Oljudsmaskinen

Hej dagboken,

Idag måste jag berätta att papsen kallar mig för oljudsmaskinen. Bara för att jag tycker om att låta, även om jag kanske inte alltid har så mycket att säga. Men man måste väl få träna. Och njuta av sin vackra röst. Ibland tror jag inte att papa och papsen tycker att den är lika fin som jag tycker själv. Fast orden blir ändå längre och längre, ibland låter det nästan som när papa och papsen pratar. Tycker jag, i alla fall.

Annars har jag tränat en del på att sätta mig upp från liggande. Det är inte så lätt som det ser ut. Man måste liksom ta tag ända ut i benen, för att få hävstång, och sedan spänna mag- och ryggmuskler och ta i med armarna också, ja hela kroppen, faktiskt.

Undrar just om papsen var lite trött på mig när jag skulle äta idag. Det var han som var hemma medan papa jobbade och åkte till bilprovningen. Speciellt var det frukten som jag inte ville ha idag, men papsen envisades och sa att jag skulle äta i alla fall. Jag försökte att spotta ut det igen, men han bara fortsatte. "Nej", skrek han nästan åt mig, men jag låtsades som ingenting. Ja, vad skulle jag göra. Jag ville ju inte. Inte ens mitt rynka-på-näsan-knep verkade bita idag.

Ikväll var det baddags igen. Gissa vad jag gjorde som avslutning ... Ändå hade jag bajsat i blöjan precis innan, men man har väl lärt sig att spara lite på godbitarna ...