Busigt

Hej dagboken,

I fredags var jag på dagis för första gången innan jul. Det var jättekul att vara tillbaka. När papsen kom och hämtade mig kom han på att han glömt sin mobiltelefon på jobbet. Vi åkte tillbaka till papsens bank innan vi åkte hem. Jag tyckte lite synd om papsen, så jag var jättesnäll hela vägen. Papa jobbade ganska sent, så han märkte inte att vi inte åkt hem direkt. Papsen och jag bestämde att vi inte behövde berätta för papa, det är ju lite kul med en hemlis också.

I morgon kommer de och skall ta bort fönstret mellan vårt gamla och nya vardagsrum. Papa har förberett så mycket han kan. Vårt matbord är skjutet in mot rummet, men jag får inte krypa bortanför det, och helst inte under det. Vad tror ni självs är det roligaste man kan hitta på? Att krypa in under matbordet förstås! Papsen var efter mig hela tiden, men jag bara fortsatte och fortsatte. Till slut visste jag ju att han skulle ta tag i benen på mig och dra ut mig igen, så jag fattade att det inte var någon idé att fortsätta. Så fort jag kände hans hand frös jag till, och sedan skrattade jag. 

Vi lekte en massa i mitt rum också, och papa och papsen filmade. Jag tycker att det är himla kul att prata i telefon nu, så roligt att jag inte ens behöver ha en riktig telefon. Vad som helst funkar egentligen. I mitt rum har jag en massa klossar, så jag tog en sån och sa "Hallå bébé". Papsen har lite större händer än jag, så han tog två klossar och svarade. Då tog jag hans två klossar ifrån honom och la en kloss mot varje öra och sa "hallå" igen. Det tyckte papsen var jättesött.

Nu har jag blivit ännu båttre på att klättra upp för trappan. Jag har liksom hittat min stil. Vänster knä upp på nästa steg, följt av höger fot, vänster knä, höger fot. Fort går det också, men det är skönt att ha papa eller papsen bakom mig.

Papsen hörde att papa och jag sjöng, så nu har vill han också vara med. Han lallade Blinka lilla stjärna, och jag kunde nästan lalla efter. Snart sjunger jag nog själv.

Jag har bestämt att man kan kalla alla för "bébé". Eller hur? I går kallade jag byggarbetarna som var här och spacklade och målade för "bébé" och i morse fick farmor och farfar heta samma sak. Visst är det bra? Jag gillar alla "bébé" :-)

Puss