Hej dagboken,
I dag var det dagisstart igen. Som vanligt var det jätteroligt. De tycker att jag pratar ännu bättre nu än innan jul. Amelie sa att jag var torr på händerna. Då svarade jag att "Papa ska ta kräm på händerna hemma, och papsen också." För så är det ju. Och så tyckte de att det var roligt att jag säger "papsen" nu. Fast det har jag ju inte bestämt mig för riktigt. Han kanske får heta både papsen och pépé, lilla papsengubben?
Jag frågar ganska mycket "c'est quoi, ca?" Det betyder ju "Vad är det?" Papa och pépé svarar ju mig. Då har jag börjat svara med ett enkelt "Ah", för det tycker jag låter bra, lite lagom världsvant, liksom.
Efter dagis fick jag skinka och haricots verts som jag älskar (men mest älskar jag skinkan). Fast jag är så duktig med att gå på toaletten och pottan nu, glömde jag att säga till, så jag hade en liten olycka i stolen. Så kan det gå.
När papa och pépé läser sagor brukar jag stå upp i sängen och luta huvudet i händerna, med armbågarna mot det höga sängräcket. I går tog de en massa bilder på det. Jag försökte att låtsas om som att jag inte märkte det. Annars sjunger vi mycket, men mest pépé. Mest gillar jag "vipp-på-rumpan-sången" och "En kulen natt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar