I dag har jag verkligen fattat hur bra det är att ha papsen finger i närheten när man vill göra någonting som man kanske inte klarar själv. Till exempel när en klädnypa sitter för hårt i torkställningen, just den nypan som man vill ha. Då tar man bara tag i papsen finger och för den mot klädnypan, så fattar papsen vad det är jag vill. När vi lekte i soffan med ett pussel som jag fått av papsens srbetskompis Linda idag, och en bit "råkat" ramla i golvet och papsen inte själv fattat att han skall plocka upp den, då tar jag bara tag i hans hand och för den mot golvet, så fattar han. Bättre sent än aldrig! Lika så när han skulle lägga mig och papa gjorde iordning min säng. Då ville jag att han skulle visa mig bokstäverna på min dörr och ljuda mitt namn: M-A-I-A. Det räckte att jag visade honom, så gjorde han vad jag ville. Ett litet steg för papsen, men ett stort steg för Maia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar