Se men inte röra

Hej dagboken,

Jag måste fråga en sak: om jag håller fram en sak åt någon, varför tror någon då absolut att någon har rätt att ta saken ifrån mig? Jag vill ju bara visa en kul grej ... Det tycker jag är ganska självklart. Och så säger de att det är jag som har saker att lära mig!

Förresten har jag precis insett en sak. Det var nog en vecka sedan jag kräktes upp välling. Papa och papsen håller nog med, jag har aldrig kräkts särskilt mycket, bara lagom för att fläcka ned mina kläder lite, eller någon annan som bär mig, för den delen. Men det får nog vara slut med det nu. Been there, done that, nu är jag redo för nya äventyr.

I natt var jag vaken några gånger men det är väl inte så konstigt. Jag kände inte igen mig när jag vaknade och undrade var jag var. I kväll skall det nog gå bättre.

Vi har varit ute och promenerat i dag. Vi stannade typ hundra gånger för att prata med alla som mamie och papy känner. Man får inte ha bråttom i Gérardmer.

Nu har vi just kommit hem från tant Hélène och träffat tant Agnès också. Alla tycker att jag är så himla söt, jag får nog passa mig så att jag inte blir för stöddig.

Papsen håller på att hjälpa mig att skriva min blogg. Då vill jag ju hjälpa honom. Jag försöker att krypa över bordet till datorn och slå på tangenterna, men precis när jag kommer fram och skall börja drar papa mig i benen till andra sidan bordet. Han tror nog att jag skall ge upp, men där har han fel. Jag börjar bara om. Nu har jag nog kommit fram minst tio gånger och jag kommer att fortsätta tills jag lyckas. Om det inte blir i dag, så blir det i morgon.

Och så måste jag berätta en sak till. När jag tog mitt lilla kvällsbad höll papa och papsen på att retas med varandra. Ärligt talat, det var faktiskt inte så lätt att se hur allvarligt det var från där jag satt. Hur skulle jag kunna veta att det bara var på skoj och att de pussades efteråt. Jag var ju bara tvungen att protestera och jag vet bara ett sätt att göra det än så länge, så jag fick gråta en skvätt (fast egentligen skojade jag bara, jag också). Hur som helst så funkade det. De slutade retas och tröstade och pussade på mig i stället. Hurra!