I dag har jag lärt mig att artikulera lite bättre. Till exempel när papa säger "Attention" för att jag inte skall göra någonting, så svarar jag faktiskt "Attention". Fats i går så fick jag en present, en prinsesskrona från Maja som har en mamma spm jobbar på papsens jobb. Då blev jag jätteglad och det sa jag också. Faktiskt med en massa ord och meningar, men papa och papsen fattade ingenting, de trodde liksom att jag bara småpladdrade. Där hade de fel.
Papa har börjat mig låta äta själv, men han hjälper mig ganska mycket. Snart skall jag nog äta helt själv, vänta bara lite så jag får öva mig.
Annars har jag varit lite arg i dag, när jag inte fått göra som jag vill. Till exempel, så har jag flera lådor i min bokhylla. I en av dem finns det andra lådor med saker i. Kuber med Mimmi på, ett spännande pussel. Till exempel. Fast de lådorna är inplastade, så de går inte att öppna. Vad gör man då? Jo, man ger dem till papsen som borde fatta att han skall öppna dem åt mig. Vad gör han då? Flinar lite, slår lite på dem och öpnnar dem -inte! Tycker tydligen att de bara skall ligga där, lådor i en låda, utan att görs någon nytta. Jag blev så arg att jag grät en skvätt, men sedan hittade papsen någonting annat att leka med och då fick jag förlåta honom och lämna det bakom mig - för stunden!
När jag ätit min kvällsmat är det läggdags, som vanligt. När jag lägger mig går det till så här. Papsen (alltid när han är hemma) bär upp mig och lägger mig i min sovpåse som redan har lagt ordentligt i sängen. Om jag är lite extra busig, så sparkar jag med benen (förstås, jag sparkar väl inte med huvudet, eller?) så att han inte kan dra igen dragkedjan på påsen. Fast han har lärt sig knepet och knäpper igen tryckknapparna övet axlarna först och då funkar inte mina sparkar, så jag har liksom nästan tröttnat på den grejen. Synd, för det var himla kul. Sedan ger mig papa mina nappar, först den ena och sedan den. Fast papa brukar retas med mig och inte ge mig dem på en gång. Papsen är inte så busig på kvällen, så han ger mig dem direkt om papa till exempel är kvar där nere och gör din gymnastik. Sedan ger papsen mig kaninen och nalle, klappar mig på kinden och säger "God natt, dov gott". Då har jag börjat vinka till dem, och så säger kag någonting sött och skrattar lite. De brukar de tycka om, de små liven. Javisst, ja, det är ju jag som är det lilla livet. Men de är mina små liv också, fastän de är stora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar