onsdag 6 januari 2016

Min papsen

Hej dagboken,

I går gjorde jag pépé glad flera gånger. Första gången ringde papa till pépé på lunchen. Då fick jag prata med honom också. "Allô pépé", sa jag på franska, för jag var liksom inte beredd. "Ai mangé des pâtes", förklarade jag sedan, för jag hade ju ätit pasta.

När pépé kom hem på kvällen och böjde sig ned för att ta av sig skorna, böjde jag mig också ned och sköt in huvudet under hans och tittade upp på honom. "Ca va?" frågade jag då. Han bara skrattade.

Pépé bytte sedan om från kostym till hemmakläder. Då var jag lite busig och sprang omkring och ryckte i saker. Papa satt bredvid och tittade, han var nog lite trött. När jag var inne i duschen i gästrummet och rotade tyckte pépé att det räckte. Papa också, för den delen, för han sa att jag inte fick. Pépé plockade upp mig i famnen och då gav jag honom en kram och sa "C'est MON papsen", för det är ju min papsen och bara min.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar