Bilkörning

Hej dagboken,

I dag har jag lärt mig köra bil - utan bil. Eller i alla fall hur en bil låter. Brrrr, brrrrr, brrrr. Det skvätter lite om munnen och kittlar skönt, men det gäller att träna tills jag får min första kärra, och då menar jag inte barnvagn!

Mamie försöker att ge mig olika saker att prova på. Det mesta går bra, men hennes bröd är faktiskt ingen höjdare. Alldeles hårt och skrovligt på ena sidan, och mjukt och konstigt på den andra. Hon försökte också med en persika. Den har också ett lurigt, och lurvigt, skal. Ingen favvis direkt, men sedan fick jag bita lite i den så att jag fick hål på skalet. Mamie hjälpte mig att få bort allt lurvet och sedan var den helt okej.

Vi var uppe i en by som heter Liézey och åt lunch. Som vanligt hade jag fått mitt innan, så jag var inte hungrig när vi kom dit. De andra måste ha insett det, för de beställde bara till sig själva. När vi åkte hem somnade jag lite i bilen, men sedan hade jag ingen lust att sova middag. Papsen försökte flera gånger och en gång trodde han att han lyckats, men jag bara spelade med ett tag innan jag sa hur jag ville ha det, så att jag fick komma upp igen.

Annars tycker jag att det går bra att dirigera familjen med mina två pekfingrar, som jag gör sedan någon vecka. Nu har jag också förstått att det är med pekfingret som de bäst förstår vad jag vill åt eller vart jag vill. Bara peka, så kommer det till mig, eller jag till det, som ett mirakel. Fantastiskt att ha hela familjen som spelar efter min pipa. Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur.