lördag 13 september 2014

Det kryper i kroppen

Hej dagboken,

I dag har vi varit hemma alla tre, det har varit jätteskönt. Papa har jobbat en massa i trädgården, medan papsen och jag har varit inne. Först var ju papsen tvungen att hålla sig inne när jag sov middag på förmiddagen, och sedan på eftermiddagen också. 

Papsen och jag har lekt flera gånger på mattan i mitt rum. Egentligen är det ju ingen lekmatta, men man kan leka på den ändå. Bra va? Det som är fiffigt är att papa eller papsen kan sitta och leka med mig. I min lekhage får de ju inte plats.
Idag kunde jag visa papsen att jag inte bara tar nig fram som en ödla. Jag kan faktiskt krypa på riktigt också, även om jag inte gör det så mycket, nästan inte alls, faktiskt. Men jag kan!

I badet tror jag att pappa hade svårt att hänga med. Jag försökte klättra ur flera gånger, och då är det inte lätt för honom att geta vad han skall göra. Om han bara håller i mig lite, så att jag kan stå upp, så kan jag kliva på en lite hylla i mitt badkar och komma upp mycket bättre. Om han släppt mig där oxh då, så hade jag nog kunnat komma ned på golvet.

Nu är jag mycket bättre på att stå upp också. Jag tränar så fort jag fåt en chans, i soffan till exempel, eller i min lekhage. Nu fick papsen se att jag kan ställa mig upp alldeles själv. Nu i kväll, stod jag upp medan pappa höll mig med ena handen bakom ryggen och den andra under rumpan. När han släppte handen bakom ryggen så släppte jag händerna från räcket, så att jag stod upp med bara papsen ena hand under stjärten. Så stod jag säkert tio sekunder. Bra va? Inte så konstigt att jag var trött och slocknade som ett utblåst ljud när jag la mig ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar