Hej dagboken,
Tänk, jag är snart tio månader gammal och har precis kommit igång med min blogg. Det här borde jag ju gjort för länge sedan. Nu får jag väl så här i efterhand berätta lite om vad jag varit med om tidigare. Kanske blir det lite hur som helst, vi får väl se om jag kommer ihåg allt som hänt, och i vilken ordning.
Tänk, jag är snart tio månader gammal och har precis kommit igång med min blogg. Det här borde jag ju gjort för länge sedan. Nu får jag väl så här i efterhand berätta lite om vad jag varit med om tidigare. Kanske blir det lite hur som helst, vi får väl se om jag kommer ihåg allt som hänt, och i vilken ordning.
Förra söndagen var det
jättesoligt och varmt. Papa var ute och grävde efter stenar. Ibland undrar jag
varför, han bara gräver och gräver. Papsen var inne och lekte med mig, men jag
tror att han tyckte att det var lite för varmt. Han trivs inte så bra då, men
han var i alla fall snäll och lekte med mig i deras säng. Det var då jag
upptäckte någonting som var himla skojigt. På kanten av sängen har papa och
papsen fjärrkontrollerna till deras säng. De kan höja och sänka den. Det tänkte
jag prova, men först måste man ju få tag på kontrollen. Jag brukade ju rulla åt
sidorna och vända mig så att jag kom i rätt riktning, men då kom jag på att jag
kunde dra mig fram med armarna och samtidigt putta på med fötterna. Papsen skrattade
så att han kiknade, men jag förstår inte vad som var så roligt. Han var tvungen
att ropa ut till papa. Kanske var han bara imponerad över att jag kom på det
själv? Jag undrar varför han hela tiden höll mig i benen. Då kunde jag ju inte
nå kontrollen som faktiskt hänger en bit ned. När jag väl fick tag på den, och
sladden som hängde nedanför och såg så smaskig ut att man ville stoppa den i
munnen, då drog han upp mig på sängen igen så att jag fick börja om. Attans papsen.
På kvällen fick jag i alla
fall bada. Både papa och papsen såg ut som att de också behövde svalka sig lite,
men de ville inte lämna mig själv i badet. Som om jag inte kunde klara mig
själv? Nåja, jag är inte den som är den.
Jag bestämde mig för att hjälpa dem på traven och såg till att sparka och slå
med armarna i vattnet så att de också blev ordentligt blöta. Det var kul J De fick ta en trasa och torka golvet men de bara
skrattade. Troligtvis var de glada att jag hjälp till. Golvet var nog lite
smutsigt och behövde ändå tvättas …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar