Ja lå leva

Hej dagboken,

I lördags fyllde Kapser år. Ja, jag vet, han heter Kasper egentligen, men nu säger jag Kapser, så det så. Vi ringde och sjöng för honom. Ja lå leva, sjöng vi. Jag också. Han blev jätteglad. Sedan ringde vi till Louise, för hon fyllde också år, men då sjöng vi inte. Jag tror inte att hon kan "Ja lå leva".

När pépé håller mig i famnen, så pratar han ibland med papa fast jag vill säga någonting. Då har jag förstått att det är bäst att helt enkelt vrida på hans huvud så att han tittar på mig i stället. Jag lägger bara handen på hans kind och trycker lite, så vänder han på huvudet. Och så ler han och lyssnar. Bra, va?

Ibland har jag Nalle eller Kaninen med mig när jag är hos pépé. Jag tycker att det är roligt att leka kurragömma. Då gömmer jag Nalle bakom pépés nacke och säger "Il est où, Nalle?" och så får pépé gissa. Han brukar komma på det ganska fort. När jag håller Nalle bakom hans nacke, så är det nästa som att vi kramas. Jag tror att han gillar det.

Apropå kramar, så har jag upptäckt att det är ganska mysigt, faktiskt. När jag går och lägger mig vill jag ha både puss och kram från papa och från pépé. Ibland ställer jag mig upp, så att jag bättre kommer åt att lägga armarna om halsen på dem.