samma sak, det blir enklast så.
Och så har jag gjort en riktig slängkyss. Med handen för munnen pussade jag mot papsen flera gånger. Jag har inte riktigt fattat varför man skall vifta med handen när man gör det, det känns liksom bättre att hålla kvar handen mot munnen medan man pussar. Jag tror att jag gör som jag vill, ett tag till i alla fall, sedan får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar