Hej dagboken,
Nu håller Tata Sandie på
att flytta till Hagen. Den här veckan, när papé kommer hem från jobbet, så
hjälper papa Sandie med att hämta saker i hennes gamla lägenhet. Hon hänger en
massa kläder hos oss, tills hennes nya lägenhet är städad och klar. I morgon är
alla lediga, så papé skall vara hemma hela dagen och papa hjälper Sandie, men
de skall äta lunch hos oss.
Det är jättefint väder nu.
När papé kommer hem kommer han till trädgården där papa och jag håller hus. Då
brukar jag ta med honom till trädgårdsskjulet. Bredvid det har papa satt ett
litet bord och två stolar. Det är papés och mitt hus. Vi lekar att det regnar,
så att vi måste vara under mirabelleträdet, och så tar vi stenar och lagar mat
i min hink och i silen. Kanske lägger vi oss och vilar en stund i gräset också.
Sedan får vi gå in, för
jag måste tvätta mig och göra mig iordning så att jag kan äta och lägga mig i
tid. När Tata Sandie har kommit och papa och hon håller på att sätta upp
klädställningar eller hämta kläder i bilen och hänga upp, vill jag titta på. Då
få maten vänta. Det tycker inte papé är en bra idé, men om jag insisterar, så
brukar det gå bra. Papé säger att det inte blir så mycket tid för sagor då, och
det köper jag.
”Jag har ont i tanden/J’a
mala à la dent”, sa jag till papé i går. ”Jaha”, sa han, ”har du fått karies?
Har du inte borstat tänderna ordentligt?” frågar han. ”Jo”, säger jag, ”men jag
har nog ätit för mycket grönsaker/ j’ai mangé trop de légumes.” Man måste ju
försöka …
Ibland måste jag säga till
papé att jag inte hör vad han säger på svenska/ J’entends pas ce que tu dis en
suédois. Prata som papa/ Parle comme papa”, säger jag till honom. ”Då får du
väl lära dig att förstå min svenska”, säger papé då. Skall det vara på det
viset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar