torsdag 23 mars 2017

Jag är en pojke


Hej dagboken,

 

I veckan har papé varit ute och reste. I måndags åkte han till Stockholm. Då fick han flyga precis som vi gjorde när vi åkte till Lanzarote. Det är bra att veta vad man talar när man bloggar som jag gör. Papé ringde på måndagskväll, när han kommit hem från sina kundbesök och innan han skulle ut på någonting annat. ”Nu får vi låta papé gå iväg”, sa papa. ”Vill du prata med mig eller vill du inte prata med mig/ Tu veux me parler ou tu veux pas me parler?” frågade jag då. Jag ville ju prata längre. En liten stund till blev det.

 

I går kom han hem igen. Då låg jag i badet. Papa och jag hörde när han kom upp för trappan, så jag gömde mig bakom en nätpåse som jag använder och tvättar badkaret med när jag badar. ”Jag är kvar i skolan”, sa jag när papé undrade vart jag tagit vägen. När han hittat mig, för det gör han alltid, konstigt nog, så la jag nätpåsen över lisan och sa att jag var en pojke/ Je suis un garçon. ”Har du en liten snopp då?” frågade papé. ”Oui”, sa jag då. Sedan busade vi när han ville pussa mig. Papa gick ned och kokade ett ägg till mig medan papé och jag torkade mig, blåste håret och smetade in kräm. Jag skötte benen, de blev jättemjuka och fina.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar