Hej dagboken,
I helgen var vi och åt
lunch hos tonton Eric. Léa och Hugo var också där. Jag fick en ny bilbarnstol
från Hugo och en overall till bästa vinter. Sedan var vi i stan och gick i en
massa affärer, Papa och papé sa att jag kunde sitta i vagnen och vila emellanåt.
Det gjorde jag, flera gånger och flera minuter åt gången. Men det var så svårt
att sitta still. Det var mycket roligare att springa omkring och titta. En gång
fanns det en teve med en tecknad film. Där satt jag också en minut, innan jag
kom på att leksaksavdelningen låg precis bredvid,
Jag sa till papé att Mitch
och Fab har likadan bilnyckel som papé. ”Hur vet du det?” frågade de. Det såg
jag ju när vi var och hälsade på hos Claire och Jean-Marc. ”Det var ju
jättelänge sedan”, tyckte de. Vad då, liksom, tycker jag.
Innan vi åkte till stan tyckte
jag att vi kunde ta med oss både Nalle och Kanin i bilen. ”I fall att”, liksom,
fast jag sa det på franska. ”Au caillou”, sa jag, men papé sa att det heter ”au
cas où”. Yada, yada, same, same, liksom.
Ibland är papé ute och
reser med sitt jobb. Då bor han på hotell. På hotellet är han helt ensam. Har
du inget gosedjur, undrade jag. Det har han inte. Då sa jag att han kan få låna
ett av mig. I lördags sa jag att han kunde ta vilket han vill, till och med
Kanin eller Nalle. Sedan bestämde jag mig att han kan få ta med sig Nalle, men
inte Kanin. I går kom jag på att jag nog gärna vill ha kvar Nalle också. Men
han kan få ta med sig vilket av de andra han vill, så att han sover bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar