Uppdatering

Hej dagboken,

 

Oj, nu var det så där länge sedan igen. Jag måste verkligen prata med min spökskrivare så att han skärper sig. Förstår han inte att jag har min följare att tänka på?

 

Papé har fyllt år, men det är ju så länge sedan att han snart fyller igen. Vi köpte ingen present till honom, men han fick ett jättefint kort som papa och jag gjort tillsammans. Det blev han jätteglad för. Vi ringde till honom på jobbet och sjöng ”Ja må han leva” på svenska. Det var jättefint, faktiskt.

 

Sedan har vi hjälpt tata Sandie att flytta också. Nu bor hon i Hagen. Om jag skall vara helt ärlig, så var det papa som hjälpte henne mest medan papé och jag stannade hemma eller var ute och lekte.

 

Förrförra helgen var vi i Paris. Först vara vi hos min franska gudmor och Thierry, och Quentin. Vi åt lunch och sedan var vi ute på stan och åt glass och lekte på en lekplats. Sedan ringde Nathalux, så att vi kunde möta henne i metron för att åka ut till mina Paris-farmor och farfar. Vi träffades nere på perrongen och hoppade av ett tåg för att möta henne. När vi sedan hoppade på igen upptäckte jag att jag tappat en sko. Tokigt och inte alls roligt. Jag blev ledsen, för det var mina favvisskor med glitter på tårna. Papa och papé sa att det inte var så farligt, för jag hade andra skor med mig och de här var ändå nästan för små nu, storlek 24 och jag har egentligen 25. Innan vi kom fram till där vi parkerat bilen hann jag somna på papés axel, för jag kunde ju inte gå med en sko bara och de andra låg i bilen.

 

Förra helgen var vi hos tata Sandie och åt lunch på lördagen, på hennes nya balkong. Det är jättebra att man kan gå till henne nu, men jag får inte gå själv ännu. När jag blir stor kan jag göra det. Tata Sandie hade köpt särskilda tallrikar och bestick till mig som jag kan ha när vi äter hos henne. Utanför balkongen finns det stora ängar som vi har framför vår trädgård. I ett hörn fanns det hästar, det har vi inte framför vårt hus. Fast ibland går det förbi hästar på vår gata, men då sitter det någon på dem.

 

På söndagen lekte papé och jag jättemycket på morgonen, nästan mer än i vanliga fall, för efter lunchen skulle papa och jag åka till mamie i Gérardmer. Där har vi nu varit hela veckan och gjort en massa saker. Hälsat på tant Hélène, Dédé, förstås, men vi har också sett till att måla om bilen. Inte hela bilen, bara lite där det var bortskrapat färg på utsidan bakom där jag sitter. Det var bra att få det gjort, sa papa och papé höll med. Vi har pratat med papé på telefon varje dag, förstås. Igår kunde jag berätta vad jag gjort, för igår var en spännande och rolig dag. På morgonen åkte vi båt på sjön i Gérardmer. Det var en paddelbåt som papa körde med fötterna. Sedan, på eftermiddagen, fick jag bada i sjön! Lite kallt var det, mamie ville inte bada och papa gick bara i med fötterna, men jag var i hela jag.

 

När min spökskrivare skriver det här sover jag fortfarande. Men snart vaknar jag och i dag är det också en jätterolig dag. Vi skall åka hem till papé! Jag längtar efter honom! Och i morgon är det fest på skolan. Men det får jag berätta mer om nästa gång :-)