Den här helgen har jag jobbat på min blivande stuntmanskarriär. Jag fortsätter att kasta mig utför, mest från vardagsrumssoffan men ibland också från papas och papsen säng. Papsen envisas fortfarande att hålla i mig, under armarna eller i midjan, vilket gör att jag inte får riktigt det svängrum jag är ute efter. Målet är att komma ned på golvet och rulla runt där lite innan jag ger mig av på nya äventyr. Jag kastar ned någonting först, en docka eller en leksak, som jag sedan plockar upp. Man vill ju gärna ha ett mål med övningen.
På lördagskvällen var det dags för lite nöje. Då fick jag åka rutschbana på papsen knä. Det var skojigt! Jag skrattade så att papa inte kunde höra på nyheterna, men det kan han ju lyssna på varje dag.
Igår skypade vi med farmor och farfar igen. jag fick visa dem att jag kunde klappa händerna och farmor och farfar hade ju läst min blogg, så de visste redan en massa som jag gjort. Sedan blev jag faktiskt hungrig, och då är det inte så lätt att vara intresserad ens av tangentbordet som annars är rackarns roligt.
När jag sedan skulle äta, så var jag faktiskt inte så hungrig. Jag åt mina grönsaker, nästan, och drack min välling, nästan, men frukten var jobbig att äta. Papsen satt länge med mig och ville inte ge upp, trots att jag försökte en massa tricks. Jag försökte spotta ut det och spruta över bordet, men då sa papsen till på skarpen. Jag försökte några gånger till, men med samma resultat. Då la jag till med lite roliga grimaser i stället. Jag rynkade näsan och gjorde munnen alldeles liten. Det gick bättre, men han fortsatte ändå att försöka få i mig mer frukt. Till sist fick jag gå över till pussmetoden. Jag tänkte att om jag gjorde små pussar, som han ju tycker är så gulligt, så skulle han ge upp. Men det gjorde han inte heller, inte förrän jag helt slutade att öppna munnen, då fick det räcka, sa han till papa.
Jag fick också ta mig en rejäl titt på papsen tänder igen. Om jag håller upp hans mun med ena handen så kan jag få in nästan hela den andra och gräva runt lite. Jag kunde inte hitta några karies. Undrar förresten om jag kommer att få så många tänder en dag?
När jag ligger bredvid papsen ibland, så kan jag inte låta bli att stoppa in en finger i hans stora näsa. Det brukar han inte gilla så mycket. Men det gör inte så mycket längre, för att igår hittade jag min egen näsborre. Den är ju mycket mindre, så det är väl inte så konstigt att den var svårare att få fatt på? Tror att det kan vara ett bra ställe att parkera pekfingret på ibland ...
Tidigt i morse vaknade jag
och grät. Jag måste ha haft jag en mardröm, för jag brukar faktiskt inte vakna
på natten nuförtiden. Jag kunde inte hitta nappen heller. Papsen hjälpte mig,
men jag fortsatte att gråta lite till. Lika så bra när jag äntligen fått
sällskap. Då klappade han mig på kinden och på ryggen en liten stund, då tog
det bara några minuter, sedan sov jag gott i några timmar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar