I går när papsen hämtade mig från dagis tyckte jag inte att det var roligt att sitta själv bak i bilen och ingen napp hade jag att trösta mig med. Jag får väl erkänna att jag gnällde lite på vägen hem,fast papsen försökte sjunga för mig. Men, när vi inte hade så långt kvar lallade han Mors lille Olle, och då tyckte jag att dte var dags att sjunga med. Det är bra när han lallar i stället för att sjunga orden, för då är det lättare för mig.
I dag har vi flyttat in på riktigt i vårt nya vardagsrum. Egentligen kunde vi vara där i går kväll också, för papa hade varit hemma och städat hela dagen, men han ville tvätta golvet en gång till, så jag fick vänta tills i dag innan jag fick krypa runt. Nu har jag ett jättestort rum att leka i. Papa och papsen har tagit ned en massa av mina leksaker också, så att jag har massor att göra. De är ganska snälla, faktiskt, papa och papsen.
Förut, när papsen och jag lekte i mitt rum, så pruttade jag. Det gör jag ganska ofta, om jag skall vara helt ärlig. Prutt, prutt, sa papsen. Prutt, prutt, svarade jag. Åtminstone försökte jag säga så, fast det kanske kom ut lite bakvänt.
När vi lekte i mitt rum, så satt papsen vid min tripp trapp trull-hylla. Det var himla behändigt. Då kunde jag först kliva på hans ben och sedan klättra upp på första hyllan, och riva ned det som fanns på den, och på nästa, innan jag klev upp på den och rev ned allt som fanns längst upp. Papsen höll mig hela tiden, helt i onödan, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar