Papsens Dag

Hej dagboken,

 

I går var det papsens dag. I skolan hade vi gjort presenter till mors dag och jag gjorde present till papsens dag. Jag hade gjort en bricka med en massa fina färger i silkespapper som vi sedan lackat så att man kan använda den på riktigt. Jag hade slagit in den i en brun påse som jag målat papsens porträtt på ena sidan och fröken hade hjälpt mig att måla hjärtan på andra sidan. Jag hade gjort två fina kort med hjärtan på. Inuti stod det:

 

J’ai des mains pour te toucher

J’ai des bras pour te serrer

Des pieds pour courir vers toi

Pour t’appeler j’ai ma voix

Et puis, j’ai mon cœur bien grand

Pour t’aimer très fortement

 

Jag har händer att röra dig med

Jag har armar att krama dig med,

fötter för att springa till dig.

För att ropa på dig har jag min röst

och jag har mitt stora hjärta att älska dig med.

 

Just nu har jag en massa finfina idéer. ”J’ai une idée”, säger jag hela tiden. Det behöver ju inte vara så storslaget bara för att man har en idé. Det kan vara att jag måste hämta någonting innan jag äter eller innan jag borstar tänderna. Eller varför inte under tiden. Eller att flytta på min pall som jag skall sitta på medan papsen borstar mina små tansingar.

 

Nu har tata Sandie flyttat till Hagen på riktigt. Förra veckan var hon hos oss nästan varje kväll. I fredags kom hon och åt hos oss, fast då hade jag gått och lagt mig och papa fick åka till sjukhuset med sitt finger, för han hade klippt av sig lite på fingerspetsen. I lördags skulle hon komma, men då var hon så trött att hon inte orkade, för hon skulle till sin mamma på mors dag och på söndagskvällen var hon för trött för att hon varit hos sin mamma. Fast vad vet jag, det har hon ju inte sagt till mig egentligen. Jag får säga till min spöskrivare att skärpa sig. Det här är ju min dagbok, faktiskt.