söndag 31 augusti 2014

Ståndaktigt

Hej dagboken,

Alltså, ibland blir jag arg. Jag fattar inte varför inte jag kan få sitta upp, eller ligga på sidan eller på magen, eller hänga ut från skötbordet för den delen, när papa eller papsen byter blöja på mig. Det är ju faktiskt de och inte jag som byter blöjan, eller hur?. Och det är sååå tråkigt att bara ligga stilla på ryggen. Jag försöker och försöker att resa mig upp eller vända mig om, men de bara lägger tillbaka mig igen. Man kan ju bli upprörd för mindre, och då är det väl inte så konstigt om man bara vill gråta lite, för att göra sin stämma hörd liksom?

I går kväll hade vi våra grannar Laurent och Joëlle på besök med deras fyra barn Loana, Néo, Annalena och Lionel. Det var jättekul, jag fick sitta med barnen när de ritade. Vi satt ute hela kvällen.

I dag gjorde jag papsen glad och blåste en slängkyss till honom. Det tycker jag ändå att han gjort sig förtjänt av. Han låter mig alltid leka lite med trollsländorna i lampan när jag precis vaknat, och idag fick jag leka med alla bokstäverna i kohud som hänger utanför mitt rum.

Men jag har också varit snäll och lekt för mig själv i min hage medan papsen diskade till exempel och papa var ute och klippte gräset i regnet. Sedan hjälpte pappa mig att stå upp mot hagens staket. Jag stod faktiskt alldeles själv en liten stund :-)

Min tand känns fortfarande, säger papsen, men den behöver ng någon dag till på sig innan den syns på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar