Påsklov

Hej dagboken,

 

Nu är det ju skola igen, efter två veckors påsklov. Det är jätteroligt, men allra roligast var ju att åka på semester till fafoum och faffa i Sverige. Det känns som längesedan nu, sedan vi tog bilen mitt i natten till Belgien och planet till Danmark, sedan tåget till Alvesta där fafoum och faffa hämtade upp oss. Det var kul att flyga, men nu börjar jag ju bli en riktig globetrotter efter Lanzarote och Växjö. Flygplan och jag är bästisar. Därför är det ju lite oartigt att sova på planet, liksom, fast jag gjorde det ändå när vi flög hem igen. papa och papsen trodde nog att jag skulle slumra i bilen, eller på planet eller på tåget, men tji fick de.

 

Hos fafoum och faffa har jag ett eget rum, utom när Henke, Jennie, Matilda och Kasper kommer dit samtidigt. Då får jag sova med papa och papsen. När vi äter få jag sitta i papsen gamla barnstol. Där har faktiskt nästan alla suttit, fast inte fafoum och faffa, förstås. Under Henkes säng finns en massa lådor med leksaker. Där finns bilar, lego, smurfar, puttekulor. Fafoum har också en massa böcker som papé fick läsa för mig. Egentligen läste han bara två: ”Den lilla blå traktorn” och ”Guldlock och de tre björnarna”.

 

Jag vill gärna hjälpa till, det kan ingen säga någonting annat om. Till exempel ville jag hjälpa fafoum att plocka ur diskmaskinen. Papé tyckte att jag skulle äta färdigt i stället. ”Men jag måste hjälpa faffoum”, sa jag. ”Varför?” frågade papé. ”För att faffoum är lite gammal/ Parce que fafoum est un peu vielle”, svarade jag. De skrattade, men jag fick fortfarande inte hjälpa till …

 

När min gudfamilj också kom var hela min svenska familj samlade i flera dagar. Det var så mysigt. Jag älskar att vara tillsammans! Ibland är det bara svårt att behöva gå och lägga sig. En gång var det jag som bestämde allt. När vi satt och åt sa jag vem som skulle säga vad, och framför allt vem som inte skulle säg det. Tur att tata Jennie filmade alltihop, ifall någon inte skulle tro mig. Alla gjorde precis som jag sa, och ni kan själva se att de tyckte om det.

 

Jag har också visat fafoum och faffa hur man använder deras cross trainer. Jag tror inte att de fatta det innan. Det är sant att det kan vara lite knepigt första gången, men snart kom jag på hur det skulle gå till. fast det förstås, de borde kanske köpa en som var lite större. Den de har är ju i min storlek …

 

En dag var det dags att gå ut och se vad påskharen gömt i trädgården. Fafoum hade hjälpt honom att ordna med påskäggen – det vet jag för jag var med fafoum på Maxi när hon köpte en hel kasse med godis. Jag fick klä ut mig till påskkärring. Fafoum hade en penna som man kunde göra fräknar med och ett förkläde och ett huckle. Papé tog trehundra foton, minst, när jag gick ut i trädgården. Sedan fick jag leta upp mina ägg, för jag fick ett som tata Jennie hjälpt haren med också. Det var massor av choklad, en fin bok om Pelle Kanin, såpbubblor och en bok om en förskoleklass och en fröken som heter Fredrik.

 

På Maxi var vi många gånger. Ibland fick jag köra en egen liten vagn och en gång fick jag åka i en bil som satt fast längst fram på vagnen. Fafoum sa att det var mycket lättare att handla när vi var med. Jag tror att hon menade mig mer än papa och papé, faktiskt, även om hon inte ville säga det rent ut.

 

Fafoum och faffa har en jättefin lekplats. Egentligen kanske den inte är deras, inte bara, för det kommer en del andra barn dit också. Men mest är den deras. Mest min. Den är mycket roligare än att gå på promenad, fast det gjorde vi också några gånger. De hade hyrt en vagn, och en bilbarnstol, till mig. Jag fick låna faffas sandleksaker. Han behövde nog inte dem längre, tror jag, men han kan få leka med dem tills jag kommer och hälsar på nästa gång.

 

När vi åkte hem igen, så tog vi bilen, sedan tåget och till sist flyget. Papa och papé trodde nog att jag skulle sova mycket, det brukar det tro men de brukar också bli förvånande. Jag somnade en stund på planet, för det var sent på kvällen. Då blev jag ledsen när de väckte mig, för jag ville sova längre, men planet hade landat så vi var ju tvungna att gå av. Papé bar mig hela vägen till bagagebandet och sedan till bilen. Där somnade jag igen, för vi hade en bit att åka. När vi var hemma var de tvungna att väcka mig igen. De trodde nog att jag skulle gråta igen, men jag tyckte att det var skönt att komma till mitt rum och mina saker. helst hade jag velat leka en stund där nere, men det var mitt i natten, så papa och papé sa att vi måste sova. Och det gjorde jag, ända till klockan elva nästa dag.